God morgon och god fortsättning på detta alldeles spritt språngande färska nya år! 

Många svenskar mår kanske inte sådär jättebra idag. Det gäller dock icke denna gubben, jag mår utmärkt.

Det ser även min lilla fyrbenta sambo ut att göra. Men det var lte värre vid tolvslaget för henne.

Härom kvällen var det ju några som inte kunde hålla sig utan brände av några smällare i forskott. Då reagerade hon nästan inte alls. Men det var ju heller inte i vår allra närmaste omgivning utan några hundra meter bort, skulle jag tro.

När det brakade loss inatt så fick hon inte total panik. Men hon visade sitt ogillande genom att ligga blick stilla i sin lilla säng och inte röra en fena. Jag ropade på henne och tänkte att hon kanske skulle känna sig tryggare nära mig i soffan.

Men Thea låg kvar och såg mest olyckligt ut. 

Jag mindes vad jag lärt från tidigare hundperioder i livet att man aldrig ska börja tycka synd om hunden eller försöka trösta med vänlighet. Det uppfattar nämligen hunden som en bekräftelse på den gör rätt i att vara rädd.

När vi människor vill trösta och lugna låter det nämligen oftast som beröm i hundens öron.

Så jag satte mig helt enkelt på golvet alldeles intill och bara fanns där. Utan att varken klappa eller prata med henne. Tanken var förstås att hon skulle känna av mitt lugn och förstå att det inte var farligt.

Och när smattrandet ute började avta en kvart efter midnatt så rörde hon på sig mot min hand och slickade den.

Sen kröp hon tillbaka till sin sköna bädd och drog en djup suck och somnade sen.

Så jag får väl ändå anse att det gick ganska bra.

Och idag är hon sitt vanliga självsäkra jag igen. Lika lycklig svans imorse då hon vaknat som alla andra dagar.

Snöat har det gjort också. Men tack vare minusgradern (-7 idag) är det ju lätt snö om jag får för mig att åka nånstans och behöver sopa bilen ren från snön.

November ifjol var den kallaste november på åratal, minns inte exakta antalet år. Men jag är säker på att detsamma gäller december. NÅGON dag med töväder har det varit i båda dessa månader. Men mestadels har det varit mellan fem och tio minusgrader. 18 kallgrader som värst. Men det var bara en dag i början av december.

Och nu är alltså januari över oss. Ännu ett ord som finns på min lista över riktigt fula ord. Så låt oss hoppas att den försvinner lika snabbt som t.ex juli alltid gör.

Stjärnorna på slottet har redan sänt ett avsnitt av och igår såg jag en liten trailer på den nya upplagan av Farmen.

Och bara på den korta stunden hann jag se att de har hittat en massa omaka människor som säkert kommer att följa mallen från tidigare årgångar. Nån gnällspik, nån latmask, några unga män med alltför hög uppfattning om sin egen förträfflighet samt sin dragningskraft på det motsatta könet- Eller "tuppar" som jag brukar kalla dem.

Och än en gång satt jag och förundrades över Postkodlotterier.

Jag har inte längre någon lott själv men jag tittar ändå eftersom jag gillar frågesport.

Och jag tycker fortfarande att det är så märkligt att de varenda vecka lyckas dra fram sina vinnare från fina villaområden. Jag vet inte säkert men jag tror att vi som bor i lägenhet är fler än de som har egna hus. Så rent statistiskt sett borde det väl ändå variera lite mer. 

Men det är sällsynt att Magdalena Forsberg och de andra som hälsar på vinnarna behöver springa i trapphus eller åka hiss upp till fjortonde våningen i nåt förortsgetto. Konstigt är det ändå.

Nu har ju visserligen mitt postnummer vunnit en gång. Men det var för dryga 13 år sedan, innan jag hade flyttat hit.

En annan sak jag undrar över är hur mycket de har minskat andelen vinster. Förr delade man ju ut en miljon koronor till en vinnare plus även en bil. Bil kan man fortfarande vinna men någon miljon har jag inte sett till på länge.

En gång i programmets barndom lyckades de lotta fram ett postnummer och postkod där det bara bodde en enda människa som hade lott. Hon, en dam på landet nånstans i Hälsingland, fick då både miljonen och en sprillans ny Volvo. Jag minns att jag då tänkte att... Tänk om det varit grannyran som lottades ut då! 

Nästa gång det blir nyårsafton hoppas jag att jag har fått tag i en lite mindre och billigare lägenhet. Hoppas också att både jag själv, Thea samt mina kära ordbrukare ser tillbaka på ett bättre år än vi gör idag.

Att Israel och Hamas tröttnar på att skjuta ihjäl varandras barn och sätter sig och förhandlar istället.

Att någon övertygar Putin om att Ryssland är stort nog som det är och att de ska lämna Ukraina ifred.

Att inflationen äntligen stannar upp och de hutlösa matpriserna faller till rimliga nivåer. Tycker faktiskt att de redan borde ha börjat sjunka eftersom de höga drivmedelspriserna är tillbaka på mer normal nivå.

De var ju snabba att kompensera sig då diesel och bensin blev dyrare men nu är det visst ingen brådska.

Att mitt kommande första barnbarn får komma till världen utan komplikationer och att jag kan ta mig råd att åka ner för att få träffa honom inom hans första månader utanför sin mammas kropp.

Jag vet alltså redan att det blir en liten kille. Men det vore lika välkommet oavsett vilken sort.

Därmed ska jag gå och fixa lite kaffe och ta en  bit av den sockerkaka jag gjorde igår. Har inte ätir sånt på hela förra året men nu fick jag ett infall och rörde ihop en igår, Mycket lyckad blev den också!

Gör det ni också, kära ordbrukare i Simlångsdalen, Hovmantorp, Skärplinge och Torpshammar. Ta er en fika!

Gud vare med er för själv har jag inte tid!