Så har då Kung Bore gjort ett tappert men förmodligen fruktlöst come-back-försök. Imorse då vi (jag och övriga på skiftlag 65) traskade de 800 meterna mellan den del av fabriken där vi jobbar och den värmande, renande duschen var det snö och is på marken igen. Och minus sex grader i luften.

Jo, jag VET att man får räkna med att det kan hända på dessa breddgrader åtminstone nån vecka till. Men ändå! Och eftersom det var plusgrader och regn då jag kom dit kvällen innan hade jag inte satt i nån motorvärmarkabel.

Så bilens rutor var täckta av snö med en hård isbark under som måste skrapas bort med händer utan handskar. Jo, för såna behöver man ju inte längre, tyckte jag fram tills imorse. För att anknyta lite till gårdagens blogg skulle jag nog säga att vi, just nu, är "mellan årstider".Eller nå´t...

Sen hade jag också lovat att köra äldre sonen till stan innan jag la mig så jag fick lov att hålla mig vaken i nästan två timmar. Han sitter och gör högskoleprovet idag medan jag sitter här och sätter ovidkommande tankar på pränt.

Att det är både vinter och sommar på samma gång bevisas ävena av att idag startar årets upplaga av fotbollsallsvenskan med match på Norrporten Arena mellan GIF Sundsvall och Kalmar FF samtidigt som Timrå IK spelar kvalseriematch borta mott Örebro. Timrå behöver en ynka poäng till för att definitivt säkerställa elitseriespel nästa säsong medan Giffarnas säsong ännu är ett oskrivet blad.

De möter Kalmar och jag har ingen aning om hur det kan tänkas gä. Men lita på att jag tänker ta reda på det. Ska strax bänka mig i soffan och se matchen på TV. Nog ska jag se dem live en eller annan gång under året men det får allt vänta tills Gumman Tö har besegrat Kung Vinter definitivt. Slutet på maj eller början av juni kanske.

För sisådär 35 år sen såg jag ett annat Sundsvallslag, nämligen IFK Sundsvall, besegra just Kalmar FF med ofattbara nio mål mot två. Det blir det knappast idag men jag håller tummen för norrländskt segerjubel ändå.

Sen när matchen är över kanske jag hälsar på syster och svåger en sväng, jag har stående inbjudan och syrran påminde mig om det för ett par dagar sen. Frivecka pågår och nästa gång jag börjar jobba är det långfredag.

Trött och seg som alltid efter sista natten men det går väl till sig, tänker jag.

Ha en fortsatt fin lördag, kära ordbrukare och var rädda om er i Hyltebruk, Näsviken, Ronneby och Valdemarsudde!

Det kommer visst från USA, det där nuförtiden så populära uttrycket att vara "mellan". Man är "mellan" jobb - inte arbetslös, "mellan förhållanden" - inte ensam. För nåt år sen hörde jag någon säga att han var "mellan bilar" då han inte hade nån.

Själv är jag mellan nattskift just nu. D.v.s jag jobbade natten till idag och ska om nån timme åka iväg till sista nattsskiftet för att därefter vara "mellan skiftcykler" d.v.s ledig i sex dagar.

Och såhär "mellan måltider" funderar jag på vad som går fortast, lättast och smidigast att sno ihop till middag åt mig och sonen innan jag drar iväg till jobbet. Det lutar åt färdiga köttbullar och lite pasta. Fort, lätt och billigt.

Synd bara att man inte har nån att leka Lady och Lufsen med men jag är ju "mellan äktenskap" eller förhållanden eller hur man nu vill uttrycka det. Nåja, det får gå ändå, det har det ju gjort i ganska många år nu så nog ger det sig idag med.

Mina arbetskamrater ska, som nästan alltid sista natten, äta "take-away" på fabriken inatt. Så vid 21-tiden ikväll lär vår matsal stinka av saggiga hamburgare eller pizzor som de sitter och stoppar in i ansiktet. Själv avstår jag gärna, har för vana att vara "mellan måltider" på nätterna. En macka och en skvätt yoghurt räcker bra för mig då eftersom jag inte brukar må så bra av att äta mycket på nattskiftet.

