Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen? 

Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!!

Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag den lilla vitsen. För att jag kan! Och för att jag tycker att den är rolig.

Därför lade jag även ut den på FB nyss med förhoppningen att kanske kunna ge någon ett leende eller kanske t.o.m ett skratt. Och det far väl ingen illa av?

Stillsam dag idag, såhär långt. Jag ska dock få träffa lillprinsen en stund idag med. De bor i den extralägenhet som finns i huset där hans mormor, min exfru, bor och jag är bjuden dit på middag senare idag.

Funderar på att ta med Thea också eftersom mågämnet är hennes förra husse och även min dotter är svårt förtjust i Thea. Som själv också är svårt förtjust i nämnda personer plus alla andra hon träffar.

Framåt kvällen ska jag se kvalhockey mellan Brynäs och Djurgården som spelar den första matchen ikväll i serien om bäst av sju matcher. Första lag att vinna fyra är alltså klara för SHL till hösten. 

Då håller jag mina tummar för Gävlelaget. Eftersom Timrås matcher mot dem har nästan lika mycket av derbykaraktär som mötena med Modo. Ungefär lika långt till Gävle som till Ö-vik.

Glad och tacksam är jag över att ha fått veta att bloggvännen sen många år här, Wiolettan, lever och andas. Jag och många med mig kände en oro att hon kanske lämnat oss eftersom hon inte bloggat sen i juli förra året.

Men ibland sätter ju liksom livet oss på paus i olika avseenden och det gäller förstås även bloggare.

Så om du läser detta så ska du veta att du är hjärtligt välkommen om och när du bestämmer dig för att komma tillbaka hit.

Välkomna är också ni, kära ordbrukare att reagera på mina rader med en lite kommentar. Både ros och ris är välkommet för får jag kritik som är saklig så kanske jag kan utvecklas.

Därmed tackar jag på förhand för det och önskar er alla en fortsatt fin apriltisdag i Partille, Rosersberg, Tunabro och Hjoggböle.

Vi ses!

Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk.

Och nu har jag fått hålla honom, sniffa lite på håret och känt hans grepp med handen om mitt pekfinger. Det var ett rejält grepp, kan jag säga! Och såklart stal han morfars hjärta omedelbart. 

Bilden är tagen i motljus från köksfönstret men den får duga ändå. Sen dök ju hans yngsta morbror upp också i ett annat ärende och han fick också hålla sin systerson en stund

Och visst såg väl även den nyblivne morbrodern lite stolt ut över att för första gången i sitt liv  få ha en bebis på armen. Det kommer säkert fler chanser för honom, tror jag.

Den större av dessa båda gossar börjar sitt nya jobb på måndag. Han har ju kört sopbil i ett par månader men nu har han fått det jobb han hellre vill ha. Längre sträckor och tung lastbil med släp och allt.

Så i fortsättningen ska han köra varannan vecka till och från Östersund  (c:a 20 mil) och övriga veckor till Stockholm med traktamente och övernattnngar i lastbilen.

Så nu håller jag tummarna att allt ska gå bra under provanställnngen och att han sen får fast jobb sen. Mycket körning på obekväm arbetstid betyder ju dessutom goda inkomster. Plus att det är precis nåt sånt han har önskat sig ända sen alla körkorten var avklarade.

Så nu ska jag snarast sätta igång med att leta mig en annan lägenhet där jag får komma ner nån tusenlapp i hyra varje månad. Det blir ju liksom mer och mer akut eftersom inget verkar stoppa inflationen.

Men enligt min ringa mening så är det ju bankerna och handeln som driver på inflationen. De var så snabba att höja priserna då drivmedlespriserna rakade i höjden.

Liksom bankerna omedelbart höjde utlåningsräntorna då riksbanke höjde styrräntan. Men räntorna på folks sparpengar var det ingen brådska med att haka på uppåt.

Lika lite som dagligvaruhandeln har låtit oss märka på matpriserna att kostnaderna för bensin och diesel nu är tillbaka på ungefär samma nivåer som innan priserna började skena.

Så den enda lösningen jag kan se där vi kan ge igen en aning är väl att vi äter mycket mindre, Just jag skulle ju säkert inte den minsta skada av det på minst ett år eller två. Äter jag bara hälften så behöver jag ju bara köpa hem hälften också. Och det är väl snart av nöden tvunget så dyrt som allt börjar bli.

Jag handlade hem olivolja, en rätt stor flaska, nån gång i början av vintern. Och om jag minns rätt betalade jag 89 kronor för den då. Igår köpte jag hem en likadan fast mycket mindre av samma märke. Den kostade 80 kr.

Och den större som stod intill betingade nu 119 kronor per flaska.

I förmiddags hade jag TV;n på en stund medan partierna i riksdagen berättade om budgeten. Rekordstora nedskärningar inom vården tallade Vänsterpartiet medn Moderata finansministerna menade att de gjort en historiskt stor satsning på just vården.

Undrar vem som talar sanning??? Eller om NÅN av dem gör det...

