Ja, ovädret som just nu hemsöker vårt avlånga land heter precis som min kompis! Så jag måste komma på ett fiffigt sätt att pika honom lite för den sakens skull. Inte elakt! Nej, absolut inte, vi är snälla mot varandra och när vi skämtar så gör vi det alltid med glimten i ögat.

Och jag misstänker starkt att det kan ha varit just den stormen som drog över Sverige midja under natten som var.

Vid halv fyra vaknade jag av regnet som piskade mot mitt fönster samt ljudet från stupröret där vattnet forsade med en väldig kraft och en hel del oväsen.

Åskat har det också gjort för jag vaknade några gånger även av det. Dessutom stod klockradion och blinkade när jag till sist vaknade för dagen så vi har haft strömavbrott. Hur länge vet jag förstås inte.

Såna nätter är jag extra glad att jag inte längre arbetar i Sveriges enda smältverk för primäraluminium. Strömstyrkan i smältugnarna där ligger på 160 000 Ampere. Att jämföra med de 6 eller 10 Ampere vi oftast har i våra hem.

Denna enorma strömstyrkla omges ju självklart av väldigt starka magnetfält. Vilket alltså drar till sig åskvädren. Med nedslag och strömavbrott som följd.

Oftast gick det ganska fort att få strömmen tillbaka men några gånger hände det att avbrottet blev flera timmar långt.

Ska inte förklara det närmare men kan säga att då blir det ett helvetes jobb för de som har oturen att vara där just då. Det är så illa att t.o.m en fördubblad personallstyrka skulle vara i minsta laget.

Häromdagen läste jag om ett sånt avbrott i bloggens backspegel och mindes med fasa hur jag blev beordrad dit på övertid mitt i friveckan för att stötta ordinarie personal. Vi var massor av extrafolk där de där dagarna och till min f.d arbetsgivares försvar måste jag ändå berömma dem en aning,

De bjöd på hämtmat från en av stadens bättre pizza-hak plus att de bjöd på obegränsade mängder av läsk, alkoholfri öl och mineralvatten. Annars var de ju inte precis kända för sin personalvård. Men den gången överträffade sig själva med råge.

Och vi räddade ju fabriken den gången också. Som så många gånger både före och efter.

Nu är det i alla fall uppehållsväder och åskan har jag inte hört på flera timmar.

Så nu väntar jag bara på att Thea ska komma tassande så ska jag passa på att ta ut henne snarast möjligt. För regnet ska vi visst få dras med även under resten av dagen enligt väderappen i mobilen. Och varken hon eller jag gillar ju att vara ute när det öser ner.

Hon kände nog på sig vad jag skrev för så fort jag satte punkt för förra meningen kom hon med svansen på högsta fart och krävde morgonmys i husses famn. Som varje morgon. Sådär tio minuter eller så får hon sitta i knäet medan vi småpratar med varandra och jag klappar och kliar lite här och där.

Så jag avslutar dagens första svammel och önskar mina kära ordbrukare en härlig måndag i Smygehuk, Arvika, Lagmansören och Treriksröset.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...