Mycket elände i världen nu. Krig. Trasig gasledning i Östersjön. Skjutningar. Vinter. Elkris. Dyr bensin och diesel. Samt en inflation som galopperar. Jag sammanfattar det till en rubrik med bara ett ord. Alla fattar ju...

För en som numera är statsanställd med uppdraget att göra ingenting är det oroväckande hur många kurvor som pekar åt fel håll. Hur ska det bli framöver? Finns det nåt stopp?

Varje gång jag besöker en matbutik häpnar jag över hur priserna kunnat skena så ohejdat som de gjort på vissa varor. En ask Bregott (600 gram) kostade för ett år sedan runt 40 kr/st. Idag kostar den sextio. Och lika är det med flera andra varor. MEN... sen finns det ett och annat som faktiskt ligger stilla i pris. Willys säljer t.ex nåt som heter "Garant Extra Fin Grillkorv". En bra korv med hela 75% köttinnehåll. Den har alltså inte drabbats av ökade transportkostnader på samma sätt som Bregotten utam ligger stilla i pris.

Vilket ter sig en aning egendomligt i mina lätt naiva ögon. Är det inte ungefär likdana lastbilar, tåg och annat som kör ut dem till butikerna? Som drar ungefär lika mycket per mil?

Eller är det så enkelt att vissa av producenterna är ännu lite värre skurkar än sina konkurrenter och ser till att slå mynt av kriserna. Underligt är det men det kallas visst marknadsekonomi.

Och med priset på elektrisk ström är det ännu värre. Det har fördubblats på bara ett par månader. Nu bor ju jag i lägenhet och hade tidigare elräkningar som låg lite under 200 kr i månaden så jag går v'äl inte i backen när priset per kilowattimme fördubblats. Dryga 400 spänn är mer än dubbelt mot under 200 men jag kan ändå leva med det utan att få hicka. Men hur ska det gå för alla som har hus som värms på elektrisk väg? Och alldeles särskilt de som har direktverkande el som enda värmekälla. 

Det har redan börjat märkas genom att fastighetspriserna går nedåt men jag befarar att det kommer att bli ännu värre. Många tvingas kanske i personlig konkurs bär elräkningen blir för våldsam. 

Det är dock inte alla som bryr sig om elkrisen eller elpriserna. Såhär ser det ut på en balkong i huset mittemot där jag bor. Och har sett ut så sen slutet av september redan.

Bilden är inte helt skarp men jag tycker nog ändå att det syns att balkongen i mitten på andra våningen har prytts med några hundra lampor i olika färger. Säkerligen moderna led-lampor som drar lite ström men jag kan ändå tycka att det känns som en spottloska i ansiktet på oss som ändå försöker (i det lilla) att dra ner på energianvändningen.

Undrar hur kommunen gör med de traditionella ljusgirlanger man hänger kors och tvärs över gatorna i innerstan lagom till skyltsöndagen i slutet av denna månad. Blir det samma överdåd som vanligt eller nöjer man sig kanske med hälften för att sprida lite krismedvetande och ansvar hos sina invånare.

I detta kompakta mörker är jag därför lite extra glad att engelsmännen en gång i tiden uppfann sporten ishockey och att det just nu går alldeles lysande bra för mitt kära Timrå IK.

Igår eftermiddag spelade man bortamatch nere i Malmö för andra gången denna höst. Förra gången slutade det med en 7-0-vinst för Ti   Men igår gick det trögare. Det var snarare Malmö som dominerade på isen och gjorde väl allt utom mål. Det gjorde däremot Timrå och kunde i andra perioden göra två fina mål. I den tredje kom skåningarna igen och både reducerade och kvitterade. Men till sist kunde backen Tim Erixson panga in ett stenhårt slagskott bakom Malmös målvakt. 

Sett till spelfördelning, skapade chanser och skott på mål borde Malmö ha vunnit ganska stort. Men det är ju så i hockey och flera andra lagsporter att det är gjorde och insläppta mål som räknas. Och bara det.

DET är alltså den enda rättvisa som finns inom idrotten.

Därmed parkerar Timrå på en fin femteplats i tabellen när serien nu gör uppehåll i två veckor för Karjala Cup i Finland. Anton Lander och Jonathan Dahlén från Timrå är uttagna till det Tre Kronor som ska representera oss i den finska ölturneringen.

Igår lagade jag ungersk gulaschgryta i min slowcooker och den blev väldigt god. Dock blev den inte middag av diverse orsaker som jag inte ska trötta ut er med. Utan vi ska äta den idag. Recept kan fås mot intresseanmälan för den som eventuellt är intresserad. Såhär såg den ut i alla fall...

Högrev, 2 rejäla paprikor, gul lök, vitlök och massor av paprikapulver och krossade tomat. Värmande och gott såhär i höstmörkret. Och jag tänkte då jag provsmakade den att nästa gång jag kommer över högrev till bra pris ska jag se till att laga det där som en del lite vanvördigt kallar fransk kalops.

