Hur många såg hockeygalan igår? Och hur många behövde torka ögonen efter de otroligt vördnadsfulla hyllningarna till den ännu levande legenden, Börje Salming?

Svensk ishockey firade sin 100-årsdag igår och många av våra största hyllades. Både på herr- och damsidan. Men eftersom damhockeyn är såpass ny jämfört med herrarnas så låg väl tyngdpunkten mer på den. Vi har ju fler legender där eftersom de hållit på så länge. Men jag tycker att SVT balanserade det bra och de som gått i framkant på tjejsidan hyllades ju också välförtjänt.

Det blev också Sveriges hyllning till den man som banade vägen för fler svenskar i världens bästa liga, NHL. Börje Salming, Kirunapojken som i början av 70-talet åkte till Toronto för att spela hela 17 säsonger i rad.

Innan fanns det ett talesätt där om "Chicken Swedes". D.v.s man ansåg svenskarna lite fega eftersom de hellre spelade hockey än att slåss. Men det ändrade Börje på. Många försökte skrämma honom i början men lärde sig snart att om man smällde på Salming så fick man ångra det. Han stod upp mot dem allihop och var samtidigt så skicklig och snabb att han blev en ännu större legend i Tornto och Kanada än de flesta av oss kan förstå.

Sen många år står han staty utanför Maple Leafs Gardens som är Torontos hemmahall och han var den första europé att väljas in i Hockey Hall Of Fame som är NHL;s yppersta finrum. Där hamnar bara de allra största.

Så när han stapplade in på scenen för att ta emot hyllningarna var det inte utan att det blev lite fuktigt i ögonvrårna. Att han är svårt märkt av den obarmhärtiga sjukdomen ALS syntes tydligt. Börje hare förlorat talförmågan och man såg tydligt att han även hade svårt att gå eller ens hålla sig upprätt.

Men han hade familjen med sig och de stöttade honom hela vägen. Hans fru höll tacktalet åt honom och det rann många tårar både i TV-sofforna och i Globen under den stunden. Även hos Börje själv.

Han fick flera priser, samtliga välförtjänta. Men det jag tror berörde honom allra mest var nog priset för "Tidernas hockeyögonblick". Det svenska folket tycker är det starkaste minnet förknippat med sporten ishockey..

1976 spelades turneringen Canada Cup för första gången. Då speakerna presenterade de svenska spelarna i just Maple Leafs Gardens och hans namn lästes upp reste sig hela publiken och gav honom stående ovationer som aldrig ville ta slut. Då hade han bara spelat i några år för Toronto och var alltså redan då en legend  hos dem.

Minns att jag satt uppe den natten och tittade och jag var väldigt förvånad för jag hade ingen aning om hur stor han var i deras ögon. Men jag förstod det framför TV;n.

Och nu är han alltså dömd till döden av en aggressiv form av ALS. Den kanske går att bromsa en aning men att bota den kan ännu inte vetenskapen. Därför är jag glad att han hann få uppleva dessa hyllningar och ta emot svenska hockeyfolkets kärlek inför tusentals människor i Globen i Stockholm.

Så jag instämmer bara i hyllningskören och säger ett stort tack till Börje Salming för allt han gjort för svensk hockey. Och för att han under hela sin fantastiska karriär förblev samma ödmjuka människa. Samma lite tystlåtna norrbottning som aldrig lät framgångarna stiga honom åt huvudet. Tack Börje Salming!

Igår var en trevlig dag. Äldste sonen med sambo hade bjudit in mig, de två av hans syskon som bor i stan samt deras mor på middag. Det bjöds på glutenfri, vegetarisk lasagne. Något jag aldrig ätit men kan absolut tänka mig att smaka igen. Sambon är glutenallergiker så pastaplattorna var väl gjorda av nåt annat än vetemjöl. Annars innehöll den spenat, soltorkade tomater och creme fraiche. Plus kanske nåt mer som jag glömt bort. Gott var det i alla fall och inte minst trevlig att få räffa båda sönerna. Yngre dottern blev tyvärr krasslig och kunde inte vara med men vi får väl göra om det så snart hon har frisknat till.

