Godmorgon på er, kära ordbrukare! Jag har varit på resande fot i några dagar. Kom hem igår eftermiddag efter två dagars besök i Julita i Sörmland. Där bor min storebror, sen några år tillbaka, i ett s.k generationsboende med en av sina döttrar och hennes två tonårsbarn.

Storasyster med make och jag åkte i tisdags, Valborgsnässoafton, och hittade efter diverse strul och felkörningar fram till vår brorsdotters hus därnere i Sörmland. I förrgår anlände sedan två av våra tre yngre halvsyskon, Den äldre av mina halvsystrar hade tyvärr förhinder så det blev ju inte riktigt som jag hade hoppats,

Men det blev bra ändå och jag tror att alla närvarande satte ungefär samma värde på dagen som jag. Vi satt och pratade och tiden bara flög iväg. Planen från början var att syrran med man och jag skulle åkt hem på eftermiddagen i förrgår.

Men eftersom klockan blev både fem och sex på eftermiddagen innan de yngre bröt upp och åkte hem till Sthlm respektive Uppsala så kändes det lite för sent att börja åka de nästan femtio milen hem. Så vi stannade änu en natt.

Innan dess tog vi en bild av oss fem som var där. Det skiljer 22 år mellan yngst och äldst på bilden. Eder trogne bokstavsskötare på denna enkla blogg står som tvåa från vänster.

Bilden är tagen av storebrors fru liksom nästa som visar tre bröder efter samma far.

Lillebror närmast kameran, sen storbrorsan och jag. Här skiljer det 20 år mellan äldst och yngst.

Långa, ingående men bra samtal hade vi med många nyfikna frågor från alla närvarande. Mycket känslor också medan vi alla fick en lite bredare och  klarare bild av både vår gemensamme pappa och hans båda fruar.

Flera frågetecken rätades ut för oss alla och det kändes väldigt bra efteråt även om det stundtals varit omtumlande också.

Att det sedan skedde i en miljö som också var väldigt intressant gjorde inte saken sämre. Huset som tillhör en av mina brorsdöttrar är en gammal prästgård som inretts mest i gammal stil med möbler från auktioner eller loppisar och en del nyare saker som de blandat upp med.

Vardagsrummet hade gott om sittplatser, ett gammalt piano samt öppen spis och var riktigt trevligt. På den nedre bilden syns ett av se största matbord jag sett. De hade använt två iläggsskivor för att förstora det men kan göra det dubbelt så långt om det behövs. Till vardags, utan matgäster, är det runt och har ändå gott om plats för husets innevånare. Jag frågade brorsdottern hur myccket inredningen kostat men hon sa att det nog blivit dyrare om hon inrett med nytt från IKEA och andra. För en hel del hade de fått till skänks fårn dödsbon i bekanstskapskretsen och släkten och annat hade ropast in för struntsummor på auktioner.

Att man använde gamla vackra kläder som väggprydnad kanske inte är ovanligt men det är inget jag stött på förut.

Men visst tyckte jag att det var dekorativt mwd dessa kreationer ur gammalt mode.

Sen fick vi ju även en liten försmak av våren. Som ju hunnit en bra bit längre i Sörmland än här på Sveriges midja.

Vi lämnade ett landskap där snön bara precis tinat bort från öppna ytor. På skuggiga ställen finns fortfarande en hel del kvar. Men vi kom till an plats där vitsipporna nästan blommat ut, gräsmattorna var gröna och många lövträd hade fått "musöron" som skiftade i grönt.

Så det var med glatt hjärta jag steg ur bilen igår då vi kom hem. Tror att man mår bra av lite miljöombyte då och då. Så nu hoppas jag att jag kan komma iväg på några fler liknande turer inom snar framtid.

Sen väntade ju nästa glädjeämne. Att få åka och hämta hem min fyrbenta sambo. Thea kom fram då jag steg in genom exets dörr. Nosade, hälsade, vände om men tvärnitade och rusade emot mig. Hon fattade visst inte fört vem som kom men då hennes hjärna hade bearbetat vad hennes nos berättade för den så var hon nästan hysteriskt lycklig. I hissen ner, på väg till bilen och när hon hoppat in i sin bur gjorde hon hela tiden sina "må-bra-ljud" som hon gör när hon får vara i famnen och jag kliar, klappar och småpratar med henne. Tittade upp på mig varannan sekund ungefär gjorde hon också. Som om hon ville förvissa sig om att det verkligen var hennes husse som kommit.

Hon hade ätit dåligt sa hundvakten så jag slog upp torrfoder åt henne då vi kommit hem. Och hon rensade skålen på bara nån minut. Och det är väl ett tecken så gott som något på att "borta bra men hemma bäst".

Därmed önskar jag en fin fredag till alla mina kära ordbrukare i Alunda, Åkers styckebruk, Fjärdhundra och Krokom.

Vi ses!