Vår första kvinnliga statsminister blev också den mest kortlivade. Här satt jag i eftermiddags och spekulerade så smått men att hon skulle begära att bli entledigad, som det heter, redan samma dag hade jag väl aldrig kunnat gissa.

Så vad händer nu då? Tre marginalpartier tjurar och vill ha mest att säga till om i lekparken. På ena sidan Nooshi som inte är med om inte hon får gehör för sina hjärtefrågor. På en annan sida står Annie och plutar med undeläppen och säger att hon inte är med och leker om Nooshi får vara med. Och syskonen Stenevi/Bolund surar för också för att Nooshi fck för mycket gehör. Utanför parken surar Ulf, Jimmie, Ebba och Nyamko för de tycker att det är deras tur att få vara i lekparken nu. De tjatar i smyg på Annie men hon vill inte leka med dem om Jimmie får vara med. Det ville inte Nyamko heller förut men nu vill hon också. Precis som Ulf och Ebba. Men de två har ju velat hela tiden.

Och Magdalena tjurar på sitt håll för att inte nog många vill rösta på hennes budget

Det är nästan så att man önskar att nån vuxen kunde kliva in och sätta stopp för käbblet och säga till på skarpen att; NU GÖR VI SÅ HÄR!

Nästan så att man börjar fundera om det kanske ändå vore bättre att ha det som i USA där det (nästan) bara finns två partier. Men de får ju också problem (deras parlament) om senaten har republikansk majoritet och presidenten är demokrat. Eller tvärtom.

Jo, det stormar i ankdammen! Och man tjattrar och nyps där man kommer åt från alla håll och mot alla håll. HUR ska detta sluta? Tja, den som lever får se....

Grattis Sverige! Vi har fått en ny regering. Och inte nog med det! Vi har också fått vår allra första kvinnliga statsminister och det var väl inte en dag för tidigt. Visst tycker jag innerst inne att kompetens är viktigare än kön men om nu S har bedömt att Magdalena är den som är mest lämplig att  leda Sverlges, än så länge, största parti så är hon säkerligen också kompetent att leda en regering.

Men lätt lär det ju inte bli. För strax efter att både vänstern och centern sagt sig villiga att släppa fram henne som regeringschef förkunnar Annie Lööf att centern INTE kan tänka sig att släppa fram S/MP-alliansens budget eftersom Magda har förhandlat med vänsterpartiet.

Om man lever upp till det från centerns sida så har vi alltså en S-ledd regering som ska arbeta utifrån en budget från de blåbruna  (M/KD/SD).

I mina yngre år leddes centerpartiet av Gunnar Hedlund och det skämtades ibland om dem och kanske mest om Hedlund själv. Nu vet jag inte om Hedlund sagt orden eller om någon imitatör eller ironisk skribent lagt dem i hans mun: "Vi i centern har alltid velat! Och kommer alltid att vela!"

Då jag hörde vuxna skoja om det där minns jag att de oftast gjorde ett amatörmässigt försök att imitera honom också så därför undrar jag om han kanske sagt något liknande som någon sedan har förvrängt.

Dagens agerande från nuvarande partiledare ger dock nytt liv åt de där orden. För vad ska man annars kalla det? Man vill inte förknippas med vänsterpartiets politik men är helt ok med att släppa fram flera förslag från SD (som man sen länge hårdnackat vägrat att släppa in på livet) är visst ok.

Som om man vill ha kvar en fot i vardera lägret men samtidigt markera att C inte samarbetar varken med Dagostar eller Åkesson. 

Tja, vi får väl se hur det går och hur det blir. Men vi vet iaf en sak som ju nästan är huggen i sten. Vilken regering och vilken budget än som styr så är det vi fotfolk som ska stå för fiolerna medan de rikaste blir ännu rikare.

Hellre subventionera tjänstefolk åt miljonärer än att ha råd att låta faster Agda på äldreboendet få en liten klick sylt till pannkakan på torsdagen. Och att pumpa in skattemedel i privatägda skolor som sedan gör vinster som förs ut ur landet till konton på Jersey, i Schweiz, Monaco eller Lichtenstein.

Man är väl en surgubbe och bakåtsträvare förstås men jag känner liksom inte igen vare sig den gamla arbetarrörelsen eller den gamla borgerligheten. Ur led är tiden. Det kanske inte var bättre förr men det är definitivt sämre nu!

Och än har vi väl inte nått botten heller, är jag rädd. Går det som jag befarar i valet om ett knappt år så kanske det är Jimmi Åkesson som får talmannens uppdrag att bilda regering. Hujedamej!!!

Bäst att jag lägger ner gnället innan jag gör alla mina ordbrukare deprimerade. Glöm mina bittra ord nu och gå ut i solen/regnet/vinden/snön eller vad ni nu har för väder i städer, byar, samhållen och avkrokar där ni genomlider era miserabla liv. Och kom ihåg; Det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre!

Klen tröst...