Hur många av mina trogna ordbrukare är det som, liksom jag, inte kan låta bli att följa Farmen i TV4?

Och hur många håller med om att det börjar bli dags för ungdomarna att ta nestorn i sällskapet, Pehr, på allvar?

Igår var det återvändaren Levins tur att bli utklassad av honom.

Jag måste säga att jag är imponerad av den långhårige, långskäggige, kraftige farbrorns framfart i Tinget.

Den här gången behövde inte förloraren åka hem. Men däremot är han redan klar som förstekämpe nästa söndag.

Och det ska bli väldigt intressant att se vem han väljer att tampas emot. 

Spännande också att se vem som får storbonderollen av Pehr. Undrar just om han får välja sig själv. De gånger nån fått chansen att göra det så har de ju gjort det också. 

Å andra sidan är han ju redan immun mot att bli andrekämpe så han behöver ju inte sätta sig själv där för att säkra ännu en vecka. Och något säger mig att han då hellre låter någon annan ta ansvaret för att minnas alla uppdrag och leda gänget genom framgång och motgång i en vecka.

Så nu lär väl intrigerna ta ny fart och pakten kommer säkert att fjäska hårt för Levin för att slippa bli andrekämpe samt för att ge storbondeskapet till någon av dem om han skulle förlora nästa söndag.

Men de andra lär nog inte heller ligga på latsidan och jag kan tänka mig att Pehr kanske berättar för honom hur Maxine, Cornelia, Tim och Fredde har snackat om honom. Att de vill ha ut honom så fort som möjligt.

Själv skulle jag annars vilja varna lite för Magnus. Som hållit en ganska låg profil hela vägen. I alla fall om man jämför med de andra manliga deltagarna. Duktig på mycket och inte rädd att hugga i och jobba.

Kom ihåg var ni läste det först!

Tupparna och "överhönsen" i pakten har jag inte mycket till övers för. Det brukar vara så att de som har högsta tankarna om sitt eget kunnande och förmågor brukar sällan vara med in i finalveckan.

Undantaget är väl t.ex Viktor från förra året. Men han fick ju flera frislängar av produktionen, annars hade han åkt hem långt tidigare. Antagligen gillade teamet att han skapade så mycket intriger och konflikter så de ville ha honom kvar så länge som möjligt.

Så den som hoppas på nån sorts rättvisa har inget på Farmen att göra. Där handlar det om att göra bra TV.

Så man får fler tittare och kan ta mer betalt för reklamtiden i anslutning till programmen.

Inte heller ska vi vara säkra på att det inte kommer nån oväntad twist framöver. Att det dyker upp några utmanare som har tältat i skogarna och får chansen att tävla sig in.

Nåja, det lär väl visa sig, tänker jag.

Lite halvmulet och ruggigt väder ute idag här på Sveriges midja. Minus 8 var det imorse då vi gick morgonrundan. 

Men jag klgar inte, det kunde ha varit tjugo grader kallare.

Det har ömsom snöat och töat de senaste dagarna så fast vi fått ett par decimeter mer snö är nog djupet ungefär detsamma. Men desto mer kompakt så det lär väl gå rätt segt med snösmältnigen om nån månad.

Men vår blir det ju. Till sist! För det har det blivit alla de 67 vårvintrar jag levat hittills.

Och sommar blir det också, förr eller senare. Och mer eller mindre...

Nu ska jag gå och inventera min frys och ta fram nåt som jag kan göra middag av om några timmar. 

Därför tackar jag för visat intresse om nån läste ända hit. Du är, i så fall, en tålmodig människa!

Ha nu en fin februarimåndag (finns det ens nåt som heter så...?) i Tidaholm, Bollstabruk, Åmål och Tumba!

Vi ses! Endera dagen...

Dagen efter idag! Nej, jag är INTE bakis! Drack inget starkare än kaffe varken igår eller under senaste veckan. Men det är dagen efter säsongens värsta stjärnsmäll för mitt favoritlag. Timrå IK var i Örsköldsvik igår kväll och skämde ut sig genom att spela säsongens sämsta match, enligt alla som jag pratat med som såg den. Själv har jag bara sett ett kort sammandrag på nätet. Och lika bra var väl det med tanke på resultatet. 7-1 till Modo är ju rena skammen...

Men... det är ju bara att bryta ihop och gå vidare!

