Kommer ni ihåg Don Pedro? Kaffebryggaren med två glasklot som man ställde på spisen med vatten i den nedre behållaren och kaffet i den övre. När vattnet kokat upp till kaffet skulle den lyftas av plattan så rann det färdiga kaffet ner i kannan igen. Och gott blev det! En sån fanns i mitt hem och även hos mina båda mostrar. Den äldre av dem hade sin kvar långt in i 90-talet. Såhär såg de ut och gör än idag. För till min förvåning finns de tydligen att köpa än idag. Såg jag när jag googlade...

En ganska snillrik konstruktion som marknadsfördes innan de elektriska kaffebryggarna fanns att köpa. Kaffet blev väldigt gott men nackdelen var väl att den var ganska instabil då man skulle lyfta bort den från värmen. Detta eftersom tyngden då befann sig ovanför handtaget och om man inte höll i ordentligt så kunde den tippa.

AEn aledning att jag kom att tänka på dem var att den dök upp som en fråga i Postkodmiljonären i fredags. Mannen i heta stolen var dock avsevärt yngre än jag och hade ingen aning alls. Så han tog de 75000 kr har tävlat åt sig och klev av. Själv tyckte jag att frågan var lite för enkel för att vara på nivån hundratusen men vi är ju alla olika och har olika kunskaper och erfarenheter.

Som sagt så googlade jag och fick lära mig att de finns att köpa förtfarande. Kostar mellan en femhundring upp till en tusenlapp ungefär beroende på fabrikat. Så kanske man ska satsa på en sådan den dag min nuvarande kaffemaskin slutar att serva mig. Fast... då måste man ju stå och passa och lyfta bort den då vattnet kokat upp. Så det är nog tveksamt om det blir så ändå. Men det var lite kul att minnas.

Som tillbehör till den där manicken följde det också med ett rör på en rund platta, gjort i hårdplast, där man skulle förvara överdelen när den inte användes. Den hade min mormor placerat i det inre hörnet på spisen där risken var liten att den tippade. På den tiden hyrde hon ut ett rum med kokvrå på övervåningen och en helg bjöd hyresgästen upp oss på förmddagsfika. Då vi satt där kändes det plötsligt röklukt och jag sprang ner för att kolla. Mormor hade då nåt långkok på plattan närmast den där plastmojängen och värmen från grytan/plattan hade smält ner den och plasten hade runnit mot plattan. Det brann inte men en väldig rökutveckling var det. Jag såg knappt handen framför mig för all röken. Då fattade jag ett snabbt beslut som kanske inte var så vidare klokt. Jag öppnade ytterdörrren och därefter även ett köksfönster för att vädra ut röken. Hade det varit en riktig eldsvåda hade väl kåken brunnit ner då när elden fick mer syre. Får väl skylla den saken på min ålder, jag var kanske 8-9 år då och förstod inte bättre.

Men som tur var så gick det ju bra.

Sen följde några dagat då mormor och hennes båda döttrar städade hela nedervåningen från golv till tak samt tvättade allt vad textilier hette för allt stank ju av rök.

Så... vid närmare eftertanke så blir det nog ingen Don Pedro för mig. Kaffet blir ju helt ok i min billiga bryggare från ÖB. När den lägger av blir det troligen det billigaste jag kan hitta då alternativt en såndär kaffepress där man kan använda vattenkokaren för att hetta upp vattnet.

Ett annat lite kuriöst sammanträffande är att mormors dåvarande hyresgäst, då en ung dam på kanske 25-30, gick bort alldeles nyligen och jag läste dödsannonsen i lokaltidningen för bara ett par dagar sen. Redan då tänkte jag på den där incidenten och mindes mormors Don Pedro. Så hade det varit jag som satt där i TV så hade jag garanterat kammat hem hundra lax.

Men nu var det inte jag och inte heller räckte mina fem rätt på V75 på Bergsåkerstravet igår till någon utdelning.

Så jag är lika fattig som igår och dagen innan. Men rik på minnen och vad jag kallar värdelöst vetande.

Nu ska jag gå och ordna till någon sorts brunch. Har bara druckit kaffe än så länge och det är väl i senaste laget för frukost så det blir väl nånting mittemellan. Lite äggröra kanske eller en omelett.

Ha nu en härlig söndag, kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land. 

Vi ses!

"Om Gud vill å pjäxer´n håll´!