Sverige är en nation som "seglar med lik i lasten". D.v.s vi har några kvarnstenar som hänger oss om halsen och vill dra ner oss. Sist skrev jag om Estoniakatastrofen. Den kan även kallas Estoniamassakern, Estoniamorden eller vad som helst. För mig står det bortom all rimlig tvivel att båten inte sjönk enbart på grund av att bogvisiret föll av. Varför det föll av kan man också spekulera i men flera experter finner det osannolikt att enbart sjögång och höga vågor ska ha kunnat orsaka det. Många tror att även bogvisiret sprängdes. Jag avstår från att spekulera i vilket för det räcker för mig att förstå att utan åverkan, yttre eller inre, av något slag hade hon aldrig sjunkit så fort som hon gjorde. Det var alltså ingen olycka utan ett medvetet attentat. Av vem? Tja, det vet jag inte men det kanske mörkläggarna vet. Kan vara just det som tvingade fram körkläggningen.

Det är annars rätt tyst nu om Estonia. En tystnad som också talar.

"Den talande tystnaden" valde jag som rubrik för dagens blogg och den kommer att måste delas upp i flera avsnitt framöver.

Därmed ska jag tala om nåt annat. En annan tystnad! En annan mörkläggning som några har slutat fundera över för länge sen medan andra inte kan släppa att det finns så otroligt många konstigheter i spåren efter mordet vid Sveaavägen-Tunnelgatan den 28/2 1986.

Jag talar om Palmemordet förstås.

Själv insåg jag redan under samma vår att det var nåt skumt med alltihop. Hans Holmér satt i TV och viftade med två Magnumrevolvrar och man visade upp två kulor som skulle ha hittats vid mordplatsen. Det skulle då alltså föreställa mordkulorna och ett förmodat mordvapen.

Med de kunskaper jag själv hade reagerade jag inte alls först men vid samma tid hade jag en arbetkamrat som var en typisk "MÖP".

Rickard Olsson programledare i TV brukar använda den förkortningen för Militärt Överintresserad Person.

Den "MÖP" jag kände kan vi kalla Mikko, han hade finsk härkomst. Han var helt uppriven då vi träffades på jobbet dagen efter Holmérs viftande med revolvrarna i TV. Han sa att det omöjligt kunde vara det vapen som användes.

Av flera skäl.

För det första så smäller det utav bara helvete, på ren svenska, när man avfyrar en sån. Lisbeth Palme och flera vittnen liknade ljudet från skotten vid påsksmällare eller förgasarsmällar från en bil. Han sa att om det varit en Magnum som användes så hade alla i närheten varit lomhörda långt efteråt.

För det andra... Så är kraften i en Magnum riktigt stark men kulorna som visades upp var till synes nästan oskadda.

De hittades desutom inte förrän dagar efteråt trots att polisens tekniker finkammat området med metalldetektorer i timtal under det första dygnet efter mordet. Enligt samme man skulle kulorna varit helt demolerade med tanke på att de måste ha rikoschetterat mot betong, asfalt, plåt och Gud vet allt innan de hamnade på marken.

För det tredje... Mikko berättade också att ingångshålet efter ett sånt skott blir litet men där kulan lämnar kroppen slits allt i trasor och utgångshålet blir väldigt mycket större.

Vi vet ju att ett vittne hoppade ur en bil och utförde hjärtkompressioner på Palme tills amabulansen kom. Enligt samma Mikko hade det inte funnits någon bröstkorg kvar om han skjutits med en Magnumrevolver.

Allt detta har jag sedan fått bekräftat genom åren av andra kunniga personer och det är en gåta för mig att så få andra har reagerat på just den saken.

Det var då jag förstod att man mörkade något. Polisspåret började det sen att talas om och då kändes det mer logiskt i min skalle. Om krafter inom polisen var inblandade så förstår man ju att man kan vilja sopa allt under matten.

Så tänkte jag i många år och idag förstår jag fullt ut varför jag tänkte så. Det var nämligen ett av villospåren som mörkläggarna gärna hjälpte till med för det tog bort fokus från den verkliga gärningsmannen.

Alla de Walkie-talkie-observationer som gjordes i de där kvarteren gödde också den teorin.

Palmeutredningen gick dock genast in på hypotesen om en ensam galning. Man hade til och med valt ut sin galning som greps på natten mot lördagen i sitt hem. Vi kallar honom Walter för så hette han i förnamn. Bland polisen i Sthlm var han känd som "den galne Österrikaren" och han hade uttalat hot mot både Hans Holmér och Olof Palme någon vecka innan mordet. MEN... det visade sig att Walter, ungefär vid samma klockslag som mordet begicks, var föremål för ett polisingripande vid Slussen. Som ju ligger en bra bit från korsningen där skotten föll.

"Så han kom undan med blotta förskräckelsen" skrev Holmér i sin bok "Olof Palme är skjuten". Den fick jag i present av någon då den just kommit ut och jag minns att jag regaerade på det uttrycket. Är man oskyldig så kommer man inte undan med blotta förskräckelsen". Är man oskyldig så är man oskyldig! Punkt!

Idag har jag föstått att det nog var en s.k freudiansk felsägning fast i skrift av Holmér. Jag tror att det var alldeles sant! Hade inte Walter haft sitt alibi från poliserna vid Slussen så tror jag att man hade gjort allt för att sätta dit honom för mordet. Man visste nämligen redan då hur allt gått till men behövde en annan syndabock.

Det skulle dröja ganska länge innan man hittade den syndabocken. Ja, just det, Christer Pettersson, blandmissbrukaren från Rotebro. Som ofta syntes just i de kvarteren eftersom hans knarklangare hade sin spelklubb i närheten som Christer besökte då han behövde knark. Honom lyckades man sen fälla i tingsrätten enbart på fru Palmes utpekande. Ingen annan bevisning fanns och inget annat vittne pekade ut honom heller.

Han frikändes dock i hovrätten så lite rättvisa kanske finns kvar ändå. Christer hade säkert ett och annat på sitt samvete men Paalmemordet var han helt oskyldig till.

Där knyter jag ihop säcken för idag. Men fortsättning följer inom kort. Det känns viktigt att fler förstår omfattningen av den gigantiska mörkläggning som vilar över den här gåtan.

Som för mig inte längre känns som någon gåta. Om det är som jag tror så vet jag ungefär hur allt hänger ihop och nästa gång jag får lust att skriva vidare får den som är intresserad veta mer. Kommentera gärna och ställ frågor så svarar jag om jag bara kan.

Ni andra får väl trycka på slumpknappen och läsa nåt annat!

Vi ses!