Det finns en blogg här på bloggplatsen som heter "språkförsvaret". Och den tycker jag är väldigt bra att den finns. Den eller de som driver den ifrågasätter t.ex ofta anglofieringen av vårt språk. Och jag är faktiskt så gammalmodig att jag också ogillar det där med att man ersätter svenska med engelska i så många sammanhang. Massor av företag har slogans på engelska fast de riktar sig till svenskar. Man gör reklam till svenskar för svenska produkter, som nästan utslutande säljs i Sverige, på engelska. Yrkestitlar byts ut för att kanske låta finare och mer intressanta. Man är inte lärling eller praktikant längre utan nu är man trainee. Man annonserar inte längre efter en underhållschef till industriföretag utan efter en maintaience officer, eller head of maintenance. Snart får vi väl läsa när någon söker en arbetsledare för städarnas avdelning att man söker en Housekeeping manager.

Vad ska det vara bra för?

Och på samma gång går barn och ungdomar ur skolan utan att ens kunna skilja på "de" och "dem". Delvis kommer väl det sig av att man i talspråk ofta använder "dom" för båda två. Och det stör mig inte, det är helt ok. Jaggör det själv också.

Men när jag läser att någon skrivit t.ex; "Dem skulle komma och hälsa på men dem kom inte för dems bil hade gott sönder" . "Gott" och "gått" uttalas visserligen likadant men då man skriver ska det väl ändå inte vara så svårt att skilja på dem.

Den generation mina barn tillhör är troligen den som är bäst någonsin i Sverige på engelska. Tack vare datoriseringen och internets intåg. Och det är förstås bra. Aldrig fel att kunna flera språk. Men vårt eget verkar inte vara lika viktigt längre. Vuxna människor säger "Sveitsch" om Schweiz eller bronsch när någon vunnit en bronsmedalj t.ex

Har svensklärarna dött ut eller bara slutat att lära ut vårt eget språk?

Jag börjar tro att vi femtiotalister var sista generationen där man lade vikt vid att lära oss använda svenskan på ett någorunda korrekt sätt.

Totalt sett så vill jag tro att skolan av idag är bättre än den jag gick i. På många sätt. Men på just det här lilla området tycker jag att skolan gått bakåt.

Har det då egentligen någon betydelse? Eller är jag bara en gnällig surgubbe som måste gnälla över något och inte kom på nåt annat just idag? Nej, jag tror faktiskt att det är viktigt att vi inte utarmar svenskan så de äldre generationen inte förstår vad den yngre säger och vice versa.

Och en god början vore kanske att lära eleverna av idag att skilja på talspråk och skriftspråk. Använd "dom" konsekvent för både de och dem om det känns lättare. Det kan jag leva med. Men skriv, för Guds skull, inte...; "Dem kommer snart"

Och det var vad jag hade att säga om den saken! Som Forrest Gump sa. (fast han sa det på engelska)