Tidig söndagmorgon på Sveriges midja. VH (Vår Herre) tycks ha satt högsommaren lite på paus. Mulet utanför fönstret och SMHI har lovat regnskurar framåt eftermiddagen. Så tror de också att det ska fortsätta fram till onsdag eftermiddag. Men de har ju räknat fel förr så jag låter verkligheten tala istället för att ta ut nåt väder alls i förskott.

Igår fyllde min äldsta dotter år och jag minns som det vore igår dagen då hon föddes för 36 år sedan.

Nu föddes hon på en helt annan del av jorden, i Sydkorea, och den dagen visste jag och hennes blivande mor inget om henne då. Men det är de fem veckorna innan som gör att jag kommer ihåg dagen.

Vi hade båda semester och eftersom vi väntade på besked från Adoptionscentrum eftersom vår ansökan om adoption skickats ner till Sydkorea våren innan valde vi att mestadels hålla oss hemma ifall de skulle ringa.

Man hade ju inte mobiltelefon på den tiden utanom man väntade nåt viktigt samtal gällde det att hålla sig hemma, nära den väggfasta telefonen. På helgerna gjorde vi säkert kortare utflykter i närområdet och kvällstid stack vi ibland iväg för att fiska lite.

Och vi drabbades av hur många saker som helst som gick sönder eller bara gick åt h-e. 

Det började redan sista arbetsdagen innan semestern. Vi slutade jobbet kl. 14 och åkte då in till stan för att handla en god köttbit och nån flaska vin innan vi åkte hem. En bit oxfilé blev det och framåt eftermiddagen tog vi fram den för att lägga den i skivor på utegrillen. Men vi kände genast hur det luktade illa av köttet så vi ringde genast till köttaffären och reklamerade den. De bad genast om ursäkt och sa att vi fick återlämna den. Men att köra de två milen till stan och byta ut den hade vi inte lust med. Därför valde vi att lämna igen den dagen därpå. Så jag gick till närbutiken och hitade två skivor ryggbiff som vi grillade istället. Men det köttet blev också en besvikelse. Torr och segt.

Dagen efter åkte vi tillbaka med oxfilén och jag minns inte om vi fick en ny köttbit eller pengarna tillbaka. Men det jag minns är att då vi startat bilen för att åka hem larmade "katastroflampan" i den bil vi hade då. Om vi ringde bärgare eller om nån bekant bogserade oss hem minns jag inte heller men hem kom både vi och bilen.

Och när jag fått hjälp med felsökningen visade det sig att det inte var så farligt utan reservdelen var lätt att byta själv och kostade heller inte så värst mycket pengar.

Nån dag senare pajade diskmaskinen i radhuset vi då bodde i. Detta krävde fackmans kunskap och kostade väl en slant också så klart. Och ännu lite senare var det tvättmaskinen som krävde reparattion.

En dag då vi väntade besök av min bror med familj öppnade jag kylskåpsdörre och den lossnade från sina fästen och landdade på min fot. Smärtan och blånaderna var väl uthärdliga men jag blev tvungen att skaffa och montera nya gångjärn, vilket också grävde hål i hushållskassan.

En kväll i slutet av semestern åkte vi för att fiska i en tjärn där vi hade fiskekort och hoppades på några fina regnbågar. Fisk fick vi och då det började bli dags att åka hem rensade jag fisken på bryggan där vi stod och saltade dem inuti för att kunna förvara dem åtminstone i nåt dygn. När detta var klart stod jag på knä och lutade mig fram för att skölja rent mina händer från fiskblod och annat.

PLOPP sa det när min nyckelknippa trillade ur fickan på min munkjacka och ramlade ner i tjärnens dyiga botten. Nycklar till både hus och bil försvann ner i leran på tjärnens botten,

Tur i oturen var att en man jag kände och hans fru också var där och fiskade så vi gick bort till dem och rågade om vi kunde få lifta med dem när de skulle åka hem. Det fick vi och de skjutasde oss hem.

Då återstod konststycket att ta oss in i huset. Min frus föräldrar hade extranyckel hem till oss men de var just då bortresta i ett par dagar. Men till sist fick vi tag på hennes syster, som vi visste hade nyckel lhem till deras föräldrar. Hon var snäll nog att åka dit och hämta vår nyckel medan vi väntade hos den granne som låtit oss låna telefonen.

En dryg halvtimme senare kunde vi så ta oss in i vårt hem och där hämtade jag reservnyckel till bilen. Min svägerska var så snäll att hon även skjutsade mig så jag även kunde hämta hem bilen.

Möjligen var det ännu några saker som gick åt h-e den där semestern men som jag glömt eller förträngt. Men nämnas skall att vi inte ens hade tur med vädret. Mulet, regnigt och kylslaget nästan varje dag.

MEN... Just den 15;e juli skulle vi börja jobba igen efter semstern. Eftermiddagsskift (kl. 14-22) stod på schemat.

Och när jag vaknat på morgoenen och steg ut ppå farstubron för att hämta in tidningen från brevlådan gassade en het sol från en klarblå himmel. Det kändes nästan som ett hån. Sånt väder hade vi inte en enda dag under vår ledighet.

Den dagen föddes alltså vår äldsta dotter. Det visste vi förstås inget om då utan fick veta det i början av september.

Kan också nämna att jag då blev lite orolig för att missa hennes ankomst eftersom jag var kallad på repövning för att träna på att försvara mitt land i krig. Men jag hann hem innan dess, konstigt nog.

Kanske tyckte "makterna" att de hade jävlats tillräckligt med mig, jag vet inte. Men nog böev det en minnesrik sommar, kan man verkligen säga!

I år händer det inte mycket alls. Men så väntar jag mig ju heller inget speciellt i år...

Det få räcka så för idag. Jag önskar mina kära ordbrukare en angenäm söndag tillsammans eller var för sig i Fjärdhundra, Alsike, Malexander och Laisvall.

Vi ses! Nån gång.....