Kurardag idag med snöyra utanför. Inte har det nu kommit så våldsamma mängder snö men det blåser och yr omkring så jag har insett att det var lika bra att hålla sig inomhus när trafiken är i kaos, mer eller mindre. Det har strömmat in blänkare på lokaltidningens hemsida om bussar och långtradare som fastnat i långa backar eller åkt i diket så då valde jag att spara min Willys-tur till imorgon i hopp om bättre väder.

Fast om jag ska lita på SMHI;s väderapp som jag har i min aj-fån så ska snöfallet inte upphöra. Ta paus tror de visserligen att det ska göra från 22-tiden ikväll till framemot tio på förmiddagen imorgon.

Men vi klarar oss ändå. Käk finns det så vi säkert skulle kunna överleva i 3-4 veckor om det skulle bli nödvändigt. Hittade t.ex en lagom matlåda med kålpudding i frysen och den fick bli middag åt mig. Sonen hade redan ätit eftersom han har skruvat till dygnsrytmen en aning igen och ville äta ett par timmar tidigare för att kunna lägga sig tidigt.

Tänk att det alltid ska vara nåt jäkelskap! Är det inte Covid 19, Putin eller Trump så är det snöstorm. Och när jag tänker närmare på saken så är kanske lite snöyra det minst onda av de fyra jag räknade upp. Ja, Trump ställer ju inte till så mkt nu längre men han gjorde ju så att det räckte under sina år i Washington.

Då är det ju tur att OS finns och sänds på TV. Imorse följde jag först skidtjejernas sprintstafett och måste ju beundra dem för deras kämpainsats. Det räckte inte till guld den här gången men jädrar vad de krigade.

Däremot missade jag skidskyttetjejernas guld på sin stafett. Det där måste vara ett av de längsta ord jag skrivit på den här bloggen... "skidskyttetjejernas", 19 bokstäver om jag räknade rätt. Slå det om ni kan!

Att jag missade berodde förstås på Tre Kronors kvarstfinal mot guldfavoriterna från Kanada. Måste jag välja mellan hockey och annan sport så vinner hockeyn åtta dagar i veckan. En match som Sverige vann och nu är det ryssarna som står för motståndet i semifinalen som spelas på fredag. Svår match men det KAN gå...

Annars... så ska jag tjuvtitta i förskott på dagens Farmen om en liten stund och det vete gudarna om jag inte unnar mig en liten whisky i varje ben för att muntra upp mig en aning. Eller för att fira segern mot Kanada.

Drar mig till minnes en arbetkamrat från unga år som kommenterade just det där med "en i varje ben. En äldre och väldigt skojfrisk herre som han var sa då att.."Ja, sådär brukar jag också säga. Men när jag har tagit två stänkare så brukar jag räkna mina ben och då har jag plötslligt fyra. Och fler blir de ända tills flaskan är tom. En gång kom frugan in och frågade varför i hellskotta jag satt och räknade mina tår!"

Och det var ju t.o.m roligare än den medlem av stadens s.k A-lag för många år sedan som stod och väntade på att Systembolaget skulle öppna. Jag har berättat den en gång förut men jag bjuder på en repris. Jag hade sett fel på klockan och blev förvånad då det var stäng, jag trodde klockan var 10:45 men hade sett fel. Då kommer den där lite sliriga farbrorn fram till mig och säger; "Tänk, den där sista kvarten innan de öppnar är tammefan den längsta veckan på hela året!"

Så såg han på det och jag skrattade gott åt hans ord vilket syntes glädja mannen. Han hade mycket mer bråttom än jag för när jag kom ut stod han redan i närmaste portuppgång och halsade ur sin kvarting som redan var halvtom.

Tragiska levnadsöden har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Låt oss göra vad vi kan för att inte själva hamna i den tragiken han befann sig. Eller någon annan tragik, för den delen.

Ha en skön kväll, kära ordbrukare, i Skattungbyn, Ragvaldsnäs, Tyringe och på Orust! Vi ses!