Har ni sett? Såna här hjärtan satt i fönstren på varenda port igår morse i området där jag bor. Precis som på Luciadagen ville vår hyresvärd uppmärksamma oss alla på vad det var för dag. Då, 13 december, gick de runt i hela området vid 3-4-tiden på morgonen och tände bortåt 2500 marschaller. Nu hade de alltså hängt upp hjärtan överallt.

Så lite som gör så mycket! Alla jag pratade med uppskattade det och alla hade blivit lite gladare av att mötas av ett rött hjärta på alla hjärtans dag. Och kanske lite extra för en man i samma hus som kommit hem efter ett slitsamt nattskift och möttes av hjärtat i porten. Var på väg att lägga ut det igår men så ringde telefonen och jag ilsknade till för ett ögonblikck och kom liksom av mig. Jag har ju väldigt svårt för folk som ringer för att försöka lura på mig sina varor eller tjänster eller bara för att lura av mig lite pengar. 

Jag har förstås "Nix" installerat men den tar ju inte bort de företag där du redan är kund eller nyligen har varit. Den här gången var det Postkodlotteriet som tyckte att jag skulle köpa fler lotter av dem. Jag har en sedan 10-12 år och ska säga upp även den av ekonomiska skäl. Då jag gick med vann jag en tusenlapp redan första eller andra månaden men därefter har utdelningen varit mager. Och nu är det nog minst 3 år sen jag vann något alls. Då fick jag en extralott för en månad. Det har jag fått nån gång innan också plus kanske två eller tre gånger 150 kronor.

De ringer då och då och så fort det sagt varifrån de ringer brukar jag avbryta dem och med nästan hysterisk röst fråga hur mycket jag har vunnit. Då kommer de av sig och jag skyndar mig att tala om att jag inte tänker köpa fler lotter av dem. Titta på programmet kommer jag nog att fortsätta med men utan att stötta dem med pengar.

Tittade gjorde jag förstås också på Farmen där det blev en oväntad storbonde- Niclas fick ju välja två kandidater som sedan fick tävla om vem av dem som skule få amuletten och få bo lite finare den här veckan.

Så nu är det Gerty som ska styra upp verksamheten resten av den här veckan. Och de andra är alltså tvingade att lyda henne. För gör man inte det så riskerar man ju att bli hemskickad. Det har ju hänt för nåt år sen.

Men jag är ganska nöjd att den unga pakten inte har makten hela tiden.

Nu ska jag flytta mig till soffan och skidskyttestafetten i OS. Så jag önskar mina trogna ordbrukare en fantastisk tisdag i Teckomatorp, Dals Långed, Gryttjom och Dala Järna.

"Är inte alla romantiker? Kan en männska va´ nånting annat? Om hon vill leva det här livet rätt och riktigt.."

Citatet är hämtat från vackra "Ut ur mörkret" som du kan lyssna på här ovanför.

Ut ur mörkret känns det också lite som om vi alla är på väg nu. I flera bemärkerlser. Dels blir dagarna längre och längre och dessutom har man ju lyft restriktionerna kring den där förb... pandemin.

Och sen är det ku också Alla Hjärtans Dag idag! Dagen då vi ska visa kärlek och omtanke till de vi bryr oss om. Borde vi inte försöka göra det alla dagar? 

Jo, såklart borde vi det men det är kanske ändå bra att det finns en dag på året då vi blir lite påminda om det.

Kanske vi borde instifta alla hjärtans århundrade istället. Eller årtusende...

Nej, där kröp den där lilla romantikern som bor i mig fram igen med sitt naiva tryne. Det går ju inte. Hur skulle DET se ut? Om alla bara var snälla och vänliga hela tiden? Om alla ville varandra väl?

Hur skulle det då gå med vapenindustrin till exempel? Hur många skulle inte bli arbetslösa? För att inte tala om ordningsmakten och rättssystemet. Vem skulle de behöva gripa, döma och straffa? 

Som sagt, en ytterst vacker men naiv tanke. 

Men låt oss ändå försöka! Göra vår egen lilla del för att sprida glädje och kärlek i vår kalla värld. Du som har någon närstående som du vet sitter ensam i sitt hem, slå en signal idag vetja! Och låt den människan märka att du bryr dig om. Köp en bukett blommor och sätt på middagsbordet samt en påse geléhjärtan att bjuda de dina på efter maten.

