Jaha, så var vi framme vid årets slutstation! Första decenniet på nya seklet/årtusendet till ända! 2009 har, för mig personligen, inte direkt innehållit nåt som ger mig anledning att minnas detta år mer än andra. Ett "normalår", helt enkelt! Ett standardår på min vandring mellan vaggan och graven!

Dock var detta året då jag klev in i bloggvärlden - denna mediokra skriftsamling som är min blogg fyller snart ett år. Men inte heller den innehåller ju några storverk även om det finns ett fåtal inlägg som jag är ganska nöjd med.

Kanske kommer det att visa sig att detta med bloggande blir räddningen för nuvarande generationers psykiska hälsa. Vi behöver ju alla "prata av oss" emellanåt och det här är ju faktiskt ett sätt att göra det. Kanske kommer det att visa sig att man mår bra av att blogga! Kanske t.o.m socialstyrelsen kommer med nån rekommendation som med brödet en gång i tiden. 6-8 skivor bröd om dagen skulle man äta, vill jag minnas. Gammal skåpmat numera och t.o.m rent förkastligt enligt en av vår tids läror. Jag tänker på GI som mer och mer ses som "den enda rätta vägen" om man vill gå ner i vikt och må bra.

Jag tror säkert att GI-metoden funkar men det gör även tusentals andra metoder. Själv har jag flera gånger testat Viktväktarna med utmärkta resultat. Men skulle nog behöva en personlig vikt- och motionscoach nu för att åter komma till idealvikten. Därefter skulle jag nog bli tvungen att ta jobb hos VV för att hålla mig kvar på målvikt.

På tal om GI och LCHF, föresten, så såg jag att "fettdoktorn" Annica Dahlqvist tilldelas det måttligt smickrande priset som "Årets förvillare" av nån grupp etablerade förstå-sig-påare som anser att hon sprider irräror genom att propagera för att låta bli kolhydraterna och istället öka intaget av mättat fett.

Det var andra saker också som gett henne priset, bl.a ska hon ha sagt nåt om att mammografi inte är så viktigt samt att man inte behöver vaccinera sig mot svininfluensan. Men... hon må ha rätt eller fel, det spelar ingen roll för vad jag ska komma till är mera varför ett sånt pris behöver delas ut ÖVERHUVUDTAGET???

Jag menar... Det är länge sen skamvrån och dumstruten förbjöds i våra skolor! Vi får inte hänga ut brottslingar hur som helst heller! Men en läkare som berättar öppet om sin övertygelse är det visst ok att skymfa offentligt!?

Vad blir nästa steg? Kanske lokalpressen runt om i landet börjar ordna omröstningar inför årskiftet om årets idiot eller klantskalle i varje kommun.

Och kanske en ny programidé för nån TV-kanal.... "Vem vet minst", "Idiot 2010" eller "Skolklass söker mobboffer". Det är ju så inne med förnedrings-TV så vem vet?

Det är väl en sak att den s.k etablerade vetenskapen anser att doktor Dahlqvist har fel men att hänga ut henne genom att utdela ett förnedrande pris är ju bara löjligt! För Annica är ju inte bara läkare och föreläsare om LCHF-kost - hon är människa också och förtjänar att behandlas som en sån. Jag har personligen träffat henne flera gånger som just läkare och blivit mycket bra bemött vilket kanske färgar min åsikt en aning.

Avslutningsvis..... Allt ska ju beygssättas numera med plus eller getingar eller vad man nu vill. Och mitt betyg, totalt sett, på året som strax lägger sig ner och dör blir 2 på en femgradig skala. Godkänt med tvekan, men inte mer!
Låt oss nu alla spotta i nävarna och se till att nästa år blir ett sjujävla kanonår då vi alla blir gladare, friskare, rikare, lyckligare... Whatever!

Gott Nytt 2010 på er, kära ordbrukare!

Så var ännu en jul lagd till handlingarna. För inte kommer den då att "vara intill påska", åtminstone inte hemma hos mig! Har nog aldrig haft så lite jul i mitt hem som i år. Brydde mig aldrig om att hänga upp stjärnor, ställa fram tomtar och annat bjäfs i år - det är ingen som bryr sig i alla fall. Adventsstakarna står i köksfönstret och julgardinerna kom faktiskt fram ur skåpet. Men inte längre än till strykbrädan, där blev de kvar!

