Jag är inte sååå v idare förtjust i februari men nog är den klart vassare än sina två föregångare. Framför allt eftersom det verkligen märks nu att ljuset kommer tillbaka.

Nyligen hemkommen efter lite längre promenad med Thea i februarisolen. En strålande vacker vinterdag här på Sveriges midja. Det har ömsom tinat och ömsom frusit till de senaste dagarna så jag gläds åt broddarna jag till sist skaffade mig efter många år av förnekelse. Tyckte att sånt var för gamlingar och att jag ännu inte var en sån.

Men nu har jag alltså insett min egen sårbarhet när jag liksom MÅSTE ut och traska ungefär fyra gånger per dag oavsett väder eller halkföre. Den modell jag har är som en grimma av gummi som man spänner runt sina skor så har man sådär 9-10 små piggar undertill som hjälper en att hålla sig upprätt även där det är ritkgt isigt.

Under morgonpromenaden var det också solsken och blå himmel men en västanvind som gick genom både märg och ben så den rundan blev rätt kort. Till och med att Thea frös fast hon har päls. Hon darrade till då och då och så fort hon uträttat det vi gick ut för att uträötta så tittade hon bedjande på mig och satte kurs mot porten.

Men vinden bedarrade och mitt-på-dagen-promenaden blev njutbar i solskenet. Och spännande för mitt sällskap också för vi stötte ihop med bortåt tio andra hundar och hon fick hälsa på alla utom en som ägaren drog tätt intill sig och skyndade vidare. Jag brukar stanna till då vi möter andra hundar och vänta för att se om människan i andra änden av kopplet tycker att de ska få hälsa på varandra. Några vill inte det och det får man ju respektera förstås.

Därför ska jag också unna mig några fler kolhydrater till middag än jag brukar. Yngsta dottern med pojkvän var här i torsdags och jag hade, på hennes önskemål, lagat rotmos och fläsklägg. Det  räckte till en matlåda också och den ska jag avnjuta framåt eftermiddagen.

Innan dess ska det göras en tur till Lidl och handla några saker som är på extrapris den här veckan och så är jag kattvakt åt äldste sonen. Han och sambon har åkt till Tänndalen över helgen så deras två katter får klara sig själva ett par dagar. Mitt åtagande handlar om att gräva ur kattlådan och se till de har mat och vatten. Båda är lite skygga för utomstående så att stanna en stund för att umgås lite tjänar inte så mycket till.

Annars... så kollar jag skidskyttet parallellt med bloggandet (Vem sa att män inte kan göra två saker samtidgt?) och ser fram mot Tre Kronors veteranlags möte med Toronto Maple Leafs som en hyllning till Börje Salmings minne.

Innan dagen är slut ska jag streama ner "Händelser vid vatten" för att se om de lyckas avsluta på ett bra sätt eller om det kvarstår en massa frågetecken.

Ha en fortsatt fin lördag och helg, kära ordbrukare i Tibro, Bastuträsk, Åbyggeby och Vibyggerå.

Vi ses!

Återkommer till årets Farmen-upplaga. Det var vaktombyte på Torpet idag och två av de senast tillkomna fick bege sig dit för att öka sina chanser till amuletter. Och den självutnämnde slutsegraren Viktor fick återvända till Farmen efter två veckor som torpare tillsammans med åldermannen i gänget, Jan-Christer eller JC som han kallas av de andra.

Om man jämför med de tidigare årgångar jag sett är det ju ganska fridsamt i årets upplaga. Inga aggressiva människor som skapar konflikter men ett väldigt paktande där flera (som vanligt) tror att de är smartast på stället och litar nästan blint på sina paktkompisar på samma gång som de planerar för hur de andra ska manövreras ut. Hittills är det väl egentligen bara Julia och Päivi som tvingats lämna och åka hem så jag gissar att det blir nån twist från ledningen rätt som det är för att få ut mer än en deltagare.

På ett sätt måste man ju beundra de som klarat av att vara kvar så här länge med tanke på hur lite mat de har tillgång till. Första veckorna levde de väl i stort sett helt på gröt av rågmjöl. Nu har de ju i alla fall ägg och mjölk sen de fick kor och höns. Så det lär väl snart vara dags för slakt av åtminstone en gris så att de får lite kött att äta också.

