Nu börjas det. På riktigt! Minus nio bara 1½ meter från stolen jag sitter på då detta skrivs. Gudskelov så är det en rejäl betongvägg emellan som skiljer mig och kölden åt. Och värre lär det väl bli, misstänker jag. Men framför allt, och det ju det som är det värsta, eländet har ju bara precis börjat. Det återstår ju 3-4 månader innan vi kan börja hoppas på snösmältning, vår och sommar.

Jag har upptäckt att jag kan säkerställa mitt nikotinmissbruk utan att ens lätta på arslet från stolsdynan. Man beställer från snusbolaget på nätet, för för övrigt min äldsta dotter numera arbetar. Klart och betalt på några sekunder och inom två dagar får man det levererat av nåt som heter "Early bird". Strax före halv sju imorse plingade det till i min "aj-fån" av ett sms som berättade att nu hängde påsen på mitt dörrhandtag. Tycks ha blivit populärt ganska snabbt för visst är det väl en företeelse som är ganska ny, det där med "Eary bird"?

Detta har jag brukat mig av sen ett par månader och det är väldigt praktiskt och dessutom några kronor billigare än om jag kör 2 mil till Birsta och handlar på Candy World, som också är lite billigare än vanliga butiker.

Har sett ett par gånger att grannen mitt emot också fått saker hemlevererat på dörrhandtaget. Grå påsar liknande mina leveranser men även ett par gånger en annan sorts påse med nybakat bröd i. Så jag ska ta och fråga henne vem som kommer med sånt och vad det kostar.

Joviss, man kan baka själv men visst vore det lite lyxigt att någon gång ibland bara behöva vittja dörrhandtaget och få hämta in nybakade ostfrallor eller nåt annat smarrigt till frukost.

Annars... så väntar jag på att få skriva sista kapitlet i följetången om det  där förb... dörrhandtaget på min bil. Jag var så nöjd och belåten för en dryg vecka sedan då jag hittat det hos min närmaste bilskrot. De skulle höra av sig när jag kunde hämta det. Men... de hörde inte av sig så då en vecka gått så ringde jag dem och satt en bra stund i deras telefonkö. Men se då kom ett mail att de inte kunde leverera för bilen som handtaget funnits på hade skeppats iväg  för att pressas ihop och smältas om till nåt annat av plåt.

Så det var bara att ge sig ut på internet igen och leta fram ett annat. Som dessutom var 100 kr dyrare. Plus att frakten kostade 99 kr så vips hade priset fördubblats. Men vad göra annat än at slanta upp och se glad ut?

Så det hoppas jag anländer idag. Lite bökigt när den som kör måste stiga ur för att släppa ut passageraren på höger framstol. Som oftast då är undertecknad eftersom sonen kör för det mesta när vi åker två i bilen. Om jag kör kan han ju sitta i baksätet och därmed enkelt ta sig ut själv. Vilket inte jag får göra då jag leker bilskkolelärare.

På onsdag ska hon besiktas, Madame Citroen, och innan dess måste det sitta ett handtag där. Tror inte de godkänner henne annars. Man måste ju kunna ta sig ur bilen i ett nödläge till exempel. Och eftersom jag en gång fick ombesiktning på en SAAB jag ägde på 00-taket för att bakdörrarna frusit fast och inte kunde öppnas varken utifrån eller från insidan så räknar jag med att det inte ses mellan fingrarna med sånt nu heller.

Den gången hade det varit väderomslag och först hade det ramlat ner en massa snö. Som sedan tinade och rann nedför karossen och in i dörrspringor innan det åter slog om i vädret och blev 10-12 minus.

Längesen nu men jag ryser ännu då jag tänker på det. För det påminner om vad som kanske väntar oss de närmaste månaderna innan värmen kommer tillbaka.

Det där skåpet jag ska tömma på min arbetsplats är fortfarande inte fixat så det kanske jag försöker komma till skott med idag. Då det är klart ska skåpnycklar och diverse annat också återlämnas och därefter tror jag inte att jag sätter min fot innanför deras grindar igen. 

Fast...  de firar ju 75-årsjubileum nästa år och vid såna events brukar ju pensionärerna bjudas in på något sätt. Och alla vet ju att "gratis är gott", inte minst för en pensionär...

Men kanske gör de som förra gången och bokar in en lunch på ett av stadens bättre matställen. Den gången fick de avgångna trotjänarna träffas och äta gott på restaurang Grankotten på Norra Stadsberget med vidunderlig utsikt över staden och dess omgivningar. Men vi får väl se vad det blir nästa gång.

Därmed tillönskas min lilla tappra flock av ordbrukare en angenäm fredag och helg. Försök att göra den minnesvärd på något sätt, om ni kan!

Vi ses! Nån gång...