Vi får se om jag får ihop del 3 redan idag. Är jui bortbjuden på surströmming om ett par timmar och det missar jag inte. Dessutom skulle dotra komma förbi och hämta de sista sakerna hon inte fick med i flytten till Göteborg för tre veckor sen. Men jag gör ett försök i alla fall.

Jag slutade senast med att berätta att mörkläggningen startade nästan genast efter skotten på Sveavägen och lovade försöka förklara varför också.

Då måste vi tillbaka till femtiotalet först och bildandet av alliansen Nato. Som jag skrivit om ett par gånger förut så blev ju inte Sverige medlemmar då men hade topphemliga avtal med Nato om hjälp i händelse av en sovjetisk attack mot oss. Nato hade även full insyn i vårt försvar och officerarer därifrån var ofta här som observatörer vid större och viktiga övningar i alla år fram till idag. Vi var alltså i praktiken ett Natoland fast vi inte bidrog till några insatser.

Ungefär samtidigt med Natos födelse bildades en organisation av frivilliga som skulle hålla ett vakande öga på vänsterextremister framför allt. Den rörelsen heter "Staay behind" och organiserades till stor del av Nato. Stay behind finns i hela Europa och skulle vara en garanti för att dels inte nazister skulle få nåt att säga till om igen. Men framför allt för att bekämpa kommunismens spridning.

Där kan nämnas att minst ett av de stora amerikanska oljebolagen var med och sponsrade. Därför hade ofta deras medlemmar en bensinmack att försörja sig på. Någon sorts franchaiseverksamhet alltså.

Man lyckades hålla Stay Behind hemligt ända till 90-talet då organisationen avslöjades.

Under mordkvällen genomfördes en stor Natoledd övning med polis, Säpo och Stay behind-folk i Stockholms innerstad där det tänkta scenariot var en statskupp. Olof Palme och hans fru var helt införstådda med övningen och kanske var det därför han gav sina livvakter ledigt den kvällen. Han var själv medlem av organisationen som alltså vid den tiden var helt okänd för nästan alla svenskar.

Därav kommer det sig att så många observationer gjordes av folk som pratade i walkie-talkies runt mordplatsen samt även alla rapporter om högerextrema poliser som vittnen sett i rörelse före mordet. 

Dessa observationer gjorde att, i alla fall jag, länge var överyghade om att krafter inom polisen var inblandade.

Idag har jag insett att det är ytterst osannolikt att en polis skulle mörda statsministern i sitt eget land. Med alla konsekvenser det skulle få om han blev gripen och dömd.

Han kanske skulle ses som hjälte av ett litet fåtal men de allra flesta andra skulle hata och förakta honom.Det skulle dessutom säkert påverka hans familj, släkt och vänner.

Vid den här tiden pågick det kalla kriget för fullt även om Gorbatjov hade börjat luckra upp Sovjetunionen en aning och om omvärlden fått veta att "neutrala" Sverige, rättsstaten, världssamvetet, rättesnöret hade Nato på besök för en stor övning hade vi tappat allt anseende i de flesta länder i världen. Även de på Natosidan.

Konsekvenserna av att låta det komma ut gjorde att man tidigt beslöt att mörklägga alltihop, leta fram en syndabock som man kunde få dömd i en domstol och sedan låta saken falla i glömska.

Här ska man förstå att de såg framför sig ett scenario där vårt lilla land blev isolerat, avskytt och föraktat och då tyckte man att man var tvungen att göra det offret.

Det första offret var förstås Palmes fru, Lisbeth, som övertalades/tvingades att spela med i teatern. Många minns säkert hur hon vägrade ställa upp på rekonstruktioner, på förhör överhuvudtaget. Men till slut fick man henne alltså även att peka ut en oskyldig man hon troligen aldrig sett. Måste säga att jag lider med henne. Återstoden av hennes liv kan inte ha varit rolig.

