För ett tag sen visade jag ju lite skrytsamt upp min pelargon på balkongen som vaknat till liv då den fixk sällskap på bordet av en chilplanta. Då såg den ut såhär...

Inte så märkvärdigt tycker kanske de flesta. Men för mig känns det stort att ha lyckats hålla liv i en växt som inte är av plast. Och inte bara liv. Idag prunkar den ännu ståtligare och både blommor och blad ser så välmående ut.

Chiliplantan däremot tycker jag inte har förändrats i stort sett alls. Men den kanske är lite segare i starten efter flytten. Så jag kanske har lite "gröna fingrar" ändå.

Kanske jag ska göra verklighet av en tanke jag haft i många år. Att ha en liten kryddträdgård på kruknivå i köksfönstret. Oregano, basilika, timjan, gräslök och persilja att klippa och använda precis som TV-kockarna brukar göra. De försök jag har gjort är ganska länge sedan nu och de har fallit på att jag glömt/slarvat med vattningen.

Men då hade jag ju både arbete, fackliga uppdrag och hemmaboende gökungar så kanske det funkar nu när jag bara har Thea att tänka på.

Hennes pälsvård har jag ägnat ganska mycket tid åt idag men det har hon inget emot. Hon skulle nog låta sig borstas, klippas och trimmas i timmar om så vore. Enda gången hon blir ite ivrig och vill ner på golvet är när jag avslutar och hänger på henne halsbandet igen. För då vet hon att hon alltid får ett sånt där tuggben som käkas upp på några minuter. Och dem älskar hon. Så fort hon fått ett springer hon fort till sin sovplats och lägger sig och gnager.

De är ju bra för tänderna också så jag är glad att jag hittat en sort som är så förtjust i.

Ännu ett onödigt inlägg på samma dag som det förra men jag blev så stolt att jag måste få skryta lite.

Snart är det dags för kvällspromenaden och jag tror och hoppas att det fortfarande är uppehållsväder då. Vi skulle få massor av regn idag men det har inte regnat sen tidigt imorse och även om det inte är klarblå himmel så har jag gott hopp om att komma tillbaka hem lika torr som då vi gick ut.

Trevlig kväll o natt på er, Sverige! Var ni än är....

Tänk så mycket gnäll man har hört i flera veckor nu om hur torrt det var i skogarna och i folks trädgårdar. Jag har själv också önskat mig en rejäl rotblöta eftersom det gynnar möjligheterna att få hem lite svamp äben detta året.

Så jag antar att VH (Vår Herre) tröttnade på tjatet och tänkte att nu ska jag allt täppa till käften på dem därnere.

För rotblöta är bara förnamnet! Man kanske ska tänka sig för vad man önskar sig. För ibland får man det sjudubbelt upp och känske ännu mer.

Våldsamma skyfall över Sveriges midja har spolat bort vägar på flera ställen och i måndags mätte man upp en halvmeter djupt vatten i en av stadens viadukter under järnvägen.

Men nu kan, å andra sidan, ingen komma och klaga att det är torrt i markerna. Pratade med en bekant som bor lite mer lantligt än jag och han är fast i sitt hem till nån gång mitt på dagen imorgon. För vägen är avskuren av vattenmassorna åt båda hållen från där han bor. Men han sa att han har det som behövs hemma för att klara sig en bra bit längre än så. Så han tycktes ta det med jämnmod.

Så gör även jag även om jag inte drabbats mer än att jag undviker att köra på ställen där jag vet att det brukar bli översvämningar när det regnat mycket.

Och mer ska det visst komma om man får tro SMHI. Fast just för stunden tittar solen fram med jämna mellanrum och det är ganska torrt på marken när jag tittar ut genom fönstret.

Så nu önskar jag mig solen tillbaka i 3-4 dagar ungefär så det torkar upp lite i skogarna. Men det lär ju törstiga tallar, granar och andra träd sköta om och suga i sig överflödet så fort den kan. Sen ska jag ut och se efter om det är som jag tror och hoppas. Att ystra små kantareller, taggsvampar, Karl-Johan och andra tittar fram och är plockfärdiga.

Då får jag också se hur det funkar att ha Thea med mig i skogen. Att ha henne i koppel när jag letar svamp känns inte bra men jag tror och hoppas att hon håller sig i närheten av mig och inte sticker iväg på egna små upptäcktsfärder.

Jag har ju testat att ha henne lös i skogen och hon kom direkt varje gång jag ropade på henne så det ska nog funka.

Allra bäst vore förstås om jag kunde snabbutbilda henne till att nosa reda på svamparna åt mig. Men tyvärr har jag ingen kunskap om hur man går tillväga för att lära henne. Hon är dessutom åtta år gammal och knappast lika lättlärd som valpar och unghundar. 

Men att det går att träna hundar till det vet jag ju. Om inte annat så efter att ha läst en bloggkollega här som bloggar åt sin hund och berättar om deras fynd och hur man lär dem. Damen ifråga har även skrivit en bok i ämnet så jag kanske får skaffa hem den och försöka lära mig.

För om jag håller fram en svamp framför Theas näsa och säger "sök!" så lär hon inte alls fatta vad jag vill.

Se där, nu har jag kräkts fram ett inlägg om nästan ingenting igen! Men ingen tvingar ju någon att läsa så jag säger som jag brukar; Om du läste ända hit så är du en tålmodig människa. Och tålamod lär ju vara en dygd, har jag hört.

Men nu är pinan över och jag önskar fortsatt trevlig pig-lördag till alla mina kära ordbrukare i Ulricehamn, Ammarnäs, Herrljunga och Vällingby!

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev istället! Sjung, skratta, le och älska medan du har livet kvar!