Just idag har jag bränt massor av julkalorier genom att "flytta vitvaror". Jag har alltså skottat snö för allt vad tygen höll. Gårdagskvällens och nattens snöyra hade samlat upp dryga halvmetern djup snö på min och grannens garageinfarter. Och vallen efter plogbilen nådde mig till axeln.

I två omgångar, sammanlagt dryga 3½ timme har jag slitit med denna förb... snö. Så nu hoppas jag att alla skidentusiaster är nöjda för en gångs skull. Ni är annars lite som bönderna med regnet på sommaren. (Endera för mycket eller för lite!) Nu kan ni bryta benen i slalombackar och skidspår och kosta samhället en massa pengar medan ni är sjukskrivna!

Nej, skidåkning ska avnjutas i ryggläge, i en skön soffa framför TV;n! Har aldrig förstått mig på nöjet att hasa runt på plankstumpar på nederbörden.

Julledigheten är slut också. Nu stundar tre 11-timmars arbetsdagar. Vilket betyder att när de är avklarade har mitt kompsaldo fyllts på med hela 9 timmar som under våren kan användas till att korta ner fredagarna litegrann, förslagsvis!

Dags att titta till kycklingfléerna i ugnen och bestämma vad jag ska servera till dem! Ha en skön söndagkväll, kära ordbrukare!

Jo, men jag TROR faktiskt att allt är klart nu inför morgondagen! Ja, utom knäcken då förstås som puttrar på spisen just i detta ögonblick övervakad av yngsta dotra. Skinkan blev kanongod, jag testade med lite Dijonsenap i paneringen och det var helt klart ett lyft. Min alldeles egen hemkokade senap gjorde jag igår kvälll - den är ett måste till julskinkan.

"Stark och söt, precis som jag", sa jag till dottern som reagerade med ett snett leende och en underlig min som jag inte förstod riktigt....

Men man SKA ju inte förstå allt såhär före jul heller. Skönt att rushen, stressen, shoppingen är över. Inte klokt egentligen vilka summor folk spenderar.

Själv måste jag rätta julhandlandet efter ekonomin, tillhör inte de som handlar på kredit och betalar priset ända in i nästa sommar. SÅ viktigt kan det väl inte vara att överglänsa alla släktingar i hur mycket man spenderar.

"Det är tanken som räknas", fick jag lära mig som barn. I helvete heller, det är priset på julklapparna som imponerar. Den lilla grabben i IKEA-reklamen i TV som köper smörknivar i trä och bankar, filar och raspar dem till oigenkännlighet är ju rätt smart. Budskapet är att han räknar med att han kommer undan med det eftersom han fortfarande är barn och han har ju helt rätt. Farmor och morfar och mamma och moster Börje ler ju lyckligt åt sina missfoster till smörknivar.

Jag har också fått såna gåvor. OCH faktiskt blivit uppriktigt glad! Jo, för det visar att mitt barn tänkt på mig och velat göra nåt bara åt mig och det tycker jag är fint.

Men vuxna emellan tycker jag att det är skönt att vi lagt ner det där med julklappar. Meningslöst pengabyte, bara!

Imorgon ska jag gå till min syster och svåger och vara glad att vi alla får ha varandra ännu en jul. Vem vet om man lever nästa gång tomten kommer!

God Jul till mina kära ordbrukare! Ta det lugnt med sillen, det lär vara den som skapar så mycket huvudvärk på juldagen har jag hört!

"Snön faller och vi med den..." Så skrev Lundell för länge sen. Inte för att snön faller just nu men den har gjort utav bara.... (Ja, ni vet vad jag menar!)

Vaknade till snöstorm igår och skottade snö i mer än 2 timmar för att kunna ge mig ut på vägarna och trängas med andra julhandlare.

Innan kvällen var det över men då kom ju kylan istället och den har vi kvar. -18 imorse när jag hämtade in morgonblaskan ur brevlådan.

Men åter till gårdagen.... När dotra äntligen handlat klart och vi hämtat det paket som levererats hit (adressändringen funkar inte ännu) konstaterade jag glatt att klockan "bara" var typ halvsju. Men de sista 3 km väg hem tog dryga 45 minuter p.g.a trafikstockning beroende på bärgning av en kvaddad långtradare.

Usel värme i bilen gjorde att jag satt där och huttrade, trött och hungrig som jag var. Håller tummen att min snart f.d granne kan fixa ett nytt värmepaket till min bil för en någorlunda billig penning, han skulle kolla på sin verkstad som ännu inte är helt avvecklad.

