Så här såg ungefär halva min lunch ut idag. Förutom denna tallrik fick vi även levererat kokt potatis, revbensspjäll, prinskorv och köttbullar samt en Janssons frestelse som skulle stå sig bra i en tävling mot min egen hemlagade.

Så ännu har det inte känts som om jag behöver någon middag. Får väl ta mig en macka och en kopp kaffe sen kanske.

Tror att det kostade 350-380 kronor per person och det tycker jag inte är dyrt alls egentligen. Vi åt oss rejält mätta allihop och då hade vi ändå tagit undan och sparat mat till chefen och en arbetskamrat som båda drabbats av Covid 19. Så det var med lite blandade känslor jag vistades i lokalerna där labbet håller till idag.

Nu var det visserligen någon som sa till mig i förra veckan att man visst löper lite mindre risk att smittas om man har blodgrupp 0 Rh-, vilket jag har. Men ingen går ju säker och hade jag vetat redan imorse att två på avdelningen insjuknat kanske jag hade avstått. Men när jag fick höra det så hade jag redan träffat de övriga. Dock utan att komma dem så värst nära, vilket jag aktade mig för även sedan.

Min rond gjorde jag efter maten och efter den återvände jag inte till kontoret utan åkte direkt hem. Så jag får väl be en stilla bön att VH (Vår Herre) fortsätter att skona mig från pandemin.

Förmodligen har restaurangen som lagade maten åt oss stängt på julafton, annars skulle jag faktiskt kunnat tänka mig att beställa från dem även till mig själv och mina närmaste. Tänk bara så skönt att slippa stå och rulla köttbullar, skala och strimla potatis till Janssons och steka prinskorv och revbensspjäll. Och när vi ätit klart så är det liksom över med julmaten. Istället för att den ska åka in och ut i kylskåpet i en vecka eller mer.

Då kunde man ju käka något helt annat på juldagen och annandagen.

Jag hade lite planer ett tag på att ta ut semester i mellandagarna och tcå dagar före julafton. Men det har jag ställt in eftersom jag kom på att jag är ju nästan ledig även när jag arbetar. Då vore det ju slöseri att ödsla semesterdagar på dagar då man ändå inte behöver befinna sig på fabriksområdet. 

Fredag den 8/1 har ju min arbetsgivare bestämt att jag ska återgå till skiftgång. Efter två år utan nattskift eller helgjobb så ska jag rivstarta med tre nattskift (fredag, lördag och söndag). Men... "det få la gå". På nåt sätt!

Hur jag klarar det har jag ingen aning om. Men det lär väl visa sig. Och mot bakgrund av det kändes det bra att ha de fem semesterdagar jag har kvar som livlina om det blir alltför jävligt.

Därmed tillönskar jag mina vördade ordbrukare en angenäm afton i Smygehuk, Karlholmsbruk, Färjelanda och Strömsund. Vi ses!

Hockey på annan ort blev det ikväll och dessutom hockey som opartisk (nåja...) åskådare till två lag som inte heter Timrå IK. Jag tittade på Björklöven-Mora på C-More och var väl på väg att byta kanal alternativt stänga TV;n flera gånger. Björklöven är ju laget som ligger närmast efter Timrå i tabellen. Sex poäng bakom men med två fler spelade matcher. Så teoretiskt kan Timrå vara 12 poäng före när de gått ikapp gällande antal spelade matcher.

Björklöven som enligt stora delar av expertisen skule vara det ohotade topplaget denna vinter. Mot Mora som blev utspelade i Timrå igår eftermiddag med 6-2. "Löven" började också bäst med 3 ganska snabba mål i första perioden.

Men Mora reducerade i powerplay till 1-3 innan paus och i nästa period var det i stort sett bara Mora. Fyra mål gjorde man och förvandlade 3-1 till 3-5 innan andra pausvilan. I slutet av andra akten drog "Löven" dessutom på sig ett matchstraff med vidhängande femminuters utvisning.

Den utvisningen hängde ju sedan med in i tredje perioden och där stängde väl Mora tillställningen med sitt sjätte mål.

8-4 vann de med till sist. Märkligt med tanke på gårdagens match i Timrå då de egentligen bara var nära under första perioden då de ledde ett tag med 1-0.

Så jag börjar redan nu se fram emot toppmötet mellan Timrå och Björklöven på söndagen efter jul. Kan mitt lag behålla sin form så blir de svåra att slå även då.