Boeuf Bourgignon (även kallat Burgundisk gryta) menar jag förstås. Lagade det för flera år sen efter att ha sett Per Mohrberg göra det i TV och det blev flera gånger men nu är det länge sen sist.

Fast så många storkok blir det kanske inte sen när jag ska bo för mig själv. Eller så kanske det är just vad det blir. Och därmed små pytsar i frysen som kan tas fram och tinas när man inte har lust att stå vid spisen.

Söndagen är fortfarande ung men det är samma gråväder och blåst som igår så jag kurar nog inomhus till största delen idag med. Kanske vispar ihop en tigerkaka eller nåt så man får nåt gott till kaffet.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Svanésund, Skärplinge, Ödeshög och Fåker. Och ha det gott tills vi ses igen!

Föör det gör vi! Fölrr eller senare...

Så dök det upp en sån där dag igen. En dag då det endast finns ett inlägg genom min blogghistorik. Och gammalt var det också, hela tolv år. Vilket är en aktningsvärd ålder för t.ex whisky medan en människa ju har allt det bästa och roligaste framför sig då man är så gammal. Eller så ung kanske det borde stå.

Då, år 2010, skrev jag om att jag äntligen fått riktig värme i min dåvarande bil. En SAAB 9000 av 1995 års modell hade jag då och det var den första av många SAAB;ar jag ägt som inte hade bra värme.

Min dåvarande granne höll precis på att avveckla den bilverkstad han drivit i bortemot femtio år. Hans företag var stadens enda som specialiserade sig på bilkylare och värmepaket. Så jag frågade om han kunde löda ihop ett nytt element åt mig. Då sa han att han nog hade ett liggande i nån hylla på verkstaden och återkom nån dag senare då han hittat det. Minns inte vad jag fick betala men inte var det mycket. 

Att få det monterat i bilen kostade mig 1½ tusenlapp och jag gissar att Magnus hade räknat på tre timmars arbete då han gav mig det priset. Idag tror jag att en timpenning på en verkstad betingar nånstans mellan 600-700 kr.

Minns dock att jag var väldigt nöjd och lättad när det var fixat så jag slapp frysa den kommande vintern.

Ännu en SAAB har runnit mellan mina fingrar efter den innan jag och Madame Citroen blev ett par för nästan sju år sen.

Timrå IK;s svit med sju raka matcher utan förkust tog slut igår kväll. Hemma mot Växsjö blev de nollade målmässigt av en målvakt som agerade vägg i gästernas mål. Samt av deras utespelare som nyttjade de få chanser de skapade på ett mycket bättre sätt än Timrå. Det var årets andra förlust mot smålänningarna och skam till sägandes så har Timrå inte gjort ett enda mål på dem utan förlorat först på bortaplaan med 4-0 och så hemma igår.

Nu är det bortamatch mot Malmö imorgon och förra gången det hände vann vi med hela 7-0. Så hoppet lever.

Nu är jag väl inte alltför bedrövad över resultatet igår. Det går ju ändå väldigt mycket bättre än motsvarande tid förra hösten då vi sladdade i tabellen.

Så jag är inte orolig. Det finns en helt annan kvalitet i truppen i år och jag tror absolut inte att vi ska behöva bli indragna i någon bottenstrid.

Annars... så ägnade jag en god stund igår åt att fundera över hur jag vill att mitt liv ska se ut då jag äntligen, efter drygt 45 år, ska få rå mig helt själv igen. 35 år med hemmaboende barn på ett eller annat sätt, förutom någon månad för typ tio år sedan då äldste sonen flyttade till Kalmar för att plugga.

Men innan jag hade landat riktigt i mitt ensamhetsliv så fick jag ju yngre dotra på halsen när det tog slut med dåvarande pojkvännen.

Tänker att jag nog får lov att bygga upp det hela från grunden. Skaffa mig vanor ochh rutiner som passar mig utan att fundera över om eller hur det eventuellt inverkar på någon annan.

Första tiden kommer jag säkert att få stötta yngstingen en del medan han bygger sina rutiner och sitt eget liv. Det han står inför vid 26 års ålder gjorde jag själv vid 18 en gång i tiden.

Minns att jag då försökte följa min ömme faders råd att de första månaderna försöka göra av med så lite pengar som jag bara kunde. Bara köpa det jag absolut måste ha och inget annat. Han sa att på så sätt lär man sig hur lite man kan leva av och sedan kan man väl släppa lite på tyglarna allteftersom.

Samma råd har jag gett sonen. Samt även att han ska se till att från dag ett ha ett sparande, om än litet i början. Ett sparande som växer för varje år. Ibland kan man ju bli tvungen att använda lite av de pengarna men sätter man in varke månad så växer det över tid. Jag har förklarat vilken fördell det är at kunna visa upp det längre fram i livet.