Exfrun och jag är väl inte bästisar precis men vi är ändå "on speaking terms" som det heter på engelska. Vi tolererar varandra, kan man väl säga, och klöser inte ut ögonen på varandra när vi hamnar i samma rum.

Så det var trevlig och en ljuspunkt i det kompakta novembermörkret. Vi konstaterade också allihop att vi varit alldeles för dåliga på att träffas regelbundet och lovade varann att skärpa till oss.

Det händer en del just nu i min familj. Dottern jag nyss nämnde har haft tur som en tokig och äntligen hittat sig en lägenhet. Och det bara typ 100-150 meter från där hennes storebror bor.

Ursprungligen kanske huset var en flott villa för en förmögen familj men är nu uppdelat i lägenheter där hon fick en tvåa på 65 kvm med en jätebalkong i söderläge. Litet korridorkök där man bara kan laga mat så hon får han matbordet i vardagsrummet. Men där är det däremot gott om plats så det blir inga problem. Sovrummet är också det rymligt och har desstom en stor klädkammare med massor av yta. Och för detta betalar hon en dryg tusenlapp mindre än vad jag gör för min fyrarummare. D.v.s lite över 6000 kr/mån

De borde enkelt ha kunnat begära 2-3 tusenlappar till med tanke på det centrala läget. Det är ungefär tio minuters promenadväg till stadens torg och Storgatan där de flesta och största butikerna finns så det borde vara attraktivt. Särskilt då fär ungdomar.

Nu kanske hon inte ska kallas ungdom längre, hon fyller 29 på lördag och då räknas men väl som vuxen med rätt god marginal. Men jämfört med mig är hon ju ungdom.

Hemma har yngstingen börjat packa inför sin flytt och tre veckor ungefär. Och jag börjar mer och mer inse att jag antagligen kommer att behöva en viss startsträcka när jag nu ska lära mig att leva ensam igen.

Det är ju så längesen jag gjorde det, förtutom en kort period på kanske en månad för tio år sen. Men jag ser positivt på det så det löser sig säkert.

När tiderna förändras är det alltid klokast att själv förändra sig med dem. Att gilla läget, som det heter. 

Gör det ni med, kära ordbrukare. Gilla läget och gör det bästa du kan av den här torsdagen. Jag tror att jag ska plocka fram en pyts med ärtsoppa att tina upp och värma till middag. Och på så sätt skapa lite glädje även idag.

Vi ses!

Ilska och frustration igår men glädje  idag. Lokaltidningens websida berättar att Janne Söderström, ägare till Oskars strömmingssalteri på Tynderö norr om Sundsvall har ändrat sig. De slog ju vantarna i bordet efter bedrövliga fångster och nästan bara småfisk i år.  Totalt hade de fått in tio ton strömming i år. För bara två år sen var den siffran tio gånger högre. På grund av rovfisket längs Sveriges ostkust.

Men nu har Janne hittat en lösning. Våra grannar i öster, Finland har fortfarande stora bestånd så de ska köpa finsk strömming för att få upp mängderna.

Det gläder mig storligen för även om det finns andra märken, andra fabrikat så är det Oskars som jag alltid tyckt allra bäst om. Att de även är en av sponsorerna till Timrå IK gör ju inte saken sämre precis.

Så nu hoppas jag bara att strömming i största allmänhet inte är lika populärt i Finland som här. Så att ingen finländare blir utan för att de säljer till Sverige. Jag hoppas också att deras makthavare har det förstånd som inte våra har. Vill ju inte att de ska bli utfiskade heller.

Lite glädje och lycka i novembermörkret alltså! Man får ju lov att ta vara på det som dyker upp!

Och vi har ju faktiskt klarat av halva denna förhatliga månad nu så då ska väl resten lösa sig också, hoppas jag.

Och vår ganska nya blåbruna regering tuffar på som förväntat ungefär. Feta skattesänkningar för den som tjänar fyrtiotusen eller mer i månaden och INGA skattesänkningar åt de som tjänar mindre än 20 lax per månad.

