Rubriken lånar jag från en av filmerna om Saltkråkan. Scenen där Stina just sålt Malins dotter "Skrållan" tlll farbror Westerman för 25 öre och köpt en kokosboll i handelsboden för pengarna. Orden yttrade hon då hon precis svalt det sista av kokosbollen med en lite misslynt min.

Men orden syftar även på den tomhet som kan infinna sig då en epok av något slag tar slut. Igår var ju dagen efter Farmen-finalen och frampå eftermiddagen slog det mig att det inte fanns något som intresserade mig på TV vid 19:30 när man tidigare visade just Farmen. Då kände jag av den där tomheten jag skrev om ovan.

Men det löste jag med att streama ner den sista i raden av nya Beckfilmer, "Den gråtande polisen". Den som har läst och minns romanserien där man hämtat några av karaktärerna till de nyare Beck-filmerna minns att en av böckerna hette "Den skrattande polisen". Precis som i den boken blir en hop människor ihjälskjutna på en buss i Sthlms-trakten. Och precis som i romanen är de första två poliser som kommer till platsen två snålt begåvade konstaplar vid namn Kristiansson och Kvant. I boken är båda män men i filmen har man bytt kön på den ena. Men riktiga klåpare är de fortfarande.

Mer ska jag inte avslöja ifall du som läser vill se filmen själv utan aningar om vad som händer. Men jag kan säga att de återbrukar ytterligare ett namn från Maj Sjöwalls och Pehr Wahlöös romaner. En polis har fått namnet Viktor Palmgren och det reagerade jag genast på för så heter mordoffret i en annan av deras böcker. "Polis, polis, potatismos" heter den och har filmats, den med, för rätt många år sedan. Då med Gösta Ekman som Beck. Rolf Lassgård spelar Gunvald Larsson som ger de två töntstämplade konstaplarna, Kvant och Kristiansson en utskällning i den högre skolan.

Men nu är alltså också det över, jag har tittat mig genom alla de senaste i raden Beck-filmer.

Ännu en epok tog slut igår men där känner jag mer lättnad än saknad. För ett par år sedan såldes turbåten M/S Medvind som trafikerat Sundsvallsfjärden med sjöbuffé och underhållning i flera år. När den försvunnit till Göteborgstrakten och lämnat sin kajplats tom var det något ljushuvud som släpade dit hotellbåten Astoria som legat där sen dess och förfulat hamnområdet. Men igår var det alltså dags även för den att släpas härifrån av två små bogserbåtar.

Saknad av ganska få, skulle jag tro. Vart den tar vägen vet jag inte och bryr mg inte om det heller.

Däremot måste jag säga att det övergår mitt förstånd att det verkligen finns en marknad för alla dessa hotell som bara ökar i antal. Så sent som ifjol invigdes ju norska miljardären Petter Stordalens jättehotell snett emot NP3 Arena. Säkert fint inutii men utsidan har jag svårt att tro att någon tycker pryder vår stadskärna. 

Några stenkast därifrån, mitt emot polisstationen ligger skatteverkets hus (Jo, vi har minsann en skatteskrapa, som den kallas, i Sundsvall också!). Det är av väldigt många ansett som stadens fulaste byggnad. Men Stordalens skapelse på andra sidan Selångersån är inte långt bakom. Inte i mina ögon åtminstone!

Nåja, epoker startar och de tar slut. På torsdag kväll spelas de sista matcherna i SHL;s grundseerie. Timrå möter Rögle hemma och skåningarna har redan säkrat seriesegern och har således inget att spela för. Så jag gissar att de ställer över de mest slitna i sitt lag och det borde förbättra våra chanser att slå dem. Gör vi det på samma gång som Oskarshamn vinner mot Djurgården hemma så tar Timrå 13-platsen och har därmed en hemmamatch mer mot DIF om det går till sju matcher.

Sen börjar en ny, men kort, epok för Timrå IK som tar slut när endera de eller Djurgården vunnit fyra matcher. Förlorande lag trillar ner i hockeyallsvenskan medan vinnarna spelar i SHL även nästa säsong.

Sen hör jag att en annan epok just slutar rakt under mig. Tvättmaskinen har precis tystnat efter att ha cantrigugerat mina lakan och badhanddukar. Så jag får väl runda av och gå ner och hänga dem på tork.

Ha en förträfflig tisdag, kära ordbrukare, världen över. Vi ses!