Hemarbete, som vanligt, även idag men imorgon ska jag in på "gruvan" både för att göra min rond av avfallsstationerna men även för att äta mini-julbord med arbetskollegerna på min tillfälliga avdelning. Flera av stadens matställen erbjuder catering med ett komprimerat julbord från 250 kr och uppåt. Och eftersom det finns 500 kronor per anställd att plocka ut från det s.k trivselkontot så beslutade vi att använda dem till det.

Så... jag lär väl inte behöva så mycket till middag imorgon utan sonen får väl ta sig nåt själv.

Grått, trist och mörkt är det fortfarande dygnet runt. Man få väl trösta sig med att det snart vänder åt andra hållet nu. Mörkret kulminerar väl några dagar innan jul?

Jag var iväg en sväng till Willys i eftermiddag och passade även på att tanka bilen på automatstationen strax hitom Sundsvallsbron. Och ångrade mig så fort jag slagit igång bensinpumpen. Det blåser nämligen småspik på den platsen nästan jämt och jag frös som en hund medan mina 58 liter pumpades in i magen på Madame Citroen. Önskade att jag valt en annan mack att tanka på.

På fredag ska hon besiktas och jag har valt att anlita en av de där nya privata aktörerna inom besiktningsbranschen. Det kan ju inte gärna gå sämre. Minns knappt när det hände senast att jag inte behövde komma tillbaka. Kanske fösta året jag ägde nuvarande bil. Drygt fyra år sen, alltså.

Men vi får se. Samtidigt är det ju faktiskt bra att få veta hur det verkligen står till med ens ögonsten. Man vill ju att den ska vara så säker som möjligt att färdas i.

I bloggens historiebok läser jag att det idag är två år sedan jag blev bjuden på revy och julbord på Stadshussalongen av två av mina barn. Nåt sånt blir det inte i år men 2018 fanns det ju ingen jävla pandemi heller.

Så... jag får glädjas åt jullunchen i labbets matsal på jobbet imorgon. Och hålla tummarna för att Timrå vinner igen på onsdag kväll mot Vita Hästen från Norrköping. I så fall sätter de nytt rekord för antal raka segrar i svensk elithockey. Det allsvenska rekordet slog ju mot Mora igår men det finns ett från SHL där Färjestad vann 16 matcher i följd i början av 2000-talet. Det rekordet är nästa delmål på Timrå IK;s väg mot SHL.

Så var det alltså ett faktum. Nu är det klart att Timrå IK innehar rekordet när det gäller flest vunna matcher i rad. Femton segrar har inget annat lag mäktat med i hockeyallsvenskan sedan serien startade i nuvarande form. Färjestad från Karlstad håller rekordet för SHL (f.d Elitserien) med 16 raka vinster så jag gissar att det är nästa mål för rekordlaget från cellulosaland norr om Sundsvall att försöka slå.

Man mötte Almtuna från Uppsala ikväll och upplänningarna krigade tappert. Ändå gled Timrå ifrån till ledning med 5-1 innan man slog av på takten och släppte upp Almtuna till 5-4 men sedan lyckades man knyta ihop säcken och vinna matchen- Välförtjänt i min bok eftersom man stundtals spelade ut Almtuna efter noter. Men med 5-1 i ledning blev TIK lite för bekväma i tredje perioden och AIS kunde gå ikapp till uddamålsunderläge. Närmare än så kom man dock aldrig och Timrå kunde defilera hem ännu en trepoängare.

Annars... så har jag fixat nytt lock till oljepåfyllningen åt Madame Citroen och kommer att kunna ta henne i bruk som vanligt igen imorgon så fort jag bara fyllt på den olja som sprutats ut i motorrummet.

Tack vare min tama husmekanikers vänlighet att skjutsa mig har jag inhandlat ännu en dunk med motorolja från Biltemas drive-in-butik. Praktiskt som f-n att beställa och betala på nätet och sedan åka till butiken och få det levererat till bilen.

Imorgon är det V75 på min närmaste travbana, Bergsåker och jag ska, som vanligt, försöka hitta de rätta dragen för att säkerställa ny förmögenhet och kunna pensonera mig redan på måndag.

Men om det nu skulle slå fel på samma gång som Eurojackpoten inte heller ikväll tickar in på mitt konto så är det väl bara att knega på i några år till. Men vi håller väl tummarna för att det går vägen den här gången?

Kanske, kanske lägger jag ut min tipsrad här imorgon då jag har gjort mina val av troliga vinnarhästar. Annars får ni väl lita på Harry Boy eller skapa era egna system på travet.

Sov gott, kära ordbrukare i Munkfors, Torslanda, Örsundsbro och Clemensnäs.

Vi ses igen! När andan faller på...