När jag streamde dagens sändning från Torpet lade jag märke till en underlig sak. De får ju inte ta med sig några som helst hygienartiklar, rakgrejor eller smink i packningen. Men Tova, som befinner sig på torpet även den här veckan, har fortfarande knallgula långa naglar på bägge händerna. Hur hon lyckats hålla dem så fräscha vet väl bara hon själv men underligt kändes det då jag la märke till det i rutan.

Förutom Farm och Torp så har jag även fastnat för SVT;s välgjorda "Händelser vid vatten" efter en roman av akademiledmoten Kerstin Ekman (eller har hon hoppat av akademien kanske?). Det finns liksom en tydlig kvalitetsskillnad i deras produktioner som man sällan ser i de kommersiella kanalernas utbud.

Det enda som stör mig lite  i den är hur norrlänningar framställs. Den där "håll-käften-attityden" som råder i den fiktiva byn, Svartvattnet för liksom tankarna till filmerna och TV-serien om Jägarna. Visst kanske det finns tendenser åt det hållet i någon enstaka avlägsen by långt uppe i obygderna men folk söderut kan ju tro att alla vi norr om tullarna går omkring med Gällivarehäng på brallorna, Helly-Hansentröja och kepsar med tryck från Brännströms bilservice och liknande. Norrland är inte bara små byar i Norr- eller Västerbottens inland.

Klassen på deltagande skådespelare är dock väldigt hög och serien är spännande även om jag i början tyckte att det blev lite förvirrande med de där kasten mellan 70- och 90-tal i handlingen.

Annars... så har det väl varit en rätt stillsam dag utan andra äventyr än en fin och ganska lång hundrunda längs strandpromenaden nedanför där jag bor. Den är väl grusad så man kan gå utan rädsla för att halka omkul även utan broddar på skorna. Dessa har jag använt rätt flitigt sen jag skaffade hem dem men nu har vi haft minusgrader igen i några dagar så det blir inte den där värsta glansisen.

Dock ser jag fram emot vår och sommar. Längtar efter barmark och värme. Att kunna gå ut och traska med Thea i bara shorts och kortärmad skjorta. 

Därför tänkte jag avsluta dagens svammel med en sång som ger lite hopp. Har lagt ut den flera gånger tidigare såhär års men den tål att höras igen. Även om jag aldrig varit nåt större fan av Östen Warnerbring.

Men innehållet ger kanske lite hopp åt oss alla. Att få höra att... "Snart blir det sommar igen".

God morgon Sverige! Och alla andra jävla länder, förstås också...

Tisdag i februari. Hur upphetsande låter det om man säger det en varm sommardag? Men man får väl ta dagen för vad den är och försöka göra så gott man kan för att den ska bli så bra som det går.

Vaken sen halv åtta ungefär och ganska nyss kom min lilla fyrbenta sambo i full galopp med överlycklig svans och ville säga godmorgon. Så hon fick som hon ville och jag lyfte upp henne för en liten stund kelande, klappande och kliande. Hela tiden gjorde hon de där märkliga ljuden som låter som ett mellanting mellan snarkningar och morrande. Jag har lärt mig att så låter hon när hon är riktigt nöjd med livet. Hon har ett läte till som nog låter nästan likadant för ett otränat öra men jag hör skillnad numera.  Det uttrycker raka motsattsen. D.v.s missnöje! Det ljudet brukar komma då jag satt på henne reflexvästen innan vi ska ut på promenad. Eller när hon under nämnda promenad tycker att vi gått tillräckligt och hon vill gå hem.

Morgonrundan tar vi om en stund då jag svamlat klart här och druckit ur dagens andra kaffemugg.

Tisdag betyder ju att det var måndag igår och nog var det måndag alltid. Med allt vad det brukar innebära...

Besiktningen gick väl som vanligt. De hittade en glappande styrled och en spindelled på andra sidan som också var glapp. Inga dyra grejor att köpa men monteringen måste förstås lejas bort till nån med andra händer än mina.

Väg- och mätdag var det också och det var med hoppfullt hjärta jag ställer mig på vågen. Minus 0,8 kg sa den men måttbandet gav mig än en gång lite gladare besked där ytterligare 3 cm försvunnit. Det ante mig för i helgen drogs ännu ett hål in på livremmen som håller brallorna uppe. Det börjar bli dags att inventera garderoben på byxor jag inte fick på mig för någon månad sen. De två par jag äger som jag kunde knäppa ihop även när jag var som tyngst hamnar snart i soptunnan. Nej, förresten, ett par ska jag spara som varnande exempel åt mig själv längs vägen mot mer normala viktklasser. Det går inte jättefort men det går och det är det viktiga. Så länge midjan krymper bryr jag mig mindre om resultaten på vågen. För jag vet att framgångarna kommer även där bara jag är ihärdig.