Nej, politiker är ena bluffmakare och skurkar, allihop, så gott som. De skor sig själva och sina uppdragsgivare och låtsas sen att de vet nåt om hur barmfamiljer, sjuka, arbetslösa eller pensionärer i allmänhet lever.

Vi är bara siffror på ett papper för dem. Eller kanske snarare siffror på en bildskärm.

Nej, jag ska inte gnälla. Dagen har varit mer glädje än nåt annat så jag ska föröka hålla humöret upp trots allt!

Att få träffa sitt första barnbarn för allra första gången gör man ju bara en gång o livet. Svära över politiker kan jag göra nån annan dag.

Så god kväll på er, grevar och baroner och trappstäderskor, rallyförare och bridgespelare samt ordbrukare i världens alla skrymslen och vrår.

Vi ses!

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunskap. För ibland har man otur med frågorna och har inte den blekaste aning om nånting.

Men det gör inget, jag förlorar lika gärna som jag vinner. Statistiken är ganska ointressant för mig där.

Så är dock icke fallet med det andra FB-spelet som fångat mitt intresse, Word Blitz.

För den som inte känner till det kan jag säga att man får upp en spelplan med 4 gånger 4 rutor med bokstäver i. Av dessa ska man sedan bygga ord. Ju längre ord desto mer poäng.

Plus att vissa rutor har siffror i ena hörnet med extrapoäng som man får om ordet behöver just dessa bokstäver. Det går ganska fort att komma in i det om man ger det några chanser.

Men där gäller inte det jag nyss skrev om Quiz Planet. Att jag struntar i om jag vinner eller förlorar. Nej, där griper speldjävulen, vinnarinstinkten tag i mig så fort jag börjar spela.

Inte så att jag blir hysterisk, skriker och svär och kastar saker när jag förlorar men jag kan absolut inte låta bli att göra mitt yttersta för att få högsta möjliga poäng. Eller pokaler som det heter i spelet.

En kvinnlig f.d arbetkamrat och vän sedan många år gillar också det spelet och vi har tampats nästan 500 gånger på de kanske två år som jag har spelat. Hon har vunnit EN gång. En gång blev det också oavgjort men alla övriga gånger har jag vunnit över henne. Och eftersom jag är sådär överlägsen så startar jag aldrig spel mot henne men spelar förstås om hon startar det.

Och ibland kan jag förstås tycka lite synd om henne för det. Tänka att jag kanske borde förlora med flit då och då för att vara juste mot henne.

Men det GÅR bara inte! Jag tycker jättebra om henne och när hon väl slår mig igen kommer jag att gratulera och glädjas med henne. Men så fort spelplanen kommer upp på skärmen vaknar tävlingsdjävulen i mig och jag lätar febrilt efter ord att sätta ihop. Samt att göra det så snabbt jag bara kan!
Detta är förstås en sida av mig själv som jag inte är så stolt över. Å andra sidan vill jag ju också att om hon ska slå mig i spelet så ska hon ju göra det av egen kraft. Att det vore ringaktande mot hennes intelligens att göra en läggmatch.

För hon är absolut inte dum i huvudet. Tvärtom! Vi spelar ju Quiz Planet också och där är vi ungefär jämngoda.

Hon är bara sämre än jag på World Blitz. Eller kanske bara långsammare. Så att avsiktligt förlora skulle kännas som att behandla henne som ett litet barn.

Mot barnen förlorade jag ofta med avsikt då vi spelade spel när de var små. Bara för att göra dem glada.

Men jag kan bara inte förmå mig att inte göra mitt bästa oavsett vem jag möter i spelet.

Men problemet kanske löser sig själv. För nu har Facebook gjort ändringar i upplägget sen ett par dagar tillbaka. Förut var det bara att spela på som man ville. Var inga vänner online så kunde man spela mot slumpvis utvalda människor. Och jag har ett helt gäng som jag spelat mot ofta och ganska länge. Roligast är förstås att få vinna mot såna som man är ungefär jämnstark med. Man vinner några och förlorar några.

Ändringen man gjort är att nu ska varje spel man startar "betalas". Med hjärtan som man tilldelas när man spelar mot sina FB-vänner. Man tilldelas också ett sånt hjärta varje timme men det verkar som det största antal man kan ha är tre stycken. Vilket gör att när ens hjärtan är slut kan man inte spela alls.

Och det kanske man kan tycka är bra på ett sätt. Att man inte ska sitta hela dagar och spela. Men jag tycker ju att vuxna människor ska kunna få bestämma det själva.

Långt bak i mitt huvud gnager en liten misstanke om att mee tiden kanske det inte kommer att vara gratis längre. Att FB ska börja kräva att man köper hjärtan för att få spela.

Men det kan ju, för alll del, också bli att så många som klagar på det nya att allt får återgå till hur det var förut.

Det lär väl visa sig, tänker jag.

Och nu konstaterar jag att efter några dagar med djupt engagerade blogginlägg håller jag just nu på att producera ett som väl nästan helt saknar värde, ens för mig själv när det dyker upp i backspegeln om ett och flera år.

Men jag ska tamigfan publicera det ändå. För att jag kan! Och för att visa vem det är som bestämmer på denna blygsamma lilla skriftsamling som jag kallar min blogg.

