Jag har överlevt ännu en jul. Min femtioåttonde. Och om man får tro envisa rykten också den sista med TV-klassikern "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul".

Men... vi kanske överlever det också. Fast vad ska vi medelålders och äldre män istället göra klockan tre på julaftons eftermiddag, kan man ju undra. Jo, för jag har hört att den typiske tittaren för detta program är man och 45 år eller äldre.

De som är unga idag skiter väl i Snövit, Lady & Lufsen, Robin Hood, Askungen eller att se när Kalle Anka tvättar rumpan i en finurligt ritad husvagn. De kan ju se tecknat dygnet runt året om ifall de skulle vilja det.

Men min generation hade inte så mycket av den varan i den enda och svartvita TV-kanalen som fanns i min spädaste barndom. Det var väl barnprogram en liten stund per dag men nästan aldrig tecknad film. Istället visades ofta ryska, östtyska och polska dockfilmer som åtminstone jag inte tyckte var speciellt intressanta. Därför såg man fram emot den där timmen på julafton mellan tre och fyra. Man hade ju ändå inget att göra då mer än att vänta på att maten skulle serveras så mannen i huset kunde gå och köpa Expressen nån gång.

När mannen sedan kom tillbaka var det undantagslöst UTAN kvällstidning. Däremot hade han ALLTID träffat tomten på vägen hem.

Men... vem brydde sig om det! Så dags hade man väl fullt upp att slita papper och snören av paketen för att se om åtminstone något innehöll den där bandspelaren som jag önskade mig från sju års ålder men aldrig fick förrän jag sparat ihop till den själv strax efter konfirmationen.

Ett år (jag var kanske åtta, nio eller möjligen tio) var jag grymt besviken att jag inte det året heller hade fått någon bandspelare. Min ena moster sa då att hon hade en "band-upptagare" som jag kunde få...

Jag blev förstås jättelycklig! För i mitt barnsliga, naiva oförstånd trodde jag att det bara var ett annat ord för bandspelare. Vuxna sa ju hela tiden andra ord för saker än de jag och jämnåriga använde. Lemonad om läsk t.ex

Och min mormor sa ibland att hon skulle titta på radio när hon menade TV.

Mostern bodde i huset bredvid och knallade hem till sig för att lite senare återvända med en skokartong i händerna. Inget konstigt med det eftersom hennes man hade skoaffär och man fick ofta sina presenter i skokartonger.

Men...

Inuti kartongen hade hon lagt ett antal små stumpar av tygband, antagligen kantband av något slag. Samt en klädnypa. Denna klädnypa var själva "band-upptagaren" för man kunde ta upp banden ur kartongen med den.

Detta är ett av många barndomstrauman som fortfarande svider litegrann i mig, om jag ska vara ärlig. Jag har förlåtit min moster för länge sen och hon är dessutom död och begraven sen länge. Men jag tycker ändå att det är ganska grymt att göra ett litet barn (som redan är jättebesviken) först full av hopp och förväntan och sedan ännu mer besviken än han var innan. Och det på självaste julafton dessutom!

Så, kära ordbrukare, tänk er för innan ni skämtar med barn så ni inte sårar dem för livet så de måste beklaga sig nästan femtio år senare i nån blogg på internet.

Annars gläds jag idag åt uppgörelsen mellan regeringen och alliansen.

Jag kan tänka mig att det på SD;s partikansl gråts det floder över att extravalet är inställt. De hoppades nog på att öka lika mycket eller mer än de gjorde i september.

Men nu har alltså regeringen och alliansen tagit sitt ansvar för Sverige (kom ihåg, alla ni som INTE sympatiserar med SD att använda orden: Sverige, svensk och svenskar ofta så att de inte blir slagord som nynassarna har ensamrätt på) och sett till att landet kan regeras även med minoritetsstyre. Och UTAN Sverigedemokraterna. Heder åt samtliga inblandade partier och deras företrädare.

Jag visste att Stefan Löfvén är en skicklig förhandlare men kanske är han ännu mer slipad än jag trodde!

Och jag tror att uppgörelsen är bra för Sverige. Vi väljare vet ju att alliansen och regeringen inte för samma politik men det känns ju tryggt att även veta att den sida som är i opposition lägger ner rösterna istället för att rösta emot som SD kommer att fortsätta att göra. Och på det sättet kanske man kan marginalisera SD innan 2018 då vi åter ska gå till valurnorna.

Därmed ska jag ta en liten kontrollrunda i lägenheten och kolla så inga glödloppor hoppat ut ur öppna spisen och att alla värmeljus slocknat innan jag kryper i säng. Sov gott i slott och koja i Karesuando, Åkers Styckebruk, Flen och Helenelund. I´ll be back! Some day...