"Vid en busshållplats i regnet står du kvar när bussen går. Dina solglasögon döljer några minnen från igår. Du var nitton, nästan osklud. Han var vild och resollut. Och han bar dig genom baren första gången ni gick ut. Du drack all värme nätter kunde ge. Och han drack mycket mer än bara det..."

Apropå det faktum att den internationella kvinnodagen inföll igår tänkte jag bjuda på den enda sång jag känner till som handlar om våldet mot närstående  kvinnor. Eller "våld i nära relation" som polisen kallar det.

Jag har inget försvar för de som gör sig skyldiga till det. Förstår inte hur man kan skada den som står en allra närmast. Kanske för att "Kärlek förlåter och förstår", som ju sången heter.

Det för oss osökt till en annan sak som är svår för mig att begripa. Att så många av offren finner sig i det och stannar kvar. Lägger skulden på sig själva till och med i många fall.

Tänker man ett steg till så kan man ju börja undra vad som gör att män tar sig den rätten (för majoriteten av gärningspersonerrna är män i den gruppen). Vem gjorde hans empati så trubbig? Vem kränkte honom och flyttade därmed hans gränser för vad man gör och inte?

Ja, det allra mest tragiska med den här saken är ju att det finns bara offer. Minst 90 % av alla förövare är själva offer någonstans längs sin egen livsväg. På ett eller annat vis!

Lyssna på texten i låten ovan för den beskriver precis hur det kan vara. Han går över gränsen. Sen ångrar han sig och lovar dyrt och heligt att det aldrig ska hända igen. Och... Han menar det i stunden då han säger det. I samma sekund lovar han även sig själv samma sak. Ändå händer det igen. För de allra flesta! Och igen, och igen och IGEN!

Jag har försökt lära mina barn att den som har slagit/sparkat/skallat, eller whatever, EN gång kommer med all sannolikhet att göra det fler gånger. Då har personen visat att man inte har de spärrar som varje människa borde ha.

Och de spärrarna installerar inte om sig själva. Det behövvs proffessionell hjälp för att förändra ett sånt beteende!

Så du kvinna/tjej som eventuellt läser det här, stå inte ut! Finn dig inte i att bli illa behandlad! Förlåt inte! Förstå inte! Utan bara gå! Direkt efter första tillfället. Första slaget eller kränkning på annat sätt. Talesättet "en gång är ingen gång" gäller inte här utan vi skapar ett nett talesätt: "En gång är en gång för mycket!"

För jag tror inte att det finns någon annan sorts brottslighet där återrfallsprocenten är så hög. Nästan 100 %.

De slutar alltså inte förrän någon stoppar dem. Jag känner till flera fall som tycligt bevisar det.

"Men hur många sista chanser du än ger blir skälen att försvinna bara fler..." Så sjunger han, Hylander och så tror jag också att det är.

Liksom raden: "Men trots alla brutna löften och den skräck som följer med har det blvit nån slags trygghet att allt förblir just som det är..." Det är också en sanning men när man kommit så långt i det är det ju riktigt allvarligt.

Så... du tjej/kvinna (eller man, för all del) som blir kränkt, misshandlad, missbrukad, utsatt för övergrepp av vilken sort som helst - Res dig och gå! Och gå inte tillbaka även om förövaren bönar och ber på sina bara knän. För de slutar inte av sig själva. Någon måste stoppa dem!