Läste ni ända hit så får ni väl skylla er själva, kära ordbrukare i Falköping, Bollebygd, Akalla och Robertsfors.

Men nu är det i alla fall över och ni är fria att skapa er en så fin lördag ni kan!

Slut för idag! Tack för idag!

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone!

Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se.

Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker allt med religion är negativt.

Det finns förvisso många samfund som gör goda sociala insatser för missbrukare, för hemlösa och för fattiga.

Nej, som jag skrev för några dagar sedan är det missbruket av religionerna och skrifterna, extremism och fundamentalism som jag vänder mig emot. Att religionen används som verktyg för att skaffa makt och rikedom åt ett litet fåtal medan andra bara ska lyda.

Lydnad är ju ofta ett nyckelord i de olika samfunden. Man ska lyda överheten i form av präster, predikanter och kapitalägare. De kallar det att lyda Gud för att de nedtryckta ska frukta det kommande straffet på yttersta dagen.

Maranata fanns det nåt som hette under min uppväxt. Och finns kanske fortfarande, vad vet jag. Men jag har nog inte härt talas om dem sen det tidiga 1970-talet.

Och det var väl där nånstans kring 1970 som deras tält-turné landade här i stan. Då de var omskrivna och hade talats mycket om i radio och TV på den tiden så blev jag och några kompisar lite nyfikna och kröp in under tältduken för att titta och lyssna lite närmare.

Tre pojkar på 10-12 år fick då bevittna hur predikanten började tala i tungor. Han mässade nån sorts galimattias (i våra öron i alla fall) och en efter en reste sig folk och sträckte armarna i skyn och började rabbla konstigheter, de också. Det kändes som en stor masspsykos brutit ut där i cirkustältet.

Vi skrattade medan vi kröp ut. Men det var nog mest för att dölja hur skrämmande vi tyckte att det var när vuxna människor började ropa på nåt påhittat språk som möjligen de själva förstod något av.

"Nu förstår jag varför de håller till i ett cirkustält", sa min kompis Uffe efteråt, "Det där är ju mer cirkus än riktig cirkus!" Vi skämtade och skrattade men var alla skakade av upplevelsen.

Jag kände ett stort obehag inför vad jag sett och upplevt och det var svårt att somna på kvällarna några dagar efteråt, drar jag mig också till minnes.

Min yngsta halvsyster, som numera är pastor i Stockhom, berättade om en liknande upplevelse hon hade i Uppsala på 80-talet. Hon var väl lite sökande på den tiden och ville känna sig för var hon kände sig hemma.

Därför följde hon med en skolkamrat till en gudstjänst hos Livets ord. Och fick då uppleva nästan exakt samma sak.

Med tungomålstalande och masspsykos även där.

Idag skiljer vi på olika religioner fast det tillber samma Gud. Katolicismen, protestantismen och judendomen är ju sprungna från samma håll. Men fokuserar på lite olika saker som grundläggande.

Sen finns det alltså förgreningar även bland dessa. Som alla våra frikyrkor, som jag redan nämnt.

Islam härstammar också från samma håll men deras profet är istället Mohammed. Under min ungdom kallades de ju ofta mohammedaner eller muselmaner. Men de begreppen är det länge sen jag hörde.

Men hyckleriet och dubbelmoralen finns inom samtliga. Och det är just det jag inte kan respektera.

Alla dessa skandaler inom katolska kyrkor i England, på Irland och i Sydeuropa där präster förgripit sig på barn och sen använt Guds straffdom för att få barnen att hålla tyst efteråt är så fruktansvärt att man knappt vill tänka på det.

Men det värsta med det tycker jag ändå är den katolska kyrkans ovilja att utreda och se till att de lagfördes för sina brott. Man försökte ju länge att tysta ner och mörklägga.

Men den sortens maktmissbruk måste upp i ljuset om man ska kunna förebygga att det händer igen. Vilket det säkert ändå gör hela tiden någonstans.

Med det sagt ska jag inte plåga er med mer kritik av religioner, Det finns ju, som sagt, en del gott med dem också. 

Många erbjuder t.ex en gemenskap till de ensammaste, mat och tillfälliga husrum för uteliggare, missbrukare och andra utstötta grupper. Och det är naturligtvis nånting väldigt fint som tyder på äkta människokärlek.

Annars... så våras det ganska fort och mycket nu här på Sveriges midja. Måndag och tisdag denna vecka bjöd på härligt vårväder och snödrivorna sjönk ihop ganska ordentligt. Igår var det visserligen molnigt och dimma också men temperatur som fortfarande smälte bort en hel del av vinterns lämningar.

På måndag får jag äntligen träffa och förhoppningsvis gulla lite med mitt förstfödda barnbarn. Dottern och mågämnet kommer nämligen upp och hälsar på i några dagar då. Så nu har jag nåt att längta efter.

Så då är jag väl lycklig då, antar jag. Såg en gång för rätt många år sedan en broderad väggbonad där det stod "Lycka är att ha något att längta till!" Och så är det väl?