Och när man ska "gå vidare" är det ju lättare att göra det om man har fötter. Och som av en händelse såg jag, när jag slumpade omkring på andras bloggar nyss, att det är "Fotens dag" idag.

Tänk att det snart finns dagar för nästan allt! Men varför inte? Fötter är onekligen bra att ha.

Då kom jag också att tänka på Birgitta Anderssons hyllning av fötterna i en liten revysång som spelades då och då i radio under mina yngre år. Men nu är det säkert 40-50 år sen jag hörde den.

Så vad gör då en någorlunda modern människa då den funderar över nåt? Precis, man googlar!

Och Google berättade för mig att den gamla inspelningen minsann finns på Youtube. Som nästan allt annat...

Så då bjuder jag på den och hoppas att den kan ge någon mer ett igenkännandets leende. Håll till godo!

"Man ska inte rynka på näsan åt fötter! För fötter rynkar aldrig på foten åt en näsa!"

Vem som skrivit texten minns jag inte men jag gissar på Povel Ramel eller kanske Beppe Wolgers.

Eller möjligen Hasse & Tage... Den som eventuellt vet får gärna upplysa mig!

Igår när jag inte tittade på hockeyn (Tack o lov att jag inte kunde det!) så kollade jag först på Postkodmiljonären och fick åter se vinnare av större och inte lika stora summor i ett trevligt villaområde. Igen!

Därefter hade inte vilda hästar kunnat få mig att välja SVT1 och "Mellon"!

Tittade inte förra veckan heller och lär inte göra det framöver. Men just igår var det extra självklart eftersom Gunilla Persson var en av deltagarna. Och jag undviker kategoriskt att titta på nåt program där den damen är med.

Jag gjorde det en gång för 10-15 år sedan och då i kanske en halv minut eller så. Det räckte för att bestämma mig för att den damen intresserar mig inte ett smack. Hon gjorde ett så osympatiskt intrck att jag senare, här i bloggen, valde att citera Pernilla Wahlgren som i en tidning gjort följande uttalande: "Det finns två sorters svin. En del äter man och andra heter Gunilla Persson".

Jo, jag vet att man inte ska tycka illa om människor man inte träffat eller haft med att göra själv i verkligheten.

Men när det gäller henne (och ett litet fåtal andra) så kan jag liksom inte låta bli.

Därför väljer jag bort varje program där hon står som deltagande.

Och därmed över till nåt heeeelt annat! Nämligen LJUSET!

Ljuset, mina vänner! De där minuterna med sol som blir fler för varje dag som går och nu har vi ju kommit därhän att det verkligen märks också.

Det känns som bara några veckor sen det började mörkna redan vid 15-tiden. Men igår käkade jag min sista matlåda med kålpudding från frysen vid halv fem på eftermiddagen och det var först då som det började skymma så smått.

Dock inte så att jag tyckte mig behöva tända taklampan över köksbordet.

Det ger en ju lite hopp, det där med att det blir allt ljusare om dagarna. Just idag är det en strålande vinterdag här på Sveriges midja. Men strålande sol från klar himmel på gnistrande snö och ungefär 7-8 minusgrader.

Det har varit  töväder i ett par dagar men igår kväll slog det om och blev kallare igen.

Men så länge det inte är tvåsiffrigt minus så klagar jag inte. Är det vinter så ska det väl vara vinter också!
Tids nog får vi klema oss med värme, sol och havsbad! 

Så håll ut, kära ordbrukare i Glommersträsk. Kårböle, Grisslehamn och Skärblacka!

Bara c:a fyra månader kvar till midsommar! Det ni!!!

När jag växte upp, genomled barndom, tonår och ungdom fanns det media som ville förvilla, lura och ibland rent av ljuga i oss saker. Skvallerblaskorna förstås som hade mentaliteten att "vägrar kändisen att uttala sig så skriver vi ändå". Och det gjorde de sannerligen. Många artister, skådisar och andra blev måltavlor för deras förtal som oftas var helt griper ur luften.

Det fanns också små obskyra månadsmagasin som kallade sig "En ding, ding värld" och annat som publicerade en massa tokerier och påhittade sensationer. Men de utgav sig ändå inte för att redovisa sanningar

Idag är det tusen gånger värre med den största förvillaren av dem alla - internet! Och  då framför allt sociala medier!

