Här satt jag för ett par timmar sen och kräktes ur mig ett inlägg fast jag inte hade just nåt att skriva om. Men det har jag ju. För en stund sedan mindes jag ju vad den här dagen har för minnen förknippade med sig.

För 35 år sedan, på våren, hade jag och dåvarande hustrun skickat iväg våra ansökningshandlingar om adoption till Sydkorea. Vi började vår semester i mitten av juni men vågade inte riktigt ge oss iväg på några längre tripper. Utifall att de skulle ringa från adoptionscentrum med besked. Så vi höll oss mest hemma.

Och det blev den där semestern som man aldig glömmer eftersom så mkt gick åt h-e för oss. Bilen gick sönder två gånger. Visserligen ganska enkla grejer som jag klarade att fixa själv men ändå. Disknaskinen gick sönder liksom tvättmaskinen och där var vi tvungna att leja in yrkesfolk och inte blev det billigt. Och bara nån dag senare lossnade kylskåpsdörren och föll av. Gångjärnen kunde hittas och köpas och även monteras efter ganska mycket besvär och besvärjelser. Sen pajade TV;n så vi måste skaffa en ny.

Som sagt så höll vi oss hemikring mestadels och det vi unnade oss ganska ofta var att åka i fiska i ett fiskevårdsområde där jag hade årskort genom fiskeföreningen på jobbet. Och en kväll då vi fått upp ett par regnbågsforeller var och började fundera på att åka hem beslöt jag att rensa fiskarna då och där på bryggan. Så jag skar upp dem och tog ur inälvorna samt saltade dem lite. När jag gjort det ställde jag mig på knä och lutade mig ner för att skölja ab händerna.

Plupp sa det då min nyckelknippa trillade ur jackfickan och ner i sjön. Bilnyckel och nyckel till radhuset vi boodde i då försvann ner i tjärnens dyiga botten. Jag tittade noga om jag skulle kunna upptäcka dem med tanken att sen skaffa mig en pinne och fiska upp dem. Men jag såg ingenting.

Tur i oturen så fanns en bekant från fabriken och hans fru också där så jag gick och frågade om vi kunde få lifta med dem hem och det fick vi.

Nä'r vi kom hem kom vi förstås inte in i huset. Svärföräldrarna hade reservnyckel men de var bortresta just då. Så vi fick lov att låna grannens telefon för att få tag i exfruns syster som hade nyckel hem till dem. Hon åkte dit och hämtade nyckeln hem till oss och kom sen och släppte in oss. Jag hämtade reservnyckeln till bilen och hon körde mig även dit så jag fick hämta den.

Man hade ju inte mobiltelefoner på den tiden. De som fanns var ju de där NMT-telefonerna med en baasenhet stor som ett paket tvättpulver ungefär och det var inte så många som hade såna. 

Större delen av vår semester var det också skitväder med regn och blåst. Och den här dagen skulle vi båda börja jobba igen. Eftermiddagsskift (kl.14-22) stod på schemat

MEN... när jag vaknade på morgonen just den här dagen för 35 år sedan och gick ut för att hämta dagstidningen gassade solen från klarblå himmel och det var varmt och skönt. Första dagen med riktigt sommarväder det året!

Och just den dagen föddes i Pusan, Sydkorea, den lilla tös som skulle bli vår dotter. Fast det visste vi förstås inget om förrän i mitten av september. Då kom samtalet från adoptionscentrum om vi ville bli hennes föräldrar. Närvi tackat ja fick vi också bilder på underverket.

Igår var förresten också en minnesdag fast lite nyare. Då var det treettio år sedan vi fick hämta hem hennes lillebror som var född i samma land och samma stad. Dagen före dotterns femårsdag, alltså. Hennes morfar hade under ett par veckor byggt en lekstuga åt henne. Den byggdes i sektioner för att sättas ihop på plats. Och det hade han och min f.d svåger gjort tillsammans i ösregn medan vi var och hämtade vår son. Och jag tror att dottern var lika glad över den som över att ha fått bli storasyster.