Nu sitter jag och gruvar mig för att åka ut igen, allt är ju inte färdighandlat ännu. Ska jag åka ut idag när det är svinkallt eller imorgon när det dels garanterat är ÄNNU mer folk i farten och dels skulle komma mera snö?

Ack ja, livet är fullt av svåra val...

En vit jul får vi ju i alla fall, det vågar jag garantera när snödjupet är kring en halvmeter och kvicksilvret nära 20-strecket under nollan.

Men vi lär ju få dras med eländet betydligt längre än så, har jag en känsla av!

Fast igår var det väl vintersolståndet så då går vi ju alltså "mot ljusare tider" fr.o.m idag då! Men det är f-n så långt kvar....

"Nu är den förbannade vintern här, en obeskrivlig plåga..." En smäre travestering av Bengt Sändh, men ändå!

Kung Bore har slagit till på allvar över mina trakter nu, -10 idag! Jag har inget emot att det kommit lite snö men den där förbannade kylan kan jag vara utan.

Hoppet står nu till att Kung Bore är barnlös så när han en gång dör finns det ingen som tar över. Men sån tur har man väl inte förstås...

Dagen har tillbringats i stora dotterns lägenhet. Har monterat en lampa, brandvarnare samt antennkabel och byggt ihop en TV-bänk från IKEA.

Jävla Ingvar Kamprad! Hur många gånger har man inte svurit över den mannen och önskat att det vore HAN som måste försöka få ihop bokhyllan "Orvar" eller soffbordet "Kalmar" eller vad f-n det nu må vara.

Det fanns en gång en tid då man kunde köpa möbler som var färdiga att ta i bruk. Går det ens längre överhuvudtaget???

Allt är så förbannat komplicerat numera! Skruv A i hål B och sidostycke C monteras si eller så och kvar finns bara en svärande man som blir galen av dessa monteringsanvisningar.

Eller om man köper en lampa av plafondtyp till hall eller liknande! Då gäller det att ha koll på att man även måste köpa anslutningskabeln "Ture" för att lamphelvetet ska kunna fås att lysa.

Man tycker väl att de borde ha skyltar om sånt, typ att "när ni köper taklampan "Gunvor" så måste ni även köpa anslutningskabeln "Ture" för att överhuvudtaget få ström till lampeländet!

Nej, nu väntar man bara på att IKEA ska börja tillverka och sälja reservdelar till ens bil också. Vad sägs om värmepaketet "Hurghada", avgassystemet "Petter" eller bromsbelägget "Kajsa"! Monteringsanvisningarna ska vi bara inte tala om...

Förr var det mer regel än undantag att det fattades någon eller några delar när man skulle montera nåt från detta möbelvaruhus men idag har man hittat ett annat sätt att jävlas med sina kunder - de moderna bruksanvisningarna!

Nåja, nu är den i alla fall ihopsatt, den där TV-möbeln som jag glömt namnet på. Brandvarnaren är på plats liksom gardinstången och den där j-a plafonden.

Passa er för IKEA, kära ordbrukare!

Tja, så har man alltså passerat 52-strecket också! Ja, just det, jag fyller år idag som nämnts tidigare i höstas då jag skrev lite om nobelpriset.

Men inte kan jag ju påstå att det känns nåt särskilt. Ganska likt att vara 51! Eller 48... eller 39.

Det där med ålder blir allt mindre viktigt ju längre upp i åren man kommer. Nånstans efter 25 slutade jag ha koll på hur gammal jag egentlien är. Oftast när nån frågat har jag fått lov att tänka efter vilket år det är och sedan dra bort 1957 från det för att räkna ut min ålder.

Denna dagen, det året jag föddes lär det visst ha varit 10-15 minusgrader i den här sta´n och ganska gott om snö ute. Min 52-årsdag firades (fast jag HAR ju inte precis firat den) i plusgrader och duggregn.

Jävla växthuseffekt som ändrar väderbilden kring min födelsedag! Under hela min barndom kan jag inte minnas att det någonsin var barmark på min födelsedag. På senare år är det mer regel än undantag! Nu är det december och för mig som född norrlänning så SKA det liksom vara vinter nu. Med snö! Ni minns väl snö? Det där vita, ni vet, som man kan bygga "gubbar" av eller vid töväder krama till små stenhårda projektiler att kasta på andra så att mössorna flög av dem.

Jag kan nästan se mig själv sitta som 80-åring i en gungstol och skrockande berätta för barnbarnsbarnen om min barndoms snörika vintrar. Förhoppningsvis har jag då även hunnit tillskansa mig en lagom hörselnedsättning så jag inte kan höra när de viskar; "Fan, vad gubben ljuger!" eller "Nu är han visst helt senil!".

