Ja, ovädret som just nu hemsöker vårt avlånga land heter precis som min kompis! Så jag måste komma på ett fiffigt sätt att pika honom lite för den sakens skull. Inte elakt! Nej, absolut inte, vi är snälla mot varandra och när vi skämtar så gör vi det alltid med glimten i ögat.

Och jag misstänker starkt att det kan ha varit just den stormen som drog över Sverige midja under natten som var.

Vid halv fyra vaknade jag av regnet som piskade mot mitt fönster samt ljudet från stupröret där vattnet forsade med en väldig kraft och en hel del oväsen.

Åskat har det också gjort för jag vaknade några gånger även av det. Dessutom stod klockradion och blinkade när jag till sist vaknade för dagen så vi har haft strömavbrott. Hur länge vet jag förstås inte.

Såna nätter är jag extra glad att jag inte längre arbetar i Sveriges enda smältverk för primäraluminium. Strömstyrkan i smältugnarna där ligger på 160 000 Ampere. Att jämföra med de 6 eller 10 Ampere vi oftast har i våra hem.

Denna enorma strömstyrkla omges ju självklart av väldigt starka magnetfält. Vilket alltså drar till sig åskvädren. Med nedslag och strömavbrott som följd.

Oftast gick det ganska fort att få strömmen tillbaka men några gånger hände det att avbrottet blev flera timmar långt.

Ska inte förklara det närmare men kan säga att då blir det ett helvetes jobb för de som har oturen att vara där just då. Det är så illa att t.o.m en fördubblad personallstyrka skulle vara i minsta laget.

Häromdagen läste jag om ett sånt avbrott i bloggens backspegel och mindes med fasa hur jag blev beordrad dit på övertid mitt i friveckan för att stötta ordinarie personal. Vi var massor av extrafolk där de där dagarna och till min f.d arbetsgivares försvar måste jag ändå berömma dem en aning,

De bjöd på hämtmat från en av stadens bättre pizza-hak plus att de bjöd på obegränsade mängder av läsk, alkoholfri öl och mineralvatten. Annars var de ju inte precis kända för sin personalvård. Men den gången överträffade sig själva med råge.

Och vi räddade ju fabriken den gången också. Som så många gånger både före och efter.

Nu är det i alla fall uppehållsväder och åskan har jag inte hört på flera timmar.

Så nu väntar jag bara på att Thea ska komma tassande så ska jag passa på att ta ut henne snarast möjligt. För regnet ska vi visst få dras med även under resten av dagen enligt väderappen i mobilen. Och varken hon eller jag gillar ju att vara ute när det öser ner.

Hon kände nog på sig vad jag skrev för så fort jag satte punkt för förra meningen kom hon med svansen på högsta fart och krävde morgonmys i husses famn. Som varje morgon. Sådär tio minuter eller så får hon sitta i knäet medan vi småpratar med varandra och jag klappar och kliar lite här och där.

Så jag avslutar dagens första svammel och önskar mina kära ordbrukare en härlig måndag i Smygehuk, Arvika, Lagmansören och Treriksröset.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Vilket landslag vi har! Vilka tjejer! Och vilken målvakt!

Självklart har jag följt våra svenska VM-hjältinnor som ganska nyss slog ut regerande världsmästarna USA från fotbolls-VM. Sverige är alltså klara för kvartsfinal där jag tror att Japan står för motståndet.

Alla tjejerna krigade på riktigt bra genom de första ordinarie 90 minuterna, plus tilläggstid. Sen även genom två gånger femton minuter innan den gastkramande straffläggningen tog vid.

Och den blev precis så spännande som en straffläggning ska vara. Missade straffar från båda lagen ledde till sist fram till ett läge där USA "bara" behövde slå in den sista så hade det varit de som gick vidare.

Men då darrade deras kanske mest rutinerade spelare och sköt utanför. Vid nästa straff kvitterade vi och när amerikanskan steg fram för att försöka göra mål på utmärkta Zecira Musovic (hoppas jag stavade rätt där) i det svenska målet såg jag i hennes ansikte att hon var ganska nervös.

Man såg liksom att hon var lite darrig. Men hon sköt stenhårt och Musovic chansade åt fel håll.

MEN... det hårda skottet gick i stolpen!
Så nu var det Sverige som hade "matchboll" för att låna en tennisterm.

Då klev Lina Hurtig fram och DET ansiktet utstrålade bara vinnarlust och självförtroende.

Ännu en stenhård straff och USA;s målvakt slängde sig åt rätt håll och stoppade bollen. Men kunde inte hålla den utan den studsade upp och landade bara millimetrar innanför mållinjen.

Därav rubriken "Den gyllene millimetern"! Även om det kanske var någon millimeter till...