Nu är de 35 repektive 30 år och lever sina egna liv. Och det går bra för båda två så jag känner ingen oro för dem annat än för den där nyrasismen som tycks bli allt mer rumsren i folks ögon. Så sorgligt att de ska behövaa drabbas av den. För de känner inget annat hemland än Sverige och har inte kostat landet en krona mer än de som är födda här.

Ur det perspektivet händer det att jag drabbas av tvivel ibland. Tvivel om vi gjorde rätt som tog hit dem elller om vi gjorde dem en otjänst. Jag får väl försvara mig med att jag ville och vill dem bara väl. Nyrasismen fanns inte på samma sätt på 80- och 90-talen. Då fanns "gammal-rasismen" som kanske inte ens ska kallas rasism. Det handlade om gamla människor födda runt förra sekelskiftet som inte kunde förstå varför man tog hit barn som i"nte såg svenska ut"

"Man kan väl hjälpa dem där de är istället" var en kommentar jag fick då av en 80-plussare. Jag fick också höra ett par gånger att det var så fint att vi tog hand om barn från fattiga länder. Lika fel, det med.

Men adoption handlar ju inte om välgöreenhet. Folk som adopterar gör det av samma egoistiska skäl som de som får barn på naturlig väg. För att man själv vill ha barn, för sin egen skull. Tror inte så många planerar barn för att man tror att man är bäst i världen på att föda och uppfostra dem.

Därmed ska jag lägga undan tangentbordet ett tag för att städa upp i köket och kanske sticka ut en sväng också.

Vi ses igen! Nån gång...

Fredag igen. Med allt vad det innebär. Storbarnet, min äldsta dotter, fyller 35 idag och jag har grattat på distans. Stillsam vecka hittills och den lär fortsätta på samma spår. Kämpar fortfarande med att vänja mig vid det nya tangentbordet. Men det är svårt. Händer och fingrar minns liksom mönstret från det gamla så det blir ofta fel. De som blir försöker jag upptäcka och rätta löpande men lär säkert missa ett och annat också. Så ni får ha överseende om det blir många felskrivningar. Stava kan jag nog men ibland är fingrarna snabbare än hjärnan och då kan det bli lite tokigt.

Förresten, när jag kom hem med nämnda tangentbord och mus letade jag mig nästan vindögd efter den där lilla USB-stickan som skickar och tar emot signalerna till datorn från dem. Men hittade den inte trots att jag varit noga med att öppna pektet på sängen för att inga delar skulle kunna ramla ner på golvet. Så till slut fick jag packa ner alltihop och åka tillbaka till Kjell  &  C:o där jag köpte det. Den unge man som jobbade där öppnade då batteriluckan och visade mig att de gjort ett litet fack där som dolde USB-stickan.

Den jag hade till mitt förra tangentbord o mus var väl 2-3 cm lång men den nya var knappt en en centimeter. Jag kan dock tycka att tillverkaren kunde ha informerat om platsen för den så även gamla farbröder som inte är helt up-to-date när det gäller sånt kan hitta den. Då hade jag både sluppit åka en extra resa till stan samt sluppit att stå där i butiken och känna mig dum som inte hittade den.

Vilodag för Sverrige i fotbolls-EM men jag kanske ser på Norge mot Österrike ikväll. Eller så tittar jag på sista delen av Utvandrarna (nyinspelningen). Den är inte alls dålig men nog tycker ¨åtminstone jag att Jan Troells original från 70-talet är bra mycket bättre. Tycker egentligen lika där som jag gör om planerna på att göra nya filmer om Saltkråkan. Ulf Brunnberg (skådisen) och jag tycker inte lika om så värst många saker med där är vi helt överens.

