Idag är solen tillbaka. Dock utan den där tryckande hettan som var dagarna efter midsommar. Jag är kattvakt på distans i helgen. Äldre sonen med sambo har dragit söderut så jag åker hem till dem en gång mitt på dagen och rensar ur katlådan samt fyller på mat och vatten. En kompis till dem gör sedan samma sak på kvällskvisten.

Annars... så börjar jag lära mig mer om dotras bil som jag för värvarande har till låns tills hon kommer upp och hämtar den igen. Och det är en fröjd att köra den, särskilt på motorväg. Den har en hel del fler hästkrafter än gamla trötta Madame Citroen. Som väl iofs inte alls går dåligt men det är ett helt annat drag i accelerationen i den här bilen. Om jag trampar ner gasen ordentligt vid påfart till motorväg så är jag uppe i 100 km/h dubbelt så fort som i min egen bil.

Igår hade jag lite av en turdag, känns det som. Först råkade jag få nys om en affär inom stadens gränser som hade surströmming kvar i lager. Så på samma resa som jag åkte och köpte snus svängde jag förbi där för att kolla.

Och tamigsjutton hade de ett mindre parti kvar. Visserligen "bara" filéer, vill ju helst ha hela strömmingar. Och visserligen inte mitt favoritfabrikat, Oskars från Tynderö några mil norr om mig. Det var Röda Ulvens från Ulvön i Ångemanland. Såna har jag inte ätit sen mitten av 80-talet då min dåvarande svärmor köpt en burk av vardera, en Röda Ulven och en Oskars. Då var vi rörande överens om att Oskars var klart bättre men Ulvens är ju också ett av de största märkena på området så inte kan den väl vara så dålig. 99 kr/st kostade burkarna och som den hårt straffbeskattade pensionär jag är unnade jag mig bara att köpa tre stycken. Men jag har tipsat surströmmingsavänner i bekantskapskretsen att det finns på ICA Ettan så de kanske får sälja ut sitt lager ganska fort ändå.

På tal om det har jag ju faktiskt inte frågat min lokala hökare om det kanske har några burkar i nån hylla på lagret eller så. Jag bor ju i ett väldigt mångkulturellt område så efterfrågan borde inte vara så stor här. Får kolla den saken när pensionen kommer nästa gång. För just nu finns det inget utrymme för onödiga utgifter.

Även om jag faktiskt gick dryga hundra kronor plus på den travandel jag köpte på Willys igår. Men den slanten tänker jag återinvestera i dagens V75 på Halmstadstravet. Och hoppas att Fru Fortuna står mig bi en gång till!

Igår plockade jag sommarens första bär. Nere vid strandpromenaden vid havet lyste det rött en bit in i buskarna och jag hukade mig och hann plocka 5-6 mogna smultron innann det kom en liten dvärgschnauzernos och buffade undan min hand för när hon såg att jag höll på med nåt blev hon förstås nyfiken. Sen smaskade hon i sig inte bara smultronen som fanns kvar utan även kvistarna de växte på. Först blev jag förvånad men så mindes jag den Cavalier Kings Charles-spaniel jag och exet ägde under första halvan av åttiotalet. Smultron såg jag honom aldrig äta men blåbär plockade och åt han direkt från blåbärsriset. Och han ville också helst vara där mina händer eller bärplockaren var. Jag lärde mig dock att lura honom genom att låtsas plocka på ett ställe och när han kom skyndade jag mig att bet aav en ännu bättre plats som jag spanat in.

De har sina egenheter, husdjuren. Både katter och hundar. Den spaniel jag nämnde knyckte gärna vindruvor om såna låg i fruktfatet på vardagsumsbordet. Men han åt dem inte utan bar omkring på dem, längst fram i munnen tills han tröttnade. En katt vi hade ännu tidigare gillade att sova på rygg och helst tvärs över en tröskel. Än idag fattar jag inte hur han kunde tycka att det var bekvämt. En annan katt gillade ostkrokar, som vi kallar dem här på Sveriges midja (Jo, jag vet att man säger ostbågar på de flesta håll men inte här alltså) Hon tog varje chans hon fick att knycka en och smaska i sig. En annan katt som dotra hade med sig när hon flyttade in hos mig för många år sen satt och kollade när vi åt och om vi råkade tappa nåt så käkade hon det. Spelade ingen roll vad. Broccoli, avocado och inlagd sill låtsade dottern tappa. Mest för att testa var kattens gränser gick. Men t.o.m rå lök åt hon om det ramlade ner från bordet. Det enda jag såg henne backa för var när det landade en liten bit citron framför henne. Då backade hon, annars var hon allätare.

Samma tittande och väntande envisas Thea med fortfarande trots att hon på det halvår hon bott här aldrig fått minsta smula av mig vid matbordet. Och jag fortsätter att totalt ignorera henne. När jag äter är hon luft för mig.

Men ännu har hon inte gett upp! Men... hon har sin matplats och jag har min, det är jag noga med.

Därmed har jag väl snart svamlat färdigt och ska väl strax ta ut lilla fröken tjurskalle på en liten sightseeing i närområdet förenat mer några sittningar på noga utvalda platser.

Så jag tillönskar mina kära ordbrukare en fortsatt fantastisk lördah och helg i Sorunda, Åkers Styckebruk, Karesuando och Jämjö. Ha det så gott ni kan!