Eufori! Jomenvisst är det vad jag upplevt sen i förrgår kväll då mitt hjärtas rödvita hjältar Timrå IK åter tog steget upp till hockeyns finrum i Sverige, SHL. Tillbaka i högsta serien efter en bragdbetonad säsong där man först dominrerat seriespelet men stött på oväntat starkt motstånd i slutspelet. AIK betvingades med fyra matcher mot en och därefter Västervik i semifinalen med 4-2 i matcher. 

Finalen gick sedan mot ärkefienden Björklöven från Umeå och kunde väl inte ha börjat sämre. Förlust på hemmaplan i första finalmatchen trots spelmässigt övertag och även statistiskt gällande skott på mål och tekningar.

Men det är ju gjorda mål som räknas och dagen efter denna förlust krossade vi dem med 7-0. Matchen fick dock en bitter efetrsmak eftersom Björklöven började spela fult då man insåg att man inte kunde vända och vinna. Detta resulterade i att Sebastian Hartmann i Timrå fick sin säsong förstörd med ett avslitet ledband i knät efter en ful tackling av Löven-backen Daniel Rahimi. En annan Timråspelare fick näsbenet knäckt genom en ful huvudtackling. Han, Hugo Reinhardt, kunde dock spela vidare med visir.

Sen kom då Coronautbrottet som däckade mer än 20 spelare och ledare hos Björklöven och 13 i Timrå. Uppehållet blev nästan tre veckor långt men när man väl kom igång igen så var det ändå Timrå som var det bästa laget och efter två bortasegrar avgjordes det hela i NHC arena i Timrå i onsdags kväll.

Tyvärr dock med bara 8 personer i publiken. Hade gärna varit på plats själv annars eller åtminstone fått se det från TV-soffan. Men i onsdags var det nattskift som gällde så det blev att följa dramat via radiosporten.

Nattskift även torsdag så imorse gick jag av sista natten med en lättnadens suck och är nu ledig till onsdag morgon klockan sex. Sovit har jag gjort i några ynka timmar och vinglaset jag har framför mig nu lär nog bidra till en rejäl sovmorgon imorgon bitti. Gato Negro heter det (Svarta Katten på svenska), kommer från Chile och jag vet att jag tyckte om det för ett par år sedan. Kommer dock inte att köpa det igen på länge för nu gillar jag det inget vidare längre. Det smakar ungefär som röda vinbär och det har aldrig varit någon större favorit hos mig.

Så nästa gång jag köper hem rödtjut blir det nog det bulgariska Leva-vinet igen eller Cassilliero de diabolo. Eller kanske prövar jag nåt nytt som jag inte smakat innan.

Nu går vi in i helgen och jag hoppas att alla mina kära ordbrukare får en härlig sådan i Ytterhörnäs, Vikbolandet, Århus och Lennhovda. 

Vi ses! När andan faller på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...