Vad han tycker om nyinspelninen av Jönssonligan med nya skådisar vet jag inte men jag gissar att vi är överens även där - det fanns ingen anledning att göra den filmen. Den känns som en dålig parodi skriven, regisserad och spelad av amatörer.

Annars har jag följt några serier också senaste månaderna. De nya Hamilton-filmerna är ruggigt spännande och jag ser fram emot fler. Som lär vara under produktion. Likaså den svenska serien "Fartblinda" har jag tittat mig igenom de säsonger som varit och ser fram emot nästa. Riktigt bra och spännande.

Sommaren tycks ha flyttat nån annanstans sen ett par dagar. Inatt blev det t.o.m så svalt att jag lade på mig täcket. I ganska många veckor har jag sovit med bara ett påslakan över mig men inatt räckte inte det.

Nåja, värmen kommer kanske åter. De hotade med våldsamt oväder för igår men det enda som blev var att det blåste nåt alldeles ruskigt i några timmar.

Inget hade jag egentligen att berätta men som så många gånger förr totade jag ändå ihop en samling ord och meningar. Lång text om inget alls egentllgen. Man borde kanske lära sig det där med att fatta sig kort. Som den där bloggaren här som skriver små dikter där meningarna sällan består av mer än tre ord. Korta små dikter som jag, skam till sägandes men uppriktigt sagt, nästan aldrig förstår ett smack av.

Men det finns det säkert andra som gör och uppskattar dem också. Så hon har ju precis samma rätt som vem som helst att skriva och publicera vad hon vill.

Med det sagt vill jag önska mina kära ordbrukare än fortsatt fin fredag och sedan helg i Tibro, Ransäter, Karlholsbruk och Lysekil.

Ha det gott! Annars kanske nån annan har det...

"Schweiziskorna"... När använde du det ordet senast? När våra herrlandslag mött denna nation har jag ibland skämtsamt kallat dem gökurmakare. Men gökutmakerskorna är vä bara en aning lättare att skriva och läsa än just schweiziskorna.

Nåja, vårt kära damlandslag i fotboll mötte just Scweiz ikväll och måga trodde nog att det skulle bli en total slakt av Sverige mot alplandet. Men så blev det inte även om just slutresultatet gick i svensk favör.

Redan igår hörde jag på radion att en svår magsjuka grasserade i Schweiz damlandslag och som det lät då hade de bara ungefär fem spelwre tillgängliga för matchen mot Sverige.

Riktigt så illa visade det sig dock inte vara för nog kunde de ställa upp med fult lag. Ett lag ssom krigade hårt. Första halvleken gick nog på poäng till Sverige och alldeles i början av den andra kunde vi göra 1-0.

Men det stod sig inte länge för gökurmakerskorna kvitterade strax därpå till 1-1.

Svenska tjejerna gjorde till sist 2-1 och sedan gjorde man 3-1 två gånger men fick båda målen bortdömda för offside.

Korrekt såvitt jag kunde se men ändå frustrerande.

Våra svenska fotbollstjejer är därmed fortfarande obesegrade i detta EM och hoppet lever ännu om mealjer avädlaste valör.Känns som att det börjar bli dags nu för damerna att få vinna en stor titel.

Själv försöker jag vänja mig vid mitt nya och mkt mindre tangentbord. Det här är första bloggförsöket på det ntya  tangentbordet. Som är c;a 6-7 cm smalare än det gamla...

Allt nytt blir ju hela tiden mindre och mer kompakt så jag får väl ge det en chans i en vecka eller så. Mitt gamla hade ju börjat kärva på vissa tangenter, framför allt på mellanslagstangenten. Det nya är så mycket mer ihoptryckt liksom. Tangenterna är nog lika stora ungefär men de sitter tätare ihop och inget utrymme finns på sidorna.

Lyxbekymmer? Javisst är det så!

Nu ska jag kolla av kvällens travspel o se efter om det finns nån sanning i orden; "Plötsligt händer det!" Nu gällde kanske det för Svenska Spel och inte ATG men vi får se...

