Så var man inne på andra dygnet som husse till fröken Thea. Vi håller liksom på att lära känna varann än så länge och har väl en bit kvar. Men hon har låtit mig förstå att hon är en bestämd dam som gärna vill bestämma. En liten tjurskalle. Men jag vet ju att det bara betyder att jag måste vara en ännu värre tjurskalle.

Än har jag inte lärt mig förstå henne fullt ut och då blir hon otålig, hoppar och gläfser. Men det kommer väl med tiden. Idag måste jag försöka skaffa hem några leksaker åt henne så hon kan sysselsätta sig om jag inte kan busa med henne just då. 

Vi är just nu i en process som jag vill ska leda fram till att hon underkastar sig och inser att jag är flockledaren. Jag markerar det i det lilla hela tiden.  När vi går ut är det alltid jag som går först ut och in genom dörren, först uppför och nedför halvtrappan till porten. Och jag kräver att hon ska sitta ner lugnt och fint innan kopplet tas på eller av.

Där har jag märtkt av den där tjurskalligheten. Jag vet att hon kan kommandot "sitt" men före och efter rastning låtsas hon ibland helt ovetande. Men jag ger mig inte utan väntar tills hon gjort som jag kräver av henne. Dock, om hon är riktigt nödig behöver jag inte ens säga nåt utan hon sätter snällt ner ändan så fort hon ser kopplet i min hand.

Jag vet inte säkert men tror att hon inte haft så stora krav på sig förut. Men jag vet däremot att vår samvaro kommer att bli så mycket bättre när hon förstått och accepterat vem som bestämmer.

Norrländsk vinter verkar hon inte så förtjusst i dock. Det har snöat uta, hela kvällen igår och natten. 15-20 cm har vi säkert fått och hon stannade liksom upp så fort vi kommit på morgonrundan. Motvilligt följde hon efter då jag började gå och så fort jag släppte på kopplet så hon kunde springa och nosa hukade hon sig och tömde blåsan. Två meter senare fixade hon nr. 2 och sen tvärvände hon precis om första kvällen. Då ville hon gå hem igen. Och är man inte van vid att gå i snö upp till magen så kan jag väl förstå om hon inte är så förtjust över det.

Enda bekymret annars är att jag tycker att hon äter lite dåligt. Hon är van att få mat morgon och kväll och det är torrfoder som gäller. Första kväällen rörde hon inte maten förrän jag hade somnat. Men igår morse var skålen tom. Jag fyllde då på den men det är mer än hälften kvar, Men jag vet nog hur jag ska väcka hennes aptit.

På julafton hade min tama husmekaniker med sig pressylta som han köpt lite mer av än han trodde sig åta upp och den delades sen upp i mindre portioner i frysen. En sån hade jag tagit fram igår och gav henne några smakbitar av. Det gillade hon och när de var slut ställde hon sig faktiskt och knaaprade torrfoder ett slag.

Nu är jag inte direkt orolig, tror knappast att hon svälter ihjäl frivilligt. 

Annars... så är det hockey på TV igen i eftermiddag. Färjestad står för motståndet så det blir en tuff match. Jag får se till att rasta fröken Thea ordentligt innan matchen samt förbereda nån missdagsmat.

Mitt LCHF-liv går oväntat bra. Hur mycket jag gått ner i vikt vet jag inte eftersom jag ännu inte kommit iväg för att köpa en våg. Med tanke på snömängderna är det kanske tveklsamt om det blir idag heller men snarast möjligt ska jag ta mig till stan och fixa det. Tanken var att min fyrfota vän skulle få följa med till stan och se lite folk. Tänker att det finns väl alltid nån stolpe eller stuprör som jag kan knyta fast kopplet i medan jag går in och handlar det jag behöver. Numera är det väl bara på Arken Zoo i Birsta som hundar är välkomna in i butiken.

Suget efter bröd, ris och pasta har liksom inte blivit nåt problem som jag befarade utan det funkar fint med annat. Blomkålsmos eller mix av blomkål och broccoli är gott till mycket liksom stekt eller gräddstuvad vitkål. Rostade grönsaker i ugn eller airfryer är också gott.

Men jag är, som sagt, nyfiken på mina resultat. Att det hänt saker vet jag redan eftersom jag igår flyttade in spännet på livremmen för tredje gången. Nödvändigt för att hålla brallorna uppe.

Turligt nog har jag byxor kvar att använda om/när jag krympt ännu mer men allt som blir för stort har jag bestämt m ig för att kasta bort. Detta för att sätta press på mig själv att inte gg upp, inte fuska för mycket.

För fusk kommer det att bli nån gång emellanåt. Blir jag t.ex bjuden på surströmmingsfest tackar jag inte nej utan äter potatis och tunnbröd samt unnar mig en öl eller två just den dagen. Likaså om längtan efter pasta eller tis blir för stor så kanske jag offrar en dag och äter det för att sen återgå till LCHF.

Tror att det är bättre än att köra så hårt att det blir ett måste, en plåga. De kolhydrater jag äter nu kommer mest från morötter, lök och såna saker. På så sätt får man ju i sig nyttiga saker på samma gång som kolhydraterna. Pasta och ris, t.ex innehåller ju inte så värst många andra näringsämnen.

Det handlar ju om att lära kroppen att använda sitt eget fett som bränsle och jag känner ju hur min energi sakta ökar. Som den gär i en kropp som förbränner sitt eget fett.

En frukost kan se ut såhär t.ex Mozzarella med lite olivolja, flingsalt o svartpeppar och tomat.

'  

Eller så här...

Äggröra med tillbehör eller en omelett med något gott i. Eller bacon, stekt ägg och lite grönsaker.

Nu blev jag sugen på frukost så det är bäst att jag avslutar och går och fixar det. Han en fin lördag och helg, kära ordbrukare i Timmernabben, Alingsås, Parteboda och Ludvika!

Vi ses!