Vilket självklart innefattar en stor del av den grupp jag själv tillhör, nämligen pensionärerna.

För bara två månades sen, lite drygt, var vi viktiga för dem. Vi stod högt på listan över vad som måste förbättras men precis som jag visste så har de fått kollektiv Altzheimer i just den frågan.

"Det bidde ingenting!" Nej, såklart inte! Trodde ni det?

Hu jävla dumma ska vi få bli och ändå tillåtas vandra omkring i frihet? Jag försökte nyss att lägga ut en länk till en artikel från AB;s nätupplaga men det går inte på det sätt jag gjort det förut och jag vet inte hur man gör.

Men om du är intresserad kan du gå in på deras hemsida och söka upp artikeln själv. Rubriken lyder: "Filmade när hon misshandlade dottern - skyller på okänd man"

Enkelt uttryckt så handlar det om en ung (22 år) ensamstående mamma som hittat sig en man på nätet som hon säger sig vilja dela sitt liv med. Och när de chattar med varandra säger han (enligt mamman) till henne att först måste hon visa att hon kan vara hård mot dottern. Som är tre år...

Denna smarta tjej filmar då hur hon misshandlar sitt totalt försvarslösa lilla barn och filmerna är ju snabbt ute på sociala medier. Där det sen, tack och lov, fanns ett antal riktiga människor som kände igen henne och polisanmälde.

I förhör hos polisen har hon sen sagt att det bara varit för att mannen krävde det som hon slog dottern. Hon har aaaaaaaldriiiiig gjort så förr, säger hon också i förhören. Hur många tror henne? Hand upp!

Om man är kapabel att göra nåt sånt här samtidigt som det filmas, medveten om att det är ute på nätet i samma stund som det sker då vågar jag lova att då har det hänt förrut. I skydd av hemmets väggar och tak. Och jag vågar också lova att vi inte pratar en gång eller två utan regebundet och systematiskt. Det är så den här mamman avregerar sig.

Och lika säkert som amen i kyrkan kommer det att ske igen och igen och igen och.... och så vidare. Om hon får vårdnaden om sin dotter igen. Som jag hoppas att hon ALDRIG får. För flickans skull.

En förälder som misshandlar en treåring och filmar det för att en karl hon aldrig träffat säger åt henne att göra det är inte värd att kallas förälder. Som jag ser det har hon förverkat sitt förtroende i den rollen. Hennes uppgift som förälder är ju att skydda och guida sitt barn till att bli en hederlig människa. Inte använda henne för att glädja nån idiot på andra sidan internet. Om det nu ens är sant...

Säger ofta att jag inte är någon straffivrare men jag hoppas innerligt att vårt rättsväsende sätter ner foten ordentligt åt den här kvinnan. Och vad flickan beträffar så hoppas jag att socialtjänsten där de bor snabbt hittar ett tryggt och kärleksfullt familjehem åt henne för den mamman har med sina handlingar förlorat rätten till sitt barn, anser jag.

Ett gammalt varumärke som försvann åtminstone från min hemstad för länge sen ska nu komma tillbaka. Undrar just om de som köpte namnet och loggan även köpt resepten på hamburgarna. För minnet av dem gör mig alldeles lycklig i hela munhålan.

De var inte först med att öppna hamburgeri i Sundsvall. Men de var långt före McDonalds. Jodå, det fanns en tid och ett liv före McDonalds också även om det kanske låter overkligt för dagens unga.

När jag återvände hit efter mina tre år i norra Uppland hade man precis öppnat Floyd´s som den gamle boxaren lånat ut sitt namn till. Innan hade jag bara käkat hamburgare från Sibyllakiosker och det var inte så mycket att skryta över. Deras hamburgare var utspädda med allsköns ingredienser som skulle göra dem billigare att tillverka medan Floyd´s, precis som "Donken" gjorde sina av bara nötkött, salt och peppar.

