Man kanske inte ska "ropa hej" alltför högt men... Visst känns väl idag ändå som en dag vi kan komma att minnas ett tag framöver. Vi återfår friheten efter bortåt två år av restriktioner och begränsningar av vår vardag. Och kanske än mer av våra helger. Krogliv, danstillställningar eller kulturevenemang av alla slag har ju ställts in eller skjutits upp länge nu.

T.ex så fyllde min hemstad 400 år förra året och firandet av det sköts upp till det här året istället. Sundsvall är jämngammalt med Göteborg och Borås och möjligen ytterligare någon stad. Han hade fullt upp det året, Gustav II Adolf som står staty på torget i stan. En inte helt vanlig staty av just den kungen fick jag lära mig skolan för en halv evighet sedan. Han sitter nämligen inte till häst som lär vara vanligt utan står på egna ben med ett dokument i ena handen. Troligen föreställer det dokumentet med stadsrättigheterna han just utfärdat åt oss.

Firandet sköts upp, som sagt, men jag har inte sett nåt i lokalblaskan om när och hur det ska ske så kanhända sköt de upp det ett år till.

Min f.d arbetsplats fyller däremot år i år och ska fira det med fester för både anställda och pensionärerna.

80 år närmare bestämt och jag förväntar mig att bli inbjuden till någon sorts evenemang för pensinärerna samt till det Öppet Hus som planeras till början av september. Men det vete tusan om jag bryr mig om. Det ska väl vara för att få smörja kråset med god mat än en gång på deras bekostnad. Svälta mig i några dagar innan så jag får rejäl valuta för besväret. 

Men åter till denna dag. Efter allt elände som varit kring det där förbannade viruset tycker jag nästan att den 9 februari borde bli en märkesdag för panedmin. En liten påminnelse om hur sårbara vi ju faktiskt är och en minnesdag för alla Coronans offer. 

Nu återstår att se om vi får backa efter några veckor och inrätta oss under regelverk igen eller om pandemin faktiskt ebbar ut och slutar vara nyhetsmaterial. Jag tror ändå att vi ska se den som ett bevis på att allt det där som ingen tror kan hända i vår upplysta tid och i vårt lilla trygga land faktiskt KAN hända ändå! Då menar jag även på andra områden än bara gällande sjukdomar. Vi tar ju t.ex demokratin för given men det finns ingen naturlag som garanterar den heller. Eller allt det där andra som vi tror oss vara skyddade emot.

Nu är det dags att traska nedför trappan till källaren och tvättstugan och hämta upp lite av det som har torkat. Han en fortsatt fin onsdag, kära ordbrukare i Stugun, Valbo, Hälleforsnäs och Blåvattnet. Vi ses igen!