För två veckor sedan, då jag fick kanonresultat på vägen, hade jag unnat mig en lunch med min tama husmekaniker där vi tryckte i osss kolhydratbomber i form av raggmunk med fläsk och det kan det bli idag också. Vi talades vid på telefon igår och han föreslog det så idag blir det nog en repris. Jag tror inte att man ska vara för sträng mot sig själv heller utan nån enstaka gång kan man unna sig att frossa lite. Bara för en dag. Jag tror till och med att det kan vara bra, sätta fart på alltihop liksom.

Dessutom är det trevligt att luncha ute nån enstaka gång när man allt som oftast sitter ensam vid bordet.

Igår skrev jag om privatiseringen av vad vi förr kallade offentliga sektorn. Jag har tänkt lite på det där och kommit fram till att de enda som tjänat nåt på den reformen är väl de som startade företagen i alla dessa branscher.

För oss brukare av dessa tjänster vet jag inte om jag kan se några fördelar med att det t.ex växte fram en massa nya apotek. Jag tyckte inte att det var brist på dem förr heller.

Däremot blir jag väldigt betänksam då jag hör/läser om alla fifflare somvia våra skattekronor försämrar servicen för sina kunder och drar in miljonbelopp som skeppas till olika skatteparadis. Jag gillar heller inte att vara med och betalla för städhjälp till miljonärer, läxläsning för rikemansbarn eller poolskötare, trädgårsmästare eller renovering av lyxvillor i dyra fororten. Kort sagt - jag ogillar begreppet "vinster i välfärden".

Nu börjar det väl bli dags för Thea att få sin morgonpromenad så jag ska avrunda här. Men frågborna ovan lär jag säkert återkomma till.

Ha en härlig tisdag, kära ordbrukare i Hästveda, Torpshammar, Flyinge och Myckelgensjö. Om det nu finns nåt som härliga tisdagar i februari...

Ha det! Vi ses!

Äntligen nåndag! Bästa dagen! En hel vecka ligger obrukad framför oss att göra vad vi vill och kan av. En hel vecka full av nya möjligheter. Eller kanske nya motgångar? Det vet man ju aldrig...

Jag ska i alla fall utmana ödet lite grand och åka till Dekra bilbesiktning med Madame Citroen. Än en gång har jag polerat upp mina strålkastare med min superenkla metod och det gick nästan lika bra som förra gången för lite mer än två år sedan. Bild före och efter...

Får jag ombesiktning , vilket jag fått varje gång med nuvarande bil, så borde i alla fall inte DET vara orsaken! För den som inte vet så har jag en metod som förbättrar glasen (som egentligen är av plast) på 15-20 minuter för båda sidorna. En halv tub tandkräm (Whitening) trycks ut i en kopp eller skål och rörs ut med lite vatten. Därefter rör man ner en rågade tesked bakpulver eller bikarbonat och penslar röran på lyktglasen, Sen gnuggar jag med t.ex en uttjänt diskborste och sprayar varmt vatten på så fort det ser torrt ut. Sist tar man en fuktad microfiberduk och torkar rent.

Det är vad jag har gjort som gav resultatet ovan. Och det tog bara en kvart ungefär.

På Youtube finns en massa instruktionsfilmer hur man polerar dem med slippapper i flera steg och det tar 1½-2 ti,,ar per sida. Men jag föredrar min egen metod.

De här problemen fanns inte förr i tiden för då var det riktigt glas i strålkastarna. På gott och ont, för dagens material går inte sönder lika lätt. Men blir istället repigt och därmed grumligt.

Att byta plastglaset går inte utan man måste byta hela strålkastaren och till min bill kostar ETT sånt över femtusen, om jag minns rätt. Så jag tar Gud i hågen och hoppas att det duger.

Tvättstugedag idag och eftersom jag vaknade tidigt startade jag också tvättandet rätt tidigt. Därför har jag också hunnit med att stryka mina skjortor, Det gör jag oftast i vardagsrummet med TV;n på. Nyhetsmorgon i TV4 blev det där här gången. Där fick jag veta att ännu ett i raden av företag som tillhandahåller vad politikerna kallar hoshållsnära tjänster har fuskat, myglat och bluffat för att ytterliigare berika sina ägare.

