Under min uppväxt till någorlunda medveten yngling i det sna 60- och det tidiga -70-talet var sjävfallet husorganet nummer ett där man hämtade styrka och inspiration den svenska upplagan av amerikanska tidningen "MAD".

Sjuk humor förpackat till en blandning av seriemagasin och vanlig veckotidning. Eller kanske mest en tidning med väldigt skruvade serier. Det fanns ett annat konkurerande magasin som hette "Larsson" men jag höll mig till "Svenska Mad" ända uppemot övre tonåren.

Och just idag drog jag mig till minnes ett julnummer från början eller mitten av sjuttiotalet där man publicerade sina egna texter till klassiska julsånger. Dessvärre minns jag inte någon hel text och inte heller så många men jag kommer ihåg en snutt av deras version av "Til Österland vill vi fara"

"Till Las Palmas ville vi fara

Och fira vår signade jul

Vi reste så glada till Kastrup

Och Spies hade lovat oss kul (Simon Spies var en resebyråmogul från Danmark)

Vi läste två böcker på planet

Drog vitsar och sjöng varsin sång

Allting hade varit förträffligt

Om vi bara fick lyfta nån gång..."

Slutklämmen tror jag handlade om att Spies-resor kom på obestånd och nekades att tanka sina plan på´flera ställen i världen. Jag minn också en liten del av deras version av "Stilla natt"

"Stora stad, väldiga stad

Busar går här på parad

Vakthund, gevär och en råstark fru

Ingen jävel törs råna mig nu..."

Ibland önskar jag att tidningen MAD skulle återuppstå och driva med allt som går att driva med och om någon av mina kära ordbrukare äger en samling av denna förträffliga tidskrift så hör av er. Vi kanske kan göra affär!

En annan och helt annorlunda serietidning från förr (ännu längre tillbaka) är den jag råkade läsa vid ett besök hos släåktningar i Jämtland vid kanske 9-10 års ålder nämligen "Filip och Kaspersson". Finns det möjligtvis någon bland mina ordbrukare som delar denna faiblesse? Varje uppslag bestod av serier med Filip (som hette Skräplund i efternamn) till höger och Kaspersson (en liten man med stor mustasch) till vänster. Filips seriestrippar fyllde hela sidan medan serierna med Kaspersson endast hade fyra rutor. Under dessa trycktes 3-4 s.k roliga historier på varje uppslag. Jag har en ganska stor bunt av dessa magasin men på senare år verkar de ha slutat ge ut den för det är många, många år sedan jag fick tag i ett nytt exemplar. Inte så konstigt eftersom serierna utspelas på 30- och 40-talen och tecknaren är väl död sedan evigheter. Samtliga som jag har i min samling innehåller nästan bara repriser som jag läst tidigare men några av de tidigare nummer jag läste som barn tycks inte ha dykt upp igen under de år jag köpte varje nummer som kom. T.ex så hade Filip i något eller några nummer en kamel som hette Höglund. ar någon ordbrukare ett ex av någon sådan tidning så hör av er för då är jag intresserad.

Oj, oj, oj...  Se bara hur det kan bli när fingrarna får dansa fritt på taangentbordet och skriva vad de vill. Utan att egentligen säga något alls av vikt har jag lyckats kräkas fram ett låååångt blogginlägg.

Men... skyll er själva om ni läste ända hit. Det är ett fritt land och ingen tvingade dig så gnäll inte på mig!

Nu ska jag dock befria dig från ditt lidande. God natt!

God juldagsmorgon på er, svenska folk! Och alla andra folk ocså förstås! Men jag skriver ju "svenska folk" eftersom det företrädesvis är sådana som läser min blogg. Tänk då har vi överlevt ännu en jul, för mig den sextiofjärde i ordningen. Min första vet jag inget alls om för då var jag bara 2 evckor gammal. Inte heller kommer jag ihåg just någonting från de närmast efterföljande heller men sen finns det små fragment av minnen som poppar upp medan man tittar på Kalle Anka eller Karl-Bertil. Jag firade med mina två yngsta barn och deras mamma. Tyckte att det var en högst rimlig önskan från deras sida att bjuda in henne. Hon är ju deras familj lika väl som jag är det och det är väl med familjen man ska fira jul. Min tama husmekaniker jobbade dagskift men var hitbjuden efter jobbet på lite julmat och att delta i den familjära gemenskapen. Jag gillade inte riktigt tanken på att han skulle gå hem till en tom lägenhet.

Och vi hade det trevligt på alla sätt. Dotra hade lärt sigg spela vändtia (kortspel för den som inte vet) och ville lära brorsan och sina föräldrar. Hon försökte förklara allteftersom vi spelade och inte fattade vi väl sådär väldigt mycket. Men roligt var det ändå.

Nu är allt tillbaka till det vaniiga igen. Det är som vilken fredag som helst förutom att kylskåpet är smockfullt med skinka, gravlax och annat som kanske inte finns där till vardags. Frukost idag blev två rostade brödskivor med lax och hovmästarsås, mycket delikat. Framåt eftermiddagen gissar jag att sonen och jag delar på den Janssons frestelse som blev över. Den blev otroligt lyckad den här gången. Precis som det mesta av julfirandet. Jag tycker att jag plockar ner nivån på kulbordet för varje år som går men än så länge har jag inte hört att någon har saknat nåt. För länge sedan hade vi syltor och aladåber och både lutfixk och risgrynsgröt. Gröten och lutfisken var det första som vi slutade med. På den tiden var vi 10-15 pers på julafton. Men eftersom jag visste att det bara var 3-4 stycken som gillade lutfisk så sa vi att det kan de väl äta hemma hos sig någon annan dag under helgerna. Och vem behöver egentligen en tallrik gröt efter att ha tryckt i sig sillar, skinka, Jansson samt köttbullar och prinskorvar?

Så nu är det ett helt år till nästa gång.

Undrar just hur världen ser ut då! Har vi fått stopp på Coronasn, månntro? Vaccineringen inleds ju i övermorgon. Och fullt logiskt så börjar den med vårdpersonalen och därefter de gamla  som är särskilt sköra. Seddan hoppas jag att man proriterar de som tillhör riskgrupper p.g.a underliggande sjukdomar.

På sociala medier sticker en massa foliehattar upp sina nyllen och varnar för att vaccinera sig. Det fanns ju folk som fick bestående skador av vaccinet mot svininfluensan för x antal år sedan. Och över hela världen kryllar det av folk som verkar tro att myndigheter och regeringar försöker ta död på oss alla genom att luta på oss vaccin som de själva är säkra på att det är livsfarligt. Så då undrar jag hur de tycker att vi ska stoppa pandemin. Vad är deras förslag om de nu är så pålästa. Problemet är ju bara att 99% av dem är ju inte pålästa för fem öre utan väljer att tro på vad de läser på sina "sannings-sajter" där allt som är "PK" kritiseras och ifrågasätts.

Jag tänler i alla fall tacksamt ta emot den där sprutan när det bli min tur. Jag är övertygad om att chansen att den hjälper är så mycket större än risken att den inte gör det. Eller risken för biverkningar.

Hoppas innerligt att vaccinet är riktigt bra så kanske vi får återgå till våra normala liv inom några månader.

Vad säger "foliehattarna" då, månntro?

Nu önskar jag er en god fotsvettning... (Förlåt, "fortsättning" ska det förstås vara) på helgerna i slott och koja världen runt. Vi ses!