Helgen går mot sitt slut liksom min frivecka. Imorgon bitti är det en sån där dag då jag stiger upp halv fem ungefär och slår i mig en kopp svart kaffe för att vid femtiden sätta mig bakom ratten i min bil och åka till jobbet.

Spännande för jag har ingen aning om vilka arbetsuppgifter som väntar. Vanligtvis brukar jag kolla schemat i slutet av sista natten så att jag vet hur mycket jag ska gruva mig. Vissa jobb är ju mindre roliga än andra...

Men under skiftlagets sista natt före ledigheten låg jag hemma och snarkade med full lön eftersom jag var utlånad till portvakten dagen därpå. Och under DEN arbetsdagen glömde jag alldeles bort att ta reda på vad jag ska göra imorgon.

Men det är väl bara att ta det med jämnmod, vad det nu än kan bli.

Helgen har annars varit lite orolig eftersom en ganska närstående människa togs till sjukhus med ambuland efter en hjärtinfarkt igår. Han, min f.d svärfar, opererades och såvitt man kunnat bedöma hittills var operationen lyckad.

Det som oroar mest är dels hans ålder (80 plus) och dels det faktum att han redan var sjuk på annat sätt. Han genomgår cancerbehandling, som om inte det skulle räcka.

Det är mer än tio år sedan jag var gift med hans dotter men tack och lov har jag ändå fått behålla relationen med honom och hans fru. Anhörig är han alltså inte i egentlig mening men känslomässigt för mig så är han det ändå.

Jag har känt honom i snart 40 år och man kan väl säga att jag idag ser honom som en mycket god vän som jag har mycket att tacka för. Oräkneliga gånger har han hjälpt mig/oss med allt mellan himmel och jord, framför allt praktiska saker som t.ex allt som rör bilar, snickrande och annat.

Och visst har jag väl försökt att ge tillbaka efter förmåga men det är definitivt så att jag står i stor tacksamhetsskuld till honom.

Jag är ju född med två vänsterhänder medan han är en sån där som liksom kan nästan allt. En sån där som prövar även det han aldrig gjort och dessutom lyckas allt som oftast. Så jag håller de tummar jag har mitt i händerna för att han ska repa sig en gång till och få ytterligare några år som åtminstone någorlunda frisk. 

Vintern som jag undrade så mycket över var den höll hus har numera slagit sig ner i mina trakter för att stanna så länge den kan. Snö har vi fått, i alla fall mer än en decimeter och kallt som f-n var det hela förra veckan.

Ikväll nöjer sig Kung Bore med minus åtta grader och jag drar mig till minnes ett tillfälle på 80-talet då jag ringde och pratade med brorsan som då bodde i Pajala, flera mil norr om polcirkeln. Han gjorde det till en ploj att skoja om kylan och då jag frågade honom hur kallt de hade sa han; "34 grader kallt! Men det är ju i skuggan, förstås!"

I skuggan? I Pajala så här års har de inget annat än skugga. Solen orkar inte över horisonten i december och januari utan som bäst har de lite gryning/skymning en stund mitt på dagen. Annars är det mörkt.

En annan gång när jag ställde samma fråga sa han att det var -25 och la sedan till...; "Och ute är det säkert ännu kallare!"

Och det är väl så det är - man tar till den där galghumorn för att stå ut. Lite som det där gamla talesättet att "Den här veckan börjar bra, sa han som skulle hängas på måndagen"

Det är tur att vi har den såhär års när allt är nattsvart och kylan biter en så fort man sticker näsan utanför dörren.

Härda ut, kära ordbrukare i Vittangi, Väckelsång, Tibro och Långedrag. Det kommer både en vår och en sommar, jag lovar! Om bara lite drygt fem månader är det midsommar.

Med allt vad det innebär...

 

gun

18 januari 2016 20:16

Hoppas att det går bra för din före detta svärfar.
Tycker nog att han hade tillräckligt efter vad du skriver.
Ja, även här har Kung Bore sin framfart med kyla och snö....
och vinter är inte det jag gillar mest:).
Kram gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

 

skogsnuvan

20 januari 2016 10:45

Stackars dig som måste upp så tidigt. Låter som rena fasan för mig. Om man nu ska försöka vräka ur sig något positivt i denna förfärliga månad så är det tur att vi inte bor i Pajala med all kyla och all snö. Här når snön över stövelskaften så det är väl så där tre dm för mycket snö. Hoppas din fd svärfar kryar på sig. Ha en bra vecka så gott det går. Just nu är det bara 10 grader kallt här i alla fall

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...