"Sjung Halelujah och prisa Gud..." Så sjöng Carola för X antal ¨år sen. Och visst var det något av ett Halelujah moment när bilbedömaren hos Dekra räckte över reslutatet från hälsokollen av sonens gamla Volvo. Blankt papper! Inga varken ettor eller tvåor. Inte ens en liten "bra-att-veta-notering"! Så det är bara att tuffa på och åka så länge man får köra med vinterdäck. Därefter måste det komma en investering i nya sommarskor.

Men med lite tur kanske han fått jobb innan dess. Eller om jag kammar hem en större summa i skatteåterbäring.

Utöver den där straffskatten jag skrivit om så har jag frivilligt betalat in en slant extra varje månad för att undvika restskatt. Men när jag räknade genom mina inkomster och avdrag i förra veckan så insåg jag att jag nog ine hade behövt göra det Men det får vi väl se.

Se får vi också göra hur jag ska ställa mig till ett erbjudande som jag fick på telefon för en timme sedan. Yngre dottern oroar sig för migg välbefinnande och vill att jag ska komma ut och röra på mig lite mer. Därför har hon tjatat om att jag borde skaffa mig en hund. Och visst vill en del av mig gärna ha det men samtidigt vet jag ju att det är ett ansvar också. För skaffar man sig ett husdjur så får man ju inte bara en vän utan även en utgift. Man måste kunna ta hand om sin fyrbenta kompis på ett bra sätt och veta att man har ekonomi för det också.

Och då tänker jag inte bara på mat utan man ska försäkra dem och kunna betala för veterinärkostnader om ens vän blir sjuk eller skadar sig. Därför har jag sagt att jag vill avvakta lite.

Men nu ringde hon och frågade om jag kunde tänka mig att bli fodervärd till en liten dvärgschnauzer som heter Thea. Jag fick bilder på telefonen men eftersom jag ännu inte klurat ut hur jag ska fytta dessa till daotrn så lånar jag en  

bild från Google på en annan liten vit hund av samma ras som är väldigt lik lilla Thea.

Hand upp, alla som tror att jag kommer att kunna tacka nej till en sån sötnos. Hon är visserligen sju år gammal och har, liksom jag, det mesta av framtiden bakom sig. Jag har inte helt bestämt mig ännu men det lutar åt att jag tackar ja. Dels tycker jag ju väldigt mycket om djur i allmänhet och hundar i synnerhet och så vet jag ju också att Julia (dottern) har alldeles rätt i att om jag har en hund så är jag ju tvungen att komma iiväg ut på betydigt fler promenader än vad jag gör nu.

Sen har jag också märkt att ofta när jag rör mig runt i lägenheten så håller jag utkik efter Batman, sonens katt. Och det fast mer ään tre veckor gått sen han flyttade härifrån.

Ska inte säga att jag önskar mig honom tillbaka men visst kan det kännas lite tomt ibland. Så det lutar nog åt att jag går med på att bli ålderdomshem åt Thea. Men jag ska tänka på saken tills imoorgon.

Efter den lyckade besiktningen totade jag ihop en liten travrad för 48 kr till V64;an ikväll. Tänkte att om jag är inne i ett stim så gäller det väl att ta chansen. Smida medan järnet är varmt, som man säger.

Om någon av mina kära ordbrukare har kusskap om den specifika ras som min tilltänkta nya sambo tillhör så får nu gärna höra av er och berätta. Jag har nog aldrig träffat en dvärgschnauzer på nära håll förut och vet inget om vad som utmärker rasen. Hon må vara gulig att titta på men kanske svår att hantera för övrigt menar jag.

Fast ganska trygg känner jag mig ändå genom mina tidigare erfarenheter av hundar.

Idag fick jag åter spännaåt livremmen till nästa hål. Måste komma iväg och skaffa mig en våg så jag får se vad som hänt. Jag äter ju gott varje dag även om jag avstår från vissa födoämnen också. Idag blev det ugngratinerad korv (med kötthalt på 80 %) med blomkålsmos och herrgårdsgrönsaker. Ser det här äckligt ut kanske?