Själv har jag skickat sms-hälsningar till de tre av mina barn som inte längre bor hos mig. Ringa tänkte jag göra framåt kvällen eftersom de ju jobbar på dagen och kanske har mycket att stå i så då vill jag inte störa. Mina syskon får också en hälsning och till föräldrarna samt mor- och farföräldrarna så har jag skickat dem en tanke till andra sidan.

Därmed är det dags att resa mig och ge ner i källaren och hänga lakan och badhanddukar på tork.

Glad Alla-hjärtans på er, kära ordbrukare i Lyckeby, Hisings Backa, Österfärnebo och Glommersträsk!

Ha en härlig dag och sprid kärlek och glädje allt du kan!

Det rullar på, som man säger. Om man tänker efter en aldrig så liten aning så inser man att redan imorgon är vi halvvägs igenom februari. Sedan stundar mars då dagarna verkligen börjar bli längre på riktigt. Fast nog märks det ganska väl redan nu, tycker jag. Vi brukar oftast äta middag mellan fyra och halv fem på eftermiddagen och för bara någon ynka vecka sen var det becksvart ute då. Igår brydde jag mig inte ens om att tända lampan över köksbordet då vi avnjöt ärtsopppan jag hade lagat under dagen. Och den blev minst lika bra som förra gången.

Så här såg det ut i grytan då den var klar. Vi åt oss mätta och det finns dessutom åtta enportionspytsar i frysen så det är bara att ta fram, tina och värma när man blir sugen igen.

Även den gångna julen hällde jag upp spadet från julskinkan i 2 burkar som jag lade i frysen och den ena användes i soppan för att ge den lite extra arom.

Under morgon och förmiddag har jag suttit klistrad framför rutan och följt först herrarnas stafett på skidor i OS i Kina men den gick ju åt skogen redan på första sträckan då den ryske startmannen körde skiten ur hela fältet och tog en ledning som ingen orkade köra ifatt. Lite dramatik skapades på andra och tredje sträckorna då svenskarna var med i kriget om silver och brons. Men även den chansen gick upp i rök på sista rundan.

Sen blev det hockey med Tre Kronor mot arvfienden Finland och där såg det bra ut i två perioder och vi hade ledningen med trygga(?) 3-0. Men finska sisun gav dem tre mål i tredje perioden och i förlängningen var det också våra grannar som lyckades göra det avgörande målet. Lite surt men det är bara att gratulera Finland.

Annars... så har jag, sen sist jag skrev nåt här, streamat mig igenom de avsnitt av Talang som jag inte hade sett. Inklusive det senaste. Ett märkligt program det där. Precis vad som helst kan dyka upp på scenen. Och vad som helst dyker ju också upp.

Vad gillade ni t.ex det finska dansbandet? Jag var väl inte så imponerad även om det visst hade underhållningsvärde. Men det allra bästa var ju när Bianca Wahlgren frågade hur man säger "Oh, my God"  på finska. Då svarar sångaren i bandet genast: "Nå, det är samma. Engelska är samma på finska som på svenska!" Då vek jag mig av skratt. För givetvis fattade inte Bianca själv hur korkad hennes fråga lät.

Åt andra hållet var det när mannen med fiol klev in och spelade en egenkomponerad melodi som var så bedövande vacker att ögonvrårna blev fuktiga även på mig precis som på panelen. Jag är ingen större fan av fiolmusik men om någon verklikgen kan spela så är det ok. Och som han kunde spela. Och vilken inlevelse han hade. Det var verkligen vad man kallar scennärvaro av yppersta klass. Men så fick han också en golden buzzer av Edvard.

Solen lyser över Sveriges midja idag fast det är otursdatum 13. Men jag är ju inte så skrockfull av mig så jag tror nog att jag ska våga mig ut ett slag medan solen är framme.

Sen ser jag med spänning fram emot veckofinalen av Farmen ikväll. Blir spännande att se vem Keisha väljer som andrakämpe när hon fått lite tid att tänka efter. Vågar hon välja Niclas? Om jag vore hon skulle jag välja Monica. Keisha är stark och vältränad så teknik och styrka tror jag att hon vinner. Hur mycket kunskap Monica har är jag inte säker på men om Keisha tror sig kunna ta ut Niclas i den grenen så borde hon kunna klara av även Monica som ju dessutom har kortare tid på Farmen än de andra. Och det verkar inte som om de två är särskilt tighta heller. Men vi får se! Som alltid!