Ha ett gott slut på onsdagen och se till att din torsdag bli allt du drömmer om!

Vi ses, kära ordbrukare! Sooner or later...

Snart halvtid i sommaren nu. På fredag fyller storbarnet 35 år. Minstingen fyllde 26 för en vecka sedan men barnbarnen lyser ännu med sin frånvaro. Trots att jag har både son och dotter som passerat 30-strecket. När storbarnet var litet och gick på dagis hände det sig att Anki, en klasskamrat från grundskolan hade hoppat in och vikarierade på dotters dagis. 

Vi hann prata lite och hon berättade att hon snart skulle bli mormor. Vi var båda 34 år då och Anki hade fått barn redan som 16-åring. Och den dottern, som snart skulle fylla 18, var alltså höggravid då.

Olika falla ödets lotter, sägs det och om hennes efterkommande hade fortsatt att skaffa barn så tidigt kunde hon kanske varit mormors mormor vid det här laget. Men det vet jag förstås inte om de har gjort.

Däremot vet jag att Anki, i så fall, inte fått träffa dem eftersom hon gick bort något år efter 50-årsdagen. Vi stötte ihop igen någon månad innan. På Willys och min äldsta dotter var med då också. Anki såg skröplig ut och gick med käpp. Hon hade haft en stroke och mådde inte alls bra. Och någon månad senare såg jag hennes dödsannons i lokaltidningen.

Många av mina jä'mnåriga är ju annars både mor- och farföräldrar så jag tycker väl att det börjar bli min tur snart.

Tur tyckte jag dock att jag hade igår då jag hittade den absolut sista frysformen med trattkantareller. Jag var nästan säker på att jag tagit den sista men givetvis togs den fram precis som en klump med köttfärs som fick bli pannbiffar till kantarellstuvningen. Och resterna av nämnda stuvning fick sedan bli lyxig söndagsfrukost på två rostade brödskivor.

Tänk att nåt så enkelt kan kännas så lyxigt!

Annars... så tittade jag på tjejernas premiärmatch i fotbolls-EM som pågår i England men de svenska damerna lyckades inte slå Holland utan det slutade 1-1. Lite surt kändes det för jag tyckte nog att svenskorna var lite bättre.

Men det är ju bättre än en förlust i alla fall så jag får väl morska upp mig och hoppas att damlandslaget gör detsamma. Knyter nävarna och snäppar upp till nästa match.

Inget vettigt hade jag väl att säga men det blidde ett litet inlägg ändå. Det blir ju så ibland...

Men ha en härlig söndag nu, kära ordbrukare i världens alla hörn.

Jag kommer tillbaka. Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Om Gud vill och pjäxer´n håll´!

VH (Vår Herre, alltså) tycks ha varit inne i det kontrollrum där han styr upp den svenska sommaren och avsiktligt eller av en tillfällighet tryckt på "Paus". För efter en veckas värmebölja ger han oss bara sexton grader med växande molnighet idag. Fönstret står fortfarande på glänt i mitt sovrum/bloggarkvart men fläkten får vila idag.

Läsa andras bloggar har jag, som jag  skrev om häromdagen, nästan slutat med.

Det har blivit memr youtube iställat. Vilken källa det där är egentligen! Det finns så mycket intressant att se på men ännu mer som är ren skit. Jag har hittat flera privata amatördetektiver som grävder väldigt seriöst i t.ex Palmemordet och Estoniakatastrofen men också flera stycken totalt utflippade människor med vilda teorier och sensationella "avslöjanden" som bygger på deras egna antaganden. Hur många som helst av dem har dessutom skrivit böcker om sina gissningar och fått dem utgivna också.

Jag ska inte hänga ut några stollar (som jag anser dem vara, alltså) här i bloggen men är någon intresserad så kan man skriva privat till mig så ska ni få några tips. Mailadressen finns i min presentation.