Så då började jag undra om den här jätteprivatiseringen av det vi kallade välfärden egentligen har sparat några pengar åt samhället. Skandalerna har ju avlöst varandra med friskolor som fuskat emd betygen för att locka till sig fler och nya elever. Älderboenden där man återanvänt kronikerblöjor efter att ha hängt dem på tork. Fiffel och båg tycks genomsyra alla de branscher som gamla alliansen talade sig varma för att få privatisera.

Sen dess har vi fått läsa om äldreboenden där de gamla får för lite och för dålig mat, om skolbolag som gått i konkurs för att pengarna flyttat utomlaands till Schweiz, Lichtenhstein eller Jersey.

Var det det vi ville ha? Ja, inte jag i alla fall! Jag har aldrig röstat på de partier som genomförde den reformen.

Men det finns ju hos dem en övertro på att marknadskrafterna övervinner allt och är Guds gåva till oss.

Marknaden bryr sig egentligen bara om en sak och det är sina vinster. Peronligen hatar jag att våra skattepengar som ska ge utbildning till våra barn och unga istället ska generera vinst till sina ägare i första hand.

Nåja, jag ska inte fördjupa mig mer i det, då blir jag bara förbannad. Så jag tar och gör sista svängen till tvättstugan innan det är dags att åka iväg med Madamen för att få domen.

Håll tummarna för henne och mig, kära ordbrukare i Väckelsång, Tillberga, Ljusdal och Häggenås!

Vi ses!

Så har den värsta polarkylan äntligen släppt grepper. Efter en vecka med temperaturer mellan 10-18 minusgrader var det "bara" två kallgrader för en timme sen då jag klädde på mig för att rasta min lilla fyrbenta sambo. 

Att stiga ut genom porten idag kändes faktiskt skönt. Det bet inte i kinderna och näsan som det gjort nu i flera dagar utan det kändes riktigt behagligt. Därför blev också vår morgonpromenad en bra bit längre än den oftast blir på morgonen. Thea börjar acceptera reflexvästen nu och står numera snällt stilla medan jag fäster den runt hennes kropp. Såhär fin blir man med västen på...

I mörker är den ju till för att hon ska synas men jar har tänkt ut att det är bra även i dagsljus. Tänker på mötande människor som kanske ät lite hundrädda. Hon har ju ungefär samma färger i pälsen som snödrivorna men med västen på så syns hon ju även på långt håll. Nu behöver ju ingen människa frukta min lilla lurvtuss men jag vet att för den som är hundrädd så spelar det ingen roll hur snäll man säger att hunden är. Därför får hon inte heller komma nära människor vi möter (eller andra hundar för den delen) om de inte själva uttryckligen säger att det är ok.

Och idag var det både folk och flera hundar i farten på vår kissunda så hon hade ett väldigt bestyr att hålla koll åt alla väderstreck. Så nu snarkar hon på min säng bakom min rygg,

Igår bakade jag oopsies, ett "bröd" utan mjöl. Det bakas på ägg, färskost, fiberhusk och bakpulver och funkar rätt bra som supstitut när man blir sugen på en macka men vill undvika alltför många kolhydrater. De flöt visserligen ihop lite i ugnen men ser ut som nedan. Nästa gång ska jag vispa äggvitorna ännu lite hårdare så smeten inte blir så lös men smakmässigt blev de inte så tokiga.

Bara jag lossat dem från varandra så blev det nio stycken och två av dem blev frukost idag med ost, skinka och tomatskivor på. Samt det obligatoriska kaffet såklart!

Jag plockade fram en högrev ur frysen igår i akt och mening att laga kalops idag men då jag kollade av de ingredienser jag vill använda så såg jag att lagerbladen tagit slut. De ska inhandlas under dagen men storkoket är uppskjutet till imorgon. Jag tänkte laga den i min crockpot (slow cookern) och det tar rätt många timmar i anspråk så jag vill helst börja redan på morgonen. Nu sov jag ju dessutom till nästan halv tio så jag räknade snabbt ut att det var i senaste laget att börja efter att närbutiken öppnade klockan elva.

Hockeymatch igen i Timrå igår kvääll och Frölunda fick åka hem till Göteborg utan poäng i bagaget. Det var det sista mötet av fyra lagen emellan och Timrå har vunnit allihop. Den första för säsongen dock efter förlängning så man har tagit 11 poäng av 12 möjliga mot Göteborgslaget. Ett fint facit!
Nu stundar landslagsuppehåll för nån cup i en dryg vecka så jag får väl försöka att hantera abstinensen så gott det går.