För övrigt samma recept som jag själv använder. Jag älskade verkligen deras burgare men efter några år bytte de namn till Clock. Men burgarna smakade ungefär likadant ändå. Så jag vet inte om kanske Floyd´s blev uppköpta av Clock. Sen kom McDonalds till stan och köpte Clocks lokaler. Med de öppnade inget eget där utan det stod tomt i flera år för de var räddda för konkurrens.

Jag tyckte väl att de också var okej men vid det laget hade även korvmojerna tvingats till att höja klassen på sina hamburgare och det blev aå att jag tyckte att en bra Sibyllakiosk gav mig bättre burgare än McDonalds.

På senare år har vi fått hit både Max, Big Boy och Burger King och flera till så nog finns det att välja på.

Men det ska bli spännande att se om jag fortfarande tycker lika mycket om en Big Clock som på 70-talet.

Ingen av dem slår dock de jag gör själv här hemma utom möjligen Jureskogs.

Men välkomna tillbaka, Clock! Jag lovar att jag kommer att hälsa på och provsmaka!

Jag vidhåller att november kan dra åt helvete! Och stanna där sen! Men det finns fler som också kan få dra åt h-e...

En tredjedel av november är avklarad. Bara resten kvar! Och därmed  måste man väl också kunna säga att smekmånaden för vår nya minoritetsregering är över. De borde liksom ha kommit in i vardagslunken nu, tycker man. Och därmed även stå upp för sina åsikter, sina planer och även för vad de åstadkommit så här långt.

Vallöftena är ju redan slaktade, förutom de som bara gynnar de rikaste innevånarna i landet. Men det sker väl redan i samma stund som det föreligger att valrtesultat.

Egendomligt då att, enligt Aftonbladets nätupplaga så vägrar alla ministrar och även SD-företrädare konsekvent att ställa upp på utfrågningar i media. I t.ex SVT;s magasin "30 minuter" har man gjort närapå 10 avsnitt utan att en enda från regeringsunderlaget gått med på att delta. De har fått dit FÖRRE finansministern men inte den nuvarande.

"Tror Kristersson att han regerar en diktatur"  frågar sig Aftonbladets Susanna Kierkegaard i artikeln. Och det är sannerligen en befogad fråga. På onsdag ska riksdagen rösta om ett förslag till ändring av grundlagen som riskerar att begränsa journalisters rätt att granska makten. I praktiken kan det bli straffbart att göra vitkiga avslöjanden.

Jag kan inte minnas att någon från trojkan som numera styr Sverige sa ett enda ord om det i valrörelsen.

Utrikesministern Tobias Billström (M) målar glatt upp Turkiet som en demokrati. TROTS att så sent som i somras förbjöds deras största oppositionsparti och dess företrädaare och medlemmar har fängslats och förföljts systematiskt i flera år. Om det är Billströms definition av demokrati så blir jag riktigt orolig.

Är jag då förvånad? Både ja och nej. Jag har hela tiden förstått att om det skulle gå som det gick i valet skulle de förändra mitt land till något jag absolut inte vill ha. Men att de var beredda att gå så långt som de gör kanske jag inte riktigt förstod.

Nu begriper jag dock att de nog är beredda att sälja sina egna morsor för en billig penning för att få igenom sina dunkla planer och idéer. De tycks ju vara beredda att tillmötesgå Erdogan nästan hur långt som helst för att få in oss i NATO. En diktator i en låtsas-demokrati ska alltså få diktera villkoren för vårt medlemskap i den alliansen.

Men det är väl så att de är lika kåta på att komma in i Nato (om uttrycket ursäktas) som de var på att regera. Då slaktar man gladeligen heliga kor på löpande band.

Själv är jag inte så säker på att NATO är det bästa för Sverige. Hade inte Putin funniits så hade frågan inte ens kommit upp på dagordningen. Men alla vet ju vilken gigantisk krigsorganiosation han förfogar över och när han började komma med förtäckta hot mot länderna i närområdet så kan jag väl iofs fatta att politikerna i hela skalan blev lite skitnödiga. Och sökte hjälp hos storebror, NATO.