Dagligen får man värja sig mot fake news, falska nyheter som oftast vill få oss att besöka den eller den hemsidan. Givetvis med syftet att lura av oss pengar om vi har några.

Många av dessa avarter scrollar jag förstås bara förbi. Så sent som igår fick jag upp en ruta med Expressens logga överst och en braskande rubrik om att Anders Bagge gjort bort sig i direktsänd TV kvällen innan och nu var förtvivlad. Lite längre ner en likadan men då var det Pernilla Wahgren som fick agera ansikte. Och ytterligare en bit längre ner på sidan dök det upp fler såna "löpsedlar" med René Nyberg, Claes Malmberg och andra kända personer.

Vad syftet är med dessa fejk-löpsedlar vet jag inte exakt men de skulle väl knappast hålla på om de inte räknade med att, på något vis, tjäna pengar på det.

Mycket av gamla tiders kriminalitet har ju försvunnit mer eller mindre men flyttat sig till internet istället. Att rycka handväskor av gamla tanter är väl knappast så lukrativt längre eftersom allt färre bär kontanter eller annat av värde i dem numera. Då lönar det sig väl mer att leka bondfångare på nätet.

Och det måste väl finnas en hiskelig massa människor som går på de där bluffannonserna.

Minns ni t.ex den här som jag publicerat här förut?

Viss ser han väl belåten ut, Björn Borg, när han nöjt poserar med sitt utbetalningskort på nästan 98 Laxar?

Så då undrar jag hur många som tror på äktheten i iden bilden. Den visar ju en Björn i nutid, grånad och åldrad.

Sen ser det, för mig, ut som en kvinnohand som håller avin i nypan. Åtminstone är det en vänsterhand som håller den till höger om Björn. Men ok, just DEN saken går kanske att köpa.

Men det som verkligen gör mig orolig är ju logtypen på avin. PK-banken!

PK-BANKEN!!!

Som väl först uppgick i Nordbanken, som sen blev Nordea, för mer än trettio år sen och alltså därmed upphörde som varumärke.

Ringer inte varningsklockorna då så vet jag inte hur man är skapad mentalt. 

Men som sagt... Det MÄSTE väl finnas tillräckligt många som går att lura. Annars skulle det ju upphöra.

Sen kryllar ju sociala medier även av förnekare. Såna som vill få oss att tro att attackerna mot WTC för mer än tjugo år sen aldrig har hänt utan att det bara är vad makten i USA ville få oss att tro för att vi ska hata muslimer så mycket vi kan. Att bilderna av planen som flyger in i tornen och i Pentagon är fejkade filmer.

Eller att John F Kenndy, Olof Palme, Anna Lindh m.fl aldrig blev mördade. Att Covipandemin bara var bluff och att vaccinet mot det var till för att döda så många som möjligt.

Att man vid vaccinering får ett microchop insprutat i sin kropp så att "storebror" ska kunna ha ännu mer koll på en.

Att  månlandningen aldrig ägde rum utan bilder och filmer är tagna i Nevadaöknen.

Skulle nog kunna fortsätta ganska länge och i många av fallen undrar man vad syftet kan vara. Om man inte tjänar pengar på att lura folk, vill säga.

Tja, det kanske kan handla om att man får uppmmärksamhet från många, om så bara i form av kommentarer på internet. Eller också är det nån som vill försöka ta reda på hur korkade vi faktiskt är.

Och nästan dagligen får man sortera bort skräppost från inkorgen där man ser direkt att det är ren bluff. Jublande rubriker att jag vunnit x antal miljoner i det eller det lotteriet.

Nu är jag ju gammal nog att veta att ingen vinner ens en påse skit utan att först betal för sitt spelande. Har jag inte gjort det så har jag heller inte vunnit nåt!

Det hoppas jag istället göra när dagens V75 går av stapeln här på Sveriges midja. På Bergsåkers travbana väster om staden. Jag har haft tur förr där några gånger så en liten rad ska jag nog tota ihop.

Så håll tummarna för mig i eftermiddag, kära ordbrukare i Glommerträsk, Mörbylånga, Härryda och Flen.

Vem vet, kanske är jag en smått förmögen man när jag bloggar nästa gång!

Torsdag över landet och världen! Men det blir varken ärtsoppa eller pannkaka för den här gubben. Nej, jag väntar fortfarande in det där extrema lågpriset på rimmad fläsklägg som återkommer med ojämna mellanrum då och då.