På tal om abstinens förresten.... så börjar jag bli sugen på att tjuvtitta i förväg på dagens Farmenavsnitt. Är lite spänd på vad teamet hittat på istället för det vanliga tinget. Av trailers har jag fattat att det blir nån slags tävling där alla deltar. Kanske även storbonden, vi får väl se. Egentligen tycker jag att det är lite synd att Sebastian inte fick välja nån förstekämpe för han hade garanterat valt den kaxige ungtuppen Sebastian.

Å andra sidan,,, så kommer ju tuppigaste tuppen av alla, Viktor, snart tillbaka från Torpet och det kanske blir bra TV att ha båda dessa på samma ställe. Jag anar att det kommer att ske saker mellan dem i så fall. Det finns ju liksom bara plats för EN tupp i varje hönsgård...

Sen började visst Mello-spektaklet igår också. Om det har jag inget alls att säga eftersom jag inte tittade. Lite märkligt kan tyckas att det som en gång i tiden var ett av årets stora event i min värld nu känns helt ointressant.

Igår skrev jag om koranbränningen och fick beröm av en bloggvän. Då jag svarade på den kommentaren kom jag på att jag redan från början borde haft med de kloka orden... "Där man bränner böcker bränner man, förr eller senare också människor!" Därför, kära ordbrukare måste vi fördöma all bokbränning, oavsett vilka böcker man bränner!

Men sånt håller vi ju inte på med, ni och jag! Och jag hoppas att alla andra också avstår från det fr.o.m nu!

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm söndag med lugn och frid och ro i era liv och med en gammaldags god söndagmiddag som pricken över i;et!

Ha det gott! Vi ses!

Det där med Nato... Vad tycker ni om det? Är ni för eller emot? Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. I yngre år när jag var blåögd nog att tro på det där med att Sverige är neutralt så tyckte jag att så skulle det förbli. Men nu när jag blivit äldre och lärt mig genomskåda saker på ett annat sätt så vete väl gudarna vad man ska säga.

Jag tror/tycker att i praktiken har vi väl egentligen varitmed där ända sen organisationen bildades efter andra världskriget. Förmellt sett så är vi ju inte medlemmar men inte hade Nato lämnat oss åt vårt öde om Sovjet fått för sig att de skulle knalla in i Sverige. De mäktigaste nationerna i Nato har så stora ekonomiska intressen i vårt land att de knappast hade suttit och sett på och rullat tummarna om det hade hänt.

Och nu på senare år så har ju Putin mumlat små hot om att vi ska passa oss för ryssarna och då blev ledningen både här och i Finlamd lite skitnödiga och knackade på "Pappa Natos" dörr och bad om insläpp.

Då kunde jag väl aldrig tro att ledaren för ett land som endast med stor tvekan kan kallas demokrati sätter sig på tvären och hotar använda sitt veto mot oss om inte Sverige gör som han säger.

Och Kristersson började genast krypa för Erdogan för M och KD vill ju inget hellre än att vi ska liera oss med den västliga försvarspakten så fort det går. Och när så Sverige gick Turkiet till mötes hittade de på fler och nya krav. Jag undrar vad som kommer att hända med de människor som han kräver ska utlämnas till Turkiet när de kommer dit...

Och som om inte det räckte så dyker det upp en galen dansk som tycker att det är en bra idé att bränna några koraner på allmän plats. Påhejad av flera ur ledningen för Sveriges näst största parti.

Vad tycker ni om att bränna koraner? Eller biblar för den delen? Är ni för eller emot?

Att bränna böcker är en handling som jag avskyr och fruktar. Att bränna böcker är att ifrågasätta yttrandefriheten som är grundlagsstadgad i Sverige sen många år. Att bränna religiösa böcker är respektlöst och omoget. Hur kan vuxna människor ens hålla på med sånt. Bokbränningar sysslader man med i Nazi-Tyskland på 30- och 40-talen. Och i totalitära stater. Det är inget som sanna demokrater ska hålla på med. Vi ska hålla oss för goda för såna barnsligheter. Det fria ordet måste värnas och vårdas i varje land som vill kallas demokratiskt.