För i deras öron kanske en snörik vinter är lika trovärdigt som jultomten eller att det en gång bara funnits EN TV-kanal som dessutom var svartvit.

Ack ja, tiderna förändras... Kanske lika bra att jag brer på ordenligt och berättar om hur vi fick pulsa i meterdjup snö, 45 minusgrader och blötsnö i 4 mil för att komma till skolan varje dag året om! Jo, för sommaren var inte uppfunnen i min barndom! DÅ var det vinter HELA året! Möjligen några plusgrader ett par dagar runt midsommar...

Nåja, det blir en senare fråga. Nu ska jag försöka lära mig leva med att det imorse kl. 06:15 var 52 år sen jag gav morsan en av hennes livs 4 snabbaste viktminskningar. Hoppas hon är tacksam i sin himmel och tittar ner på sin "lillpojk" och minns.

Sov gott, mina kära ordbrukare!

En sketen fucking tisdag i december. Det regnade mest hela dagen. Men det led ju inte jag av förrän vid 15-tiden då jag äntligen släpptes ut ur det taggtrådsomgärdade fångläger som är min arbetsplats.

Slet som ett djur gjorde jag också, nästan hela dagen! Varför, kan man undra...

Det är ju inte så att nån uppskattar vad man gör precis! Min chef ser jag kanske 2-3 ggr/vecka och då oftast beroende på att jag själv söker upp honom för att fråga nåt eller informera honom om nåt jag tycker han bör få veta.

Om jag INTE sliter arslet av mig för att hinna klart allt så kommer klagomålen från skiftfolket som jag servar som ett brev på posten. Men de dagar då jag tar ett minimum av pauser för att hinna göra allt klart finns det ingen som märker det!

Missförstå mig rätt! Jag kräver inte att få beröm hela tiden, måste inte alls höra dagligen att jag gör ett bra jobb! Men NÅN enstaka gång per decennium vore faktiskt trevligt!

Å andra sidan.... "En klapp på axeln är bara en halvmeter från en spark i arslet" och mot bakgrund av den vetskapen kanske det är lika bra att man har det som man har det! Skulle nån mot all förmodan visa nån uppskattning skulle jag väl antagligen bli misstänksam eftersom jag inte är van med det. Börja undra vad personen hade för baktankar med sitt lismande, insmickrande sätt...

Ibland är det bra att ha en blogg där man får avreagera sig lite verbalt åtminstone. Den dag då det inte längre räcker får jag väl köpa mig en sandsäck att slå mig trött på.

Men det kan jag ge mig f-n på att jag i så fall säkert skulle bryta handleden eller åtminstone nåt finger redan på första slaget! Så..... "Då var det ju ingen glädje med den sorgen, sa han som grät på fel grav".

Ha en underbar natt, kära ordbrukare! (Om ni nu orkade läsa ända hit!)

Som vuxen har man ju inte precis idoler. I alla fall inte jag! Men det finns människor som jag beundrar av olika skäl.

Många av dessa är döda och igår morse dog ännu en. Stig Wallin, Härnösand!

Och vem var då denne Stig, undrar kanske en del så ni ska få lite bakgrund.

För kanske 20 år sen mördades hans dotter av sin pojkvän. Pojkvännen var flykting från något afrikanskt land, jag minns inte vilket men det är oviktigt.

Andra i samma situation som Stig kanske hade börjat skrika på avvisning av flyktingar och anslutit sig till nån främlingsfientlig rörelse.

Men inte Stig Wallin för vad gjorde han?
Jo, han grundade "fem-i-tolv-rörelsen" som verkar mot rasism och främlingsfientlighet! Han insåg att det inte var pojkvännens hudfärg eller härkomst som dödat hans dotter utan helt andra orsaker. Därför hedrade han sin dotters minne med att varje år klockan fem i tolv den 5/12, på hennes dödsdag genomföra en manifestation mot rasism. Detta har sedan spritt sig och sker idag på många andra platser än Härnösand.

Namnet "fem-i-tolv" kommer sig dels av dagen för mordet men talar även om att det är bråttom att ändra folks attityder. Lite "sista minuten", så att säga!

Och som genom en ödets grymma ironi dog även Stig själv denna dag.

Men fem-i-tolv-rörelsen lever vidare och i fortsättningen ska vi även minnas Stig Wallin själv den dagen.