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare än fortsatt härlig söndag i slott och koja i vårt köldbitna hörn av världen!

Vi ses! Endera dagen...

Ikväll har både Farmen och Torpet gått av stapeln och storbonden valde Keisha, på hennes egen begäran. som förstekämpe. Där tror hon sig kunna slå ut Niclas i kunskap och det kanske hon kan. Men jag håller ändå min slant på den gotländske storbonden från förra veckan. Kanske blir det nästa kax-pelle (om än en kvinnlig sådan)  som åker ut på söndag på grund av obefogat stort självförtroende. Precis som några andra ur samma gruppering före henne.

Hon har ju sagt till Jonas att hon ska välja Niclas för att ta ut honom i husförhöret men jag är inte så säker på att hon rår på honom där. Så om Keisha är den smarta tjej jag ändå tror att hon är väljer hon Monica som knappast satsar på kunskap. Går det som jag tror där så kommer Keisha tillbaka och Monica väljer nästa veckas storbonde. Som kan bli Jonas igen eller Keisha men även vem som helst av de andra. Tvivlar dock på att Monica sätter Gertty som nu storbonde men annars kan det nog gå nästan hur som helst.

Spekulera kan man alltid men svaren får vi på söndag kväll, precis som vanligt.

Programmet har litegrand ändrat karaktär mot tidigare säsonger. Torpet är numera något av en fristad där de får ha det lite mysigt i mindre grupp och där belöningarna är lite bättre.

Idag har jag handlat hem fläsklägg som jag ska koka imorgon för att sedan göra ärtsoppa på lördag. Egentligen var det meningen att koka den redan idag för att göra soppan imorgon men latmasken ville också ha ett ord med i laget och hävdade bestämt att allt som går att skjuta upp till morgondagen också skall skjutas upp.

Pannakakorna åt vi igår så det får väl bli ärtsoppa på lördag istället då. Vad har egentligen veckodagarnas namn för betydelse när man är pensonär?

Tunnpannkakor har jag annars inte gjort på säket ett år så sonen såg ut att njuta dem med god aptit och jag måste ju även själv medge att det är riktigt gott med lite sylt och en klick vispad grädde.

Medan vi åt föddes tanken på en annan rätt jag inte lagat på åratal. "Svenska enchilladas" kallade han det, Per-Olof som jag jobbade ihop med i några år på åttiotalet. Det påminner ganska mycket om crepes. Man gräddar tunnpannkakor och smetar på dem en kryddig köttfärsröra med majs och paprika, rullar ihop och gratinerar dem sedan med riven ost över. Mycket gott och ska definitivt göras innan vintern övergått till vår.

Nu väntar jag bara på att det ska bli söndag och nytt långavsnitt av Farmen där vi får veta vem som lämnar och vem som stannar.

Tills dess... Sköt om er, kära ordbrukare i Väckelsång, Gånghester, Örbyhus och Molkom! Vi ses!

Man kanske inte ska "ropa hej" alltför högt men... Visst känns väl idag ändå som en dag vi kan komma att minnas ett tag framöver. Vi återfår friheten efter bortåt två år av restriktioner och begränsningar av vår vardag. Och kanske än mer av våra helger. Krogliv, danstillställningar eller kulturevenemang av alla slag har ju ställts in eller skjutits upp länge nu.

T.ex så fyllde min hemstad 400 år förra året och firandet av det sköts upp till det här året istället. Sundsvall är jämngammalt med Göteborg och Borås och möjligen ytterligare någon stad. Han hade fullt upp det året, Gustav II Adolf som står staty på torget i stan. En inte helt vanlig staty av just den kungen fick jag lära mig skolan för en halv evighet sedan. Han sitter nämligen inte till häst som lär vara vanligt utan står på egna ben med ett dokument i ena handen. Troligen föreställer det dokumentet med stadsrättigheterna han just utfärdat åt oss.