Att man inte håller med om någon annans tankar eller ideologi är väl en sak. Men för den skull behöver man inte elda upp deras skrifter. Det är ju bara att låta bli att läsa dem. Jag har t.ex inget alls till övers för t.ex KD eller SD men inte ställer jag mig och eldar upp deras partiprogran för det

Att bränna böcker är för mig en symbol för ondska och ett uttryck av hat och förakt mot andra som inte tycker och tänker som man själv gör. Det är att säga att de som läser dessa böcker inte har rätt att tänka fritt.

Jag tillhör absolut inte Erdogans fanclub (om hon nu har nån) men jag är inte förvånad om han och andra muslimer reagerar med ilska och frustration.

Ledande SD-företrädare försvarar tilltaget med att det inte finns någon lag mot att bränna koraner eller andra skrifter i Sverige. Ska det verkligen behövas en lag mot det? Det finns en helvetes massa andra saker som inte heller är förbjudna i nån lag men som sansade och förnuftiga människor ändå ger fan i att hålla på med. Så det tyckte jag var en av de svagaste ursäkter jag hört.

I händelse av en ny större krigssituation kanske det vore en trygghet att få det där inträdet i Nato men oavsett vilket så vet ju alla vems sida vi står på i så fall. Och vem som står på vår sida. För utom just Erdogan är det inga andra ledare som sagt nej till oss.

Hur detta slutar återstår förstås att se. Men jag tycker att tacknen runt oss i världen på många sätt är illavarslande nu. Världen håller på att förändras. På gott och ont kanske men känslan säger att det är mest ont just nu.

Godmorgon Sverige! Eller god förmiddag kanske det heter såhär dags på dagen. Mot alla odds blev det lite sovmorgon idag. Vaknade strax före åtta till min egen förvåning.

Eftersom jag lider av grav sömnapné så har jag ju en sån där snarkmaskin som jag har på mig om natten för att få nog mycket syre och sova bättre. Den får man gratis på sjukhusen när diagnosen är ställd men när delar av den ska bytas ut får man bekosta det själv. Och för snart två år sedan gick "grimman" sönder. D.v.s den del som håller gummitutan man har över näsan och som spänns fast runt skallen. Så jag blev tvungen att beställa en ny. Till det facila priset av nåt på 1200 kronor. 

I förrgår upptäckte jag att min lilla fyrbenta sambo har gjort sitt första lilla hyss sen hon kom till mig. Slarvig som jag kan vara ibland så hade jag lämnat masken (grimman) kvar i sängen bredvid kudden. Brukar annars hänga upp den i en krok på väggen ovanför. Där hade fröken Thea tydligen hittat den och funnit den tilltalande som tuggleksak. Ett litet resårband på ena sidan hade tydliga spår av tänder och var helt av.

Så när jag konstaterat att det knappast går att laga så sökte jag reda på nätsidan där man köper tillbehören. Men nu hade priset stigit till en bit över tvåtusen. Det stod också genast klart för mig att det hade jag inte råd med just nu. Så jag tänkte att jag får väl klara mig utan den ett tag då. Vilket ledde till att jag var trött som gnu hela dagen igår eftersom sömnen blir så mycket sämre utan det lilla extra syret.

Men så minders jag att då jag hämtade maskinen så¨fickc jag med tre olika modeller av mask för att själv prova ut vilken som passade mig bäst. Så jag letade fram dem och konstaterade snabbt att den första gick bort direkt, den klarade jag inte av. Den andra satt inte heller som jag ville men efter lite justeringar av remmar och spännen så fick jag den att sitta hyfsat ändå. Så jag testade igår kväll och resultatet blev alltså jättebra.

Så nu får jag se till att vara noga med att se till att Thea inte kommer åt att gnaga på den  så borde jag väl klara mig i nåt år igen. Då har jag förhoppningsvis också lyckats ta bort såpass mycket av övervikten att jag klarar mig utan.

Jo, för det hänger ju, till stor del, samman med mitt omgång att jag snarkar så vansinnigt.

Och att vara arg på Thea tjänar ju heller ingenting till för hon skulle ändå inte fatta vad jag bråkade för. Det är ju så med hundar att man måste ta dem på bar gärning för att de ska förstå att något är förbjudet. Och hur skulle hon kunnat veta att hon inte fick gnaga på den där goda lilla saken?