Jag trodde först inte att den gått in men när domaren hade konfererat med "VAR-rummet" där de kan se repriser från flera vinklar signalerade hon för mål. Och Sverige var ätligen klart för kvartsfinal.

Jag blev så glad att jag där och då beslutade att fira med nån sorts god hämtmat.

Ifjol höst när min f.d arbetsgivare bjöd oss pensionärer på lunch på fin restaurang vann jag ju ett presentkort som gäller i en hel massa butiker, caféer och resturanger i centrala staden.

På det har jag dryga 200 kronor outnyttlat och det går ut om bara nån dag och då är pengarna borta. Så det får bli en sån där dag då det slinker ner lite onödigt många kolhydrater för att fira miraklet i Australien.

Därmed, kära ordbrukare, ska jag ägna mig åt lite pälsvård av min fyrbenta sambo. Jag satt i soffan och såg matchen och när jag sitter där vill hon hela tiden ligga, sitta eller klättra på mig nästan oavbrutet. Hur mycket jag än klappar och kliar och gullar med henne så kan hon liksom inte vara stilla då. Och då kände jag att hon hade tovor i pälsen på flera ställen som nog måste klippas bort. Så det blir först en omgång med sax och borste och därefter med den trimmer jag skaffat för luggen börjar hänga henne i ögonen så smått igen.

Fast det känns som bara några dagar sedan sista friseringen.

Så ha en fortsatt fin söndag nu, kära ordbrukare i Misenträsk, Sävedalen, Gimåfors och Bjurholm.

Vi ses" Nån gång...

Lördag morgon här på Sveriges midja. Vet inget om vad den här dagen har att bjuda mig mer än några promenader i grannskapet med 8 kg glad och nyfiken dvärgschnauzer i andra änden av kopplet.

Jag när, inom mig, en vag förhoppning om ett telefonsamtal eller sms där jag inbjuds till surströmmingsätande med vännen Hans (ska försöka sluta kalla honom min tama husmekaniker) samt vår gemensamma kompis Monica. Båda är minst lika hängivna vänner av denna norrländska delikatess som jag.

Förra gången vidgade vi ju våra vyer lite genom att pröva en annan sort än vårt gemensamma favoritmärke, Oskar´s.

Det hade, i alla fall jag, inte gjort på många, många år. Men då lärde vi oss ju att även andra fabrikat går alldeles utmärkt att äta. Så vi får väl se om det ringer framåt förmiddagen.

Det instundande morfarskapet som jag slrev om igår har annars sysselsatt mina tankar en hel del så nu får jag hålla tummarna för att allt går väl hela resan mot födseln. Har strängeligen tillhållit dottern att snarast sluta röka. 

Och jodå, hon hade själv tänkt göra det. Sa att hon skulle försöka så fort som möjligt.

Men då klev jag förstås tillbaka in i rollen som lite sträng far och sa åt henne på skarpen att det ska hon absolut inte göra.

"Försöka" alltså! Man ska aldrig "försöka" sluta att t.ex röka/dricka/spela  etc. Tänker man att man ska försöka så har man ju redan öppnat upp för att misslyckas. Har man den attityden så är risken nästan hundra procent att man misslyckas. Och ursäktar sig själv med att man ändå försökte.

Nej, man måste bestämma sig och sedan bara göra det. Det låter enkelt och ÄR enkelt också. Men ändå inte.

För beroendet är så mycket mer än nikotinsuget. Det sitter i vanor man har, situationer då man gärna tänder en cigarett.

Jag låg själv i lumpen när jag slutade röka. Hade en knapp månad kvar till muck. När jag sen kom tillbaka till jobbet kom jag på mig själv med att föra handen till bröstfickan på hängselbyxorna automatiskt i vissa situationer. Alltså ingen abstinens utan muskelminnen och bara de är svåra att bli av med.

Det där har jag förstås predikat för henne många gånger så hon brukar sucka och himla med ögonen när hon hör det. Men den här gången är det ju på riktigt liksom. Nu handlar det inte längre bara om henne själv utan en ny liten blivande människa som hon ska skydda mot allt farligt.

Så jag måste kanske tona ner men peppa henne att ta fram viljan inom sig själv. För utan den så går det aldrig. Man måste inse och erkänna för sig själv att man är den enda på jorden som kan bestämma sig själv.

Jag har många gånger frågat rökare varför de röker. Och oftast fått svaret att de röker för att de inte kan sluta.

Då brukar jag säga att de röker för att de valt att röka. Varje cigarett man tänder är ett aktivt val man gör.

Man måste alltså göra ett annat aktivt val. För det står ju inte precis nån och pekar med skarpladdat vapen mot en och tvingar en utan man väljer själv.