Sen verkar det som om jag är på väg att knäcka gåtan varför jag har så svårt att sova efter nattskift numera. I yngre år sov jag som en sten när jag hade jobbat natt. Somnade innan ens huvudet landat på kudden. Mörker eller ljus spelade ingen som helst roll men det är just där jag tror mig ha funnit gåtans svar. Förra skiftcykeln hängde jag upp ett skynke framför fönstret och gjorde därmed rummet avsevärt mörkare. Och sov mycket bättre!

Så uppenbarligen ska jag lura mim kropp att tro att det är natt så sover jag bättre. Gjorde samma sak imorse och lyckades sova hela 6 timmar vilket jag är mycket nöjd med.

Nu börjar det bli dags att gå och snickra ihop litet mat så jag avrundar och återgår till att vara "mellan blogginlägg" på obestämd tid. Men som en bumerang kommer jag allltid tillbaka. Förr eller senare! Till glädje kanske för nån och kanske till förtret för nån annan.

However... Ha en underbar fredagkväll, natt och helg i slott och koja i vårt avlånga land, kära ordbrukare!

Så har vi alltså officiellt gått in i sommartid då! Med längre och ljusare kvällar. Sommar lär det ju knappast bli ännu på ett bra tag men åtminstone på mina breddgrader har vi osedvanligt lite vinter kvar för årstiden.

Gator och gräsmattor är snöfria sen ett tag. Bara i skuggiga partier ligger det små gråaktiga klattar av vinterns nederbörd kvar. Jag var duktig i morse och promenerade ett par kilometer innan frukost och såg då att i skogen finns det lite snö kvar ännu.

Min bil bär också tydliga spår av vinter, dess blå färg är mer grå av det saltlager som ligger på den. Men det ska tvättas bort på närmaste mack imorgon bitti innan jag åker till personalmötet på jobbet. Börjar jobba igen på tisdag morgon och händer inget revolutionerande med väderläget innan nästa frivecka ska jag nog byta till sommardäck då. Ska bli skönt att slippa höra dubbarnas rassel mot asfalten när man är ute och finåker.

Men det blir nog inte så mycket finåkande framöver med rådande bensinpriser. Bara en tidsfråga innan det passerar 16-kronorsvallen. Lika bra att tanka fullt imorgon så man har utifall de höjer igen. Men då ger jag mig f-n på att då sänker de väl priset igen.

I kvällspressens nätupplagor står mest strunt som vanligt. Men nya centertanten Annie Löf har tydligen gjort nåt utspel om att ingångslönerna för ungdomar måste sänkas. Detta tror hon skulle skapa fler jobb.

Det tror emellertid inte jag! Det enda som händer om de skulle lagstifta om det är att arbetsgivarna berikar sig själva och aktieägarna ännu mer. Det har nämligen prövats i andra länder och ingenstans påverkade det ungdomsarbetslösheten nämnvärt.

Men de resonerar ju alltid sådär, borgarna - deras enda sätt att minska arbetslösheten brukar vara att sänka kostnaderna för arbetsgivarna på olika sätt. Sänkta skatter och arbetsgivaravgifter löser ju allt, tror de!

Men hittills har det aldrig gjort nån skillnad! Det enda som har hänt är att företagen och deras ägare blir rikare och rikare. Politiker pratar också om att lönebildningen ska ske ute i företagen, att arbetsgivarna gärna höjer lönen åt duktigt folk. Jo tjena!

Arbetsgivare i största allmänhet har ETT mål. Att tjäna mesta möjliga pengar! Men att dela med sig av dessa enorma vinster till dem som skapar dem med sitt arbete är de flesta företag helt ointresserade av. Det enda tillfälle då en arbetgivare själv tar initiativet till att höja löner är när de får svårt att rekrytera rätt kompetens. Då kompetenstappet gör att de riskerar lägre vinster. Folk som sliter som djur i åratal är ingen arbetsgivare det minsta intresserade av att kompensera för det.