Därmed önskar jag en fortsatt fin torsdag till alla mina kära ordbrukare i Åmptfors, Skärblacka, Grisslehamn och i Ammarnäs. Ta det vackert med ärtsoppan och pannkakorna!

Vi ses! Om ni och jag vill, förstås...

"Vi har vår i luften, flickor! Var har ni er?" Det skämtet är så gammalt att det inte ens var nytt i min fars ungdom på 30- och 40-talen.

Och kanske är jag lite för snabb med att utropa vår bara för att vi här på Sveriges midja är inne på andra dagen i rad av riktigt vårväder. Igår var det, som mest, hela 14 plusgrader och strålande sol från klarblå himmel.

Och inte är det så mycket sämre idag. Det är sånt där väder som gör att man lätt ser skillnad på snöresternas storlek från morgon till kväll. Mycket hände igår och lika mycket tycks hända idag.

Och vad ljuset beträffar så har det nu kommit dithän att det inte är mer än början till skymning då jag går min kvällsrunda med Thea vid halvåttatiden på kvällarna. Härligt! 

Så nu börjar det snart bli dags att släpa upp sommardäcken från källaren och få dem monterade. Så länge jag kan få det gjort för bara 250 ynka kronor så vägrar jag att kräla omkring på knäna med domkraft och fälgkors. Och slita med hjulbultar som rostat fast när proffsen har både billyft och tryckluftsdrivna maskiner att lossa hjuibultarna med.

Det brukar ta dem ungefär 15-20 minuter medan jag avnjuter en kopp kaffe som de bjuder sina kunder på medan vi väntar på däckbytet.

Ska förska komma till skott med det den här veckan. Och skulle det ändå komma mer snö så får väl bilen stå då tills snön smält bort igen. Det brukar ju gå ganska fort även om det kommer ett bakslag vädermässigt.

Jag skrev om religioner för ett par dagar sen och fick bl.a en kommentar från en troende person. Han skrev ungefär att; "Du kan ju inte se vinden heller men du kan känna den" och menade att man även kan känna Gud.

Så kanske det är för några men jag har då aldrig upplevt det.

Sen.... så är det ju inte själva religionerna jag är så kritisk emot utan mot alla de som MISSBRUKAR dem!

Alla de som använder religionen för att skaffa sig makt över andra, för sin egen vinning ekonomiskt och på andra vis.

Alla som använder skrifterna för att trycka ner t.ex kvinnor. "Kvinnan tige i församlingen" är ju inte sååå länge sedan man slutade att säga även här i landet.

Och det märlkiga är ju att de som inte är extrema fundamentalister anpassar ju också religionen efter tidsandan. När samhället och människorna i det förändras så förändras också kyrkornas syn på t.ex kvinnliga präster, honosexualitet och andra läggningar utom den strikt heterosexuella traditionella bilden av familjen.

Jag menar... Först stod man med bibeln i näven och höll svavelosande predikningar om synd och förfall men när folk" mer och mer accepterar något annat så glömmer man vad som tidigare varit "den enda sanningen".

En annan sak som förbryllar mig är varför det behövs så många olika samfund bara inom kristendomer.

Vi har ju statskyrkan men även baptister, pingsvänner, metodister, Livets ord och Jehovas vittnen för att ta några exempel. Alla är ju kristna men trivs tydligen inte under samma tak

Jag har träffat människor genom livet som varit medlemmar i några olika frikyrkor och haft en hel del diskussioner med några av dem.

Då jag frågar vad det är som urskiljer deras kyska från de andra får jag nästan alltid samma svar; "Vi lever ju efter bibeln!" Tja, men det anser ju alla de andra också att de gör. Vem har då rätt?

Under mina tonår på 70-talet bodde jag tre år i norra Uppland och åkte då och då in till största staden, Uppsala.

Där fanns då en rätt stor gruppering av några som blev rätt omskrivna på den tiden. "Guds barn" kallade de sig och var kända för att vara ytterst sexuellt frigjorda. Man använde sig av unga snygga tjejer för att locka till sig medlemmar. Jag "drabbades" själv av dem vid ett besök i stan en gång, Ganska obehagligt, måste jag säga.

Obehagligt tyckte jag också att det var när Jehovas vittnen ringde på min dörr och satte en fot i dörrspringan när man öppnade. De var väldigt påstridiga och man fick lov att vara väldigt bestämd för att de skulle gå.

En gång hände detta när jag låg och sov efter nattskift och det ringde och ringde så att jag till sist slängde på mig morgonrocken och öppnade. Då stod där en liten tant med några broschyrer i handen och då jag öppnade tog hon också ett steg fram med fotan i dörrspringan.

Att bli väckt i förtid efter nattskift kan reta den stillsammaste skiftarbetare till vansinne och så även mig. Men jag lyckades behärska mig rätt bra ändå och sa till henne att ta bort foten om hon var förtjust i den. Eftersom det kunde göra ganska ont i den om hon hade den kvar där när jag stänkde dörren.

