Nejdå, jag är varken bortest, död eller sjuk. Inte värre än vanligtvis årminstone! Men eftersom det nyss plingade i mailboxen där en ordbrukare frågade om jag har lagt av med bloggen. Vilket jag alltså inte har. Kanske till någons glädje och nån annans förtrytelse men jag tror ändå att majoriteten av de som slumpar omkring och läser är ganska likgltiga över huruvida jag skriver eller ej. Det finns så många andra som har mer bilder och mindre struntprat

Och det är ju absolut inte första gången bloggen får ligga för fäfot ett slag heller. Och med tanke på hur griniga och negativa mina senaste alster har varit så kanske det var en välgärning att jag höll fingrarna borta i några dagar. En knapp vecka ser jag att det är, närmare bestämt. Jag HAR haft betydligt längre pauserän så genom åren men det är nog ganska länge sen.

Som rubriken berättarhar jag smort kråset med gulskädda igen idag. Det var nog kanske en månad sen förra gången men imorse tog jag fram dem ur frysen. Och när jag lagt för mig på tallriken blev jag så nöjd med upplägget att jag tog en bild för att visa upp hur smarrigt det ser ut. Håll till godo!
 

Så såg det ut innan jag satte kniv och gaffel i arbete med att fördela maten och föra den till min mun. Och det räcker ju egentligen med att man tagit en tugga så är liksom skönheten förstörd.

Men gott var det! Lika gott som förra  gången. Ok, ska jag vara helt 100% uppriktig så är "äkta vara" en liten aning bättre. Men det skiljer inte mycket. Och den skilllnaden tar priset bort åtminstone för mig för gulskädda är en bit mindre kostsam  än äkta rödspätta. Remouladsåsen gjordes också från grunden, ett arbete som bara tar ett par minuter så jag tvivlar på att jag nånsin mer kommer att köpa färdig remouladsås på flaska eller tub. Eller ens de där mixpåsarna som också finns.

Solen kom tillbaka idag också och klockan hann inte ens bli elva i förmiddags innan det började strömma barnfamiljer och större barn i flock samt tonåringar förbi mitt fönster på väg mot den fina sandstranden bara några hundra meter från mitt hem. Området där jag bor har inte det bästa ryktet, Delvis på grund av de många nationaliteter som bor här men det finns också en viss överbefolkning av folk från samhällets skuggsida. Många missbrukare finns det. Och det är just det som folk från "finare" bostadsområden brukar fokusera på när de talar om Bredsand, som stadsdelen heter. Det finns ett par till liknande områden där de kanske har ännu mer problem än vi. Men själv tänker jag ofta tvärtom. ATt jag har det bra som får bo i ett hus där grannarna är lugna, mogna och ordentliga människor. Som arbetar och gör rätt för sig. Ja, utom jag då förstås, som är enda pensionären i kåken. Vi har omedebar närhet till inte bara en utan flera fina sandstränder och klippor vid Östersjön men även närhet till skog och mark. Mindre än en kilometer åt andra hållet, uppför berget, finns milsvida spårsystem där stigarna är mer vägar än stigar. Preparerade alltså, av människohand. Det finns möjliget att gå eller cykla (skidspår vintertid för de som gillar det) upp till södra stadsberget där det numera ligger ett stort hotell med vidunderlig utsikt över "staden mellan bergen", havet och vår dock ganska blysamma skärgård. I jämförelse med t.ex Stockholm vill jag inte ens kalla det vi har här för skärgård för mot den så är våran ingenting. Men fint är det titta på från berget ändå.

På det sättet kan jag tycka att jag är lyckligt lottad som får bo här. Att det sedan finns mycket sociala problem och missbrukare märker jag sällan av. Jag är sällan ute och ränner omkring på kvällarna och dagtid syns det inte på samma sätt som då "Svensson" gått hem och stängt om sig.

Under regndagarna på senaste tiden har det blivit mycket youtube och jag slutar aldrig häpna över hur många människor som vill lägga ut sina liv för världen. Och inte bara unga människor utan folk som fyllt både 50 60 och några som är ännu äldre också. Inte heller blir jag klok på hur många som är så uppenbart fejk. Eller hur många teorier det finns kring Palmemordet. Just de videorna har jag skummat mig genom ganska många olika och hittat ett litet fåtal som känns seriösa och sysslar med fakta och inte fria fantsier. Nya bevis har utlovats ganska snart både om det och om Estoniakatastrofen.

En annan sak som förvånar mig är hur många SD-sympatisöreer som är verksamma på tuben. Och då menar jag inte partiets egna valfilmer. Såna kommer det från de andra också. Nej, jag menar alla de där som är ungefär som jag själv med den skillnaden att de skyller alla Sveriges bekymmer på invandringen. Det finns också ett helt gäng med nyhetskanaler som man snabbt fattar är närstående till SD, Det fenomenet ser man inte från de andra partierna.

Och det TROTS att det fortfarande är fler som INTE vill ha SD vid makten än de som vill det. D.v.s om vi leker med tanken att 25% av valmanskåren röstar SD till riksdagen den 17/9 så är det ju fortfarande 75% av folket som INTE tycker att de är bäst skickade att leda Sverige in i framtiden. Jag har på känn att den parlamentariska situationen i risdagen kan bli ännu krångligare efter valet.

Och nu är visst dessutom "Alternativ för Sverige" på frammarsch också. Det är ett parti ännu längre ut på högerkanten och det luktar brunt lång väg av det jag lyckats ta reda på.

Så tänk er noga för, kära ordbrukare, när valdagen kommer. Du kanske gillar ett parti lite mer men man måste nog också försöka göra sig en bild av vad övriga partier gör efter avalet och vilka ens egna favoriter kan tänka sig att samarbeta med. Krångligt värre...

Slut för idag - tack för idag till dig som läste hela vägen ner, "ända in i kaklet"!