Nu tror jag iofs att vid ett ryskt angrepp på oss skulle de nog komma och hjälpa oss ändå. Detta eftersom deras medlemsländer och främst USA har så stora ekonomiska intressen här i landet. Och dem försvarar man nog med näbbar och klor även om medlemskortet inte är utfärdat. Om inte annat så för att visa musklerna en aning. Tala om för den där ryske psykopaten vem som egentligen styr och ställer i världen. Läs gärna hela krönikan själv!

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/vegM4X/tror-ulf-kristersson-att-sverige-ar-en-diktatur?fbclid=IwAR0vV7A__GBNWn4Jqew55Ca5qpf1wD7lMjTVPEybWncM65B98nV7eh-pr88

Som om det inte räckte med november...

Nej, diktatur eller inte så tänker jag ta mig friheten att åka till Lidl och proviantera lite småsaker. Så jag önskar trevlig helg till mina kära ordbrukare i Enånger, Boxholm, Marstrand och Hjoggböle.

Vi ses!

Ännu en av våra kultstämplade artister har lämnat jordelivet. Mannen som sjöng första gången en låt jag gillade van den svenska melodifestivalen. Uttrycket "Mello" var inte uppfunnet då och hade väl kanske ansetts lite vanvördigt.

Men jag minns hur jag, tio år gammal, troligast låg på mage på mattan under vardagsrumsbordet (det var i den ställningen jag nästan alltid såg på TV i den åldern) och blev glad när jag hörde "Banne mig" för första gången. 

Tidigare år tyckte jag att det brukade vara så konstig musik som tävlade och så kom den här lite mer "poppiga" som man sa på den tiden. En annan sak man ser är nåt som nästan alla sångare gjorde på den tiden. Knäppte med fingrarna i takt till musiken. När såg du nån göra det senast? Så här lät det och såg ut i alla fall, om nån glömt...

78 år blev han visst, Claes-Göran Hederström och visst är det väl sorgligt att han är borta men samtidigt undrar jag varför han inte fick en större karriär. Han hade ju absolut rösten för det. Jag såg honom livs levande uppträda på ett tivoli som var i stan sommaren därpå och då trodde jag nog att detta bara var starten på en glänsande sångkarriär.

Men han kanske ville annat med sitt liv. Kanske trivdes han inte med att ha Svensk Damtidning och Hänt i veckans reportrar i hasorna överallt han kom.

Han fortsatte nog i några år i alla fall för jag vet att jag hade ett par singevinyler där han bl.a sjöng duett med Nina Lizell och Mona Waessman. Men sen blev dte tyst och jag tror mig minnas att jag läst någonstans att han jobbade i en möbelaffär senare i livet. 

Det är märkligt, det där med att visa artister liksom bara räcker i nåt år och några kanske håller på i evigheter fast de inte alls är så märkvärdiga egentligen. Men det är väl det där som kallas "marknaden" som styr förstås.

Gråvädret över mina hemtrakter består även idag. Tandläkarväder så att det nästan gör ont men ut måste jag, om än bara de fåtal meter som är mellan porten och Madame Citroen. Måste åka iväg och handla hem nån middagsmat eftersom inget av det jag såg i frysen tilltalade mig.

Den stroganoff på Chorizo som jag gjorde igår blev riktigt bra och räckte till varsin lite lunchlåda åt mig och sonen

till idag. Så korv blir det i alla fall inte. Kanske jag bara vispar ihop en pannkakssmet och gräddar tunnpannkakor. Inte så näringsriktigt kanske med allt derra smör, sylt och grädde men för en gångs skull får det väl vara så då.

Inte så mycket nytt att berätta om idag, alltså. Men en sån blogg är ju också en blogg, som sagt var...

Var snälla mot varandra nu, kära ordbrukare i Hedesunda, Örsundsbro, Ammarnäs och Huddinge.

Tills vi ses igen... Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Ännu en dag som formligen skriker ut namnet på denna månad som jag är så oförtjust i. Kommunalgrå himmel som då och då läcker sina vätskor över stadens innevånare. Tandläkarväder så att det skriker om det.