Firandet sköts upp, som sagt, men jag har inte sett nåt i lokalblaskan om när och hur det ska ske så kanhända sköt de upp det ett år till.

Min f.d arbetsplats fyller däremot år i år och ska fira det med fester för både anställda och pensionärerna.

80 år närmare bestämt och jag förväntar mig att bli inbjuden till någon sorts evenemang för pensinärerna samt till det Öppet Hus som planeras till början av september. Men det vete tusan om jag bryr mig om. Det ska väl vara för att få smörja kråset med god mat än en gång på deras bekostnad. Svälta mig i några dagar innan så jag får rejäl valuta för besväret. 

Men åter till denna dag. Efter allt elände som varit kring det där förbannade viruset tycker jag nästan att den 9 februari borde bli en märkesdag för panedmin. En liten påminnelse om hur sårbara vi ju faktiskt är och en minnesdag för alla Coronans offer. 

Nu återstår att se om vi får backa efter några veckor och inrätta oss under regelverk igen eller om pandemin faktiskt ebbar ut och slutar vara nyhetsmaterial. Jag tror ändå att vi ska se den som ett bevis på att allt det där som ingen tror kan hända i vår upplysta tid och i vårt lilla trygga land faktiskt KAN hända ändå! Då menar jag även på andra områden än bara gällande sjukdomar. Vi tar ju t.ex demokratin för given men det finns ingen naturlag som garanterar den heller. Eller allt det där andra som vi tror oss vara skyddade emot.

Nu är det dags att traska nedför trappan till källaren och tvättstugan och hämta upp lite av det som har torkat. Han en fortsatt fin onsdag, kära ordbrukare i Stugun, Valbo, Hälleforsnäs och Blåvattnet. Vi ses igen!

Jamen, är det inte vad vi alla hoppas på nu när restriktionerna p.g.a Covid 19 snart tas bort. En bättre värld! Där vi kan återgå till normalt liv igen efter detta elände. Men... det förstås, världen blir ju faktiskt både bättre och sämre hela tiden. Det kallas utveckling och förändring. Och en gammal sannng lyder ju; "Utveckling utan förändring är en omöjlighet". Ja, så kanske det är men jag tror också att man ska ha klart för sig att förändring inte automatiskt medför utveckling. I alla fall inte till det bättre...

Exemplen på det är hur många som helst på det som var min arbetsplats tidigare. Jag har ju kontakt regelbundet med flera av dem som är kvar där och ju mer de berättar om vad som händer desto nöjdare är jag över att slippa gå dit mer.

I september detta år ger vår grundlag oss rätten att försöka skapa en båttre värld inom våra egna gränser genom att utse våra ledare för de nästkommande fyra åren. Men där är mina förhoppningar inte stora. Kanske får Magda sitta kvar som statsminister fast med en annan sammansättning av majoritet i riksdagen. Kanske blir det de blåbruna som tar över. Hur gör centern i så fall? Kryper man tillbaka under aliansflaggan och sväljer förtreten att Åkesson får fler ministerposter och kanske till och med blir statsminister? Eller sväljer man förtreten det innebär att stödja samma regering som V föredrar? Och vad händer om L. KD och kanske även MP trillar ut från riksdagen? Och om kanske FI tar deras plats? Skulle DET hända så är jag dock ganska säker på de inte medverkar till att SD är med och regerar.

Nej, jag tror att det kommer att krävas eftergifter på många håll och kanter i höst för att ens få ihop en regering med någon handlingskraft. En rysare blir det...

En annan och kanske mycket smalare fråga har jag grunnat en del över på sista tiden. Jag läste, men minns inte var, att maktens människor vill utreda om man kan höja gränsen för hur fort s.k moppebilar får gå. 45 km/h är gränsen idag. Men man ska också veta att de flesta såna fordon är enkla att manipulera så de går 65-70 och mer.

Hur tänker man då, undrar jag såklart. För de här fordonen består ju nästan helt av plast och glasfiber. Alltså, vid en kollission är det stor risk för allvarliga skador på förare och ev. passagerare för om det smäller så blir det i stort sett bara skit av de där farkosterna. De gamla A-traktorerna däremot får bara gå i 30 km/h och de är ändå byggda på chassin från personbilar och lätta lastbilar. Där det funnits ett säkerhetstänk för högre farter och man har både en ram och en kaross som är byggda för att tåla lite åverkan.