Jag jobbar själv i ett sånt företag. De enda som fått nåt utöver det centrala påslaget i modern tid är de som gör de mest udda jobben, de som tar tid att lära upp nya på. Ja, och stjärtslickarna förstås, de får ju alltid.

Själv har jag breddat min kompetens massor de senaste åren, skaffat mig mängder av ny kunskap och nya färdigheter och även fått så mycket beröm i utvecklingssamtal med min förre chef att jag nästan blev generad. Men tror ni att det renderade mig så mycket som en krona mer i lön? Nej, just det! Ingenting!

Och ingenting är nog precis vad jag kommer att få även framledes, efter 17 år utan löneutveckling har jag slutat hoppas. F-n att jag inte såg till att ta mig in i riksdagen i unga år! Då hade man kunnat njuta sin riksdagsmannapension nu och suttit på en sttand i Thailand eller nåt. Istället för att sitta här och gnälla!

Men jag ska sluta nu och krypa till kojs så jag orkar upp imorgon och gneta ihop några komptimmar.

Läsande ordbrukare tillönskas härmed en ljuvlig natt fylld av vackra drömmar om löneförhöjningar eller vad ni nu önskar er. Jag önskar er god natt i Nederede, Harsprånget, Sjöbo och Hökhuvud!

Ska försöka blogga lite gladare nästa gång. Kanske den kommande tisdagens hemmamatch för Timrå mot Djurgården kan muntra upp surgubben!

Jo, jag VET att jag använt den rubriken förr och förmodligen mer än en gång! Men det ska ni ha klart för er att på min egen ägandes blogg gör jag som jag vill! Här är det jag som styr och ställer och vill jag använda samma rubrik dagligen i arton år så tänker jag göra det utan att fråga några simpla ordbrukare om lov,

Sådärja, då har man lärt er alla vad som gäller först som sist! Nu vet ni er plats!

Och livet känns gott just nu efter den femte raka Timråsegern i kvalserien, Den så bespottade elitseriejumbon har rest sig ur askan och dominerar idag den serie som enligt en enig expertis skulle avsluta vår elitseriesejour.

Så kan det förvisso fortfarande bli men inte mycket tyder på det i skrivande stund. Däremot trampar "mesta mästarna" Djurgården vatten och ligger farligt nära en degradering. Tänk om de åker ur! Vad händer då?
Tja, gissningsvis kommer de höga herrarna i förbundet att undersöka om de kan besluta att utöka antalet lag i högsta serien så Djurgården slipper spela mot Oskarshamn, Malmö, Almtuna och de andra i näst högsta ligan.

Storstadslagen har ju och har alltid haft en särskild status oavsett vad de presterar.  Som om resten av landet skulle stå och falla med huruvida Stockholm/Göteborg/Malmö har lag i högsta ligan eller ej.

Mig kvittar det om det finns några Fjollträskare i elitserien eller inte. Det är ungefär lika långt till Skellefteå och Leksand för att nämna några. Jag jublar alltså inte om de ramlar ur men inte heller om de stannar kvar - det gör mig detsamma helt enkelt! Däremot lär mina glädjetjut höras en bit om och när Timrå säkrat sin elitseriestatus!

Två hemmamatcher nu mot Djurgården och Rögle och tar vi full pott där så sak det nog mycket till om vi ska misslyckas.

Kvällen börjar bli sen och även ta ut sin rätt i form av ett eskalerat gäspande så jag kanske ska avrunda här.

Avrunda och önska mina vördade ordbrukare en undebar natt tillsammans eller var för sig. Välj själva!

Sov gott i Mörsil, Fjällbacka, Markaryd och Lesjöfors. Eller var era sängar nu står...

Snart har jag käkat Low-carb-high-fat-meny i två månader och morgonens uppstigning på vågen visar inga uppseendeväckande resuktat. Minus 3,5 kg på så lång tid är på tok för dåligt.

Allt annat är ju hårt resultatstyrt nuförtiden så man är väl lite miljöskadad. Vore det en ekonomisk rapport i ett affärsdrivande företag skulle antagligen min anställning hänga på en skör tråd. Och sköra trådar törs man inte riskera i min viktklass. Men eftersom jag alltid månadshandlar när jag fått lön är maten egentligen redan planerad och inköpt fram till den 25;e. Så jag hänger väl i till dess så kanske jag får hitta på nåt annat sätt sen.

