Vilket landslag vi har! Vilka tjejer! Och vilken målvakt!

Självklart har jag följt våra svenska VM-hjältinnor som ganska nyss slog ut regerande världsmästarna USA från fotbolls-VM. Sverige är alltså klara för kvartsfinal där jag tror att Japan står för motståndet.

Alla tjejerna krigade på riktigt bra genom de första ordinarie 90 minuterna, plus tilläggstid. Sen även genom två gånger femton minuter innan den gastkramande straffläggningen tog vid.

Och den blev precis så spännande som en straffläggning ska vara. Missade straffar från båda lagen ledde till sist fram till ett läge där USA "bara" behövde slå in den sista så hade det varit de som gick vidare.

Men då darrade deras kanske mest rutinerade spelare och sköt utanför. Vid nästa straff kvitterade vi och när amerikanskan steg fram för att försöka göra mål på utmärkta Zecira Musovic (hoppas jag stavade rätt där) i det svenska målet såg jag i hennes ansikte att hon var ganska nervös.

Man såg liksom att hon var lite darrig. Men hon sköt stenhårt och Musovic chansade åt fel håll.

MEN... det hårda skottet gick i stolpen!
Så nu var det Sverige som hade "matchboll" för att låna en tennisterm.

Då klev Lina Hurtig fram och DET ansiktet utstrålade bara vinnarlust och självförtroende.

Ännu en stenhård straff och USA;s målvakt slängde sig åt rätt håll och stoppade bollen. Men kunde inte hålla den utan den studsade upp och landade bara millimetrar innanför mållinjen.

Därav rubriken "Den gyllene millimetern"! Även om det kanske var någon millimeter till...

Jag trodde först inte att den gått in men när domaren hade konfererat med "VAR-rummet" där de kan se repriser från flera vinklar signalerade hon för mål. Och Sverige var ätligen klart för kvartsfinal.

Jag blev så glad att jag där och då beslutade att fira med nån sorts god hämtmat.

Ifjol höst när min f.d arbetsgivare bjöd oss pensionärer på lunch på fin restaurang vann jag ju ett presentkort som gäller i en hel massa butiker, caféer och resturanger i centrala staden.

På det har jag dryga 200 kronor outnyttlat och det går ut om bara nån dag och då är pengarna borta. Så det får bli en sån där dag då det slinker ner lite onödigt många kolhydrater för att fira miraklet i Australien.

Därmed, kära ordbrukare, ska jag ägna mig åt lite pälsvård av min fyrbenta sambo. Jag satt i soffan och såg matchen och när jag sitter där vill hon hela tiden ligga, sitta eller klättra på mig nästan oavbrutet. Hur mycket jag än klappar och kliar och gullar med henne så kan hon liksom inte vara stilla då. Och då kände jag att hon hade tovor i pälsen på flera ställen som nog måste klippas bort. Så det blir först en omgång med sax och borste och därefter med den trimmer jag skaffat för luggen börjar hänga henne i ögonen så smått igen.

Fast det känns som bara några dagar sedan sista friseringen.

Så ha en fortsatt fin söndag nu, kära ordbrukare i Misenträsk, Sävedalen, Gimåfors och Bjurholm.

Vi ses" Nån gång...