Jäää... häpp! Då är man alltså inte sextiotvå längre då. Fr.o.m idag är jag 63. Några nobelpriser har inte synts till ännu men dagen är ju inte slut ännu. Förresten, de har väl ställt in midagen och balunsen i Blå hallen ikväll? Jomen, det måste de väl ha gjort?

Jag menar... Coronan ger ju ingen mannamån. Vare sig man är kung, nobelpristagare, finansminster, akademiledamot eller gift med vaktmästarens dotter. Och de brukar vara betydligt mer än åtta personer på de där tillställningarna.

Men det är lagom åt dem, tycker jag. Så länge de inte har vett att bjuda in alla som fyller år på Nobeldagen så kan de gott få stå över själva ett år också.

Är på jobbet förstås även om jag är på jobbet i mitt eget primitiva lilla hemkontor. Alltså bloggar jag på arbetstid. Och varför inte? Jag kan väl lika gärna knappa ner lite strunt här som att surfa runt på andra sajter, pilla mig i naveln eller leka med telefonen.

Har sett några annonser på FB idag som fick mig att lyfta lite på ögonbrynen. Den första var en sushi-rullar-manick där man först lade ner rispapper och sedan fyllningen och med en rask handrörelse hade manicken skapat en rulle av det.

Och inte nog med det! Det fanns dessutom skåror i sidorna på den där man kunde stycka sin rulle i prydliga och likadana skivor. Den andra var en väldigt snarlik konstruktion men den var till för att rulla kåldolmar. Hur många har någon gång tänkt tanken att det vore bra att ha en kåldolms-rullnings-manick? Jag hade det inte i alla fall.

Men det går tydligen att sälja på folk vad skit som helst om man bara gör lockande reklam för det. Vet inte hur många liknande grejer jag sett genom åren i TV-shop eller i reklam på nätet. Saker som skivar, tärnar, river eller strimlar. Jag har ju förvisso själv en s.k råkostkvarn i aluminium från 60-talet och den använder jag t.ex om jag ska göra potatisgratäng eller Janssons frestelse, Och jag betalade, tror jag, 15 kronor för den på en loppis för mer äb 15 år sedan.

Annars är väl glädjeämnet som lyser upp livet just nu mitt kära Timrå IK;s framfart i hockeyallsvenskan. Efter solklar seger igår hemma mot Karlskoga tangerar man rekordet i antal vunna matcher i följd - hela 14 stycken. Ett rekord man delar med just Karlskoga från mitten av 00-talet och även med Leksand. Så om Timrå besegrar Almtuna hemma imorgon kväll är man ensamma rekordinnehavare på femton raka segrar.

Kul vore det ju förstås men det känns inte så viktigt med såna där rekord. Statistik är för sportreportrar. Mycket viktigare att se till att man är som bäst framåt månadsskiftet mars-april då det ska avgöras vilka som går upp till SHL. Innan dess hinner mycket hända. Jag hoppas bara att man inte tvingas avbryta säsongen som ifjol för närmare SHL har nog Timrå aldrig varit än man är just nu.

Sen... så har jag ju klantat till det igen också. Häromkvällen stannade jag till vid luft/vatten-depån på min närmaste bensinmack. Fyllde på spolvätska och motorolja. Men då det var klart lyckades jag glömma att sätta tillbaka locket i ventilkåpan där man häller i oljan. Vilket upptäcktes först igår då jag skulle uträtta några ärenden. Då jag svängde in på en perkeringsplats började det lukta avgaser i bilen. Men jag kunde inte höra att avgassystemet läckte. Men så öppnade jag motorhuven och där hade Madame Citroen tryckt ur sig massor av olja i motorrummet. Som förstås förångades och skapade stanken. Jag lyckades plugga provisoriskt såpass att jag kunde köra hem och har nu beställt ett nytt lock som skulle levereras imorgon till stadens auktoriserade Citroen-klinik.

Förhoppningsvis hittar jag någon som kan skjutsa mig dit så jag slipper använda bilen innan locket är på plats. Min tama husmekaniker har frivecka så han ställer nog upp om han inte redan är bortlovad. Men i så fall ber jag min käre svåger eller tar bussen i värsta fall. 

Det är ju bara det att jag inte vet hur man gör för att åka buss längre. Förut steg man på fram och betalade med kort eller sms-biljett. Men efter vad jag hört är framdörren numera stängd för att skydda föraren mot Covid 19.

Nåja, blir jag tvungen att anlita det lokala bussbolaget så lär det väl gå att ta reda på i förväg.

Nu närmar sig klockan 14 och då är det kaffepaus på labbet där några av mina tillfälliga arbetskamrater finns. Så jag ska också ta mig en kopp och kanske en macka med leverpastej.

Ha en fortsatt fin torsdag, kära ordbrukare, och gläds åt att vi slipper se alla frackar och långklänningar i rutan hela kvällen! Det tycker i alla fall jag känns bra!