Tja, idag var dagen då Göran skulle dö. Och Göran dog inför våra ögon! Inte jag men den stora av grisarna på årets Farmen, som fåttt samma namn som jag, blev avlivad under traditionella former. D.v.s man drack en slaktsup till hnas ära då livet hade flytt ut hans kropp.

Otäckt kanske några tycker efter att ha sett den största girsen bli bedövad och sen avlivad efter konstens alla regler.

Men jag undrar, som alla år, varför man anmäler sitt intresse för att delta i Farmen om man inte klarar av at se varifrån ens bacon, fläskfilé eller julskinka egentligen kommer.

Varfrån ens grillade fläskkarré kommer eller leverpastejen på julbordet.

Jag förstår att det kan verka bestialiskt att salkta en gris för att vi människor ska få mat. Men samtidigt är det ju precis så det har gått till i århundraden före oss.

Det och en hel del annat får mig att undra varför i hellskotta men anmäler sitt itresse för att delta i det programmet överhuvudtaget! Har de inte sett tidigare årgångar??? 

Och därmed fattat att om de ska få äta kött så MÅSTE man slakta de djur de pysslat om efter bästa förmåga.

Det går inte att uppsöka närmaste ICA eller Coop för att köpa hem det kött man ev.vill ha!

Men ändå fortsätter jag att följa galenskaperna på Farmen. Kan liksom inte riktigt låta bli...

Nu börjar en ny vecka och jag ser fram emot att få se hur de klarar uppdragen som de fick av Vincent. Lär de sig att dansa schottis och att göra leverpastej? Lyckas de att både rensa och kupa potatislandet?

Frågor, frågor som väntar opå svar!

Den största vinsten för oss åskådare är väl ändå att när vi tittar på varje nytt avssnitt så får vi en liten återblick på sommar och sol och vackert väder.

På så sätt får vi en liten påminnelse om vad som väntar oss om 4-5 månader då juni och juli är över oss igen.

Det skapar liksom lite hopp och framtidstro, åtmintone hos mig!

Nu blir det spännande att se hur de klarar av att omvandla Görans kvarlevor till goda och närande rätter som de får njuta av under kommande veckor på Farmen!

Därmed hälsar jag godnatt till mina kära ordbrukare i Ragunda, Hälleforsnäs, Ludvika och Alstersbruk.

Förr eller senare kanske vi ses igen!