Om han t.ex behöver ett lån för att köpa egen bostad så är det alltid lättare att få det om man kan visa upp ett regelbundet sparande. 

Själv var jag väl inte världsbäst på det där men jag har ju ändå klarat mig genom livet och drivit upp fyra barn till flygfärdiga vuxna. Och det blev folk av allihop så nåt måste väl jag och deras mor ha gjort rätt ändå!

Så jag får försöka släppa taget och låta honom göra sina egna misstag och förhoppningsvis lära sig av dem och på så sätt bli lite klokare.

Fredag råder över Sverige och jag ska väl försöka städa lite, man ska väl det på fredagar har jag för mig. Inga speciella planer annars utan jag låter väl dagen komma till mig lite som den vill.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Vattlång, Norrtälje, Altersbruk och Moheda.

Vi ses!

I fredags inledde jag min blogg med orden; "Jag vaknade imorse och så var den dagen förstörd!" Därefter erkände jag genast att det var en lätt överdrift. Men det var likadant idag när jag klev ur bingen vid halvsextiden.

En maktdemonstration från min hatmånad nummer ett, november, mötte mina ögon då jag vickade på persiennerna i mitt sovrum.

Tät dimma och regn som liksom hängde i luften. Som om November liksom ville visa vem det är som bestämmer sen igår. Då var det mjukstart med ganska vackert väder för att invagga oss i tron att det skulle bli annorlunda i år. För att sedan slå till med fullkraft imorse och hela dagen därefter.

Vi tog en sväng förbi Willys på eftermiddagen och inhandlade bl.a ett paket rimmat stekfläsk för att göra sonen glad med stuvade makaroner ihop med fläsket. Både han och den yngre av hans systrar blir lyckliga av det och jag måste väl säga att jag också tycker att det är gott även om det inte är nåt jag vill ha så ofta.

Nu är det bara en dryg månad tills han flyttar till egen lägenhet och sen blir det nog glest mellan pastamiddagarna här hos mig. Jag har bestämt mig för att när jag äntligen bor med bara mig själv som sällskap ska jag sätta igång på allvar med LCHF igen. Jag vet att det fungerar och jag vet att jag klarar av det hur lätt som helst om jag bara har mig själv att handla och laga mat till. Så då ryker pastan, brödet och riset ur min matsedel.

Samt givetvis ölen. Nu är jag väl ingen storförbrukare av öl även om jag tycker mycket om det så det blir inte heller några bekymmer. En eller annan potatis, morot och andra rotfrukter kanske det kan bli emellanåt men för det mesta kommer jag att hålla mig till Kött, ägg, fisk o skaldjur samt ovanjordväxande grönsaker.

Det finns så mycket man kan laga inom den ramen som jag tycker är gott men som inte sonen vill äta. Därför har det blivit mer blandad mat medan han har bott här.

Hans flytt innebär också att min egen flytt rycker närmare. Jag vill ju gärna komma ner en tusenlapp eller mer i hyra även om jag bor förhållandevis billigt sett till storleken på lägenhet. Fyra rum och kök på 91 kvadratmeter för under 7 500 kr/mån är inte dyrt. Men det gäller förstås att hitta en lägenhet som har lägre hyra. När jag kollade hemsidan hos nuvarande hyresvärd fanns bara en lägenhet av ett tjugotal lediga som kändes lite intressant. En tvåa i samma område med en hyra strax under sextusen.

Problemet är att för ett par år sedan hade de fått för sig att lyxrenovera varenda lägenhet som blev ledig och sedan chockhöja hyran. Det gör att det flesta trerummare i närheten har högre hyror än jag betalar nu.

Det stora komunala bostadsföretaget Mitthem har lägenheter lite överallt i stan men då är problemet att hitta en plats att ha bilen på. Lägenheter finns men på nästan alla ställen saknas lediga parkeringsplatser,

Nåja, det lär väl lösa sig på nåt vis, tänker jag. I värsta fall kanske jag får lov att bo kvar lite längre än jag egentligen tänkt. Utgifterna sjunker ju när jag bara behöver försörja mig själv. Och dessutom kan säga upp den ena parkeringsplatsen samt extraförrådet jag hyr i källaren. 

Allra bäst vore förstås om den där storvinsten som vi alla fantiserar om slår in. Då kan jag ju sitta lugn och bara vänta in rätt tillfälle att byta bostad. Men kvällens travspel på V86 gick då käpprätt åt pipsvängen. Tre rätt hade jag men det måste varit svårtippat för ingen hade prickat in alla åtta hästarna så det blir väl jackpot nästa vecka.

Kvällen börjar bli sen och jag ska snart på date med min kära kudde och min "cpapp" (snarkmaskinen). Det skvalar ett regn mot fönster och fönsterbleck just nu så jag borde soman ganska lätt.

Sov gott ni också, kära ordbrukare i Grisslehamn, Huskvarna, Flen och Moudosolompolo.

Vi ses igen!