Så vem var då ansvarig för mörkläggningen? Flera stycken förstås men jag skulle ändå vilja säga att ytterst var det säkert Hans Homér, chefen för Säpo och den blivande statsministern Ingvar Carlsson som tog det beslut man bedömde som nödvändigt för Sverige.

Kanske hade jag också gjort samma bedömning vid den tiden om jag varit i deras skor.

För det är ju inte så svårt att föreställa sig vad som hade hänt om t.ex USA kastat ut IKEA och Volvo m.fl ur deras land och slutat köpa varor överhuvudtaget som tillverkats här.

Allt det jag skrivit om i den här serien kommer från den Youtubekanal jag redan berättat om några gånger. 

"Postum Humanitas" heter den och är i motsats till massor av andra Palmespanare ytterst seriös. Där slängs inte fram några gissningar utan allt är underbyggt med fakta.

Som jag skrev i förra delen hade både CW (organisatören) och AW (den lejda mördaren) synts i STockholm vid denna tid. Bl.a har en kvinna som då arbetade hos Säpo berättat att hon såg AW på måndagen efter mordet i Säpos korridorer. Han kom gående mellan två Säpomän och hon reagerade på att hon tyckte han utgjorde ett udda inslag där. Emkelt klädd medan personalen där oftast bar mörk kostym, vit skjorta och slips medan AW var ledigt klädd.

Sällskapet hade gått in i Säpos hemliga, låsta hiss som gick ner till deras garage.

Därför tror jag att han kanske greps redan kort efter mordet men då man insåg att det inte skulle gå att offentliggöra alla omständigheter som omgav mordet så gav man honom fri lejd ut ur landet. Det sista är alltså bara min privata teori, den har jag inga bevis för.

I nästa del tänkte jag att vi ska titta lite på Hans Holmérs agerande bland annat. Avslutar för den här gången nu men den som har frågor får gärna ställa dem i kommentarsfältet så svarar jag så gott jag kan när tid finns.

Fortsättning följer...

Igår skrev jag om en "freudiansk felsägning" från Hans Holmér. Det var inte hans enda utan den mest kända är väl orden; "När sanningen om det här (mordet) kommer fram kommer den att skaka Sverige i dess grundvalar!"

Hur kunde han säga så om inte han visste sanningen? Så klart han gjorde och han visste den redan strax efter mordet!

Sen har både Ingvar Carlsson och dåvarande Sverigeambassadören i Paris, Carl Lidbom, var för sig och oberoende av varandra sagt ungefär att det är bäst för Sverige om sanningen aldig kommerr fram.

Varför sa de så? Jo, för att de visste sanningen och att den skulle skada Sveriges anseende och ställning i världen på ett sätt som kan vara svårt för många att ta till sig.

Därför fortsatte man att låtsas utreda i 34 år samtidigt som mörkläggarna arbetade hårt för att behålla "locket på".

Men för tre år sedan tändes ett litet hopp då dåvarande förundersökningsledare och spaningsledare sa att nu var lösningen nära. I februari 2020 satt en av dem hos GW Persson i "Veckans brott" och lovade att besked i åtalsfrågan skulle komma inom ett halvår ungefär.

Beskedet kom den 10;e juni samma år. Men inte det besked de hade trott att de skulle presentera. Det var inte Skandiamannen de talade om i februari utan de hade listat ut hur allt gått till. Så under tiden däremellan hade de troligtvis fått nya order av mäktiga mörkläggare och tvingades pussla ihop en historia som pekade ut Stig Engström som såpass trolig gärnngsman att man lade ner hela utredningen. Eftersom han var avliden sen ganska länge och därmed inte kunde åtalas. Jag minns att jag reagerade på hur obekväma båda tycktes vara när de satt och högläste ur en roman där SE pekades ut som tänkbar gärningsman. Båda satt och skruvade på sig och verkade inte ens själva tro på vad de sa.