När det kommer ska jag köpa hem både det och ett paket gula ärtor och ställa till med soppkok igen. Har ju hela två burkar med skinkspad som ska få tjäna som smakförstärkare i min nästa ärtsoppa.

Hur heter det förresten egentligen? Heter det ärtor eller ärter? 

Jag har sett båda varianterna både i luncmenyer och på andra ställen. Och när man spelar Word Blitz på Facebook så godtas båda stavningarna.

Men man kanske inte ska betrakta Facebookspel som någon säker kunskapskälla. Det finns ju flera ord som Word Blitz INTE känner igen. Som grape till exempel. Eller fiske. Fisk, fiska, fisken och fiskar går bra men fiske får man inga poäng för. Inte heller får man det för Balsa (träslaget). Eke, furu, teak får man poäng för men inte för balsa.

När jag ändå är inne på värdelöst vetande så kan jag berätta att jag tog mig för att städa ur en av mina garderober idag. Då hittade jag en jacka som jag trodde att jag slängt för länge sen och då jag lyfte ut den märkte jag ett svagt prasslande ljud från en ficka.

Så jag stack ner handen och fiskade upp en hel femtiolapp. Ingen stor summa, förvisso, men ändå räcker den nästan till en dosa snus om jag lägger på 15 kr.

Sen började jag att studera den närmare och mindes att sedlarna ju byttes ut för några år sedan. Jag använder ju nästan aldrig kontanter utan betalar med kort eller swish för det mesta. Sen flera år...

Därför hade jag ingen riktig koll på hur de giltiga femtiolapparna ser ut. Så det blev att googla.

Och då satte jag liksom glädjen i vrångstrupen. På min sedel är det bild av en dam som jag tror är sångerskan Jenny Nyström. Men på de som är giltiga idag är det Evert Taube som pryder femtiolappen.

Mitt fynd var alltså värdelöst.

Men istället för att sörja och gräma mig tänker jag istället på de där helikopterrånarna som sitter i fängelse och när de kommer ut har de flera miljoner undangömda. I värdelösa sedlar.

Mot den bakgrunden är ju min femtiolapp bara strunt. Och jag kan inte låta bli att tycka att det var rätt åt de där rånarna att deras byte inte gör dem förmögna den dag de släpps ut. Om de inte redan är ute...

"Somliga straffar Gud på en gång", lyder ett gammalt talesätt. Jag kan dock bara minnas ett tillfälle då jag tidigare har använt mig av det.

Det var i mitten av 80-talet då jag och exfrun spenderat en heldag på SCA;s kortfiskeområde runt Ljustorp i Timrå kommun. Vi hade fiskat i en väldigt avsides liten sjö där det fanns både naturlig öring och röding samt även inplanterade regnbågdforeller. Om vi fick nån fisk eller ej minns jag inte.

Men då vi skulle åka hem kom en bil med två finska bröder som jag kände från jobbet plus en kompis till dem. De hade med sig en gummibåt, vilket var strängt förbjudet att använda där.

Dessutom hade de med sig siknät som kompisen brukade fiska i havet med. Ännu mer förbjudet än att använda båt när man fiskade.

Men vad brydde vi oss om det? Deras kompis var dock misstänksam och sa att om det dök upp fiskekontrollanter så visste de minsann vem som skvallrat på dem.

Jag frågade då  varför han trodde att jag brydde mig och sa även att om jag velat sätta dit dem så visste jag ju ändå inte vem jag skulle skvallra för. Inte heller hade man ju mobiler på den tiden.

Kalle, en av de jag kände, ville väl släta över lite och sa till mig att han skulle ta med sig några fina fiskar till mig på jobbet dagen därpå.

Men... när Kalle, som han hette, kom till jobbet nästa dag såg han ganska moloken ut. Så jag spände ögonen i honom och frågade var han hade fiskarna jag skulle få.

Först hummade han bara nåt ohörbart så jag frågade om de inte fått nån fisk.

Jodå, sa Kalle surt. Ganska många men...

Men vad då?, frågade jag då.

Då kröp det fram att de inte fått de ädelfiskar de hoppats på utan 19 rudor. För den som inte vet räknas rudan som en skräpfick som liksom inte är värd att rensa och tillreda. I klass med en mört ungefär.

Det var då jag yttrade orden: Tja, somliga straffar Gud på en gång!