Det enklaste vore förstås att acceptera sin övervikt och lära sig älska sina extrakilon. Eller åtminstoner tolerera dem!

Det är ju trots allt njutningar som har placerat dem på min kropp.

Men problemet är ju att de är för många och börjar få lite för stor makt. De sätter en massa gränser för vad jag kan, vill och orkar och det är det jag inte tycker om.

Så vad blir det istället då? Hmm... det lutar åt nåt jag kan och vet fungerar. Tar nog fram mina gamla häften från Viktväktarna anno 1999 och följer dem istället. Vilket betyder farväl till smör och grädde men "välkommen åter" till frukt, potatis samt rimliga mängder bröd, pasta och ris. Sockret fortsätter att stanna utanför min mun och mage liksom öl och andra tomma kalorier.

Sen måste jag ju få bukt med det där djuret som bor i min ryggrad och som vissa kallar "latmasken". För om jag ska vara alldeles uppriktig så är det han/hon som hindrat mig från att röra på mig mer som jag också hade lovat mig själv. Egentligen handlar det ju bara om vanlig enkel matematik årskurs ett till tre. Se till att förbränningsapparaten har större utgifter än inkomster! Låter så enkelt men är så svårt...

Så jag kör lite skräckpropaganda för att försöka skrämma mig själv till disciplin. Man, "femtio-plussare". skiftarbete och övervikt är alla faktorer som förkortar ens liv, statistiskt sett, intalar jag mig. De två första kan jag ju aldrig ändra på, skiftarbetet VILL jag inte byta bort (Jag är ju småsnål också jämsides med alla mina andra fel och brister) så då är det bara extrakilona jag egentligen kan jobba med.

Det var hockeyafton igår kväll och jag följde webradions sändningar från Timrå-Karlskoga. Borde väl egentligen ha varit på plats och skrikit mig hes men nuvarande finanser tillät inte riktigt det.

Nu gick det ju någorlunda ändå även om jag inte ser 2 poäng av 3 möjliga som nån större framgång. BIK är ett av de lag vi ska ha tre pinnar mot på hemmaplan om vi vill visa oss värdiga elitserieplatsen.

När matchen var över tittade jag på upplösningen i de två SM-semifinalerna och grät en skvätt (bildligt talat) över att inte mitt kära TIK figurerar där i år. Men jag kunde ju enkelt konstatera att med det spel mina hjältar presterat denna vinter hade de inte haft nåt alls att hämta mot nåt av de lag jag såg igår. Bara att hoppas de grejar en av de två första platserna i kvalserien och att det sen inträffar nån sorts ekonomiskt mirakel (eller ett sportsligt) som gör att de får ihop ett starkare lag till nästa vinter.

Som så ofta förr när jag bloggar har jag tvättstugan och eftersom jag nu hör den förhistoriska tvättmaskinens centrifug snurra i källaren rakt under mig börjar det bli dags att avrunda och ge sig ner för att hänga tvätt. Sen ska jag fixa frukost. Det blir en liten sallad idag gjord på räkor, ägg och majonnäs samt div. grönsaker.

Och därmed tillönskas den lilla men trogna kretsen av ordbrukare en angenäm fredag i Hedemora, Visby, Askersund och Vittangi. Var rädda om er så ses vi igen. Kanske redan senare idag eller om 3- veckor. Den som lever får se...

Kommunalgrått ute idag. Och kallt och ruggigt också. Inget annat att göra än att hålla sig inomhus! På spisen puttrar en gryta med oxrullader efter Per Morbergs recept (http://www.recept.nu/1.284927).

Har gjort dem en gång förut och då blev det jättesmaskens så håll tummarna att jag lyckas även idag. Min tama husmekaniker är inbjuden på middag men risken är stor att han kommer att vara på jobbet då eftersom han har jourhelg. Men i så fall får jag väl göra en matlåda som han kan äta på jobbet imorgon.