Jäää... häpp! Då är man alltså inte sextiotvå längre då. Fr.o.m idag är jag 63. Några nobelpriser har inte synts till ännu men dagen är ju inte slut ännu. Förresten, de har väl ställt in midagen och balunsen i Blå hallen ikväll? Jomen, det måste de väl ha gjort?

Jag menar... Coronan ger ju ingen mannamån. Vare sig man är kung, nobelpristagare, finansminster, akademiledamot eller gift med vaktmästarens dotter. Och de brukar vara betydligt mer än åtta personer på de där tillställningarna.

Men det är lagom åt dem, tycker jag. Så länge de inte har vett att bjuda in alla som fyller år på Nobeldagen så kan de gott få stå över själva ett år också.

Är på jobbet förstås även om jag är på jobbet i mitt eget primitiva lilla hemkontor. Alltså bloggar jag på arbetstid. Och varför inte? Jag kan väl lika gärna knappa ner lite strunt här som att surfa runt på andra sajter, pilla mig i naveln eller leka med telefonen.

Har sett några annonser på FB idag som fick mig att lyfta lite på ögonbrynen. Den första var en sushi-rullar-manick där man först lade ner rispapper och sedan fyllningen och med en rask handrörelse hade manicken skapat en rulle av det.

Och inte nog med det! Det fanns dessutom skåror i sidorna på den där man kunde stycka sin rulle i prydliga och likadana skivor. Den andra var en väldigt snarlik konstruktion men den var till för att rulla kåldolmar. Hur många har någon gång tänkt tanken att det vore bra att ha en kåldolms-rullnings-manick? Jag hade det inte i alla fall.

Men det går tydligen att sälja på folk vad skit som helst om man bara gör lockande reklam för det. Vet inte hur många liknande grejer jag sett genom åren i TV-shop eller i reklam på nätet. Saker som skivar, tärnar, river eller strimlar. Jag har ju förvisso själv en s.k råkostkvarn i aluminium från 60-talet och den använder jag t.ex om jag ska göra potatisgratäng eller Janssons frestelse, Och jag betalade, tror jag, 15 kronor för den på en loppis för mer äb 15 år sedan.

Annars är väl glädjeämnet som lyser upp livet just nu mitt kära Timrå IK;s framfart i hockeyallsvenskan. Efter solklar seger igår hemma mot Karlskoga tangerar man rekordet i antal vunna matcher i följd - hela 14 stycken. Ett rekord man delar med just Karlskoga från mitten av 00-talet och även med Leksand. Så om Timrå besegrar Almtuna hemma imorgon kväll är man ensamma rekordinnehavare på femton raka segrar.

Kul vore det ju förstås men det känns inte så viktigt med såna där rekord. Statistik är för sportreportrar. Mycket viktigare att se till att man är som bäst framåt månadsskiftet mars-april då det ska avgöras vilka som går upp till SHL. Innan dess hinner mycket hända. Jag hoppas bara att man inte tvingas avbryta säsongen som ifjol för närmare SHL har nog Timrå aldrig varit än man är just nu.

Sen... så har jag ju klantat till det igen också. Häromkvällen stannade jag till vid luft/vatten-depån på min närmaste bensinmack. Fyllde på spolvätska och motorolja. Men då det var klart lyckades jag glömma att sätta tillbaka locket i ventilkåpan där man häller i oljan. Vilket upptäcktes först igår då jag skulle uträtta några ärenden. Då jag svängde in på en perkeringsplats började det lukta avgaser i bilen. Men jag kunde inte höra att avgassystemet läckte. Men så öppnade jag motorhuven och där hade Madame Citroen tryckt ur sig massor av olja i motorrummet. Som förstås förångades och skapade stanken. Jag lyckades plugga provisoriskt såpass att jag kunde köra hem och har nu beställt ett nytt lock som skulle levereras imorgon till stadens auktoriserade Citroen-klinik.

Förhoppningsvis hittar jag någon som kan skjutsa mig dit så jag slipper använda bilen innan locket är på plats. Min tama husmekaniker har frivecka så han ställer nog upp om han inte redan är bortlovad. Men i så fall ber jag min käre svåger eller tar bussen i värsta fall. 

Det är ju bara det att jag inte vet hur man gör för att åka buss längre. Förut steg man på fram och betalade med kort eller sms-biljett. Men efter vad jag hört är framdörren numera stängd för att skydda föraren mot Covid 19.

Nåja, blir jag tvungen att anlita det lokala bussbolaget så lär det väl gå att ta reda på i förväg.

Nu närmar sig klockan 14 och då är det kaffepaus på labbet där några av mina tillfälliga arbetskamrater finns. Så jag ska också ta mig en kopp och kanske en macka med leverpastej.