Skrämmande många människor tror ju att om hunden t.ex råkat göra en pöl på golvet så ska man släpa dit den och stoppa ner dess nos i pölen medan man "fyar" den bryskt. Det är inte bara elakt men även totalt meningslöst för hunden fattar ingenting av det. Den tänker inte att; "Ojdå, der var jag som gjorde den pölen" utan blir bara rädd utan att förstå nåt.

Som barn var jag en gång med min moster och hennes man till deras grannar på landet, ett äldre par osm just skaffar en stövarvalp. Den blev så till sig av lycka då vi kom och slank in under bordet där den satte sig och bajsade på golvet. När herrn i huset såg det tog han valpen i nackskinnet och släpade ut honom på farstutrappan. Där hade de ett björkris som han använde på hundstackaren tills den ylade av rädsla. Jag kunde aldrig riktigt tåla den farbrorn under resten av mina barnaår. Trots att jag, fram tilll dess, alltid gillat honom och tyckt att han var snäll.

Så Thea förblir ovetande om vad hon råkat ställa till och jag vet ju att det inte var av illvilja hon gjorde det.

Idag är det internationella våtmarksdagen. Men inte nog med det - det är också internationella tvillingdagen och murmelldjurets dag som jag skrivit om några gånger genom mina bloggår. F.n har jag inga tvillingar i bekantskapskretsen men tre kusiner som är trillingar. Egentligen får jag väl kanske räkna in dem ändå för två av dem är enäggstvillingar och väldigt lika varandra. Än idag faktiskt fast de är 57 år gamla. Den tredje systern i skaran är "ett ägg alldeles för sig själv", som deras mamma, tillika min faster, brukade skoja och säga. Hon är lite längre än sina systrar och betydligt mer tystlåten och stillsam. Så hon är väl den som är mest lik min faster. De andra två var riktiga små yrväder som barn och är fortfarande rätt spralliga. Som deras far.

Vad ska vi då göra med denna torsdag? Tja, vädret ser ju minst lika fint ut som igår även om det blåste väldigt isiga vindar då jag och Thea gick vår morgonpromenad. Men bara blåsten avtar så blir det nog en repris på gårdagens rekodlånga sväng mitt på dagen. Vi gick mer än halva strandpromenade n och tredubblade därmed den längsta sträcka vi gått innan dess. Då var hon rejät trött och törstig då vi kom hem igen. Sörplade i sig halva vattenskålen och uppsökte därefter sin säng för några timmars skönhetssömn.

Det blev rejäl brunch idag också. Hittade några skivor lufttorkad skinka, en bit paprika, vårlök och ett par champinjoner i kylen och tärnade ner i stekpannan. När allt fått lite färsg slog jag över omelettsmeten och en grabbnäve riven ost. Mycket gott med omelett på rester. Vad jag ska hitta på till middag vet jag inte ännu men det löser sig. 

Sen ikväll är det hockey på TV igen. Repris på tisdagens möte med HV71 från Jönköping som motstånare. Denna gång spelas matchen dock här på Sveriges midja. I NHC arena i Sörberge i Timrå kommun. Och det är inte vilken match som helst. Ikväll kommer rekordet i flest antal spelade matcher för Timrå IK någonsin att slås. 

Per Hallin har det gaamla rekordet på 680 matcher. Det tangerade klubbikonen Jeremy Boyce i tisdags och ikväll lär han firas med blommor och stående ovationer för sina 12 raka säsonger som Timråspelare när han slår rekordet.

Ett rekord han säkerligen kommer att ha i många år framåt. Dels är han bara 29 år och dels har han ett år kvar på sitt kontrakt med klubben. Och kan mycket väl bli kvar några år även efter att kontraktet gått ut.

Och han är en typ av seplare som jag har lite extra stor respekt för. Inte den som gör flest må eller snyggaste dragningarna. Men den som ALLTID kommer till match och träning med inställningen att ge allt han kan. Den typen som kastar sig och täcker skott även om man leder med 6-0 och bara sekunder återstår av matchen. Mr 100%, skulle man kunna kalla honom. Dessutom är han omtalad för att vara den som genast tar hand om de som kommer nya till laget, ställer upp och hjälper kompisarna i alla lägen både på och utanför isen. En äkta kämpe, alltså. Som är värd alla hyllningar han kan få. Så nu ska det bli spännande att se vad hejaklacken har hittat på som hyllning.

Därmed, kära ordbrukare, ska jag lämna er åt era öden och äventyr i Surte, Blomstermåla, Örbyhus och Vellinge!

Vi ses! Förr eller senare!