En annan sak som det finns många videos om är amerikaner och även några andra nationaliteter som berättar om hur de som invandare betraktar Sverige och oss svenskar. Överraskande positiva är nästan alla och då och då får man sig ett igenkännandets skratt när de t.ex försöker förklara allemansrätten, svensk midsommar samt hur reserverade de flesta av oss är när vi åker buss eller tåg eller bara sitter på ett café.

Något flera tagit upp och berättar om är skillnaden mellan att få barn här jämfört med i USA. De kan nästan inte fatta att här är det bara den vanliga patientavgiften man behöver betala vid barnafödsel. I deras hemland varierar det lite mellan delstater och städer men även om man har en bra sjukförsäkring får man slanta upp över tiotusen i svenska pengar för att föda sitt barn på ett sjukhus. Behöver jag säga att barnadödlgheten är avsevärt högre i USA än hos oss? Det är även vanligt att fattiga människor dör av triviala åkommor där nästan ingen här behöver sätta livet till. Brusten blindtarm är ett exempel på det. Många där som inte har sjukförskring dör av det varje år.

En annan sak de tydligen inte har och som alla de jag talar om berömmer är Swish och Mobilt bank-ID. En amerikansk kille berättade om det för sina amerikanska följare och sa också att han kunde sköta sin självdeklaraton med mobilen på bara någon minut. Därborta i "Världens bästa land" är det tydligen både komplicerat och tidskrävande.

Han och några fler försvarar också vårt svenska skattetryck som de flesta jänkare tycker är rent hårresande. Och räknar upp sjukvård, vägunderhåll, gratis utbildning ända upp på universitetsnivå. Plus de förmånliga villkoren för studielån. Sverige kanske inte är så jävla dumt ändå, eller vad säger ni som tycker att det gör så ont att betala skatt?

En annan sak som är vanligt på Youtube är alla små filmsnuttar med hjärteknipande berättelser om hundar, katter eller uteliggare som får hjälp av nån godhjärtad och förmögen människa. Flera filmer ha rjag hittat om lodisar som kommer in på en restaurang eller café och chefen säger till sin personal att inte servera dem utan att vara säkra på att de kan betala. I en av dem tyckte servitrisen så synd om trashanken att hon bestämde sig för att betala ur egen ficka om trashanken saknade pengar. För det fick hon skäll av chefen sen. MEN.... lite senare kommer "luffaren" tillbaka men nu välklädd och proper. Och självkalrt var det cafékedjans ägare och högste chef som klätt ut sig för att se hur hans anställda följde företagets regel att behandla ALLA med samma respekt. Underchefen fick förstås sparken och servitrisen fick hans jobb istället. Sånt tycks de älska därborta på andra sidan pölen.

Samma och liknande historier dyker också ofta upp på Facebook som många av er säkert sett.

Syftet med dem är förstås att underblåsa vad de därborta kallar "Den amerikanska drömmen" som säger att är man bara snäll, ärlig och jobbar hårt så kan man nå hur långt som helst. De tycks älska att visa upp exempel på det i både den här sortens videos men även i många långfilmer genom åren och även i littertur och sångtexter.

Men det är ju inte sant! Sanningen är ju att den som sätter en ära i att sköta jobbet exemplariskt och arbeta hårt blir sällan belönad för det. Utnyttjade blir de och det enda de har kvar vid pensioneringen är en utsliten kropp.

Annars...  så hade jag väl egentligen inget att säga när jag satte mig här men en inbiten ordbajsare låter sig ju inte hindras av såna srtuntsaker. Men ett halvsketet inlägg är ju också ett inlägg.

Förhoppningsvis kanske jag kan vara lite mer spirituell nästa gång jag låter fingrarna dansa över tangentbordet. Men det återstår att se..