Kanske har det att göra med körkorten. Ställs det större krav på den som tar moppekort? A-traktor och EPA-traktor får man ju köra på traktorkort och där ingår väl inget körprov om jag är rätt underrättad. I vilket fall som helst skulle jag inte vilja att min 16-åring, om jag hade haft någon, åkte omkring i högre hastigheter än 45 knyck. Men det kanske bara är jag som är lite gammalmodig...

Och en skandal har det också varit inom kyrkan genom att biskopen på Gotland ertappats med fingrarna i kakburken. Ja, bildligt talat, alltså! Var han har haft fingrar eller andra kroppsdelar angår ju inte mig men den kyrkliga makten har i alla fall avsatt honom på grund av att han varit otrogen mot sin fru.

Jag dömer ingen. Inte biskopen och inte hans partners eller hans fru för den delen. Men jag tycker lite synd om alla oskyldiga anhöriga som skandaler också alltid spiller över på. Eventuella barn, syskon, släkt, vänner och kolleger.

Kyrkan måste väl vara den enda arbetsplats där man riskerar jobbet för att man... Tja, pippat runt, på ren svenska!

På vissa andra arbetsplatser är det ju nästan en merit, i alla fall på mansdominerade verksamheter där machokulturen är som starkast.

Att det sedan hände just på Gotland gav mig en association till min sedan länge borgångne far. Kan det bero på vattnet månntro? För vad farsan brukade säga ibland och se väldigt belåten ut efteråt var: "Vatten är ett falrigt gift, vilket omger Visby stift."

Låter nästan som taget ur Hylands ABC-bok på 60-talet. Och nånstans ifrån hade han snott orden men det var inte från det klassiska häftet.

Därmed, kära ordbrukare, lägger jag undan tangentbordet för nu och åker mot Lidl för att bunkra lite frukt och grönt samt någon liter mjölk. Ha en underbar lördag! Annars har nån annan den!

Så fick jag då äntligen se en hockeymatch igen igår kväll. Men utan att få glädjas åt en vinst eller ens en ynka poäng. Men det kanske hade varit att kräva för mycket att en nykomling i SHL ska besegra svenska mästarna på deras hemmaplan. Fast det började ju riktigt bra. Tvärt emot mina förväntningar tog Timrå hand om taktpinnen från start och dominerade den första perioden helt. Men det blev ändå Växjö som gjorde första målet.

Kvitteringen kom dock rätt snart och med 1-1 i ryggen fick vi börja den andra perioden med powerplay i 1½ minut ungefär. Sen... var det nästan bara Växjö. De dominerade ännu mer än Timrå gjorde i första perioden men som genom ett under var det ännu likaläge när det blev paus igen. 2-2 stod det då och det kan Timrå tacka sin eminente målvakt Jacob Johansson för. Han höll dem kvar i matchen ända in i slutminuterna. Då föll två snabba mål och vi blev utan poäng denna afton. Imorgon är det ny bortamtch. Då i Örebro. Då tar vi nya tag!

Därefter är det ytterligare två bortamtcher på måndag och tisdag kväll mot Rögle innan SHL gör OS-uppehåll Och sedan hävs ju restriktionerna så när det bli fler hemmamatcher kommer Timrå att kunna fylla NHC Arena med tjoande och hejande supportrar igen.

Farmen och Torpet hade jag streamat under dagen och det är, som så ofta, med otålig spänning och förväntan som jag ser fram emot veckans heltimmesprogram på söndag kväll av Farmen. Väldigt intressant att se vem Levin väljer som andrekämpe. I de fysiska grenarna är han nog överlägset starkare än Arlind men tar han Abel är jag inte lika säker.

Jag gissar att han väljer Arre och att han i sin tur väljer grenen "Kunskap" och där tror jag han har en bra chans även om Levin gått lantbruksgymnasium som han säger.

På Torpet verkar det mesta vara frid och fröjd nu sedan de nya där liksom fått bo in sig.  T.o.m Viktoria och Prins kommer bra överens numera. Det är väl Bea som de andra har lite svårare för även om hon inte på något vis är utstött eller så. Helene vann balanstävlingen ganska lätt och har överhuvudtaget växt i mina ögon efter de första veckorna då hon tycktes bryta ihop för minsta lilla. Men det var kanske just det som gjorde henne starkare. Att hon lättade på trycket och släppte ut besvikelse och frustration. Som jag ser på saken nu blir hon nog att räkna med framöver. Kanske rent av hela vägen till finalen...