Jehovas vittnen firar heller inte jul eller födelsedagar. Några finska arbetskamrater på 80-talet var med där och förklarade detta med att det inte står i bibeln att man ska göra det.

Nej, sa jag, men det står ju inte heller i bibeln att du ska köpa de där motortidningarn du läser.

En av dem var dessutom heligt förbannad på Sverige och vår sjukvård eftersom de gett hans dotter en blodtranfusion utan att be om lov innan. Enligt hans synsätt var hon därmed oren! O-ren, alltså! Nedsmutsad invärtes!

När jag frågade vad som hade hänt om hon inte fått blod från nåån annan så medgav han att  hon troligen skulle ha dött då.

Menar du alltså att du hellre hade låtit ditt eget barn dö än att bli räddad av en blodtransfussion?, frågade jag.

Ja, då hade det varit Guds mening att hon skulle dö, sa han. Och jag kan ju inte sätta mig upp mot Gud!

Jag påminde honom då om att han tagit en huvudvärkstablett när han hade ont i skallen några dagar tidigare och frågade om han inte trodde att det var Guds vilja att han skulle ha ont i huvudet.

Men det sa han var en helt annan sak, de hade inte med varandra att göra.

Min slutsats blir att alla de där småkyrkorna, samfunden, har plockat ut vissa delar av skriften och gjort dem till sina käpphästar. Vilket i mina ögon stärker misstänksamheten mot dem ännu mer.

För i flera av dem förväntas ju medlemmarna "ge tionde". D.v.s ge ungeför en tiondel av sin inkomst efter skatt till församlingen/samfundet.

Alla är noga med att påpeka att detta är frivilligt. Men samtidigt ger det den som har råd att ge mer en stlrre status i församlingen och större respekt från de andra.

Det är också därför som ledarna för de här sekterna oftast är rika som troll.

Livets ord är en annan av dessa många förgreningarna av kristendomen. De menar ju att man kan straffas för ens förfäders missgärningar och ser inga större fel i det

Vilket jag också ser som nåt som sänker deras trovärdighet ännu mer, I alla fall hos mig.

Nej, som sagt, så har jag inget emot religioner som sådana eller deras trogna följare. Det jag vänder mig emot är det uppenbara missbruket av skrifterna och lärorna. All skenhelighet och allt smussel. Allt förakt mot andra människor samtiodgt som man lär ut att Gud älskar alla lika mycket. All dubbelmoral!

Varför styr han i så fall inte upp jorden lite bättre? Och raderar alla orättvisor, diskriminering, svält, krig, inflation, sjukdomar global uppvärmning, fattigdom och fiskbullar.

Nej, då får man svaret att människorna har också fått ett fritt val. Och att det är synden som orsakar allt det där. Visa mig då hur nyfödda barn har hunnot synda så att de måste plikta med sina liv på grund av sjukdomar eller krig.

Kanske är de som har den där tron lyckligare än oss andra. Jag missunnar dem inte det, i så fall.

Men själv har jag lite för mycket kritik mot hela tanken för att ta den till mig.

Därmed ska jag lämna er ifred för den här gången, kära ordbrukare i Näsviken, Skulltorp, Ystad och Kengis!

Be till Gud om ni vill. Själv tror jag mer på mig själv.

Jag skriver ju ofta om bloggens backspegel. Om hur bra stöd den är för minnena. Men av just denna dag har jag minnen ändå som härrör från långt innan jag ens hade hört ordet blogg. Och än mindre sett en persondator.

Jag talar om den sjunde april 1974. Jag vet hur dagen började, delar av hur den fortsatte och jag minns också vad jag åt till middag.

Anledningen att jag kommer ihåg det är förstås ABBA;s vinst i Eurovision i Brighton.

För det är den saken som är "klistret" som liksom håller ihop dagarna med varandra. 

På söndagsmorgonen den 7/4 1974 hade jag och en kompis stämt möte nere vid ån klockan sju på morgonen. Vi kom dit från varsitt håll på varsin moped med fiskegrejorna lastade.

Och givetvis var vi båda uprymda och euforiska över att lilla Sverige VISST kunde vinna den där tävlingen.

Det pratade vi en hel del om medan vi parkerade våra moppar och skulle gå ner till åns strand för att fiska.

Då tjoade plötsligt Anders (kompisen) till och pekade..

"Kolla vilka jävla stora ormar!", skrek han. Jag tittade i det gulnade fjolårsgräset där han pekade och såg detsamma som han. Men rättt fort insåg vi att det inte var ormar. Två stycken nästan meterlånga ÅLAR var det som kröp tillbaka ner i ån ganska fort. Innan hade jag aldrig hört att ålar hade för vana att ta sig upp på land men nu vet jag att det inte är så ovanligt.

Hur som helst så lugnade vi väl ner oss och började fiska. Rätt snart hade vi fått varsin ganska fin gädda på 1½-2 kg.

Jag fick sen också några fina abborrar och Anders fick också lite mer fisk innan vi avslutade fiskafänget.

Sen så åkte var och en hem till sig.

Jag hade fjällat och rensat gäddan och även gjort abborrarna klara för tillagning innan jag körde hem och fisken blev middag till hela familjen med potatis och nån sorts sås, gissar jag.