Tangentbordet ja... Jag tror att det sjunger på sista versen liksom den trådlösa musen. Flera tangenter har börjat kärva och mellanslagstangenten allra värst. Så om ord sitter ihop i texten utan att jag har märkt det så ber jag om överseende. Vänster musknapp kärvar också så kanske jag tar en sväng till stan och handlar nytt sen.

Därmed önskar jag er en fortsatt fin lill-lördag i slott och koja i vårt avlänga land.

Fånga dagen! Annars kanske nån annan gör det...

Håller jag på att bli en såndär grinig gammal surgubbe? Eller har jag kanske redan varit det redan hur länge som helst och bara blivit änhnu lite grinigare? Det oroar mig en aning, måste jag medge.

Just nu är det precis den här bloggportalen som irriterar mig. Vaför? Jo, av samma anledning som jag flera gånger förr stört mig på - den där förbannade reklamen.

Först satte de in den där listen i bildens nedkant som poppar upp då och då när man byter sida. Slumpar eller går in på sina favoritbloggares sidor. Som om inte det räckte fyllde de på med en reklamruta mitt i bild som jag upplever kommer ännu oftare på senaste tiden. 

De varierar i utseende och format och dessutom varierar det hur de släcks ned. Där du stänger ner den ena reklamrutan kan det finnas en knapp som tar dig till företagets hemsida där de tycker att du ska köpa avmagringspiller, strumpor, verktyg, klockor eller prenumerera på olika tidskrifter.

Och gillar man, som jag, att slumpa runt så kan du inte byta sida mer än två gånger innan nästa jävla reklamruta ploppar upp framför ögonen. Är det bara jag eller finns det fler som tycker att det är oerhört störande?

Förut när jag skriviot om samma sak har jag flera gånger fått kommentarer där man sagt t.ex; "Nej, reklamen tittar jag inte på. När det kommer på TV;n går jag därifrån en stund!"

Men om nån säger att de inte tittar på reklam alls så undrar jag; Hur FAN gör du då???

HUR i herrans namn kommer man undan alla dessa annonser som finns överallt på nätet? Plus det vi får genom övriga media? Plus det som kastas ner genom brevinkastet? 

INGEN kommer undan reklamen! Den är ju överallt. ÖVERALLT!!! Går jag ut på stan så vimlar det av skyltar med reklam för miljarder varor och tjänster. Sätter jag mig på en nuss, ett tåg eller flygplan så är det samma sak. Jag behöver ju bara ta fram telefonen för att spela gratis-spel jag tankat ner. Reklam stup i kvarten där med!

Och den har aldrig varit så påträngande som nu. Du får den i dig hur mycket du än försöker att inte se och höra.

Jag ska hänga upp en skylt på min ytterdörr där jag undanber mig reklam. Får väl se om de som bär ut den bryr sig eller fortsätter bomba mig med kilovis glättiga reklamblad varje månad.

Och vad ska det inte kosta sen? Kostnaden företaget har för den hamnar ju till syvende og sidst på dig och mig.

Så även om du kanske kan stålsätta dig mot att läsa reklamen så kommer du jävlar inte undan att BETALA för den.

Givevis hamnar ju dessa kostnader på priset du och jag betalar då vi handlar våra förnödenheter. Så vi är ju dubbelt lurade, kan man säga. Först bombar de oss med erklam som vi inte bett om och sen får vi alla pröjsa för den vare sig vi vill eller inte.

Viss reklam kan jag hålla med om att jag har lite nytta av. Då talar jag om veckobladen från ICA, Willys, Lidl m.fl Men de två förstnämnda kan jag enkelt leta upp själv på nätet och kolla vad de har för priser jag gillar. Och från Lidl har jag en app i telefonen. Men allt det andra hoppas jag att de låter bli att lägga i mitt brevinkast i fortsättningen.

Nu ska jag åka en sväng förbi Willys och köpa Scans falukorv för 24:90. Samt ett paket smör från lokala butiken förbara 29:90. Men jag hade, som sagt, enkelt hittat dem utan att en massa onödigt papper ska kastas in på min dörrmatta. Papper som jag sedan måste bära till återvinningscentralen för att bli nytt papper med ny reklam på...

