Pausad skrev jag ganska nyss. Men kom sen på att jag glömde lägga ut bildbevis på likheten mellan den jag tror mördade Palme och den första fantombilden som publicerades redan någon dag efter mordet. Så här såg den ut...

Den kommer ni ihåg, eller hur? Det var den bilden som Holmér sa var ett misstag att publicera. Kanske för att den var så lik AW som enligt min överygelse är den verklige gärningsmannen. Bilden på honom är av lite senare datum så han är lite äldre än 1986. Men visst är det väl likt?

Nu ska man ju komma ihåg att fantombilden är en teckning och bilden på AW ett foto men nog tycker jag att likheten är slående. I alla fall är fantombilden mer lik AW än vare sig Christer P eller "Skandiamannen". Eller...?

Parets vän THeo från Kreta är också med storr sannolikhet identisk med den s.k Grandmannen. Det glömde jag faktiskt att redovisa när jag skrev om honom. Han som syntes utanför biografen och såg ut att spana efter makarna. Av honom tecknade en kvinnlig konstnär som observerat honom en bild. Här i par med en bild av den verklige Theo...

Ganska likt den också, eller...?

Såhär i efterhand kände jag att jag nog skulle ha tänkt på att låna dessa bilder från Google och lagt in dem när jag skrev om dessa herrar. Och visst hade jag kunnat redigera in dem i efterhand men tänkte att den som redan läst knappast backar tillbaka och läser igen. Så det fick bli ett litet avsteg från pausen som jag nu återgår till.

Så länge ingen ber om mer  förstås.

Känner en vag oro fast jag kanske inte ens behöver. För kanske 10-15 minuter sen hörde jag en rejäl smäll, som av ett skott. Tänkte genast på Palmemordet igen eftersom det skulle kunnat vara en s.k förgasarsmäll från en bil, vilket vittnen vid mordplatsen beskrev ljudet av skotten som. Men direkt efteråt tänkte jag på att i så fall borde jag även ha hört ljudet av en bil. Men det gjorde jag inte, det var alldeles tyst för övrigt. Både före och efter.

Däremot horde jag alldeles nyss sirener, från polis eller kanske ambulans och då började jag undra om det hänt nåt allvarligt i grannskapet. I mitt närområde har vi redan haft två mord och två mordförsök i år. Så jag hoppas verkligen att det inte var ljudet av ett vapen jag hörde.

Det kan förstås ha varit smällen från en kollision mellan bilar uppe på motorvägen. Motorljud från bilarna där hörs inte hit men en krock skulle garanterat höras. Men då tänker jag att det borde varit fler ljud som bromsskrik och/eller ljudet av glas som krossas. Jag har hört ljudet från en allvarlig bilolycka och så lät det inte.

Nåja, det lär väl visa sig under dagen.

Tanken från början var nog att kanske fortsätta serien om den talande tystnaden en liten bit till. Men eftersom jag knappt fått några kommentarer så tolkar jag det som att ingen är så värst intresserad. Eller så delar man inte min tro på de uppgifter jag redovisat. Antalet besökare har dock ökat rätt rejält under de dagar jag skrev om det så det tyder väl ändå på någon sorts intresse. Men jag tänker att det jag skrivit är ju bara en väldigt komprimerad sammanfattning som borde väcka undringar och frågor. Kanalen på Youtube är så mycket mer ingående och allt underbyggs mycket mer än jag kan göra i min sammanfattning. Så serien får vila. Tills vidare i alla fall.

Om du vill att jag skriver mer om saken så pränta ner en kommentar. Helt ok att vara anonym även om jag föredrar att man länkar till sin egen blogg. Frågor besvarar jag också gärna om jag kan.

Tisdag morgon och tvättdag för mig. Bytt lakan i sängen har jag redan gjort men det går ju snabbt och enkelt sommartid eftersom jag inte använder täcket utan sover med bara påslakanet över mig. Jag sover bättre ju svalare det är där jag ligger. Så duntäcket kommer väl fram om en månad eller så.

Helgen har varit väldigt social. I lördags åt jag surströmming med min tama husmekaniker, vår gemensamma kvinnliga vän M, två äldre damer som bor grannar med kompisen samt min exfru. Som han också är kompis med.

Och hon och jag har ju hela tiden sen separationen varit "on speaking terms"  så vi har inga problem med att vistas i samma rum. Vi testade både Oskars och Röda Ulvens filéer från 2022 och båda var väldigt goda. Även om jag, som alltid, plussar lite extra för Oskars.

Sen i söndags hade vi syskonträff i syrrans stuga. Storebror med fru plus deras mellandotter och ett barnbarn hade kommit upp från Julitta i Sörmland där de bor. Så syrran hade även bjudit in vår enda levande moster med make och vi satt ganska länge och pratade gamla minnen.

En lätt gnagande oro som har pyrt inom mig det senaste året fick också sin förklaring. Redan förra gången brorsan var här reagerade jag på att han hade åldrats så mycket och så snabbt. Han pratade liksom lite släpigt och rörde sig annorlunda också mot förut. Och i söndags fick jag alltså veta att han är under utredning på sjukhus för Parkinsons sjukdom. Om den vet jag inte mycket men jag tror inte att man kan bota den. Däremot kanske man kan hejda den, bromsa ner förloppet så att säga. Om jag minns rätt så var det vad boxaren Mohammed Ali dog av.

Nu ska man väl inte måla f-n på väggen innan diagnosen är fastställd men det är jobbigt att se en närstående förändras så mycket på så kort tid. Och ännu är han ju faktiskt "bara" 73 år och borde ha rätt många goda år kvar.

Men så länge ingen diagnos är klar så väljer jag ändå att hoppas på det bästa. Att det kanske är nåt annat, nåt som vetenskapen kan fixa.

Det börjar bli dags att samla ihop tvätten, byta handdukar i badrummet och stoppa badrumsmattan i tvättkorgen och sätta igång med dagens vedermödor.

Ha en trevlig tisdag, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land!

Vi ses!