Kram på er, kära ordbrukare i världens alla hörn! Visste ni att det är kramens dag idag? Inte?

Det hade inte jag heller en aning om förrän jag hade kollat det förträffliga tidsdokument som bloggens backspegel är.

Nu vet jag det, i alla fall.

Men den enda jag har att krama om på riktigt är ju Thea och henne har jag redan kramat om flera gånger. Vi har ju en liten sittning med varandra varje morgon som vi ibland upprepar en eller ett par gånger under dagen.

Och just idag är vi redan uppe i två såna små stunder då hon får vara i famnen och bli omkramad en stund.

Tack och lov har vargavintern lugnat sig en aning idag jämfört med igår kväll då det var -26 som värst.

Imorse, då vi gick morgonrundan, var det bara hälften så många minusgrader och det kändes faktiskt helt uthärdligt när man hade känt på riktig kyla bara kvällen innan.

Räknat från början av november och fram till nu känner jag mig väldigt säker på att detta måste vara den kallaste vintern på den här sidan millennieskiftet.

Jag minns att 1997 och -94 var tuffa vintrar med framför allt kollossala mängder snö. Men känslan är ändå att kylan inte var lika sträng då. Kanske nån av ordbrukarna för väderdagbok och kan ta reda på det.

Annars tror jag att vi får går tillbaka till miten av åttiotalet för att hitta en ännu kallare vinter. -85 eller kanske 1986.

Men det är ju bara att "gilla läget" och pälsa på sig tröjor, långkallingar, mössa och halsduk för att skydda sig.

För ut måste jag ju minst tre gånger varje dag, oavsett temperatur, snöstorm, åska, hagel och drivis.

Men promenaderna blir inte en meter eller minut längre än vad som är nödvändigt så jag klagar inte.

Varför skulle jag? Vad skulle det tjäna till?

Ingen som läser mina ord kan ju ändå göra nåt åt saken!

Så vi "gillar läget"!

Gör det ni med, kära ordbrukare! Gilla läget i Mörbylånga, Lysekil. Öregrund och Näsåker!

Vi VET ju att det inte varar för evigt! Eller hur, Ulf Lundell?

Tänkte bara påminna er lite om vad som väntar oss om 4-5 månader. Det kan behövas nu!