Redan måndag! Med en hel vecka som ligger utfläkt framför oss att göra nåt stor och spännande av. I min lilla värld lär det väl knappast bli så spännande eller stort. Lär mestadels bli hemma och göra små utflykter fotledes i grannskapet med fyrbent sällskap i andra änden av kopplet.

Det tycks åtminstone ha slutat att regna såpass länge att marken ser torr ut när jag tittar genom fönstren. Så nu hoppas jag på riktigt härligt sommarväder de dagar som återstår av folks semestrar och skolbarnens sommarlov.

Jag har ju ingen egentlig koll på när skolorna börjar eller slutar. Brukar få reda på det när jag besöker närbutiken och ser en skolgård som kryllar av ungar. Då vet man att höstterminen är igång.

Surströmming har jag också lyckats få tag på en hel del. Sen sist jag berättade om det har det tillkommit två burkar hela strömmingar från Kallax. Dem har jag aldrig smakat innan. 

Bara deras filéer. Tror att det var de som var först med att erbjuda filéer. Och jag vet att jag köpte ett par burkar det året men tyckte att de var alldeles för salta för min smak. Mne eftersom många tycker att de är de bästa på marknaden så måste jag väl ge dem en chans till.

Merparten av mitt lilla hamsterförråd kommer säkert att sparas ett bra tag i kylen innan vi konsumerar dem. Dels har både jag och de vänner som brukar utgöra sällskapet kring den läckerheten ett par burkar med filéer från fjolårets utgåva från Oskars. Dessa vill vi gärna äta upp före årets skörd.

För alla tycker vi likadant, nämligen att den bara blir godare av ett eller några års lagring. 

Jag är ju med i en FB-grupp som heter "Vi surströmmingsälskare" där folk dagligen lägger ut bilder av sina dukade bord, tallrikar med strömming, potatis, rå lök och ev. andra tillbehör.

Det enda som är lite störande med den där gruppen är alla surströmmingsätningsfundamentalister. (Dagens längsta ord!) De där som prompt ska undervisa världen om hur man ska äta på rätt sättt. Rätt kombinationer och vilka drycker det ska kombineras med. Självutnämnda magistrar med stränga pekpinnar som även gärna vill lära ut vilket fabrikat som är det bästa samt att det är fusk att köpa filéer. Själva rensandet är liksom en viktig del av helheten för dem.

Man blir som trött, som Ronny Eriksson brukar säga.

Jag säger... Ät och låt äta! Ät precis som du vill! Eller låt bli om det passar dig bäst.

Vill du ha ris, makaroner, bruna bönar eller socker och ketchup till surströmming eller nåt annat så ät det då.

Men låt andra göra samma sak, äta på sitt vis!

Men de finns ju överallt, de där besserwisser-typerna som egentligen bara vill synas och märkas. Och man gör väl kanske bäst i att bara ignorera dem.

Sen... så råkade jag ju (som varje dag) titta lite i bloggens backspegel. Och idag för ett år sedan publicerade jag nedanstående text som gladde mig så mycket att återse att jag beslutade att kopiera och lägga ut det igen.

Håll till godo. En årgångsblogg lagrad i ett år just idag.

En liten lektion i marknadsekonomi

En man kommer till en liten ort långt vid sidan om allfarvägarna. Men där finns dock ett hotell. Där går han in och möter hotelldirektören som råkar befinna sig i receptionen. Mannen frågar efter ett  ledigt rum för natten.

Javisst, säger hotelldirektören. Men det ligger på femte våningen och hissen är trasig. Men det ser inte kunden som något hinder. Dock vill han se på rummet innan han bestämmer sig och får nyckeln av direktören. Han lägger en tusenlapp på disken för att visa att han minsann kan betala för sig.

När mannen försvunnit uppför trappan nappar direktören åt sig tusenlappen och springer iväg till slaktaren som han är skyldig tusen kronor. Slaktaren går då direkt till bilverkstaden och betalar sin skuld där. Verkstadens ägare, i sin tur, går till byns prostituerade kvinna och betalar herdestunden han fått på kredit kvällen innan. Och hon går till hotellet och betalar hotelldirektören för rummet hon hyr för sin verksamhet ibland.

Då hon försvunnit kommer kunden nedför trappan och säger att han inte tyckte om rummet utan har bestämt sig för att ta tåget och åka vidare. Han får tillbaka sin tusenlapp och går mot järnvägsstationen.

Därmed var han den enda som varken vann eller förlorade något. Men på den korta tiden hann han ändå hjälpa till  att göra hela byn skuldfri. +UTAN att det kostade honom ett enda öre!

Och så säger folk att ekonomi är så svårt att förstå sig på...

Om någon läste ända hit och gillade min lilla repris så berätta gärna det för mig i en kommentar.

Glad måndag på er kära ordbrukare i Väckelsång, Stora Skedvi, Sävedalen och Hoting!

Vi ses!