Tisdag. November. Minus åtta utanför fönstren. Hur mycket sämre kan ett skitliv bli? Är jag på botten nu?

Jomen, ganska så väldigt mycket sämre kunde det ju vara. Faktiskt!

För jag HAR ju faktiskt tak över huvudet och väggar omkring mig som håller permafrosten ute. Och om jag reser mig och går 6-7 meter till köket och tittar i kyl och frys så är båda ovanligt välfyllda för att vara den här tiden i månaden.

En våning ner snurrar dagens andra maskin med tvätt och när den är upphängd på tork ska jag åka till min tama husmekaniker och få hjälp med att byta till dubbdäck på min gamla SAAB.

Planen var att därefter åka och träna ett pass men det vete tusan om jag orkar. Precis som vid den här tiden ifjol känner jag att en förkylning håller på att få grepp om min kropp. Så om det alls blir nån träning så blir det av den mer blygsamma kalibern i så fall. Men bättre det än inget!

Mina arbetskamrater på skiftlag fem ligger och sover efter första natten nu men inte jag för jag har inte jobbat inatt som var. Det var skyddskommitté igår och det plus protokollsskrivandet (som också ska ske idag) kvittas mot min första natt. Nattskift nummer två (ikväll) har jag tagit ut kompledigt så jag är redan långledig till nästa tisdag.

Jag har ju på eget bevåg "förstört" flera friveckor i rad med övertid och sånt tjafs så nu kände jag att jag förtjänar att få en dag extra frivecka istället.

Så nu hoppas jag att min överdos av C-vitaminer och vitlök ska skrämma bort den förkylning som legat och lurpassat på mig ett tag. Vill ju så gärna få komma igång på allvar med min träning enligt planen.

Lite spänd är jag också på vad vågen säger. Mina byxor säger att jag har krympt litegrann för jag får hissa upp dem stup i kvarten. Det enda bälte jag hade som räckte runt mig gick av för en vecka sedan. Inte p.g.a att det blivit för litet utan av ålder och normalt slitage. Lädret torkar ju ut med åren.

Imorgon ska dock inhandlas åtminstone ett nytt, kanske två om jag hittar några som inte kostar 400 kr/st. Jo, för imorgon är det ju månadens bästa dag ("Då finns det ingen som tar en, man är kung, kung, kung i baren...")

Den heliga tjugofemte, alltså. Dagen då min arbetsgivare delar ut den klena allmosa de har mage att kalla lön.

Något barbesök, som i Ugglas låt, lär det inte bli. Inte ens en flaska vin att avnjuta i hemmets lugna vrå! Men en riktigt fin köttbit vardera åt mig själv och sonen samt åt dottern om hon skulle få för sig att komma hem.

Hon bor visst inte här längre, annat än sporadiskt och undantagsvis. Bara hennes ägodelar ockuperar ett rum i min lägenhet men hon själv och hennes katt lyser med sin frånvaro.

Inga konstigheter med det, hon är 22 år och får leva sitt liv som hon väljer själv.

Till den där köttbiten ska jag göra ett nytt försök att "slå en bea" alldeles själv. Har testat ett par gånger men den har alltid skurit sig. Så om någon av mina ordbrukare från norr till söder har nåt knep hur man lyckas med hemgjord bearnaisesås så får ni gärna tipsa mig.

Vinterdäcken ska sättas på bilen idag. Tur nog har inte snön kommit ännu, bara kylan. Så det är väl i grevens tid, antar jag. Det brukar ju gärna bli så. Både vår och höst. Av nån anledning...

November är snart slut och innan helgen är planen att bära upp lådan med ljusstakar och julstjärnor så det bli advent även i mina fönster. I husen omkring har flera grannar tjuvstartat redan. Men inte jag. Tidigast fredag kväll tänds adventsljusen hos mig. Jag gillar advent eftersom det lyser upp lite i förbannelsens vintermörker innan de två verkliga grismånaderna är över oss (januari och februari).

Fast... om ungefär en månad så vänder det ju och blir lite ljusare igen, dag för dag. 

"Bara" sju månader kvar till midsommar, alltså!

Så härda ut, kära ordbrukare, i Sangis, Väckelsång, Kårböle och Ytterby. Det kommer en vår och en sommar nästa år också. Tror jag...

Trösta er med denna gamla dänga från min barndom...

Inte för att Östen nånsin tillhörde mina favoriter men just den här sången har fastnat. Lyssna särskilt på barnkören i slutet och hur Östen skrattar åt att rösten inte riktigt räcker till för ett av dem. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...