Denna händelse har jag påmint Kalle om rätt många gånger genom åren vi arbetade tillsammans och jag lär väl minnas den så länge jag lever. Idag är vi båda pensionärer och stöter vi ihop så har vi annat att prata om än den där lilla minnesvärda inccidenten.

har jag berättat den förut? Tja, kanske... Men det bjuder jag på i så fall!

Av nästan ingenting att skriva om blev det, som så många gånger förr, ett rätt långt inlägg.

Men ingen tvingar er ju att läsa. Om du ändå gjorde det ända hit så  vill jag trösta dig med att nu är det snart över.

Ha en fortsatt härlig torsdag, kära ordbrukare i Östfärnebo, Glanshammar, Tylösand och Skelleftehamn.

Vi ses!

Ber mina kära ordbrukare om ursäkt eftersom jag ljög för er igår. Eller.. Ljög gjorde jag väl egentligen inte men jag lade ut felaktig information genom att påstå att det vara allahjärtans igår. Men det var det alltså inte.

Å andra sidan gör det ju att jag får glädjen att tillönska er alla samma sak en gång till. På rätt dag den här gången!

För ett år sedan uppmärksammade jag en av de traditioner min hyresvärd håller sig med. Att gå runt och hänga upp röda pappershjärtan i porten till alla trappuppgångar. Då såg det ut som nedan...

Så har de gjort i rätt många år men eftersom de hade slutat ställa ut tusentals marschaller på Luciamorgonen tänkte jag att de kanske har slutat hänga ut hjärtan också. Men se, de hade inte! Idag ser det ut såhär...

En viss skillnad i snömängd är det ju men nog hänger hjärtat där!

Snöat hade det gjort nästan hela dagen igår och även inatt. Så det blev att traska i c:a 15 cm nysnö imorse då Thea skulle rastas. Jag som tyckte att det räckte så bra med den snö som redan fanns.

Men väder får vi ju inte välja så det är väl bara att gilla läget, som det heter.

Där är förresten ännu ett exempel på det jag skrev lite om igår, om språkets förändring. I mina yngre år kan jag inte minnas att någon någonsin gillade läget.

Eller rättare sagt, det gjorde vi förstås men kände inte till den benämningen på att tiga still och acceptera sitt öde. Det går ju, om inte annat, fortare att säga "gilla läget".

Hoppas att mina kära ordbrukare godtar min ärliga ursäkt. Att ni också gillar läget om ni kan!

Samt att att ni alla får en trevlig allahjärtans i Teckomatorp, Nykvarn, Hedemora och Övertorneå.

Vi ses igen! Tänker jag...

Glad alla-hjärtans-dag på er, kära ordbrukare i världens alla hörn! Och som om inte det vore nog så är det ju fettisdag också. Som traditionen bjuder ska jag unna mig bröna bönor med stekt rimmat fläsk och kanske nån skiva falukorv.

Den lika traditionella semlan efter maten hade jag nästan tänkt hoppa över för de säljs ju som minst i tvåpack i mataffärerna. Och jag behöver ju bara en.

Men då kom jag ju på att jag har ett ärende att uträtta inåt stan sedan så då kan jag svängda förbi det gamla konditoriet som ännu finns kvar i mina barndomtrakter. Där får man ju köpa dem styckevis.

Och de är dessutom mcyket godare än de där industribakade som man hittar i vanliga  butiker.

Eclair heter kondiset efter det franska bakverket med samma namn. Det startades runt 1960 ungefär av pappan till en av mina klasskamrater i lågstadiet. Hon växte sedan upp, som ju barn ofta gör, och jobbade nåt år för sin far innan hon själv tog över det.

Men det är evigheter sen hon sålde och sen dess hade stället bytt ägare många gånger.

Deras bakverk och matbröd är dock lika gott som det alltid varit.

Sen... råkar jag veta att det idag är exakt två år sen jag fick ett senare års hjärtligaste skratt framför TV;n.

Det var i TV4-programmet Talang där Bianca Ingrosso satt i juryn. Just den kvällen dök det upp ett "finskt" dansband på Talangscenen. I själva verket ett gäng Lunsastudenter som roade sig med att sjunga på svenska med finsk accent.

När de spelat klart var Bianca eld och lågor, slog sig på kinderna och utbrast sedan ungefär...;

"Oh ny God, oh my God, oh my god... Hur säger man Oh, my God på finska?"