Ha en fortsatt fin torsdag, kära ordbrukare, och gläds åt att vi slipper se alla frackar och långklänningar i rutan hela kvällen! Det tycker i alla fall jag känns bra!

Så var det visst lördag igen då. Har inte åstadkommit så mycket vettigt men genomlidit GIF Sundsvalls sista match för året. Den spelades på hemmaplan mot Brage från Borlänge i Dalarna och gästernas tidiga mål blev matchens enda.

Så nu får GIF dra sig tillbaka och slicka såren medan man planerar nästa säsong. När man tittar på läget i laget så ser man att flera av de, i år, bärande spelarna har kontrakt som gäller även över nästa år.

Undantaget är väl Oliver Berg, lagets ende norrman som varit en av de både bästa och jämnaste under säsongen som gått. Kan de få hans namn på ett kontrakt tycker jag att det ser ganska lovande ut.

Tobias Eriksson slutar i och med dagens match men det visste vi redan. Ungtupparna Paya Pichka och Albin Palmlöf tror jag GIF har en god chans att få behålla eftersom de har större chans till speltid i GIF än i ett allsvenskt lag om det nu finns intresse för dem därifrån. David Myrestam har varit ordinarie hela denna säsong men jag är ändå inte säker på att GIF vill förlänga. Samma gäller Pontus Silfver som i och för sig räknas som kulturbärare men inte precis har levererat i år

Den evige reservmålvakten Lloyd Saxtons kontrakt går också ut och efter 5-6 år i klubben med mycket begränad speltid tvivlar jag starkt på att han blir kvar i GIF.

ANton Erkisson som kom in från Umeå inför den här säsongen har väl blandat och gett men jag skulle nog ge honom åtminstone ett år till att växa in i den superallsvenska kostymen.

Nåja, vi får se vad Urban Hagblom (sportchefen) och resten av ledningen säger.

Hur långa kontrakt ledarstaben har vet jag inget om men jag ställer mig ganska kritisk till deras insats under det gångna året. När säsongen startade i somras vann man flera matcher i rad fast man inte spelade bra alls. 

Men sedan har man kunnat se ett tydligt mönster som har oroat mig en hel del. Uppspelen från egen målvakt har varit ett stort bekymmer. Nästan alltid har de startat med pass från målvakt till en av ytterbackarna. Som sedan passat bollen i sidled med de andra försvararna. Självklart har motståndarna scoutat detta och satt hög press med mycket folk på GIF;s backlinje med påföljden att man tappat massor av bollar redan där och fått fler anfall emot sig.

Under dagnes match mot Brage blev detta extra tydligt och Brage fick mängder av bra lägen att göra må på grund av dessa sidledsförflyttningar av bollen.

Giffarna hade kunnat utnyttja detta till sin egen fördel genom långa pass upp till löpstarka forwards men det hände inte många gånger. Istället fick man kontringar emot sig där det ofta blev mål för motståndarna.

Jag är absolut inte den som förespråkar långa chansartade utsparkar av målvakten där ingen vet var bollen landar men om sidledsspelet inte funkar så måste man väl variera spelet mer?

Dessbättre finns det ju också nåt som heter ishockey och nåt som heter Timrå IK. Mina rödvita hjältar tog ikväll sin trettonde raka seger. På bortaplan mot Mora den här gången.

De spelade absolut inte sin bästa hockey, inte mycket alls som fungerade. Men de vinner matchen ändå vilket också är en styrka. Man spelar ungefär bara så bra som man behöver för att vinna matchen och det är väl det det handlar om, eller hur?

Just nu toppar Timrå hockeyallsvenskan en ynka poäng före Björklöven. MEN... Björklöven har spelat två matcher mer än Timrå gjort så om TIK skulle vinna dessa "hängmatcher" skulle man leda med sju poäng före Umelaget.

Men.. vi får se hur det går. Det är inte nu vi ska vara som bäst utan när allt avgörs i mars-april.

Nu har jag snart druckit upp det sista av rödvinet jag hade kvar så nu ska jag slå upp en rejäl Virre i varje ben innan det är dags att krypa under fällen.

Sov gott, kära ordbrukare i Hovmantorp, Vessigebro, Österåker och i Lågviksmon. Vi ses!

När andan faller på...

