Det lär vara Sverigefinnarnas dag idag. Så du som känner att du hör hemma i den gruppen invånare har din fulla rätt att slå dig lös och fira idag. Om du nu tycker att det är nåt att fira.

Själv kan jag tycka att det är en dag som ändå har sitt berättigande. Det finns dagar för allt möjligt och omöjligt med, för den delen. Men Sverigefinnar är väl värda sin dag, tycker jag.

Så tack till alla er som kom hit på 60- och 70-talen och hjälpte till att bygga den välfärd som nutida politiker gör sitt bästa för att plocka ner. Det blev en win-win-situation av er ankomst. Sverige behövde arbetskraften och ni behövde jobb som det på den tiden var ont om i Finland. För ännu i mitten av 1970-talet då jag för första gången åkte med färjan som på den tiden gick mellan Sundsvall och Vasa i Finland märktes skillnaden i levnadsstandard ganska tydligt då man steg av båten och åkte med bussen in till stan. Man såg det på standarden på de fordon som fanns på gatorna men kanske mest på äldre människors kläder och tänder. Det fanns fattiga i Finland då på ett sätt som vi aldrig sett här, vi som var unga då. De var fortfarande märkta av andra världskriget nästan 30 år tidigare.

Idag är Finland både ifatt och kanske också förbi oss i vissa avseenden och det är många år sedan finländarna kom hit i massor för att hitta arbete och försörjning. Vilket också de allra flesta lyckades med och gjorde på ett bra sätt.

Ändå fick många av dem, precis som dagens invandrare från andra delar av världen, känna på svenskarnas byhålementalitet. Det kallades inte rasism när man hånade finnarna och målade ut dem som fyllbultar som slogs med kniv och söp skallen i bitar så fort de fick chansen. Men är det inte egentligen samma sak? Det är ju bara tillmälena och skällsorden som är lite annorlunda. Främlingsfientligheten är ju densamma!

Eftersom jag arbetet i tung industri i hela mitt yrkesliv så har jag haft många finska arbetskamrater och även chefer. Och precis som med oss svenskar så har de allra flesta varit rejäla människor som alltid har gjort rätt för sig. Många av dem har haft en arbetsmoral som överträffade svenskarnas. Och under mina första 5-6 år i fabriken bestod semesterersättarna nästan bara av finska ungdomar. Min generations svenska skolundom ville inte smutsa ner sig eller bli svettiga. Det var först under första halvan av 80-talet som vi började få in svenska sommarjobbare.

Av nöden tvunget för så dags hade det ljusnat rejält på andra sidan Östersjön och ungdomen där behövde inte ta färjan över till oss för att hitta sommarjobb.

Idag är nog inte längre finländarna ens den största gruppen utlandsfödda på fabriken utan har ersatts av flera mindre grupperingar från Balkan, Iran och Chile för att nämna några. De som kom när det kom som flest är pensionerade nu eller har flyttat tillbaka till sitt fädernesland. Dessa tycker jag att vi ska skicka en tacksamhetens tanke till idag på SVerigefinnarnas dag. För att de var med och byggde svensk industri, ekonomi och välfärd när det behövdes som mest.

Torsdag idag och förstekäämpeval på Farmen. Vem ska Keisha välja? Jag kan inte ens gissa men tror hon väljer en tjej. Jonas fick ju gå till Torpet igår kväll medan Cissi och Bella kom åter till Farmen. Hungriga och trötta var de och väldigt missnöjda med Monicas sätt att sköta mathållningen på Torpet. Den damen tycks inte ha många vänner bland de övriga nu så hon lär väl ligga pyrt till om och när hon får återvända. Jag vet ju inte ens om det blir två eller bara en som får komma tillbaka. Eller kanske alla tre...? SIsta veckan på Torpet nu och sista chansen för dess inneboende att skaffa amuletter

Både Farmen och Torpet ska jag streama ner till datorn under dagen. I år kan man ju göra det redan från tvåtiden på natten innan det sänds på TV. När det gör det har jag annat som jag prioriterar på den dumburken.

Rätt gissat - det är hockey ikväll igen! Och efter insatsen i Norrbotten i tisdags är jag försiktigt förhoppningsfull inför kvällens hemmamatch mot ett annat av topplagen i serien. Frölunda kommer hit så någon enkel match blir det inte. Men jag vet att både spelare och ledare ser fram emot att åter få spela inför fulla läktare. Med publik som tjoar, skriker och klappar i händerna.

Någon amulett har jag aldrig haft och lär aldrig få. Men däremot en omelett med lite räkor och ost i ska jag gå och skruva ihop till frukost alldeles strax. Jag har varit vaken sedan halv sex och ännu bara druckit kaffe så verkmästaren i magen har börjat morra så smått och undra vart frukosten har tagit vägen.

Men jag ska snart täppa till käften på honom och avsluta för idag. Ha en alldeles fantastisk torsdag, kära ordbrukare i Månkarbo, Ängelholm, Sälen och Hörnefors.

Vi ses! Förr eller senare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...