Orden i rubriken avslutade morgonens inlägg. Och idag föll andan på redan efter några timmar. Du som följer min blogg kontinuerligt minns att jag skrev en serie i sju avsnitt under rubriken "Den talande tystnaden".

Min huvudsakliga källa till den har idag publicerat en sammanfattning av sitt arbete som just nu ligger uppe på Youtube.

Jag tipsade om den flera gånger under min egen serie men vet inte om någon tittat på den. Och det är ju ett ganska digert arbete att se hela den serien. Femtio avsnitt blev det totalt och några är ganska långa. Vilket kanske avskräcker många från att börja titta. 

Därför ska jag bjuda er på en direktlänk till sammanfattningen. Har du sådär trekvart att ödsla på den så kommer du som läste min version att känna igen det mesta.

Tips: Introduktionen är ganska lång så man kan hoppa fram i tiden till 1 min. och 45 sek. så kommer man dit där allt börjar på allvar. Se den så kanske du blir så intresserad att du vill följa serien från början!

Den har även undertext så det blir ännu lättare att ta in informationen eftersom man får den med två sinnen samtidigt. Då blir det lättare för hjärnan att sammanställa och förstå. Titta gärna på den!

Nej, rubriken syftar absolut inte på hur jag mår idag. Jag mår alldeles utmärkt! Så blöt blev inte surströmmingsfesten!
Nej, jag menar att dagen igår var så omtumlande att det är först nu, efter en natts sömn, som jag börjar få lite perspektiv på vad jag varit med om.

Jag vill påstå att den FB-grupp jag varit med i och bidragit efter tid och förmåga till att få regeringen att förstå att beskattningen av oss 57;or var helt orimlig faktiskt skapade historia igår.

Jag kan inte erinra mig att politiker någonsin har gjort en sådan kovändning på grund av opinion från folket. Och jag är både glad och stolt över att veta att jag varit en del av den.

Vi skapade historia, vill jag påstå!

Kanske är det till och med större än jag inser nu. Och allra mest positivt är väl att beslutet från Tidöpartierna är ett tecken på att den demokrati jag kritiserat så hårt faktiskt fungerar också ibland.

Kritiken jag fört fram står jag fortfaraande bakom men gårdagens stora nyhet ger ändå lite hopp, känner jag.

Den var ju så sensationell att jag tog bort det första inlägget jag skrev eftersom jag inte hittade nyheten mer än hos AB. Varken de andra största dagstidningarna eller SR och SVT hade det på sina sajter.

Men sen exploderade det ju totalt och då fanns det överallt.

Euforin har väl mattats en aning men jag är fortfarande väldigt nöjd över segern. Nu ser jag fram emot aatt få höra oppositionens mening. Men jag kan aldrig tänka mig att inte de också ställer sig bakom beslutet.

Skylla på varandra kommer de förstås att fortsätta göra. Men vilken politiker skulle i nuläget ställa sig i en talarstol och såga beslutet vid fotknölarna? Det vore ju ett politiskt självmord!

Framtiden får förstås visa vilken historisk betydelse saken får men det känns som om jag varit med om något stort.

Stor var inte precis den surströmmingsskiva jag bevistade senare under eftermiddagen men trevlig var den. Och gott var det också förstås. Igår var det bara Oskars som serverades. En burk filéer från ifjol och en burk med hela fiskar av årets inläggning. Och till min förvåning var det faktiskt årets som smakade allra bäst.

Jag brukar ju föredra de burkar där bäst-före-datum gått ur så då förstår väl andra finsmakare att årets upplaga är riktigt bra. Och just den finns det hela sex burkar av i mitt kylskåp.

Enligt planen utbringade jag första skålen i Hallands fläder för regeringspartierna och deras stödparti. Vem hade kunnat tro att jag någonsin skulle skåla till deras ära? Inte mycket annars som jag håller med dem om.

Skål nummer två utropade min gode vän för mitt kommande morfarskap. Så nu är det även ute bland vännerna.

Och det var ju inte slut på glädjen sen heller.

Vännen Monica, som inte nyttjar alkohol alls, var som vanligt snäll och körde mig hem. Där jag möttes av en nästan husteriskt viftande svans i baken på Thea. Överlycklig som alltid då jag kommer hem.

Vi tog kvällsrundan direkt eftersom jag ju redan hade skorna på. Och efter det blev det förstås TV;n och friidrotts-VM där underbarnet Duplantis gav Sverige och sig själv ännu ett VM-guld.

Vilken kille! Vilken fantastisk idrottsman!

Tre försök gjorde han sen på världrekordhöjden 6,23 men fick inte riktigt till det. Men man såg ändå att det inte är långt dit. Han kommer att höja sitt eget världsrekord ganska snart.

Hans sista tävlingshopp (6,15) hade förmodligen räckt till om ribban legat på världsrekordhöjden för det var mycket luft mellan honom och ribban.

Så den här dagen får ligga i om den ens ska komma i närheten av gårdagens eufori.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en trevlig söndag i Garphyttan, Anderslöv, Överkalix och Fåker.

Vi ses! När andan faller på...