Då går sångaren fram till mikrofonen och svarar: "Nå..., det är samma! Engelska är engelska på finska också!"

Och jag höll på att skratta läppen av mig för jag tyckte det var så sanslöst roligt.

Att fröken Ingrosso knappast har några stora studieskulder hade jag förstått långt tidigare men här blev det så uppenbart.

Hade den där sångaren varit finländare på riktigt kanske han hade översatt det ungefär till "Voi, minun Jumala!"

Undrar om finska ungdomar använder de orden när de blir överväldigade? Nej, de säger det nog på engelska där också precis som svenskar under 30-35 gör ideligen.

Undrar också när det där slog igenom. Det är ju dryga 40 rå sedan jag själv var 25 men inte kan jag påminna mig att uttrycket ens användes i Sverige på den tiden. Vi sa nog mer "Herrejävlar", "Herregud" eller  "Det var som fan!"

Och generationen före oss kanske använde "Det var som sjutton", Säger du det?" eller "Hoppsan!"

Språket förändras hela tiden och mer och blir mer och mer anglofierat. Eller ska man kanske säga amerikaniserat? Språket jag menar är ju engelska förstås men det är ju inte den brittiska varianten som väller över oss utan den amerikanska. Som allt annat som amerikaniseras nuförtiden.

Ett annat glädjeämne är att yngstingen äntligen fått en tillsvidareanställning på heltid. Han fixade ju kökorten för tung lasbil med tungt släp ifjol höst och haft en s.k behövsanställning sedan dess.

Inte så många timmar men nog för att klara sig i alla fall.

Jobbet han fått består i att köra sopbil. Kanske inte så glassigt men ett fast jobb är inte att förakta. Många skulle ge vad som helst för en tillsvidareanställning. Och sopor kommer ju alltid att behöva hämtas så risken för konjunkturstyrda nerdragningar är nog rätt liten.

Han vill ju helst köra de lite längre transporterna med släp och allt men jag sa till honom att han ju kan fortsätta att söka såna jobb även sedan. Han har sin försörjning med råge.

Taktiskt får han en ingångslön som är högre än jag själv hade sista året jag hade lön från fabriken. Och då hade jag jobbat där i evigheter. Jag trodde nog att sopgubbar hade sämre betalt än andra chaufförer.

Fortfarande ganska snäll kyla här på Sveriges midja. Men blåsten var allt annat än snäll när vi tog morgonrundan idag. Det snöade men inte mycket alls. Dock gjorde vinden att de där små flingorna piskade en i ansiktet. Fortfaramde lika grått och blåsigt men snöandet hade upphört sist jag tittade ut.

Nu blir det spännande att se hur de klarar sig utan storbonde på Farmen. Vem ska då utse förstekämpe och Torpet-kämpar? Ska alla tävla mot varandra kanske? Nåja, det lät väl visa sig och kanske sätter Jennifer det belåtna skrattet i halsen efter att hon insåg igår att förstekämpevalet kommer att ske på annat sätt än av storbonden.

Därmed ska jag gå och sätta på lite kaffe för nu blev jag sugen på en kopp. Sen jag avnjutit den plus kanske en liten smörgås med ägg på ska jag sopa snön från Madame Citroen och ge mig ut på en liten sväng inåt stan.

Ha en fin tisdag nu och passa på att njuta av bönorna med tillbehör och förstås semlan i Ytterlännäs, Lenhovda, Kristinehamn och Knutsbol.

Vi ses!

Jamen, go´måndagmmorgon på er, kära ordbrukare! Veckans bästa dag! En spritt ny vecka ligger utfläkt framför oss som en... Som en... Ja, som en ny vecka, helt emkelt!

Är på ett strålande humör efter att ha haft ett telefonsamtal med Pensionsmyndigheten och en ytterst symapisk dam som jobbar i deras kundtjänst. Det FINNS myndigheter/institutioner som fortfarande ger god service!

Det var så att jag fick ett brev i Kivra i lördags som flaggade för nästa pensionsutbetalning, 19/2.

Och till min förvåning och bestörtning var bekoppet drygt 2000 kr lägre än i januari.

Jag kollade på nätet och lyckades lista ut att det var jag, alldeles själv, som rådde för det.

I förra månaden försökte jag ändra mitt skatteavdrag för att jämka lite för räntorna. Men måste ha fått nåt hjärnsläpp och lyckats knappa in att de skulle dra MER skatt istället för mindre.

