Undrar om jag någonsin upplevt en gråare höst än den här! Lågtrycken har trängts runt Sverige och avlöst varandra längre än jag ens kan minnas. Andra dagen av 14 lediga idag och vädergudarna förnekar sig inte. Regnar det inte så blåser det så man inte vill vara ute för det. Så det är väl bara att resignera och försöka få lite gjort här hemma.

Långa ledigheten blir inte helt ledig heller. Några möten brukar det nästan alltid bli men den här gången ska jag på kurs också i tre dagar, varav två på fritifd. Dessutom har jag lovat att vikariera i portvakten nästa fredag.

Dessa inhopp ska först och främst användas till att fylla på mitt saldo med kompledighet. Jag har ju jämn födelsedag om en dryg månad men den dagen står det dagskift i mitt arbetsschema och jag vill vara ledig. När jag har fyllt på det saldot till 12 timmar får resten av övertiden gå till att sockra decemberlönen en aning. Det brukar ju finnas hål att stoppa pengarna i alldeles särskilt i december.

#MeeToo-kampanjen går vidare och nya avslöjanden kommer hela tiden. Och det är bra, tycker jag. Bra att man drar ner brallorna på de män som ideligen tassar över gränsen för vanligt hyfs och respekt. Rent generellt ogillar jag att folk hängs ut med namn när det gäller såna här saker. Inte för deras egen skull, så mycket, utan mest för deras anhöriga som ju också drabbas när maken/brodern/sonen/pappan pekas ut som tafsare.

Men samtidigt kan jag också känna att saken är så viktig att den kanske måste få skörda några offer. Som får stå som varnande exempel. Kanske får det några fler att dra åt sig sina fingrar när kändisar pekas ut. För problemet finnns ju överallt, i hela världen. På många håll dessutom mycket värre än här hos oss.

Idag ska lägenheten städas och när det är klart ska jag belöna mig själv med en entrecote av hög kvalitet. Till den blir det rostade grönsaker (blomkål, zuchini, paprika, schalottenlök och vad mer som nu finns hemma), hemlagad beasås och lite stekt sparris. Kanske svänger jag förbi systemet och inhandlar en flaska rött också, vi får se hur nöjd jag blir med mig själv innan dagen är slut.

Timrå IK tog emot seriejumbon Troja-Ljungby i NHK arena igår och jag har väl aldrig sett tråkigare hockey. Troja ligger sist i aallsvenskan och igår hade man bestämt sig för att försöka lugga serieledarna på poäng genom att grislira. Alltså först och främst satsa på spelförstörande saker och förhoppningsvis få Timrå ur balans så de började göra misstag. Det lyckades nästan. Henrik Haukeland (TIK;s målvakt) höll tätt bakåt, tack och lov och först i förlängningen lyckades Dahlén tråckla in pucken i Trojas mål.

Sett ur Trojas synvinkel gjorde de förstås en kanonmatch, lyckades med att hålla tätt. Men matchen blev ju så tråkig att titta på att jag faktiskt somnade på datastolen. Och då är det illa... Ungefär lika undehållande som att sitta och se målarfärg torka!

Igår Timrå, imorgon GIF Sundsvall. Som så många gånger förr är man illa ute i slutet av säsongen. Två matcher återstår och GIF ligger just nu på kvalplats. De får spela play-off mot trean i superettan (just nu Trelleborgs FF) om de inte tar sig upp minst ett pinnhål. Hammarby står på menyn på söndag. Ett lag som ligger på nedre delen av tabellen men inte riskerar att ramla ur.

Kort sagt så har de inget att spela för! Vilket många tror ska göra dem lättare att tas med. Man brukar ju säga att motivation slår klass. Och säkert finns det ett visst mått av sanning i de orden även om jag själv tänker att det precis lika gärna kan vara tvärtom. Att laget utan någon möjlighet att förändra tabelläget istället kan spela utan press. Bara gå ut och lira och ha kul. Det ger också ofta bra resultat. Så man lär väl få gå med andan i halsen tills sista matchen (IFK Göteborg på bortaplan för GIF) är spelad och helst vunnen.

Grått ute och grått inne! Och inte nog med det - Trump sitter fortfarande kvar. Hur är det möjligt?