Visserligen "bara" artificiellt ljus och inte från den livgivande solen men nog är det trevligt med alla ljus och stjärnor i fönstren hos nästan alla människor. För en del är ju advent liksom årets höjdpunk och det finns folk som lägger hundratusentals kronor för att smycka sina hus och trädgårdar. Som de flesta andra tokerier kommer det förstås från USA där folk i vissa villaområden tävlar om vem som har flest lampor tände på och runt sitt hus. Det är nästan så man börjar fundera om det kanske t.o.m syns från rymden. Om det finns någon satellit som ligger på ungefär samma avstånd från oss som månen kunde man väl fota lite dygnet runt månaden innan och under advent och se om man ser skillnad.

Nu var det kanske inte vad som upptar mina funderingar på december månads första kväll utan jag gör kanske någon glad och andra mindre glada genom att uppehålla mig kring idrottens värld. Det blev så idag...

Först ett grattis till underbarnet Armand Duplantis som utan konkurrens (gissar jag) tilldelades Svenska Dagbladets bragdmedalj idag. Vem annars? De allra högsta stavhoppen i hela världshistorien är det han som har stått för så hans vinst måste ha varit helt självklar.

Sen... finns det något som jag ofta stör mig på när det gäller sport och det är journalisterna som bevakar den och skriver krönikor om hockey, brottning, kanot, varpa och kast med liten orgel eller vad det nu må handla om.

Aftonbladets Wennerholm förkunnade häromdagen att Södertälje SK är hockeyallsvenskans formstarkaste lag. De hade då fem raka segrar och var bara en ynka poäng bakom Timrå och Björklöven.

MEN.... Vid samma tidpunkt hade Timrå 10 segrar på raken och på den tiden jag gick i skolan var tio dubbelt så mycket som fem raka vinster. Och när man läste tabellen såg man genast att SSK hade fem fler matcher spelade.

Vilket skulle kunna betyda att om Timrå skulle vinna alla de fem matcherna tills de spelat lika många så skulle Södertälje vara sexton poäng bakom. Och det vet jag väl inte om jag tycker känns så nära. Tror ingen i TIK känner flåset i nacken från Stockholms södra förorter.

Idag hojtar en annan krönikör i samma blaska att Djurgården är "hetast i Sverige just nu" eftersom de slagit Leksand (som också ligger i nedre delen av SHL-tabellen två poäng bakom Djurgården som är på åttonde plats).

Skillnaden upp till Fröunda som leder SHL just nu är 22 poäng så nog är det väl lite tidigt att höja DIF till skyarna.

Men sådär är det ju hela tiden. De rikstäckande medierna är så enögda att man bara häpnar och inför en ny säsong tippad nästan alltid "noll-åtta-lagen" att vara med och slåss om medaljer eller uppflyttning om man talar om andra nivån i seriesystemet. Och det räcker att en "noll-åtta-klubb" vinner några matcher i rad så utmålas de som störst, bäst och vackrast i hela världen- (Världen=Stockholmsreginen)

Sedan Wennerholms krönika har Timrå vunnit en elfte seger i raden men jag har inte sett honom höja mitt lag till skyarna för det. INte heller ett ord om att inget annat lag i den serien släpper in så få mål (27 mot 53 för SSK)

Skit samma, låt dem leva i sin lilla låtsasvärld där inget värt att skriva om sker utanför tullarna. På det sättet är faktiskt Fjollträsk ett litet USA i miniatyr. För miljontals amerikaner är USA världen och de varken vet något om eller intresserar sig för det som finns på resten av planeten.

Jag talar alltså om främst sportjornalisterna, inte om alla Stockholmare för det finns massor av hyvens folk där också. Så ta inte åt dig, kära ordbrukare, om du råkar bo i vår vackra huvudstad. Texten handlar inte om dig!

Klockan går och det gör jag snart själv också. Till badrummet för tandborstning och sånt innan jag ska på date med en väldigt kramvänlig kudde i en skön säng. Samt en inte så kramvänlig snarkmaskin. Som jag fortfarande kämpar för att komma överens med. Det går framåt, visst gör det det. Men i mål är jag inte. Behöver höja min genomsnittliga användning från 2,5 till minst fyra timmar per natt (tar av masken i sömnen).

Andningsuppehållen har dock minskat från över 100 i timmen till ett snitt på 1,25 vilket är kanonbra. Normalt för människor utan sömnproblem är c.s fem stycken så jag får vara nöjd med det åtminstone.

Hemarbete väntar imorgon men jag ska göra ett besök för att vikariera en timme i portvakten. Ordinarie personal ska tydligen få besked imorgon efter förhandling om den outsourcing som företaget vill göra. Så då har jag lovat att försöka hålla skutan flytande under tide. Vem vet, det kanske är mitt allra sista vikariat på den avdelningen.

Sov gott och vakna torrt, kära ordbrukare i Markaryd, Mehedeby. Hörnefors och Junibodsand. Vi ses!