Men min nya idol Petra, damen i kundtjänst, kunde, tack och lov, fixa till det så jag slipper att få ännu mindre pengar att röra mig med. Och sen gick jag in på hemsidan och återställde mina ändringar så det inte blir samma sak i mars.

Givetvis såg jag till att tacka och berömma henne så mycket jag kunde och jag hoppas verkligen att hon får precis en så underbar dag som jag innerligt önskade och fortfarande önskar henne.

Förhoppningsvis var hon lika mycket gladare som jag efter det samtalet!

På Farmen blev det Anna som måste åka hem igår. Jag är glad för Pehrs skulle men lite sorgsen för Annas. För jag gillar båda och tycker att de tillfört lugn och mognad till gruppen.

Brist på mognad visade åter storbonden genom att smita utanför det tillåtna området ihop med Maxine och komma över matvaror som de gömde undan för de andra då de kom tillbaka.

På ett sätt kan jag dock förstå dem litegrann. Dels är man socialt isolerad, Farmen är ju liksom en egen liten värld. Och dels är kosten ganska ensidig och jag fattar att man saknar en massa som man annars brukar äta.

Men de kom ju lindrigt undan ändå genom att få lämna ifrån sig sina amuletter. När Vincent tog upp saken i Tinget trodde jag nästan att han skulle skicka hem dem.

Men om man minns tillbaka till det år då den Cornelia som nu är på Torpet deltog för första gången så blev ju inte hon och hennes "medbrottsling" diskade då de pillade upp låset till "syndaskåpet" och snodde godiset som fanns där.

Mot den bakgrunden var det kanske rimligt att bara förlora amuletterna.

Sen kom det en cliffhanger också alldeles i slutet. Vincent sa till farmarna när de återvände att någon väntar på dem på Farmen.

Är det en ny tävlande, måntro? Eller en TV-kock som ska överraska dem med en brakmiddag? Eller kanske en artist som ska underhålla dem en stund? Ikväll får vi se...

Den värsta polarkylan har gett med sig nu och idag är det bara tio minus ute mot -14 igår och -19 i lördags.

Tio grader kan jag stå ut med. Man blir ju liksom lite härdad och flyttar toleranströskeln när det varit riktigt svinkallt i några dagar.

Isen har lagt sig på havet c:a 150 meter öster om mitt hem vilket gör att luftfuktigheten sjunkit och då biter inte kylan riktigt lika hårt som när det är öppat vatten.

När jag, om en stund, har gått morgonpromenaden med min lilla sambo ska jag laga shakshuka igen, det var ett tag sen sist nu. Till middag funderar jag på att ta fram lite kycklinginnerfilé och låta den tina för att sno ihop nåt ätbart av på nåt sätt sedan.

Annars... har jag väl inga särskilda planer för dagen. Så jag lär väl mest ta det lugnt och kanske göra lite nytta mellan varven.

Så därmed önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm februarimåndag i Vattholma. Lesjöfors, Gryttjom och Kallinge. Vi ses när vi ses!

Näää... det bidde inga miljoner/miljarder på Eurojackpot eller Lotto den här veckan heller!

Därifrån kommer också dagens rubrik. Svenska spel har så livlig fantasi när det gäller att tala om för en att man inte vann något den här veckan heller
Eurojackpoten gick ut i Tyskland, som så många gånger förr. Någn lycklig tysk blev alltså drygt en halv miljard svenska kronor rikare igår kväll medan jag och de flesta andra bara blev så mycket fattigare som våra insatser motsvarar.

Postkodlotten sade jag upp för mer än ett år sen men fortfarande tittar jag ändå på programmet. För att jag är så förtjust i frågesport och älskar att "tävla" mot den tävlande i TV-rutan.

Där har jag ofta uttryckt min förvåning över hur ofta de verkar lyckas dra postnummer som leder dem till redan välbärgade villaområden och fredagen var inget undantag.

Man fick visserligen bara följa med in i ett av dessa redan välbärgade hushåll men det finns ju andra saker som bevisar artt man drar postnummer där de flesta redan har det ganska gott ställt.

Jag menar.... Igår visade man upp tre vinnare som fick 100 000 kr per lott. Och den förste hade 12 lotter (d.v.s lotter för 2100 kr/mån). Vinnare nr två hade åtta lotter vilket blir 1400 kr/mån.