Att det sen kan vara svårt att stå emot suget, vanorna, muskelminnena är en annan sak. Men det går om man VILL!

Sen.... kan jag ju inte låta bli att äterkomma till det där med koranbrännandet...

Alltså, vad är det för FEL på folk??? Vuxna människor! Som vill elda religiösa skrifter bara för att reta upp de som tror på dem. Förolämpa och kränka miljoner människor över hela världen. Som knappast gjort dem nåt ont.

Vad annat kan vara skälet till att man håller på med sånt? Eller vill de reta upp Erdogan så han ändrar sig om vårt inträde i Nato?

Vad dagen än må bära med sig till mig och till er, kära ordbrukare, så vill jag önska er alla en härlig lördag och helg I Skärblacka, Rosersberg, Mantorp och Lycksele.

Nog lär vi ses igen! Förr eller senare...

Egentligen borde man väl kanske inte börja jubla bara minuter efter beskedet. Jag har nyss haft mitt livs första videosamtal. Det var "lilljäntan" min som ringde först på vanliga telefonen och propsade på att vi skulle ha just ett videosamtal. Så hon ringde upp och jag lyckades öppna och fick se ett strålande glatt, ungt kvinnoansikte (29 år) som berättade för mig att jag ska bli morfar. Jag som nästan hade gett upp det där med barnbarn!

Så i mars nästa år får jag alltså titulera mig morfar. Jag som trodde att jag skulle bli farfar först eftersom jag vet att hennes storebror gärna vill ha barn. Men nu hann alltså lillasyster före.

Vad jag tänkte med de första raderna jag skrev? Att man kanske inte ska gå ut med stora trumman så tidigt eftersom jag vet att mycket kan hända under en graviditet. Men jag blev liksom så till mig att jag inte kunde låta bli. 

Jag har belagts med munkavle gentemot familj och släkt men såvitt jag vet läser ingen av dem min blogg så då töörs jag berättade det här ändå.

Nyss flyttade hon till Göteborg och nu ska de tydligen flytta till pojkvännens hemort Diö som ligger i Småland.

Därmed har jag väl skrivit av mig den värsta euforin och ska väl ta tag i dagens vedermödor.

Så jag tillönskar mina kära ordbrukare en fräsch fredag tillsamman eller var för sig i Hästveda, Katthammarsvik, Svinesund och Hundberget. Från en (förhoppningsvis) blivande morfar!

Vi ses! 

Det får faktiskt bli ett inlägg till idag. Denna dag som började så trevligt med lyxig frukost. Och fortsatte mindre trevlig med deltagande i min sons sorg efter att ha sagt farväl till sin kattkompis sen 12 år tillbaka.

Men lite senare ringde telefonen och kompisen, Hans (han som jag brukar kalla min tama husmekaiker) berättade att vår gemensamma kvinnliga vän M fått nys om att man fr.om idag kunde köpa årets Oskar´s surströmming direkt av salteriet i Tynderö. De skulle åka dit så fort M kom loss fråb jobbet. Och jag erbjöds att få följa med.

Så vid 13-tiden satte vi alltså iväg mot Tynderö för att fynda lite. 

Jag hade aldrig varit där innan och måste säga att jag trodde att det var en bra bit större. Redan från vägen ser man deras firmamärke som är omöjligt att missa. Eller vad sägs?

En jättebruk på stolpar talar om för en var man ska svänga av. 

Själva salteriet var vi inte inne i men de har en liten gårdsbutik i en liten friggebod.

Notera dekalen på dörren! "Salt Lake Cityr". Men med svenskt uttal, förstås. Och en strömminsburk till höger om texten.

Till höger, innanför dörren mötte mig sedan denna syn

De burkarna innehåller ingen strömming utan strumpor med företagets (burkarnas) design. På översta hyllan ligger ett par såna strumpor på en burk. Begreppet "surstrumpor" fick genast en annan betydelse...

Inne fanns också en hel del andra souvenirer att köpa för den som ville.

Muggar, glas, tallrikar samt T-shirts ända ner till babystorlek med Oskars logga på. 

Det hade varit en strykande åtgång och de hela strömmingarna var helt slut i gåprdsbutiken men damen som jobbade där sprang och hämtade den sista lådan från salteriet. Dessa burkar var av den minsta storleken, 5-7 st i varje burk.

Jag köpte fyra såna och när jag kom hem fick de flytta in i mitt kylskåp bredvid de två burkar med filéer som jag redan hade sen M var där förra gången och  handlade dem åt mig. 

De är från fjolårets inläggning och färdiga att ätas. De fyra nyköpta sparar jag nog till nästa år eftersom jag alltid har tyckt att surströmmingen är godare efter ett eller ett par års lagring. Får de bara stå kallt så är de fullt ät- och njutbara i minst 3-4 år efter bäst-före-datum.