En hel del människor tror på det men för mig är han än mer osannolik som gärningsman än Christer Pettersson. En bridgespelande reklamman från Täby. Ostraffad och helt utan något rykte om sig att vara våldsbenägen. Tvärtom vittnade han exfru om att han knappt kunde slå ihjäl en fluga. Inte heller stämde han in på vittnenas signalement av gärningsmannen. Dock hade han befunnit sig nära mordplatsen vid tiden för mordet.

Om det är som jag tror, efter allt jag lärt mig det senaste året, så hade han redan passerat mordplatsen då skotten föll. Drabbats av panik då han hörde dem och sprang då uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.

Det var alltså honom som vittnet Jeppson såg springa och följde efter i tron att det var gärningsmannen (Jeppson såg ju inte själva mordet). Det var också han som stoppade en polisbil som kom körande och därefter återvände han till korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Skulle han ha gått tillbaka dit om det var han som sköt? Knappast!

Den verkliga mördaren tog troligast en annan väg därifrån.

Så vem var då den verkliga mördaren? Om det är som jag tror, eller rättare sagt är nästan säker på, så var han en lejd mördare från ett land på andra sidan jorden. Vi kallar honom AW.

AW hade i många år arbetat för den Sydafrikanska säkerhetstjänsten och hade redan flera liv på sitt samvete. Mordet beställdes av apartheiregimen i Sydafrika som såg Palme som sin kanske värsta fiende.

Palme arbetade ju hårt för att störta vad han ansåg som "ett sällsynt vedervärdigt system". D.v.s deras rasåtskillnadslagar som diskriminerade urbefolkningen i landet. Det arbetet ledde till att landet fick allt svårare att göra affärer med omvärlden och inte minst att låna pengar.

Därför uppdrog man åt sin kanske främste agent, som vi kallar CW att röja Palme ur vägen. Han, i sin tur, gav uppddraget till AW. Båda var synliga i Stockholm av flera observatörer vid tiden för mordet. CW sågs av en tidigare svensk diplomat i Sydafrika vid den konferens mot apartheid där Palme talade kort före sin död.

Så hur kunde de veta att Palme skulle vara där han var just den kvällen?

Makarna Palme brukade ofta semestra på Kreta där de skaffat sig vänner. Olof var högt respekterad i byn dit de reste så sent som hösten innan mordet. CW brukade också vistas på Kreta och lyckades göra sig bekant med Olofs gode vän som vi hette/heter Theo. CW är känd som en charmerande person som man gärna får förtroende för och kan därför lätt nästla sig in lite överallt. Bland annat så infiltrerade han en tid ANC (den sydafrikanska befrielserörelsen) och låtsades stå på deras sida. Troligen berättade Theo för honom att han skulle resa till Stockholm för att träffa paret Palme lite i skymundan. Här ska det nämnas att Palme utsetts till hedersmedborgare i Theos by och även fått ett hus där som Theo hade ärvt. Palme skulle överlämna något till Theo, vad har jag ingen aning om tyvärr.

Så då kommer vi till vad privatspanarna brukar benämna mötesscenariot. Theo väntade vid reklampelaren som stod en bit från själva mordplatsen och flera vittnen har sett paret stå och samtala med en man sekunderna inann skotten. Det var alltså Theo de talade med även om Lisbeth hela tiden förnekat att det talat med någon. Men det återkommer vi till.

Gärningsmannen, AW, stod då väntande vid avfasningen på hörnet utanför Dekorimabutiken och steg fram då paret Palme började gå igen. Han sköt sina två skott och om det är som jag tror så sköts båda skotten mot Olof. Den påstådda skadan på Lisbeth tror jag är ett av de många villospår som mörkläggarna skapade. Av nån anledning...

AW var yrkesmördare och agerade precis så iskallt och beslutsamt som sådana gör. Han utförde sitt uppdrag och försvann sedan snabbt och smidigt från platsen.

Där och då startade mörkläggningen. Men inte av hänsyn till AW, CW eller Sydafrikas regering utan av helt andra skäl. De skälen ska jag försöka förklara i nästa del.