Det är alltså korv som snittats på längden. I den skåran lade jag först Dijoonsenap, ett tunt lager, sedan tacosås, hackade rödlök och riven ost över. Och blomkålen kokas mjuk och därefter tar man stavmixern och gör "mos" av den. En smörklick och en skvätt grädde gör den ännu lite bättre samt salt och vitpeppar förstås.

Testa gärna själva om ni blir nyfikna! Den som aldrig ätit blomkålsmos brukar bli förvånad hur gott det faktiskt är.

Nu ska jag göra lite annat ett slag men kanske dyker jag upp redan imorgon och berättar hur det gick med  travet och hundfunderingarna. Vi ses!

Allt förändras, har ni tänkt på det? Obönhörligt och hela tiden förändras världen omkring oss. Och ju äldre vi blir desto mer negativa till denna förändring tycks vi bli. I alla fall jag.

Forskningen gör framsteg på alla möjliga sätt och på olika områden och detta skapar förändring som man kallar utveckling. Utveckling kan förresten inte ske utan förändring. Men långtt ifrån all förändring leder till utveckling.

Vem uppfann t.ex naturlagen att då och då måste butikerna där vi handlar vår mat röras om och varor som stått tillsammans eller nära varandra kan hamna på helt oliha ställen. Detta har skett hos både Lidl och mitt närmaste Wilys.

På Lidl började man med att öppna en ny butik på andra sidan staden, Såklart ville jag gå in och kolla en dag då jag hade vägarna förbi men kände mig så bortkommen att jag inte handlade nåt utan ggick ut igen.

Annars har jag flera gånger besökt deras butiker på andra orter och enkelt hittat de jag sökte eftersom de har n¨ån plicy att man ska känna igen sig oavsett om man går in i deras affärer i Skåne, Närke, Hälsningland eller Norrbotten.

Någon tid senare besökte jag mitt närmaste Lidl och tror ni inte att de skickat in nån slumpgenerator som flyttat om nästan allt. Även mitt närmaste Willys har möblerat om under den gångna hösten men där är det inte lika stora förändringar. Där börjar jag lära mig att där korvdisken sstod finns numera inlagd sill och Kalles kaviar, bland annat.

Något som verkligen har förändrats till det sämre hos bägge dessa företag är hur de tar han om löklådan. Det går nästan inte att köpa vanlig gul lök längre,Ddenna så älskade och viktiga basvara!

OOch varför det då? Jo, därför att de inte tycks byta ut lådan längre när lökarna börjar bli svarta av mögel. Nej då fyller man på lådan med påföljdem att de fräscha lökarna snabbt smittas och svartnar, de också.

Så det krävs noggrann visuell kontroll plus att man klämmer dem i handen för att känna om de börjat mjukna också. Numera köper jag aldrig mer än 3 st eller max 4 om jag vet att det går åt de närmaste dagarna.

Sen är det förstås mobiltelefonerna som förändras så mycket fortare än vi hinner förstå och ta in. Minns ni för sådär tjugo är sen hur de hela tiden krympte och blev mindre och mindre. Kommer ihåg hur imponerad jag var när min lillebror visade mig sitt senaste fynd på området, obetydligt större än en tändsticksask. Jag hade svårt att fatta att man kunde få in så mycket modern teknik på så lite yta.

Idag går det åt andra hållet. Min senaste I-phone var både längre och bredare än sin föregångare. För att inte tala om skillnaden när jag, nyligen, bytte till en ny Androidtelefon.

Och jag har redan tvinatsg lära mig att hålla i den om jag böjer mig för att ta upp nåt från golvet. Eftersom skjortans bröstficka, där jag oftast förvarar den, inte är djup nog att hålla den kvar.

Så nu efterlyser jag lite förändring som verkligen vore utveckling. Nämligen att klädfabrikerna snappar upp ett det behovet finns och gör djupare fickor åt oss. Så att vi inte tappar våra Samsung, I-phones, Huawey eller Xiaomis så skärmen spricker eller ännu värre. DETskulle jag kalla utveckling!

Nu ska jag dock gå och utveckla mig nån sorts brunch eftersom tiden för frukost väl gått ut. Har ju bara druckit kaffe än så länge. Han en fin måndag på er!