Har suttit och surfat runt i nyhetsflödet och tydligen är melodifestivalen det största idag. Den som vann fattar ingenting och de som inte vann fattar lika lite. Vågskvalp i ankdammen minsann...

En knapp vecka återstår av min 14 dagars ledighet och jag skulle gärna sett lite sol idag. Hade ju tänkt gå ut och fotvandra en stund men det bär emot när det ser ut som det gör utanför. Folk som går förbi har mössor nerdragna över öronen och axlarna uppdragna så man riktigt ser hur de fryser.

Men kanske när rulladerna är klara att jag ändå tvingar mig ut en liiiten sväng för sinnesfridens skull. För det är väl som Sveriges förenade mödrar brukade säga när man var barn - "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!"

Sådär klämkäckt, ni vet! I samma ton som de brukade påstå att "Man ska sluta när det är som roligast!" och därmed avbryta barnkalasen eller nån kul lek man just hade kommit igång med.

Vi får se om jag lyckas övertyga mig själv att min och andras mödrar hade rätt eller inte. Men OM jag gör det så kanske min ömma moder ler från sin himmel. Och det kanske får solen att titta fram ett tag!

Ha en fortsatt underbar söndag i slott och koja i vårt avlånga land. Och i alla länder också oavsett form både på er själva och landet. Vi hörs, kära ordbrukare i Rotebro, Njutånger, Glimåkra och Svenstavik!

(Och alla andra städer och bondhålor!)

Eftersom det engagerar så många kan jag härmed kungöra att "RÄTT LÅT VANN!". Jag talar alltså om melodifestivalen. Förr om åren körde ofta kvällspressen feta rubriker dagen efter om att "Fel låt vann". Men jag har nåt att berätta för er alla, jag vet nåt som tydligen inte de vet....

Det har ALLTID varit "rätt låt" som vunnit!
D.v.s den som fick högst poäng enligt de regler som gällde just det året! Det är ju skitenkelt egentligen - det är ALLTID "rätt låt" som vinner. Precis som inom idrottens värld där det alltid är rätt lag som vinner.

Där handlar det (oftast) om att göra flest mål och gör man det så vinner man.

Nu vet jag inte så noga vem som segrade i Globen men jag vet i alla fall att rätt låt vann.

Jag tittade faktiskt ett tag och såg både Thorsten Flinck "resa sig igen" och Björn Ranelid mässa om kärleken. Utan att chansa alltför mycket vågar jag påstå (utan nån som helst koll) att ingen av dem vann.

Men... Flincks nummer fick mig att tänka lite. Jag tänkte t.ex att Rickar Wolf skulle ha kunnat göra samma låt lika bra. Och när jag lyssnat och tittat lite mer tänkte jag att det kunde ha varit Ernst-Hugo Järegård som stod där och framförde låten om det varit typ 10-15 år tidigare. Flinck är skådespelare vilket märktes när han framförde sitt bidrag. Ranelid är författare och ingen kan beskylla honom för att vara svensktoppsartist vilket också blev väldigt tydligt under hans nummer.

Efter att ha konsulterat kvällstidningarnas hemsidor ser jag nu att Västeråstjejen Loreen tog hem spektaklet så det är bara att gratulera. Hoppas bara att hon inte vinner Europafinalen så vi måste betala för detta jättejippo nästa år!

Helt ok om hon kommer tvåa eller trea men segern får gärna gå till Island, Ukaraina, Malta eller nåt annat land där vi slipper vara med och slanta upp för nästa års final.

F.ö har jag tittat ett tag på en av mina favoritfilmer "Crocodile Dundee" ikväll och det är bara att konstatera att jag har enkel filmsmak. Detta alster var säkert aldrig i närheten av nån Oscar-statyett men jag tar mig friheten att gilla den ändå!

Annars har dagen innehållit en kort shoppingtur samt årets första balkongsittning med vidhängande kaffekopp. Solen lyste ju faktiskt ett tag på eftermiddagen så det måste väl kallas ett vårtecken?

Nu är det dags att knyta ihop säcken och summera årets första vårdag på mina breddgrader. Ha en underbar natt tillsammans, käraste ordbrukare, och en underbar söndag i Hälleforsnäs, Övralida, Listerlandet och Masthugget.

