Äntligen måndag! Veckans bästa dag! Vad ska vi göra med den, tycker ni? Jag vet i alla fall vad jag INTE ska göra. Jag ska INTE åka in till stan och lyssna på tal. Jimmie Åkesson och Jessica Stegrud unnbjuder till vad de kallar "Sverigevänlig folkfest". Jag förstår inte rikigt med vilken rätt de klistrar på sig det där epitetet. Skulle de andra partierna vara fiender till sitt eget land då? 

Jamen, de tycker väl så. Tycker man inte som SD så är man alltså Sverigefientlig då? För de är välmotsatsen till Sverigevänlig, eller hur?

Nu tror ju visserligen nästan en femtedel av de röstberättigade i vårt land att SD är de som kan skapa ett Sverige som blir bättre att leva i. De har sina starkaste fästen på mindre orter, bland låginkomsttagare och arbetslösa män, framför allt. Och ändå är det inte dessa grupper som SD vurmar mest för.

Under sina år som riksdagsparti har de, så gott som undantagslöst, röstar emot varje förslag i riksdagen som gynnar låginkomsttagre, arbetslösa och pensionärer. Att de sedan skapat ett nytt politiskt block ihop med M, KD och L är ju därför föga.  förvånande. Och det är ju också en sådan poltik de kommer att driva om de får regeringsmakt ihop med dessa partier. En politik som framför allt gynnar storföretagen, kapitalägarna och de redan rikaste.

De kommer, om de får chansen, att hjälpa till att fortsätta nedmonteringen av den välfärd som några av oss varit stolta över genom att föreslå försämringar i de olika trygghetsförsäkringarna. Sjuka och arbetslösa kommer inte att toppa deras listor över folk som ska få det lättare eller bättre.

Men man målar upp den där bilden av det "Sörgården-Sverige" som väl aldrig riktigt har existerat och pekar på tiden innan vi hade så många influenser från resten av jorden.

Och det är ju såklart just det där med invandringspolitiken som ger dem så många väljare. Många människor upplever att de fått det sämre och sämre sedan de stora flyktingströmmarna kom. Folk tror alltså att det är deras fel att saker blivit sämre i Sverige. Medan några, däribland jag själv, påstår att det är politiska beslut tagna av våra största aprtier i vår egen riksdag.

Att sedan alla regeringar de sista 20-25 åren misslyckats totalt med att integrera dessa nysvenskar är en annan sak. Det är också orsaken till den brottslighet som finns bland dessa människor. Att klumpa ihop tusentals invandrare i förortsghetton där nästan ingen har arbete och egen försörjning skapar frustration och det är så gängen bildas och växer.

Det vill man lösa med fler poliser och hårdare straff. Vilket får mig att undra hur dessa straffivrare tänker när det gäller sina närmaste. T.ex sina barn... Om barnet gör sig skyldigt till något oacceptabelt inom gamiljens regelverk så använder kanske de flesta någon form av konsekvenser. Indtragna fickpengar, utgångsförbud eller att man tar av dem dator eller mobiler. Några tycker ju också att det borde vara tillåtet med fysiska bestraffningar. Aga, alltså.

Och hur tänker såna föräldrar om barnet återfaller i samma rackartyg? Ska de slå hårdare och längre då? Till alla er som tror att hårdare straff minskar brottsligheten säger jag... Titta på USA! Där kan man dömas till döden i vissa delstater men också till flera hundra år långa fängelsestraff. Ändå är deras brottslighet skyhögt större än SVeriges räknat per capita. D.v.s andelen brottslingar i relation till befolkningsmängden. Statistiken för återrfall är också skyhögt över Sveriges. TROTS att man väl borde vara avskräckt om man redan suttit i deras ganska inhumana fängelser. Sverige är alltså bättre än dem på att skola om kriminella till laglydiga. Och våra grannar Norge är ännu bättre på det. De är bäst i världen, inte vi!

Och varför är de det? Jag tror att den främsta förklaringen är att där har man tänkt igenom vad man vill med ett fängelsestraff. Vill man bara hämnas eller ska målet vara att när internen lämnar anstalten ska han/hon vara väl förberedd för att leva hederligt på utsidan och inte komma tillbaka.

Sök gärna på Youtube efter "Norwegian prisons" så hittar du snabbt flera filmer där man jämför USA och Norge när det gäller kriminalvård. Där finns en av den kände dokumentärfilmaren Michael Moore och en film där en amerikansk f.d fängelsedirektör besöker den norska kriminalvården och får se deras fängelser. Mycket intressant!

Om detta kommer säkert varken Åkesson eller Stegrud att tala på torget i Sundsvall idag. Varför? Jo, för att representerar ett populistiskt parti som hellre drar ner applåder genom att skrika om hårdare straff.

Och många av oss mellanmjölk-Svenssons är ganska blodtörstiga, särskilt då det gäller våldsbrott. Och gäller det såna brott begångna av inflyttade människor är det rena raseriet. Då finns ingen pardon överhuvudtaget.

Så... Nej, jag stannar nog hemma. I alla fall  ska jag inte delta i deras "folkfest".

Ingen folkfest blev det heller på NP3 Arena igår kväll då GIF Sundsvall mötte bottenkollegorna från Helsingborgutan skåningarna vann med 2-1. Den "fina presenten" jag skrev om förra veckan var inte riktigt så fin som jag först trodde.

Jag trodde att jag skulle kunna se matcherna på TV men jag bläddrade igenom hela jkanalregistret två gånger och konstareade att jag fick streama det via datorn. Vilket funkade, det också.

Så jag fick lov att konstatera att giffarnas allsvensa resa med alla sannolikhet tar slut u höst. Det ska till ett smärre mirakel om de ska klara sig kvar. Inte så konstigt kanske mot bakgrund av att lagets allra största stjärna skadade sig redan å¨försäsongen och möjligen kan bli spelklar till de allra sista omgångarna i oktober. Att man sedan sålde två av sina bästa spelare utan att ersätta dem pekar ju ocså motatt man gett upp och räddar finanserna istället medan man hade chansen.

Nåja,  det är en världslig sak. Som en annan Karlsson brukade säga (Han "på taket" i Astrid Lindgrens saga) Viktigare för mig är hur det går för Timrå IK när SHL startar om mindre än en månad, Jag hoppas och tror att man ska kunna undvika bottenträsket den här gången. Men vi får se, vi får se....

Se får vi också hur  länge det dröjer innan jag dyker upp här nästa gång. Imorgon är jag bjuden på pensionärslunch av min f.d arbetsgivare. Så kanske får jag lust att berätta om det när jag kommer hem efteråt.

Företaget firar 80år i år och hade stora planer att ordna med evenemang som öppet hur med mat och artister. Men efter att Putin knallat in i Ukraina var det flera aktörer som drog sig ur eftersom fabriken är ryssägd, Så det firandes ställdes in men fina middagar kommer att ordnas för alla anställda med respektive. Samt denna lunch för alla pensionärer som är i livet.

Förra gången man jubilerade, för fem år sen, jobbade jag i portvakten och fick uppdraget att köra kuverten med inbjudan genom framkeringsmaskinen. Minns att jag tänkte att det hade varit jättekul att få vara med och träffa alla dessa "föredettingar". Nu är jag själv en av dem och ser fram emot att få prata gamla minnen med andra gamla stofiler. Plus förstås att få äta gratis! Vilken pensionär tycker inte om "gratis"?

Därmed tackarjag för visat intresse och drar mig tillbaka. För den hår gången...