Jag tror nästan att vädergudarna blev lite sura när jag smädade vår härliga sommar. Idag är värmeböljan betydligt mer beskedlig. Tjugo grader är helt acceptabelt. Räcker alldeles utmärkt, Mulet hela förmiddagen och för en stund sedan hörde jag hur det börja stänka mot fönstren av ett stilla sommarregn.

Sen dess har det tilltagit i styrka och jag skulle kanske inte kalla det skyfall men inte vill jag gå ut utan paraply.

Men jag klagar inte. Tvärtom så tycker jag att det är skönt med lite avbrott i hettan och regnet behövs garanterat för alla som odlar något men även för oss som hoppas på fina svampskördar om en månad eller så. De första gula kantarellerna liksom blek taggsvamp och många soppar brukar dyka upp mot slutet av juli ungefär.

Undandtag finns dock. Av tre mostrar som jag hade som barn återstår bara en och vid deras sommarställe kommer det gula kantareller redan vid midsommar på en speciel fläck på deras tomt. Det tycks vara en av de sorter som aldrig blir så stora (det finns flera underarter). Men istället fortsätter det att poppa upp nya ända tills första frosten kommer.

För en tid sedan skrev jag om Estoniakatastrofen och för en stund sedan hittade jag ett klpp på Youtube som jag inte hade sett förut. Där en norsk vetenskapskvinna undersökte delar från vraket och kunde berätta att de förändringar i metallens strukturer som hon hittat inte kan uppstå utan att temperatyren kommer upp i en bit över tusen grader.

Allt tyder alltså på att det var en explosion som sänkte Estonia, inte ett boggvisir som slitits loss. Dykningarna som pågår just nu har ju också visat att hålet i sidan är mycket större än man först trodde. Nu har man mätt upp att det är 40 meter långt och sex meter som mest på höjden. Bilderna man tog då man filmade den dokumentär som Discovery sände i höstas visar också att de söndertrasade plåtarna  har tulpanform. D.v.s de buktar utåt.

Det gör ju att teorin som några haft, att Estonia kördes på av en ubåt, kan kastas på sophögen.

I mina ögon är det därmed klarlagt att det inte var en olycka utan ett attentat. Ett massmord, helt enkelt. Det får en ju att undra vad som egentligen finns ombord på vraket. Finns nåt där som politikerna vetat hela tiden men velat dölja. Militär utrustning har det ryktats om men det vey jag förstås inte och vill inte spekulera.

Men jag hoppas innerligt att sanningen om denna katastrof äntligen kommer i dagen nu. Där ligger inte en hund begraven utan snarare en hel kennel.

Vem som låg bakom den sprängning som jag tror ägde rum har jag inte heller nån aning om men säkert handlar det om nation mot nation här och inte nån privatperson som fick en knäpp och beslöt spränga en färja.

Du som är intresserad att titta själv kan enkelt hitta Discovery´s dokumentär "Fynet som ändrade allt". Den finns på Youtube om du inte har tillgång till Discovery plus. Eller så tittar du på den här...

Del 1 och 2 vet jag finns men jag minns inte säkert hur många delar det var. Men de hittas ganska lätt.

Även annat material i samma ämne finns nästan hur mycket som helst. Utlagt av mer eller mindre seriösa privatspanare som leder sina egna tankar i bevis av skiftande kvalitet. Några är verkligen seriösa och grundliga medan andra bara kastar fram en massa konspiratioinsteorrier. Den ena galnare än den andra...

Nu lugnar visst regnet ner sig en aning så jag får väl knyta ihop säcken för nu och åka och handla lite. Ha en fortsatt fin fredag och helg, kära ordbrukare, i Clemensnäs, Kallinge, Strömsbruk och på Fårö.

Vi ses! När andan faller på...