Någon "Oh, Jäs" blev det inte men surströmming i glada vänners lag blev det igår. Det för mig okända fabrikatet får stå på lagring i min kyl ett tag till. En bild av bordet från gårdagens festligheter...

Inte nog med det! Imorse ringde min och Hans gemensamma vän M och berättade att hon och hennes man hade hittat Kallax hela strömmingar i en affär väster som staden. Så jag swishade henne pengar för två burkar.

Det börjar bli en rätt ansenlig samlng i mitt kylskåp nu. Tre små burkar med hela strömmingar från Oskars och två likdana från Röda Ulven, de jag köpte i torsdags plus två burkar Oskars filéer från förra året.

Plus nu även alltså två brukar från Kallax i Norrbotten som M och Hans levererade ända hem till mig

Både hon och Hans är ju svårt förtjusta i Thea så de stod en stund i min hall och gullade med henne, båda två.

Och det hade förstås inte Thea nåt emot. Hon, å sin sida, är ju svårt förtjust i allt som går på två eller fyra ben.

Jag skulle gissa att om någon skulle göra inbrott om jag inte är hemma skulle hon klättra på deras ben också och med sin glatt viftande svans följa dem medan de genomsökte mitt hem efter något värt att stjäla.

Nu kryllar mitt hem inte precis av värdesaker som är lätta att omsätta i reda pengar så de skulle nog bli ganska besvikna om de gjort sig besväret att ta síg in här.

En arbetskamrat från längesen hade en stor, snäll schäfer som var tränad till att bevaka hemmet. Det visste inte den som gjorde inbrott i hans lite ensligt belägna hus. Timmy, som jycken hette, hade kommit emot tjuven med glatt vitande svans och följt honom runt i huset medan han sökte nåt värt att bära med sig.

Inte hittade väl heller han så värst mycket men några smycken och lite annat hann han stoppa på sig. Men när han skulle lämna huset bytte Timmy presonlighet totalt. Om han närmade sig en dörr eller ett fönster gick hunden emellan och morrade och visade tänderna.

Så när husfolket kom hem var det bara att ringa polisen som kom och hämtade inbrottstjuven.

De kunskaperna har dock inte min lilla lurvtuss utan hon betraktar alla hon ser som potentiella nya vänner med händer som kan klappa och klia och som hon gärna slickar lite också.

Och det är förstås också en väldigt vacker egenskap - att möta alla med kärlek och nyfikenhet och öppet sinne. Det skulle den här världen behöva mer av.

Nu börjar det bli dags för eftermiddagspromenaden med den där lilla lurvtussen jag nämnde ovan och nämner i nästan alla inlägg jag skriver. Det blir ju så när någon tar en stor och viktig plats i ens värld.

Så ha en trevlig lördag och helg nu, kära ordbrukare i Kvidinge, Savolax, Rättvik och Gåsemora!

Vi ses! "Om Gud vill å pjäxer´n håll´!"