Hade det inte varit för ABBA så kanske jag hade kommit ihåg ålarna och gäddan men knappast vetat vilket datum eller ens vilket år det var.

Fiske i ån en tidigt helgmorgon var något som hände lite då och då under mina tre år i Gimo i norduppland. Särskilt på vårarna eftersom det bara var då fisken ur ån smakade bra. Ån hade dyig botten och sånt sätter smak, framför allt på gäddorna, när det blir varmare ute.

Många vill inte äta gädda alls men jag tycker att den är god. Men det beror på var och när den är fiskad. 

Ur havet eller insjöar med sand- eller stenbotten spelar årstiden inte så stor roll.

Detsamma gäller i de flesta åar och älvar.

Min svåger fick en gång en gädda på 12 kg i sjön där de har sommarstuga. Då var det många som trodde att den inte skulle gå att äta. Men vi var ett tiotal vuxna, tre barn och två stora hundar som åt oss mätta och inte kunde känna att det var nåt fel på den.

Allt det där mindes jag igår kväll då jag satt och tittade på SVT;s hyllningsprogram till ABBA;s otroliga framgångssaga. Och det är ju när man får allt serverat sådär som man inser hur otroligt många starka låtar de skrev och spelade in.

Vinst i Eurovision är nästan lite vardagsmat numera men det var ju ändå ABBA som visade vägen. Jag tyckte då och tycker nog ännu att det var välförtjänt, tyckte inte att nån annan låt var ens i närheten.

Så var det däremot inte tio år senare då Sverige vann nästa gång.

Då var jag 26 och jobbade nattskift den kvällen. Och minns hur en rätt mycket äldre kollega var nästan rasande över att en sån låt kunde få representera Sverige. Och nästan ännu argare över att de vann...

"Diggie-Loo diggie-lej, vad är det för skit? Vad fan beryder det? Hur fan kan man ställa sig och sjunga nåt sånt utan att skämmas? Och fjanta runt på scenen och vifta med händerna som några jävla baletthoppor.."'

Ungefär så gormade han gång på gång och svor på att aldrig nånsin titta igen på "den där skittävlingen"!

Och jag måste ju erkänna att jag inte tyckte han hade så fel. Men vann gjorde de ju.

Men karriären därefter kom ju aldrig i närheten av ABBA;s succé.

En av Herreybröderna vet jag jobbade för några år sen som radiopratare på nätterna och gjorde ett bra jobb av det tyckte jag. Som ju jobbade nattskift då och då på den tiden. Och kanske gör han det fortfarande,,,

Vad de andra två sysslar med vet jag inte alls.

Inte heller vet jag om de fortfarande är övertygade mormoner. Och där återkommer vi till gårdagens ämne, religioner. Tanken innan showen i SVT igår kväll var nog att jag skulle fortsätta lite på det temat idag. Men jag tror att jag sparar det till nån annan dag..

För det finns mer jag gärna vill lyfta fram när det gäller religioner och deras förhållanden till varandra och till övriga världen. Bland annat de där extrema rörelserna.

Jag nämnde Jehovas i ett svar på en kommentar jag fick då och om dem finns det en del att säga.

Liksom om scientologerna, Livets ord, kväkarna och de där Amishmänniskorna i USA som lever som för några hundra år sen.

För att återvända en kortis till 70-talet så fanns det en sekt som var ganska stor i Uppsala som var närmaste större stad när jag bodde i Gimo. Dit åkte man då det skulle handlas kläder eller om man hade en ledig vardag nån gång.

En gång blev jag "överfallen" av den sekten.

Guds barn, kallade de sig och jag har inte hört talas om dem på åtminstone 45 år. Det var två unga söta tjejer i ungefär min egen ålder som ville sälja några böcker med sektens budskap i.

Då jag tackade nej försökte de få mig att köpa ett litet häfte som kostade mindre. Jag sa nej igen och då vile de skänka det till mig. Men jag var helt bestämd med att jag inte var intresserad och sa nej tack. Vänligt men bestämt!

Då satte de igång att håna mig på olika sätt och följde t.o.m efter mig då jag gick därifrån.

Så även om tjejerna var söta så var det en väldigt obehaglig upplevelse.

Men jag får återkomma i ämnet så småningom. Nu ska jag åka och handla hem toapapper som är på upphällningen. Och DET är ju verkligen nåt som inte gärna får ta slut helt.

Därmed tackar jag för visat intresse och på förhand för alla trevliga kommentarer som jag hoppas att ni skriver.

Ha ett fint slut på helgen, sov sen gott och vakna till en ny vecka med nya möjligheter.

Då tar vi nya tag och hoppas att våren sätter lite fart även här i norr.

Tack för idag, kära ordbrukare i Hedemora, Matfors, Alsike och Pålsboda!

Vi ses! Hoppas jag...

För ett tag sen lade jag ut en länk som visade den amerikanske stå-upp-komikern George Carlin (avliden sen 15-16 år) där han talade om religion. Första gången jag själv såg den tänkte jag att det verkligen måste ha krävts en hel del mod för att ställa sig på en scen i patriotiska och über-religiösa USA och såga religionen jäms med fotknölarna.

