Jamen jag var ju beredd på en stillsam och lugn dag i portvakten. Men det blev ju ännu lugnare än jag trott. Redan efter lunch började kontorsbyggnaden där vi jobbar att tömmas på sitt innehåll. Inköps- Marknads-, Ekonomi- och personalavdelningarnas personal troppade av en efter en liksom de flesta av daggående ute i fabriken. Telefonen var tyst och inga bilar kom och ville in. Jag släppte ut de sista runt halv fyra och sedan var det stendött.

Hade det varit tillåtet hade jag också bommat och låst och knallat hem då.

Men det får man ju inte. Portvakt och telefonväxel SKA vara öppet till kl.17:00 annars går världen under, tycks de tro de där som bestämmer.

Kollegan nyttjade också flex och försvann vid 12-tiden så efter det var det tumrullning och tidsfördriv framför datorn som gällde. Strax efter att hon gått hamnade jag dock i ett litet dilemma. En kille från förrådet kom förbi med ett paket från något polskt företag adresserat till chefen för marknadsavdelningen. Paketet var tydligt märkt med att det innehöll alkohol. Och då blev både han och jag lite fundersamma.

Min arbetsgivare införde för kanske 10 år sedan nolltolerans mot alkohol och droger. Allt starkare än kaffe blev då strängt förbjudet att föra innanför grindarna. 

När detta var nymodigt kom en gång en person in från utsidan och frågade om han fick deponera två systemkassar hos oss eftersom låsen på hans bil inte fungerade. Han skulle in på ett möte i någon timme och sedan hämta dem.

Men eftersom vi blivit strängt tillhållna att inte ens en lättöl fick komma innanför grindar och staket så sade jag nej till honom. Sa att han måste försöka lägga det så det inte syntes i bilen. Under ett säte eller så.

Precis då kom chefen för portvakten in och hörde vad jag sa. Och det är en av ganska få gånger som jag faktiskt fått spontant beröm av honom. Jag kände mig som ett svin som måste neka men det var ju tur att jag gjorde det eftersom chefen var i faggorna.

Så jag började fundera hur jag skulle hantera julklappen till marknadschefen. Inne på området var den ju redan och det var inte jag som hade fört in den. Fråga chefen ville jag inte så jag ringde kollegan. Och tillsammans kom vi fram till att marknadschefen knappast beställt sprit till sin arbetsplats utan det polska kundföretaget ville väl smörja honom lite inför kommande affärsuppgörelser. Han var ju inte heller på plats. Då hade man väl kunnat ordna så han fick den lite diskret på något sätt. Så jag låste in den i vårt förråd där ingen kommer in om de inte vet var nyckeln finns. Den hänger omärkt på en speciell krok i ett låst nyckelskåp och bara portvakterna och vikarierna känner till den. Så han får väl dricka egen sprit över jul och kanske blir glad på måndag morgon om han är tillbaka då.

Beträffande vår chef så tänkte jag på ett av min gamla mormors många uttryck; "Det ögat inte ser gråter det inte för"

På så sätt känner jag att jag kanske gjorde en god gärning för två personer.

Nåja, nu är det över och jag tänker inte julstöka så mycket ikväll. Sonen har kört diskmaskinen så jag ska plocka ur den och kanske koka några ägg som ska få majonnäs och räkor på sig innan de ingår i morgondagens julbord.

Allt under kontroll, alltså? Jomen, jag tror faktiskt det. Ska unna mig ett glas vin eller två nu och koppla av inför morgondagens vedermödor. Vem vet, om några år kanske det kryllar av små glada barnbarn och jag får åka hem till något av barnen och blir serverad av andra. Den som lever får se...

Nu är det dags för årets julsång. "The same procedure as every year!" INgen jul utan Jussi! God Jul!