Och inte nog med det. SHL har uppehåll eftersom vårt stolta landslag, Tre Kronor, ska spela Karjala Cup i Finland mot just finnar, tjecker och slovaker. Ryssarna får väl knappast vara med nu heller, de blev ju portade från VM i våras och Putin fortsätter ju sina skändliga gärningar mot Ukraina så jag gissar, utan att veta det säkert, att det ryska landslaget därmed är uteslutna ut gemenskapen även nu.

Och visst kan det vara kul med landslagsmatcher men jag måste ju säga att vardagslunken i SHL med 2-3 matcher i veckan känns mycket mer spännande och intressant.

Så vad gör vi då med denna dag? Tja, det är inte så lätt att hitta nåt att inspireras av. Som fyller dagen med liv istället för att bara fylla på livet med dagar där den ena är den andra ganska lik.

Vet bara att jag, på sonens begäran, ska laga korvstroganoff av chorizo till middag. Willys sålde 2 st trepaclk för 35 spänn igår när jag handlade och han sken liksom upp då han såg dem och frågade om vi inte kunde köpa och göra stroganoff av dem. Så det blir det idag.

Lite kul, det där med stroganoff. Korv-varianten har väl alla lagat och ätit många gånger men hur många varierar korvsorterna? Eller varierar med annat än korv? Biff stroganoff är väl originalet och jag gissar att det var nån svensk som hittade på att byta ut det lite dyra köttet mot den billigare falkorven. Men jag har testat att göra samma maträtt fast med kyckling vilket blev riktigt gott. Tärnad och lättstekt kassler går också bra. Det är väl egentligen bara fantasin som sätter gränserna. Fisk eller skaldjur känns inte som om det skulle passa men vem vet, jag kanske testar det med nån gång. Sen kan ju även tillbehören varieras. Korvstroganoff serveras väl oftast med ris men pasta går också alldeles utmärkt liksom potatis eller potatismos.

"Pärstamp" som vi säger häromkring om potatismos, lagade jag igår till min ytterst enkla fiskgratäng. Det förekommer inte så mycket halvfabrikat i min matlagning men då och då faller jag för lättjans locktoner och köper en påse med färdig sås till fiskgratänger. Sån där som man bara klämmer ut över fisken innan det åker in i ugnen.

Citronsås eller räksås oftast men igår hittade jag en ny som jag inte prövat förr. Lime och röd chili var smakämnena i den och det var riktigt gott. Men när det kom till "pärstampet" så gjordes det från grunden med hjällp av min stavmixer. Och det är ju så mycket godare än pulvermose.

Annars.... så undrar jag vart den där utlovade skattesänkningen på drivmedel tog vägen. Den som M, KD och SD mer eller mindre utlovade innan valet i september. Bensin och diesel har visserligen sjunkit en aning från de allra högsta nivåerna men är fortfarande alldeles för högt.

Men det ser ju ut att bli ungefär som jag visste att det skulle bli. Att de sänker skatter på ett sätt som främst gynnar de rikaste. De som minst behöver det brukar ju få störst nytta av borgerlioga regeringskonstellationer.

Så... intet nytt under solen, alltså! Var nu den håller hus!

Hade väl egentligen inget speciellt att skriva om men ser nu att jag ändå lyckats kräkas fram en massa ord och byggt meningar av dem. Vilket ju faktiskt också var den ursprungliga tanken när jag började skriva. Såg ju i min backspegel att idag var ännu en sån där dag då det bara blivit ett inlägg genom åren. Och har man lovat att fylla på såna dagar så har man.

Men...en halvtaskig blogg är ju också en blogg och jag tvingar ju ingen att läsa.

Om du ändå gjorde det och kom ända hit så förtjänar du en klapp på axeln för tapperhet vid dataskärm. Men nu är det strax över!

Avslutar med att önska mina kära ordbrukare en fin tisdag. Om det nu finns nåt som fina tisdagar i november....