Men egentligen sa han bara vad jag själv tänkt i nästan hela  mitt liv.

Att det är oerhört egendomlikgt att så många, helt frivilligt, välljer att tro på nåt som ingen människa någonsin sett.

Att det skulle sitta nåt himmelskt väsen däruppe som HELA TIDEN ser och vet allt vi gör, säger och tänker.

Som dessutom har plitat ner regler om saker vi absolut inte får göra. Tio stycken, närmare bestämt. Och klarar man ett helt liv utan att bryta mot dem så får man själv också en plats därute i ingenstans den dagen man tagit ner skylten, kilat vidare, tackat för kaffet eller hur man nu vill uttrycka det.

Om det vore sant så har jag svårt att förstå att särskilt många av oss skulle platsa in däruppe. Eller...?

Men då har han ju ett annat ställe där syndarna hamnar. Där det är eld och rök och tortyr, plågor och lidande i all evighet.

Men... HAN ÄLSKAR OSS ALLA!!!

Och hans kärlek har inga gränser...!!! Få ihop DET den som kan!

I min personliga tro så är det de rika och mäktiga som har hittat på religionerna för att hålla den okunniga pöbeln på mattan, så att säga. Präntat in i dem att om man bara är arbetssam och inte stjäl, mördar eller ljuger så har man sin biljett till paradiset som i en liten ask.

Men sen finns det ju undantag. Som krig till exempel.

Då är det plötsligt inte bara tillåtet att våldta, lemlästa, plundra och döda. Utan det är vad alla patrioter förväntas att göra!!

I GUDS NAMN!!!

Kommer man till himlen om man gjort det? Eller om man har beordrat andra att göra det? Eller hamnar presidenter och regeringar som skickar ut unga män för att döda eller dö INTE i helvetet?

För det är ju inte de rika och mäktiga som ställs ut som kanonmat om de inte skjuter först själva....

Och politiker för övrigt, hur går det med dem? Som ljuger, sviker löften, är ute och vänstrar och dessutom tillskansar sig pengar de inte har rätt till. Till exempel genom att folkbokföra sig i nåt ruckerl i ödemarken och plocka ut ersättning för dubbelt boende, traktamenten och fria resor med flyg eller tåg.

Görs det undantag för dessa?

Det finns ju t.o.m nåt som några kallar heliga krig. Då handlar det om att slå ihjäl så många som möjligt som har ett annat namn på farbrorn däruppe och en annan bok som de hämtar sina regler ifrån.

Det är kanske nåt att fundera över att de som allra mest viftar med bibel, syndastraff och helvetet är också de som allra mest och oftast bryter mot de där tio budorden.

Men det kanske inte räknas.

Jag har alltså en ytters pragmatisk syn på religioner i allmänhet och på extremister och fanatiker i synnerhet.

Frågan är väl om något genom världshistorien har orsakat fler krig än just religiomerna.

"Gud finns därför att vi har hittat på honom!" Så sa den israeliske författaren Amos Oz i intervjustolen hos Skavlan en gång för många år sen.

Precis så tror jag att det är. Och visst finns det en hel del religiösa samfund som gör mycet gott. Men frågan är väl om det inte är fler som gör skada. Stor skada många gånger.

Dubbelmoralen är ju en grundsten i alla religioner. I strikt buddhistiska små byar finns det t.ex alltid minst två slaktare. För enligt deras tro får man inte döda något levande för att äta det själv. Men det går bra att döda djur och sälja köttet. Bara man inte äter det själv.

Därför finns det också nästan alltid två slaktare inom ett inte alltför stort avstånd. Såvida inte slaktaren själv är vegetarian. Men jag tror att det är väldigt ovanöigt att vegetarianer eller veganer väljer det yrket.

Häromdagen skrev jag om MAGA-folket i USA som, kanske inte mangrant, men många av dem är abortmotståndare.

"Livet är heligt", säger de. Men kvinnan som genomgår en abort och den som utför ingreppet vill de ge dödsstraff.

Men hallå!!! Var inte livet heligt alldles nyss???

Eller är det bara vissa liv som är heliga?

"Det är fel att döda någon. Så därför kommer vi att döda dig!"

Det måste ju vara så de resonerar, de där som förespråkar dödsstraff runt om i världen. Och det finns fler än man tror som tycker så. Här hos oss också. Människa är hämndlysten. TROTS att Jesus lär ha sagt att man ska "vända dnra kinden till?

(Vilket får mig att minnas en gubbe det berättades om i min barndom. Han hade varit på logdans på midsommaraftonen på 40- eller 50-talet och hamnat i slagsmål och berättade..., "Jo, n´Evert, han gav mä en snyting så jag stöp i backen. Men ja´ opp igen, kvick som jag va´ å... fick mä en jävel till!")

Nej, kunskap, tolerans, empati och utbildning tror jag är det bästa sättet att skapa en bättre värld.