Förfäras ej du lilla hop - jag kommer tillbaka! Förr eller senare! Jag kommer ALLTID tillbaka!

Nu har väl ändå denna blogg legat i träda tillräckligt länge. Eller i koma om man så vill. Eller kanske bara legat och vilat sig inför större uppgifter.

Tänk bara allt som hänt sedan sist jag skrev ! Torsten Flinck har tävlat i Melodi-SM  och gått till final och Björn Ranelid har nådigt låtit meddela att han bestämt sig för att INTE hoppa av nämnda tävling! Och hela Sverige kunde dra en lättnadens suck... Men eftersom mina kunskaper om spektaklet begränsar sig till rubrikerna på kvällspressens nätupplagor avstår jag från ytterligare kommentarer.

Vi har också fått en andra generationens tronarvinge och till och med Herman Lindkvist fick ju lov att godkänna hennes namn. Men Estelle kommer väl från franskan så då kanske det inte gör nåt att det är snubblande nära ett chipsfabrikat.

På tal om det såg jag att Morfar C-G ber om större apanage. Antagligen för att familjen växer tycker han att de nuvarande 380 miljonerna känns lite knapert. Men nu har vi ju, tack och lov, en borgerlig regering som tycker att allt ska bära sina egna kostnader så han lär få nej av farbror Anders och farbror Fredrik. Eller gäller det bara andra trivialiteter bland de allmänna utgifterna som vård, barn- och äldreomsorg?

Nej, dags att privatisera även kungahuset! Det vore det väl inte fel om hovet fick i uppdrag att börja skaffa sig inkomster. Man kan tigga sponsorpengar hos rojalistiska företag och privatpersoner som sen får betalt genom reklam på deras byggnader, bilar och kläder.

Tänk er... "Monarki - i samarbete med Synsam" eller "Kungen - sponsras av ICA". SIBA kan göra en ny reklamsnutt där Silvia kommer in och lugnar ner den galne Fabian Bengtsson. Ingen dum idé alls. Allt annat ska ju moderniseras och anpassas till nutiden och marknadens villkor så varför inte också kungahuset.

Folkmassan i Sälen håller som bäst på att tränga sig ut i skogarna nu för att  ta sig till Mora. Ytterligare nåt som kan moderniseras! Hålla på att åka skidor i nio mil och dessutom BETALA för det??? Går det inga bussar...?

Nåväl, februari är över och jag börjar se en aning ljusare på tillvaron igen. Dock finns ett stort svart moln som skymmer mina blickar mot en underbar framtid. Molnet stavas "kvalserien", det fulaste ordet i hela svenska språket.

Detta stålbad ska mitt kära Timrå IK försöka ta sig igenom för att även nästa år få åka till Örnsköldsvik, Luleå, Karlstad och Jönköping. Slippa resor till Oskarshamn och Ljungby för att nämna några allsvenska orter.

Jag känner oro inför kvalet, stor oro. Även om vi igår vann på bortais mot FBK trots att de vann skottstatistiken stort och trots att Timrå hade 10 ordinarie spelare på sjuk- och skadelistan. Jag kan bara hoppas att det slutar på samma sätt som sist vi spelade där - att vi vinner serien eller åtminstone blir tvåa.

Igår morse inleddes ännu en 14-dagars ledighet. Dock ska jag jobba övertid i portvakten måndag och tisdag och har ett möte den 15;e men annars är jag fri som fågeln till lördag den 17/3. Inte så dumt, hoppas vårvädret håller i sig!

Nu ska jag lägga mig i soffan ett slag och titta på intervjuerna med "blåbär" från Mångsbodarna, Evertsberg med flera småbyar längs Vasaloppsspåret. Kanske får jag syn på nån av de 10-talet arbetskolleger som åkt dit och klivit i pjäxorna för att trängas i snön i Dalarna. Skidåkning ska avnjutas vågrätt i en soffa!

Ha en härlig söndag i Sälen, Smågan, Eldris, Skigan och slutligen i Mora! Må bäste man vinna!