Det ligger på, som man säger. Igår hade jag tvättstugan. Idag har jag lämnat in bilen till min gode vän som har kunskaperna som inte jag har. Imorgon ska jag hämta dottern vid tåget. På fredag ska båda jag och hon på begravning efter hennes morfar. Och på lördag har jag tid för fjärde sprutan mot Covid-19 samt influensavaccinet.

Är det inte f-n vad det ska köra iop sig jämt? När ska en stackas pensionär få lite lugn och ro?

Jovisst, jag är absolut lite ironisk. Mne faktum är att jag faktiskt känner en person som resonerade ungefär så för några år sedan. Idag resonerar hon knappt medvetet alls för min f.d svärmor som jag menar är ganska vimsig numera.

Med ålderns rätt, absolut. Hon har fyllt 89 och får hon leva till februari nästa år blir hon 90.

Men för kanske 15-20 år sedan hörde jag henne ofta oja sig över hur mycket hon hade att göra. Ungefär lite som jag själv gjorde ovan. Att på måndagen måste hon handla, tvättstugan på onsdag och tandläkarbesök på fredagen. Hon kunde då knappt förstå när hon skulle få tid att gå på apoteket som också behövdes.

På den tiden var jag ju själv mitt i yrkeslivet med minderåriga barn och planering var helt livsavgörande så då vet jag att jag skrattade lite i smyg åt hennes våndor.

Våndor har hon nu också men de har sällan så värst mycket med verkligheten att göra. Utan hon lever i sin egen lilla värld och vet knappt var hon bor eller vem hon är. Sorgligt men det kan ju drabba oss alla...

Ett litet glädjeämne fick jag i alla fall då jag körde Madame Citroen till andra sidan stan för att få reda på orsaken till missljuden. Jag lejde då min kompis, Hans, att följa efter mig dit och sedan köra mig hem.

Han såg då att det är nån sorts plastkåpa eller liknande som hänger ner mitt under bilen och skapar oljudet.

Det har jag sen förklarat för mannen som har billyft och kan komma åt att fixa till det och jag räknar med att få hem henne redan idag.

Då även med nya halvljuslampor. Den vänstra slocknade för ett tag sen och eftersom jag vet att när den gjort det så dröjer det inte länge innan den andra sidan också gör det. Så har det varit i alla år sen jag köpte bilen.

Därför får han byta båda för den högra, som ännu funkar, är så svår att byta att jag inte klarar det själv.

Konstruktörerna på Citroenfabriken måste ha hånskrattat när de kom på att krångla till nåt så basic som byte av en strålkastarlampa så till den milda grad. Mina händer är helt felkontruerade för att klara det i alla fall.

En gång lyckades jag, med hjälp av en bekant, att byta den utan verksatdsbesök. Men då var vi tvungna att först ta bilder med mobilkameran för att se hur det var konstruerat innan vi ens vågade försöka ta bort den trasiga lampan.

Sen dess har jag anlitat fackfolk till det.

Nej, tacka vet jag min gamal Volvo 245 (82 års modell) som jag ägde på nittiotalet. På den bytte jag strålkastarlampa på mindre än en minut. Med bara en hand! En enarmad apa hade lätt kunat klara av det.

Men numera verkar det som om konstruktörerna sätter en ära i att krångla till allting så mycket de kan.

Innan dagen är över måste jag även hämta upp en reservmadrass från förrådet för sängen i mitt lilla gästrum är bara 90 cm bred och det blir trångt för en vältränad ung man och hans gravida flickvän att dela på den ytan.

"Då gäller det att man är väldigt goda vänner", skulle min f.d svärfar genast ha sagt. Det vet jag därför att han sa så en gång då problemet kom på tal i ett annat sammanhang.

Så en av dem får ligga på madrass på golvet. Det får så lov att funka. Det är ju bara för två nätter.

Därmed får det duga för idag. Ska ta ut min lilla sambo på eftermiddagsrundan strax och sen är det väl bara att vänta på att få hämta hem bilen.

Så har en angenäm pig-lördag kära ordbrukare i Valbo, Ödeshög, Simrishamn och Abisko!

Vi ses! Endera dagen...