Eegntligen tycker jag att denna delikatess borde märkas på ett annat sätt. Bäst EFTER istället för före.

Men det där med datummärkning av livsmedel är det ju lag på så de måste väl.

Nu ser det alltså ut så här på nedersta hyllan i mitt kylskåp!

Och löken finns redan i våningen under!

Önskat er en fortsatt trevlig dag har jag ju redan gjort så jag får väl önska er en god middag i trevligt sällskap eller var för sig istället.

Vi ses!

Jag lyxade till det lite idag och serverade mig själv ägg, räkor, avocado, skagenröra samt lite grönt till kombinerad frukost och lunch. Allt fanns ju redan hemma och räkorna börjar ha legat så länge i frysen att det liksom var dags att käka upp dem. Och avocadon var den sista från nätpåsen jag köpte billigt i lördags på Lidl. De andra blev det ju guacamole av.

Så det var inte utan att man kände sig lite lyxig då detta avnjöts vid tiotiden idag.

Då var jag nyss inkommen från årets, tror jag, kortaste kissrunda med Thea. Det hällregnade ute men ut måste hon ju ändå. Och precis som i vintras, då det kom snöblandat regn i massor, hittade hon snabbt ett ställer att huka sig och tömma blåsan. Dräefter tvärvände hon och gick väldigt bestämt mot porten igen. Hon gillar inte regn och slask, det har jag fått helt klart gör mig.

Jag får försöka ha koll på om/när det kanske blir små uppehåll och rasta henne då. För SMHI lovar i stort sett samma väder ända till ikväll.

Annars så är det en lite ledsam dag här idag. Äldste sonen ringde imorse och var ledsen och villrådig. Han hade tagit sin katt till vetrinären eftersom den tappat så mycket i vikt på kort tid. Det visade sig att Ansgar, som katten heter, var rätt illa däran och sonen ville ha råd om han skulle försöka behandla krämporna eller avsluta Ansgars plågor.

Eegntligen vill jag inte råda någon om såna saker och det sa jag också. Men samtidigt vill man ju gärna dela med sig av sina egna erfarenheter när han nu ber om vägledning.

Det gjorde jag och berättade hur jag själv tänkt i samma situation. Ansgar hade ju hunnit bli tolv år vilket är en ganska normal livslängd för en vanlig bondkatt.

Så jag gav rådet att han och sambon skulle försöka prata sig fram till vad de tyckte var bäst att göra. Både för kattens skull och deras egen.

Så för en timme sedan ringde han och var väl både lättad och ledsen när han berättade att de valt att släppa taget om Ansgar och att han nu hade somnat in lugnt och stilla.

Jag beklagade hans förlust men sa också att jag tycker att han gjorde rätt. Både mot Ansgar och mot sig själv.

Jag sa även att han ska tillåta sig att sörja, tillåta sig att vara ledsen den tid det tar. Att sorgen inte går över men att man lär sig leva med den. Lär sig att måla om den till vackra minnen av den som lämnat en. Minnen som istället gör en glad och tacksam över att ha fått ha den bortgångna i sitt liv.

Han var förstås väldigt ledsen och nedstämd men jag vet att han kmmer att klara sig bra. Tack och lov skäms han inte alls för att visa känslor och det är en styrka i en sån situation. Om han varit en sån som gräver ner sig i tysthet och håller allt inom sig är risken större att man dras ner av sorgen.

Själv är jag förstås också lite nedstämd för sonens skull. Men jag vet, som sagt, att han klarar det. Katten ifråga bodde ju inom mina väggar i flera omgångar och var då dödspolare med yngsta dotterns katt. Två kastrerade hankatter som sov ihop, brottades på skoj rätt ofta eller jagade samma boll.

Annars... Så har jag förstås suttit och hejat på tjejerna i vårt stolta fotbollslandslag som besegrade Argentina i den sista gruppspelsmatchen under det pågående VM i Nya Zeeland.

Det var tredje raka svenska vinsten och Sverige vinner därmed sin grupp och går vidare till slutspelet.

Därmed ska jag gå och starta upp snabeldraken och köra den genom lägenheten. Thea hårar inte nämnvärt, utom då man borstar henne. Men hon drar med sig massor av gräs, barr och pinnar som fastnar i pälsen när vi är ute och dessa pryder nu golven här. Jag brukar visserligen känna igenom pälsen innan vi går in och ta bort det jag hittar.

Men det följer ändå med en hel del.

Därmed önskar jag en fortsatt fin onsdag till mina kära ordbrukare i Garphyttan, Oxie, Skärblacka och Ytterhogdal.

Ha det gott tills vi ses igen!