Sista vinnaren igår hade hela tretton lotter, alltså lotter för 2 275 kronor varje månad.

Och DET talar ju lätt om för mig att har man råd med SÅÅÅ många lotter så har man inget låglönejobb eller är någon fattigpensionär.

Kalla det avundsjuka eller missunnsamhet eller vad du vill men jag kan inte låta bli att förvånas över att redan välbestäällda områden dominerar så mycket bland vinnarna i postkodlotteriet.

Det är inte det att jag missunar någon deras vinster - jag tycker bara att det är så konstigt att vinsterna nästan alltid landar där folk redan har det väldigt bra förspänt.

Så många fler människor bor ju i s.k miljonprogram-områden eller halvfattiga hyresrättsområden. Så varför är det så sällan de som vinner???

Dagen har annars varit trevlig. Vi har haft en liten syskonträff hemma hos storasyster när bådas vår storebror med fru och dotter var på besök från Julitta i Sörmland.

Min familj har ett gammalt "lik i garderoben" som jag ännu inte vill redogöra för här i bloggen. Om det har både jag och syrran berättat för våra barn men brorsan berättade för sina tre döttrar först i somras.

En av dem har sedan velat veta mer och nu träffades vi tre, tillsammans med vår enda levande moster och hennes man för att min brorsdotter skulle få ställa de frågor hon har kring saken.

Till saken hör att vår moster, som är 86 år gammal, nyligen diagnostiserats med cancer som varken går att operera elller stråla bort så brorsdottern ville väl passa på medan Inger (mostern) ännu är i livet.

Det är så tragiskt när alla de där som man känt i hela sitt liv plötsligt är gamla och kraslsiga i olika grad.

Snart är det kanske bara jag kvar av min stora släkt. Skrämmande!

Men det är ju förstås bara tidens naturliga gång. Jag glömmer hela tiden att jag själv inte heller är purung längre. Jag har ju faktiskt fyllt 66 år, blir 67 i slutet av det här året om Gud vill och "om pjäxer´n håll´"

Men det KÄNNS ju inte så! Inom mig är jag ju fortfarande 25 eller 30. Det är ju bara skalet av mig som är gammalt. Inuti är jag ju samma unge man som på den här bilden...

Skulle tro att jag var ungefär 25 när bilden togs hemma hos mina dåvarande svärföräldrar. 

På nästa bild är det jag till höger i mina f.d svärföräldrars sommarstuga. Troligen exfrun som "gömmer sig" under jackan och inte vill vara med på bild

  Mycket vatten har runnit under broarna sen dess men för mig känns det inte länge sen alls. Mannen med bar överkropp och ryggen mot kameran är min före detta svärfar som begravdes i november ifjol.

År och kilon har tillkommit sen bilderna togs och man undrar så smått vart tiden tog vägen...

Men det är väl förstås så det är att bli äldre. Att man undrar just vart tiden tog vägen.

Och vad som hände med vännerna man hade som numera ser ut som gamla farbröder och tanter.

Lite som att se sig själv i spegeln och undra vad det är för en gammal gubbe som tittar tillbaka på en.

För inuti är man ju fortfarande samma glada unga man som man var för trettio eller fyrtio år sen.

Gubbjäveln i spegeln måsta väl ha invaderat mig från yttre rymden eller nåt...?

Nåja... nu ska man väl inte klaga så mycket.

Alternativet till att blir äldre är ju SÅÅÅ mycket sämre!

Nämligen att INTE blir äldre!
Och då är det ju liksom över!
Finito! Slut! Över! Förbi!

När man INTE längre blir äldre är det ju liksom slut!
Då är det ju liksom "Tack för kaffet och adjö!"

Så.... låt oss alla försöka att omfamna vår ålderdom och glädjas åt den istället för att tycka illa om den!
Låt oss alla försöka att inse att det ju är precis det som ger oss varje ny dag där vi fortfarande lever och andas!

Låt oss alla istället vara tacksamma att vi ännu lever och andas. Så länge det nu varar!

Låt oss alla vara tacksamma för varje dag då vi fortfarande vaknar och klarar av att själva ta oss ur sängen och fixa vårt efterlängtade morgonkaffe.

Dricka det och njuta av det!

Så låt oss leva medan vi fortfarande gör det!

Dö kommer vi alla att göra. Förr eller senare. Men förhoppningsvis inte idag!