Tänk, idag fyller denna blygsamma skriftsamling som är min ägandes blogg hela femton år. Hade den varit en människa hade den blivit "lovlig" eller "byxmyndig" men även gammal nog att kunna åtalas i domstol.

15 är alltså den gräns då samhället tycker att vi kan anses mogna nog att ta ansvar för våra handlingar. Nu känner jag ju inga mänskliga femtonåringar men såvitt jag kan minnas är man absolut inte särskilt vuxen eller mogen vid den åldern.

Men en blogg är ju inte åtalbar så jag behöver väl inte bekymra mig så mycket över den saken.

Politiker från de partier som utgör regeringsunderlaget tycker dock att straffmyndighetsåldern gott kan sänkas till 13 istället. Man vill alltså öppna upp möjligheten att sätta sjundeklassare i fängelse...

Det tror jag vore en väldigt farlig väg att gå. Men inte helt ovanlig ens i västvärlden. I både USA och Storbritannien förekommer det. Om de ens har nån lägre gräns vet jag inte men om de har så ligger den väl på 10-11 nånting.

Jag tycker absolut inte att man ska sätta barn i fängelse. Det finns andra och bättre metoder att styra in unga kriminella på rätt bana i livet.

Men straffivrarna blir ju, dessvärre, bara fler och fler. Människan har väl en inneboende längtan efter hämnd och tror gärna att straff ska vara avskräckande.

Och det kanske det är. I någon mån. På vissa områden.

Om man vet att det kostar rejält med pengar att köra bil för fort kanske man tänker sig för mer. Till exempel...

Men när det gäller de grövsta våldsbrotten så finns det inte en enda mördare, våldtäktsman eller liknande som i brottets sekund ägnar en enda tanke åt vilket straff man riskerar om man åker fast.

Man tänker nog inte ens tanlen att man ju faktiskt kan åka fast.

Så då står man inte och värderar hur många års fängelse det kan vara värt att ändå begå mord, våldtäkt, mordbrand eller grov misshandel. För att mäna några.

Om det vore på det sättet skulle väl inte t.ex ha någon brottslighet alls i USA. Eftersom där kan man dömas både till döden i vissa delstater och även till flera livstider i fängelse. Och deras fängelser är ingta semesterhem precis.

Fast det var ju inte det jag egentligen skulle skriva om utan bloggens födelsedag.

Annars är ju det där med brott och straff ett ämne som då och då återkommer här. Liksom företags och myndigheters sätt att behandla oss vanliga dödliga.

Att driva en sån här liten margnalblogg har egentligen sitt enda värde just för mig själv. Jag har alltså i femton års tid skapat ett tidsdokument som startade då jag ganska nyss fyllt 51 år.

Ett av de största glädjeämnena med det är ju att kunna titta tillbaka varje dag på tidigare år. Och i år är andra året då det faktiskt finns något inlägg för årets alla dagar. Utom möjligen för den 29;e februari.

Det är ju två år sen jag lovade mig själv att se till att skriva nåt varje dag då "backspegeln" var tom. Och ifjol föresatte jag mig att skriva om där bara fanns ett inlägg också.

Och visst har  jag producerat en massa strunt som inte har något värde, ens för mig själv ibland. Men det finns även några små guldkorn som jag gläds åt när de dyker upp under "tidigare år".

Ett annat glädjeämne är ju förstås ni, kära ordnrukare! Mina läsare. Och era kommentarer som nästan undantagslöst är positiva.

Bloggvänner har kommit och gått genom åren. Saknar flera av dem som av nån anledning inte setts till på åratal. Som Gubbfan, Bitterhalvan, Orion och Zeunertz för att nämna några.

Skulle nån av er läsa detta så ska ni veta att jag blir jätteglad om ni hör av er igen.

Även på det senaste året har några av de flitigaste i kommentarsrutan också tagit paus eller slutat blogga av nån anledning. Saknar Wiolettan, Amisa och V-politikern från Västergötland vars nickname jag glömt just nu.

Samma gäller er, läser ni så skriv en rad eller två bara så jag vet att nu är ok.

Sen har jag ju även några trogna läsare sen många år som läser och kommeterar ganska ofta.

Så... Anita, Malin, Kerstin i Blekinge och några till - ni ska alla veta att era kommentarer är uppskattade.

Ska försöka bli lite bättre på att kommentera hos er också så ni verkligen förstår att också jag gillar era bloggar. 

Så hur ska jag då fira bloggens födelsedag? Tja, jag tror nästan att jag ska ta fram en pyts av förra veckans kålsoppa ur frysen och njuta det med lite aioli samt en ostmacka.

Därmed börjar det bli dags att se efter om min lilla livskamrat har börjat lyfta ögonlocken ännu. Ännu har hon inte synts till idag men hon tycker kanske att hon behöver sin skönhetssömn.

Rena rama blidvädret ute också! Efter dagar av tvåsiffriga minusgrader (-24 igår morse) är det bara åtta grader kallt idag. Det kommer att kännas riktigt behagligt när vi tar morgonpromenaden.

Sen har det ju varit premiär på årets upplaga av Farmen också som jag alltid brukar kommentera här. Men jag väntar lite med det tills jag lärt känna deltagarna lite mer och böörjat sätta etiketter på dem.

Ett stort varmt tack till den lilla skara som följer bloggen och gjort så i många år. Ingen vet väl ännu hur gammal en blogg kan bli men så länge jag bara har skrivlusten i behåll så lär jag fortsätta.

Ta det som ett hot eller ett löfte- du väljer själv!