Ibland tänker jag på hur mycket världen och livet med dess villkor har förändrats under min jordevandring. Så många saker som vi, som barn, fantiserade om gällande teknikutvecklingen är vardagsmat idag. Minns tydligt hur vi ibland önskade att man kunnat spela in TV-program och se dem senare. Jag tror att året var 1979 eller -80 då jag köpte min första VHS-bandspelare. En toppmatad apparat där kassettluckan for upp med en smäll då man tryckte på "eject".

Gammal skåpmat idag och en teknik som sen länge är historia. Vem äger en sån idag?

Trådlös telefoni var en annan sak vi brukade leka att det fanns och jag minns att då TV började sända Dallas-serien så hade familjen Ewing trådddlösa apparater till sina hemtelefoner. Vilket man imponerades av.

Men det var först många år senare som jag själv skaffade en sån telefon. Min första egna telefon var en rös Kobra som jag ofta önskat att jag haft kvar eftersom de numera säljs till hutlösa priser. Då hade jag kunnat tjäna en slant på den.

Men idag går de väl knappast ens att rringa på, de där förhistoriska modellerna med nummerskiva.

Kommer också ihåg att någon på jobbet kom på att om man slog siffran 9 och sedan tvingade tillbaka nummerskivan så fort det gick så kunde man forcera spärren som fanns i dåtidens telefonväxel. Vi fick bara ringa lokala samtal men om man våldförde sig på nummerskivan så kunde man ringa både rikssamtal och utrikes. Mycket uppskattat av mina många finska arbetskolleger. Men de gamla Dialogtelefonerna från televerket gick sönder av det där och snart tröttnade företaget och köpte in knapptelefoner istället.

Idag har jag sen länge gjortt mig av med den fasta telefonen. Med dagens teknik är den väl snart historia, den med.

Min kära "aj-fån" har dock sina egna idéer ibland. Stavningskontrollen när man sms;ar har jag lärt mig hantera och stånga av när jag inte vill ha den. Innan kunde mina sms ibland bli helt obegripliga då telefonen själv ville bestämma. Och den kan så mycket mer än att bara sätta mig i kontakkt med folk och företag. Och jag har försökt att komma underfund med alla möjligheter den ger mig men utnyttjar ändå säkert bara en bråkdel av dess förmågor.

De moderna telefonerna var ju förut ganska stöldbegärliga och folk rånades på sina mobler av busar som ville sälja dem och få in en liten slant. Men det borde väl vara ganska meningslöst idag när man måste legitimera sig för att låsa upp dem. Min förrra telefon öppnades med pekfingrets fingeravtryck så den som velat stjäla den hade varit tvungen att skära av mitt finger för att kunna låsa upp och sedan registrerar sitt eget fingeravtryck. Den "aj-fån" jag har idag vill se mitt ansikte för att öppna sig och det vore kanske lite svårare för en tjuv att ta med sig.

MEN... (och detta övergår mitt förstånd). Som sagt så har den sina egna små idéer och hyss för sig.

Det finns två funktioner på den som tycks kunna låsa upp telefonen själva. Då och då upptäcker jag att det lyser från skjortans bröstficka där jag allt som oftast brukar förvara den. Ficklampan har alltså den förmågan. Samma är det medmobilkameran. Några gånger per vecka är kameran igång då jag plockar upp mobilen ur fickan. Förklara gärna det för mig, den som kan!

Kanske är det andevärlden som skojar med mig och skrattar åt mitt huvudbry. Eller också så vill mobilen själv visa vem som är smartast av oss.

Mulet och ingen värme här på Sveriges midja idag. 15 grader ute bara. Hur söndagen ska fördrivas i väntan på Sveriges match i fotbolls-EM vet jag inte. Men det blir nog rätt stillsamt tänker, jag...

Så har jag, än en g¨ång, producerat en samling ord och meningar som kanske jag själv ler åt om ett eller flera år men som knappast gör någon annan människa lyckligare. 

Men ni får skylla er själva, kära ordbrukare, om ni läste ända hit. Det FINNS ju en slumpknapp när det blir för segt och tråkigt. Ha en fin sönddag nu så ses vi igen när andan faller på nästa gång.