Fredag råder över lander och helgen närmar sig. Jag ska snart gå och smojsa ihop en gryta chili con carne som blir middag idag samt matlådor för framtida luncher. 

Så ha en härlig fredag och helg, kära ordbrukare i Ljungbyhed, Mellösa, Skebokvarn och Sangis!

Vi ses!

Visste ni att det är murmeldjurets dag idag? Groundhog day, heter det i USA. Det vet jag tack vare bloggens backspegel för jag har skrivit om det en gång förut och såg det när jag kollade genom inläggen från denna dag tidigare år. Jag hade också skrivit att det visste jag tack vare min aj-fån som hade en liten blänkare i kalendern om det. Så jag tittade i den telefon jag numera äger, också det en i-phone men lite nyare. Och nu har man tagit bort de där amerikanska bemärkelsedagarna som firas där men inte här.

Om de nu firar Groundhog day så värst därborta. Tänker att det är säkert lite som här, vi har ett gäng såna där dagar som ingen egentligen bryr sig om. Undantaget ska väl vara kanelbullens dag då, den fjärde oktober.

Några murmeldjur har vi ju inte på den här sidan jorden så desto mer onödigt att känna till det. Men i USA och Kanada finns de och jag vill minnas att jag hört att de sprider en del sjukdomar. Så vi kanske är lika lyckliga utan dem.

Farmen tuffar vidare och Levin blev lite gladare igår när han fick veta att hans favvotjej, Bella, inte alls åkt hem som den nya damen som kom in igår påstod då hon kom. Av nån anledning hade hon och Bella bestämt att hon skulle säga det till farmarna. Varför vet jag inte alls men det kanske kommer fram med tiden.

Det nya greppet för i år - att bestämma att halva styrkan drabbats av spanska  sjukan skapade många hängande huvuden i båda grupperingarna. De som isolerats på övervåningen förbjudna att delta i något arbete har långtråkigt och de som måste jobba på får ju slita som djur istället med så lite folk. Så jag hoppas för stämningens skull att de snart blir friskförklarade. Dock tyckte jag att det var svagt av "sjuklingarna" att inte ta emot den nya deltagaren åtminstone lite bättre än de sura miner de visade upp. Det är ju inte hennes fel att de sitter där de sitter!

Dagens avsnitt hade jag kunnat streama ner långt i förväg men jag ska spara det till kvällen. Så gjorde jag igår också sedan jag fått veta att ännu en hockeymatch skjutits upp för Timrå på grund av den där jävla Covid 19. De skulle möta Linköping borta men östgötarna fick smitta i truppen i måndags och ställde in matchen. Imorgon och på fredag är det dubbla bortamatcher i Ängelholm mot Rögle och nu  tycker jag att det får vara nog med uppehåll.

Kalopsen igår gjordes i min slow-cooker och jag tror att det blir den jag kommer att använda fortsättningsvis när jag lagar det. För jäsiken så god den blev! Idag blir det enklare, stuvade makaroner gläder alltid min son och jag tänkte att han ska få det idag. Hittade ett halvt paket rimmat fläsk i frysen men tack och lov även en bit falukorv så jag får väl dryga ut med den. Han har även hintat om att det var länge sen han fick chili con carne så det tänkte jag göra imorgon. Och jag funderar starkt på att testa att låta även den gå i slow-cookern.

På tal om Chili och på tal om att testa så undrar jag om någon av ordbrukarna har erfarenet av ett tips jag fick från en f.d arbetskamrat om chili con carne. Han brukade lägga till en förpackning tärnat bacon som han knaperstekte innan det rördes ner och fick puttra med bönor och köttfärs. Det LÅTER ju som om det kan bli bra men om någon provat får ni gärna svara i kommentarsfältet.

Därmed låter jag mig nöja för denna gång. Ha en fortsatt fin onsdag, kära ordbrukare i Lönnånger, Skeppshult, Mellbystrand och Ramsele.

Vi ses!