Att vi lär våra barn och unga att förstå att olikheter inte behöver vara ett hot. Att vi uppmuntrar deras törst efter kunskap och vetande samt att lräa dem att tänka kritiskt.

Och att de ska vara särskilt kritiska mot vad alla med makt säger.

Då menar jag inte bara regering och riksdag utan chefer i statlig förvaltning eller i näringslivet, präster, lärare och alla med någon som helst form av makt.

Och precis då jag började fundera på hur jag ska nästla mig ur detta djupa resonnemang kom Thea och räddade mig genom att ställe sig på bakbenen och krafsa på mitt knä medan hon grymtar ljudet som betyder att hon vill ut.

Så jag lyssnar än en gång på den som har makten här. Eller som i alla fall tror att hon har det.

Och som av en händelse så tittade precis solen fram också.

Så jag tillönskar er alla en härlig aprillördag och påminner er om att det ju kunde ha varit mycket sämre - det kunde ju ha varit en måndag i januari med -20 och snöryra!

Ha nu, som sagt, en härlig lördag och helg, kära ordbrukare runt om i världen.

Vi ses igen! Förutsatt att jag får leva och ha hälsan någorlunda...

Kung Bore ger sig inte! I förgår slog han till med polarkyla (för att vara april i alla fall) och det var minus åtta och snålblåst då vi gjorde morgonpromenaden. Thea tittade frågande upp på mig då vi kom ut och den iskalla vinden rufsade om hennes päls. Hon såg ut att undra om jag ville ta livet av henne som släpade ut henne i sånt väder.

Men smart som hon är så var hon supersmabbb med att uträtta det hon behövde och sen tittade hon på mig igen. Så jag nickade och sa att; "Ja, nu går vi in i värmen och fixar lite frukost."

Nästan lika kallt igår och även imorse. Idag hade de där uppe kastat ner lite nysnö över oss. Och det måste ha blåst småspik då snön föll. För på både min och andras bilar var det rent på tak, motorhuv och vindruta men på hela högerssidan var det vitt av snö som alltså måste ha träffat vågrätt.

Men det är ju april så man får väl räkna med några små bakslag innan Gumman Tö sätter kängan i bröstet på Kung Vinter och utropar sig till segrare.

Segrarer tror många att Donald Trump kommer att vara när de har avgjort sitt val av ny president där borta på andra sidan pölen. Och det är en gåta för mig hur ett helt folk kan vara så hjärntvättat att de röstar för sin egen undergång.

För det är ju liksom bland fotfolket, de där som knappt får vardagen att gå ihop som han har sitt största stöd.

Men får han makten kommer han ju främst att gynna den rikaste procenten i landet, som han själv också tillhör.

Det vi här i Sverige ser som självklarheter som sjukvård för alla, fri utbildning och social trygghet är ju kommunism i Donalds ögon. Eller åtminstone socialistisk. Och DET ska inte USA ha!

Har sett så många små filmsnuttar på Youtube om "MAGA-people" (MAGA = Make America Great Again) som Trumps anhängare kallas eller kallar sig själva.

De står framför kameran och avslöjar sin egen okunnighet med självsäker attidtyd som om de tror att de själva är de enda som kan skilja på rätt eller fel. Abort är t.ex en av de saker som de flesta av dem är starkt emot.

"Livet är heligt" säger de.

Men när de får frågan vad man ska göra med en kvinna som väljer att göra abort så är inte livet så heligt längre. För då säger många av dem att det borde vara dödsstraff på att göra abort.

Nej, USA;s invänare måste vara jordens frivilligt mest okunniga folk. De "vet" ju redan att de bor i  världens bästa och friaste land. Frihet finns ingen annanstans, har de fått lära sig. Liksom att resten av världens befolkning hatar och föraktar dem för deras frihet.

En frihet att dö i förtid om man inte har råd att  söka läkare eller betala hundratusentals kronor för mediciner som kunnat bota en. En frihet att äga, bära och använda vapen nästan hur som helst.

Undrar just hur framgångsrika de skulle kunna bli med den svenska, nordiska, europeiska modellen. Där utbildning, sjukvård, mediciner och annat är tillgängligt för alla. Där alla har möjligheten att skaffa sig högre utbildning och på så sätt bidra till utvecklingen både av sig själva och nationen.

Men DET.... kommer aldrig att ske!

För det har maktens människor präntat in i folket att det är s o c i a l i s m och även om bara ett ytterst litet fåtal av folket verkligen vet vad det betyder så VET de att det vill inte Amerika ha.

Nu anser jag ju inte att Sverige är något större föredöme heller men i valet mellan två onda ting är det Sverige som gäller för min del, alla dagar i veckan.

Har heller aldrig längtat efter att få bo i USA. Däremot drömde jag förr om att få åka dit och se lite av allt som finns att se. Men idag vill jag inte ens det. Det räcker så bra med vad jag får i mig via media.

Därmed avslutar jag mitt svammel för den här gången. Jag behöver åka en sväng och handla hem lite förnödenheter. Så jag tillönskar er alla en fin fredag och helg i Simlångsdalen, Ödeshög, Katthammarsvik och Ramsele.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...